Självreflektion och sammanhang är viktigt i undervisning om kontroversiella frågor

När kontroversiella frågor diskuteras i klassrummet kan didaktiska strategier som självreflektion och kontextualisering hjälpa eleverna att förstå och respektera andra perspektiv än det egna.

Undervisning om kontroversiella frågor spelar en viktig roll i att utbilda demokratiska medborgare, eftersom elever kan tränas i att diskutera respektfullt med människor som har andra åsikter och värderingar. Kontroversiella frågor har fått ökad uppmärksamhet i svensk didaktisk forskning de senaste åren.

Ett specialnummer av Acta Didactica Norden ägnas helt åt ämnet kontroversiella samhällsfrågor, främst ur ett ämnesdidaktiskt perspektiv. Tre aktuella forskningsartiklar visar att många lärare har svårigheter att undervisa om och hantera kontroversiella frågor, trots att de inser värdet av dem. Ibland gör det att lärare undviker vissa ämnen i undervisningen.

Frågor som väcker känslor och skapar spänningar

Kontroversiella frågor kan definieras på olika sätt. En enkel definition som bland annat används av Europarådet är att det är frågor som väcker starka känslor och skapar spänningar i samhället.

Inom didaktisk forskning finns ett intresse för vad kontroversiella frågor är och hur de relaterar till skolans demokratiuppdrag, samt hur de kommer till uttryck i läroplaner och läromedel. Men vad händer när de tas upp (eller dyker upp) i klassrummet? Några av artiklarna i Acta Didactica Norden handlar om vad som händer i själva undervisningen när kontroversiella frågor behandlas.

Skillnad på att lära ut och hantera kontroversiella frågor

I artikeln Dealing with and teaching controversial issues – Teachers’ pedagogical approaches to controversial issues in Religious Education and Social Studies skiljer Karin K. Flensner på att undervisa om och att hantera kontroversiella frågor i klassrummet. Att undervisa om dem är att ta upp olika perspektiv och ståndpunkter i den kontroversiella frågan. Att hantera dem är att tona ner kontroversen.

Flensner har observerat undervisning om konflikter i Mellanöstern i både religionskunskap och samhällskunskap på gymnasiet. Hon har också intervjuat lärare och elever i de observerade klasserna. Lärarnas didaktiska förhållningssätt skiljer sig åt beroende på om de undervisar om eller hanterar kontroversiella frågor.

Att provocera, nyansera eller väcka empati

När de undervisar om dem använder de strategier som provokation, representation av olika perspektiv och empati. En lärare provocerar till exempel genom att be eleverna associera fritt till ordet terrorism för att de ska upptäcka sina egna fördomar om ämnet.

Flera lärare refererar till kriterierna för högre betyg i ämnet för att motivera elever att nyansera en fråga genom att ta upp olika perspektiv på den. Några andra lärare satsar på att väcka empati genom att lyfta personliga berättelser, till exempel i form av teater.

Att undvika eller neutralt informera

När det handlar om att hantera kontroversiella frågor i klassrummet visar Flensner att lärarna använder strategier som är undvikande; antingen att avstå från att ta upp vissa ämnen som de tror kan ”explodera” i klassrummet eller genom att behandla frågan som okontroversiell.

Ett exempel på det senare är när en lärare undervisar om FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna som om det är odiskutabelt att alla människor innefattas i dessa rättigheter. Det sker i ett klassrum där några elever fått avslag på asylansökan och där det utväxlas blickar när läraren läser upp artikel 14 om att alla människor ”har rätt att i andra länder söka och åtnjuta asyl från förföljelse”. Läraren är medveten om elevernas reaktion men menar att hens roll under lektionstid är att neutralt informera eleverna om de mänskliga rättigheterna, skriver Flensner.

Svårt att undervisa om problematiska aspekter av religion

Även Malin Löfstedt undersöker lärares didaktiska strategier i sin artikel Konstruktiv religionskritik och religionsundervisning. Löfstedt undersöker religionskritik som kontroversiell fråga. Hennes forskargrupp har genomfört observationer i 52 svenska högstadieklassrum och intervjuer med 22 religionslärare.

Löfstedt delar in religionskritiken som lärarna möter i klassrummen i två undergrupper. Den första är en sekularistisk kritik som utgår ifrån en sekulär norm där det normala är att inte vara troende. Eleverna visar då en negativ och oförstående ton gentemot religion. Forskarna stöter på flera situationer där religion nedvärderas av elever i undervisningen, till exempel genom att benämnas som ”hittepå” och irrelevant.

Den andra typen av religionskritik rör problematiska sidor av religioner och livsåskådningar, vilket forskarna definierar som ”religiösa uppfattningar, tolkningar och bruk som strider mot centrala värden i samhällets och skolans värdegrund”. Det kan till exempel handla om jämställdhet, yttrandefrihet och religionsfrihet.

Strategier för att förändra attityder

Forskarna kommer fram till att lärarna använder olika didaktiska strategier för att bemöta de två typerna av religionskritik. Den sekularistiska kritiken bemöter de med flera beprövade strategier. De pratar med eleverna om att det inte är okej att tala om religion på ett respektlöst sätt och sätter upp samtalsregler.

