Små barns matematiklärande inte slumpmässigt

Barn är kreativa aktörer i sitt eget och andras lärande och de utvecklar handlingsstrategier inom matematikområdet redan i åldrarna ett till tre år. Därför bör det finnas lämpligt material som stimulerar barns matematiklärande i handling, visar en avhandling om yngre barns matematiserande.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Barns handlingar är inte slumpmässiga. Barns intentioner, syften och mål bidrar till viljeinriktade handlingar som genom olika dimensioner av variation utvecklas till generaliserbara handlingsstrategier som även små barn har förmåga att förmedla till andra barn. Maria Reis utgår i sin analys från barnets kropp och perceptuella förmåga samt att barn söker mening och innebörd i sin befintliga kontext.

Reis synliggör i sin avhandling ”Att ordna, från ordning till ordning” hur barn utvecklar sitt matematiklärande i handling, matematiserandet, och hur förskolans pedagoger påverkar och kan medverka till denna utveckling. Utgångspunkten för Reis har varit läroplanens mål att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för grundläggande egenskaper hos mängder, antal, ordning och talbegrepp.

Burkar och ringar i en viss ordning

Avsikten var att studera förskoleverksamheten och förskolebarnens handlingar med olika aktiviteter och material. Barnen videofilmades vid tillfällen då inga planerade lärarledda aktiviteter förekom.

En av de studerade aktiviteterna var när barn byggde torn eller travar med hjälp av burkar och ringar. Ett huvudsyfte med att bygga torn var att ge barnen möjligheter att urskilja storlek och ordning. Både burk- och ringtornen skulle bli koniska torn och delarna måste därför placeras i en viss ordning, i storleksordning. Det dokumenterade materialet i studien består av dagboksanteckningar, videoinspelade observationer samt nedtecknade observationer.

Frågor forskaren ställde till sitt empiriska material var exempelvis: Vad gör barnet? Vad är det barnet försöker uppnå? Vilka åtgärder vidtas? Vilka villkor skils ut? Vilka villkor skiljs inte ut? I analysarbetet tittade Reis också på likheter och skillnader mellan olika barns egna matematiserande.

Att ordna, från ordning till ordning

Huvudrubrikerna i avhandlingens resultatdel är att ordna och från ordning till ordning. Att ordna anger processen i barns matematiserande, genom vilken de söker strukturer, mönster, relationer och samband. Från ordning till ordning beskriver den ordning som skapas. Det handlar om barnens förmåga att ordna i egen ordning oavsett om ett sätt kan ses som mer riktigt än ett annat. I barnens matematiserande process finns tre olika underkategorier; partiell ordning, storleksordning samt att upprepa storleksordning.

När det gäller att ordna burkar inleder barnen med att visa att de urskiljer burkarna som placeringsbara, på varandra eller i varandra. Med denna utgångspunkt utforskar och prövar barnen sig fram till viss storleksordning. Från denna partiella storleksordning blir barnen alltmer drivna och visar så småningom förmågan att fullständigt storleksordna och att upprepa denna ordning.

De pedagogiska nyttoaspekterna av Maria Reis studie är att den ger en inblick i hur barn undersöker sin omvärld och utvecklar sina handlingsstrategier. Slutsatsen är att det på förskolan bör finnas lämpligt material som stimulerar till barns matematiklärande i handling, det Maria Reis benämner som barns matematiserande. Avhandlingen innehåller också ett intressant matematikdidaktiskt avsnitt under rubriken ”Barn och matematik”.

Text: Lili-Ann Kling Sackerud

Källa:

Avhandlingen Att ordna, från ordning till ordning Länk till annan webbplats.

Publicerad 17 februari 2012.  Senast uppdaterad 12 oktober 2020.