Skolan är inte digitalt jämlik

Den digitala kompetens som den enskilda eleven får möjlighet att uppnå är beroende av så väl socioekonomisk bakgrund som vilken eller vilka enskilda lärare som eleven möter.

Det visar Ulli Samuelsson i sin avhandling Digital (o)jämlikhet? IKT-användning i skolan och elevers tekniska kapital.

– Det finns en mytbildning om den så kallade digitala generationens kompetens. Jag vill därför lyfta fram att en uppväxt i en miljö med tillgång till digital teknik i sig inte säkerställer en hög digital kompetens.

– Så kallade en-till-en satsningar i skolan leder inte heller till att elever utvecklar sin digitala kompetens om dessa satsningar inte sker på ett pedagogiskt genomtänkt sätt och med förankring i lärarkåren. Tillgången till en egen dator i skolan riskerar att öka istället för att minska den digitala ojämlikheten, om inte läraren finns med som ett pedagogiskt stöd, säger Ulli Samuelsson.

Otydliga riktlinjer och låga krav

I sin forskning intresserar sig Ulli Samuelsson för vad som händer i ett samhälle där tillgången till den digitala tekniken är hög, men där skolan har otydliga riktlinjer och låga krav på hur den ska förbereda eleverna för detta samhälle. Syftet med avhandlingen är att öka kunskapen om digital (o)jämlikhet genom att empiriskt kartlägga och teoretiskt tolka elevers användning av IKT. Ett speciellt fokus läggs vid skolans roll i sammanhanget.

Hur väcktes idén till studien?

– När jag påbörjade min forskarutbildning var jag först och främst intresserad av mötet mellan skolans syn och krav på kunskap och det som jag då kallade digitalt lärande. Efter en första kartläggande studie kom dock mitt intresse att istället att riktas mot den digitala ojämlikhet som jag såg tendenser till. Jag gav mig in på en mer utbildningssociologiskt inriktad bana. Ju mer jag läste in mig på området om digital ojämlikhet och digitala klyftor, desto intressantare blev det att studera detta i den svenska kontexten.

Inte likvärdigt

Avhandlingen visar alltså att skolan inte uppfyller kravet på likvärdighet i utbildningen.

– Ett konstaterande som kanske inte är förvånande i sig, men inte så ofta ställs i relation till elevers digitala kompetens, säger Ulli Samuelsson.

I en första kartläggande studie genomförde Ulli Samuelsson en enkät bland samtliga elever i årskurs sju i en svensk kommun. 262 av de 276 eleverna besvarade enkäten. Cirka tre år senare, när eleverna precis slutat grundskolan eller gick första året på gymnasiet, följdes enkäten upp med intervjuer med 12 elever.

– Jag har studerat den digitala ojämlikheten utifrån en teori om tekniskt kapital. Teorin bygger på Bourdieus kapitalteori, där kapital ska ses som något som erkänns som värdefullt. Genom att utgå från elevernas ekonomiska, kulturella och sociala kapital i relation till IKT och digitala medier skapas en bild av elevernas tekniska kapital. Jag genomför även en kritisk analys av teorin och föreslår hur den kan utvecklas vidare.

Måste bli oberoende av skolan och klassen

Ulli Samuelsson hoppas att hennes forskning ska leda till policydiskussioner på flera olika nivåer, från enskilda lärargrupper till statlig nivå.

– Elevers datoranvändning och digitala kompetens måste bli något som är oberoende av i vilken skola och i vilken klass eleven går. Här går det att redan idag, trots otydliga styrdokument, se till att lyfta upp frågan på agendan och synliggöra vad brister inom området kan få för konsekvenser för enskilda elever.

– Det handlar bland annat om att våga se konsekvenserna av att enskilda lärare och skolor hanterar elevernas digitala kompetens och IKT-användning styvmoderligt. Det handlar även om att lyfta diskussionerna om vad digital kompetens innebär och förstå att det inte räcker med att kunna använda tekniken i sig, avslutar Ulli Samuelsson.

Text: Marie Leijon

Källa:

Avhandlingen Digital (o)jämlikhet? IKT-användning i skolan och elevers tekniska kapital Länk till annan webbplats.