De använder sig av sociologiska perspektiv för att få eleverna att reflektera över sig själva i relation till ämnet och varifrån deras uppfattningar om religion kommer. De didaktiska strategierna handlar alltså om att förändra attityder hos eleverna genom att de får granska sina sammanhang och förutfattade meningar och attityder.

Lärarna i studien uppfattar den andra formen av religionskritik, den som rör problematiska sidor av religioner, som svårare att hantera. De är osäkra på hur de ska bemöta den. Det framstår som svårare för lärarna att utmana troende elevers attityder och värderingar; många lärare tassar runt frågorna på grund av oro för att trampa på troende elevers tår.

Endast ett fåtal av de intervjuade lärarna använder medvetet didaktiska strategier kopplat till den här formen av religionskritik – det lärarna då gör handlar om att våga resa frågorna och utmana till självreflektion genom att låta eleverna inta vissa bestämda positioner i diskussioner. Ett exempel är paneldebatter där eleverna får inta synsätt och ståndpunkter de normalt inte har.

Kontextualisering avgörande för att elever ska förstå olika perspektiv

Debatter där elever får företräda en bestämd position finns även med som didaktisk strategi i Johan Sandahls artikel Opening up the echo camber: Perspective taking in social science education. Sandahls studie berör en viss aspekt av lärares arbete med kontroversiella frågor, nämligen att öva eleverna i socialt perspektivtagande. Socialt perspektivtagande definieras i artikeln som att ”förstå olika kulturella och ideologiska perspektiv på politiska frågor”.

Sandahl undersöker ett samhällskunskapsklassrum där eleverna är förhållandevis lika varandra när det gäller politiska åsikter och värderingar; studien avviker på det sättet från Flensners och Nykvists. I Sandahls studie handlar lärarens utmaning om att öva socialt perspektivtagande på välfärdsystem i en grupp elever som har en positiv inställning till den svenska välfärdsmodellen. I samarbete med samhällskunskapsläraren prövas två metoder.

Samarbetsövning ger bättre resultat än debatt

Den första är en jämförande samarbetsövning. Först tar eleverna del av och diskuterar intervjuer med personer i olika delar av västvärlden om deras respektive välfärdssystem. Sandahl noterar att flera elever reagerar med förvåning, oförståelse och avfärdande när de läser om andra system än det svenska.

Vid nästa lektionstillfälle kontextualiseras intrycken från intervjuerna: läraren går igenom teori om olika välfärdsmodeller och eleverna får sedan försöka matcha de välfärdssystem som intervjuerna berörde med de olika modellerna. Läraren ställer också fördjupande frågor om finansiering av och tillgång till välfärd i de olika länderna. Efter kontextualiseringen visar flera av eleverna förståelse för olika värderingar när det gäller välfärdssystem och en självreflekterande hållning.

Den andra strategin i samma klass är en debattövning där eleverna får företräda olika bestämda välfärdsmodeller. Sandahl noterar att elever, trots att de skulle företräda en viss modell, uttrycker en negativ och förenklande inställning i förhållande till den. Sandahls analys av strategierna visar att den tävlingsinriktade debattformen leder till en stereotyp bild av välfärdsmodellerna.

En tävlingsinriktad debatt framstår alltså inte som en värdefull metod när det gäller att öva socialt perspektivtagande hos eleverna, trots att eleverna själva uppskattade övningen. Den gradvis kontextualiserande metoden, däremot, nyanserar elevernas bild av andra välfärdssystem och varför människor kan uppskatta dem. Sandahl drar slutsatsen att kontextualisering är avgörande när det gäller att träna socialt perspektivtagande med elever.

Strategierna behövs i alla klassrum

De tre studierna visar på komplexiteten i frågan. Många lärare har svårigheter att undervisa om och hantera kontroversiella frågor, trots att de inser värdet av att inkludera dem i undervisningen. Oron som flera lärare känner handlar ofta om deras förväntningar på hur eleverna ska reagera i polariserade klassrum och risken att trampa på någons tår.

Men det är inte bara i polariserade klassrum som undervisning om kontroversiella frågor blir en utmaning. Didaktiska strategier som självreflektion och kontextualisering behövs även i klassrum där eleverna är överens.

Text: Katarina Blennow, Lunds universitet

Källor:

Flensner, K. K. (2020). Dealing with and teaching controversial issues – Teachers’ pedagogical approaches to controversial issues in Religious Education and Social Studies Länk till annan webbplats.. Acta Didactica Norden, 14(4)

Löfstedt, M. (2020). Konstruktiv religionskritik och religionsundervisning Länk till annan webbplats.. Acta Didactica Norden, 14(4)

Sandahl, J. (2020). Opening up the echo chamber: Perspective taking in social science education Länk till annan webbplats.. Acta Didactica Norden, 14(4)

Länk till hela temanumret om kontroversiella samhällsfrågor. Länk till annan webbplats.