Språk och tanke – en avhandling om språklig relativism och flerspråkighet

Förstaspråket dominerar inte vårt tänkande. Språkliga skillnader kan avspeglas i tänkandet, men endast när språket används för att tänka kring en viss situation. Andraspråkstalare börjar sin inlärning av andraspråket med förväntningar som liknar förstaspråket men anpassar sina kategorier efter kort exponering till det andraspråket. Det visar en avhandling om språklig relativism och flerspråkighet.

I april 2015 beslöt Svenska Akademin att ta med det könsneutrala pronomenet hen i Svenska Akademins Ordlista (SAOL 14). Pronomenet utlöste en samhällsdebatt som i grunden handlade om språklig relativism, skriver Guillermo Montero-Melis i sin avhandling som nyligen lades fram vid Centrum för tvåspråkighetsforskning vid Stockholms Universitet.

Debatten, fortsätter Montero-Melis, handlade om huruvida användningen av hen skulle kunna leda till ett mindre könsstereotypiskt tänkande. Kan hen hjälpa oss att bortse från könet? Utgångspunkten för denna frågeställning är den språkliga relativismens huvudhypotes – att språket påverkar vårt tänkande.

Relationen mellan tanke och språk

Frågan om vårt språk påverkar vårt sätt att tänka är gammal. Filosofer har sedan århundraden tillbaka funderat över den. Det finns tydliga exempel på att språk och tanke i alla fall inte är detsamma. Många djur verkar kunna tänka men saknar språkförmåga.

Vi människor kan tänka i språk men också utan språk, till exempel i bilder, och vi alla känner igen situationen där vi saknar de rätta orden för att uttrycka en tanke. Tanke och språk kan alltså inte vara detsamma. Men det betyder inte att tanke och språk inte är relaterade alls. Våra tankar uttrycks i språk och följaktligen kan språkets utformning, dess grammatik eller dess ordförråd, påverka våra tankar. Så argumenteras det inom språklig relativism.

Grammatik och ordförråd skiljer sig väsentligt mellan olika språk i världen. De flesta av oss har suttit i klassrum eller gjort resor till andra länder och upplevt skillnaderna. Men skillnaderna mellan språk kan vara mer eller mindre subtila. Det är kanske uppenbart att franska substantiv nödvändigtvis är antingen maskulina eller feminina (le croissant men la baguette), medan alla engelska substantiv är helt enkelt the (the croissant och the baguette).

Vad måste uttryckas och vad kan uttryckas?

Till de mindre uppenbara skillnaderna mellan världens språk hör vilka placeringsverb som existerar. I svenskan finns till exempel flera verb som ställa, sätta eller lägga. De används för att beskriva hur ett föremål placeras på ett annat. I svenskan är själva föremålets egenskaper och dess orientering viktigt. Användningen av det rätta verbet beror nämligen på hur det ena föremålet ser ut och hur det slutligen landar på det andra föremålet (t.ex. på högkant eller liggande platt).

Franska eller engelska talare behöver i motsats till svenska talare inte uppmärksamma föremålets form eller orientering. Hur föremålet än ser ut och hur det än placeras, så kan det beskrivas med ett enda placeringsverb, nämligen mettre (franska) eller put, (engelska). För att kunna beskriva föremålets orientering i dessa språk skulle man bland annat kunna lägga till små ord, som på engelska upright eller flat.

Detta illustrerar tydligt att språk framför allt skiljer sig åt beroende på vad som måste uttryckas och inte vad som kan uttryckas. Varför språken skiljer sig åt på detta sätt är oklart, men att de skiljer sig är tydligt. Om det nu är så, som språklig relativism hävdar, att det språk man talar påverkar ens sätt att tänka, medför detta då också att talare av olika språk i viss mån tänker olika? Och om det är så gäller det då alla språkliga aspekter, eller bara vissa? Till vilken grad skiljer sig i så fall tänkandet? Och vilka aspekter av tänkandet berörs? Det är framförallt dessa frågor som undersöks inom språklig relativism, till stor del genom experimentella studier.

Ändrar ett nytt språk sättet att tänka?

Guillermo Montero-Melis ansluter sig med sin avhandling till denna tradition och studerar språklig relativism i fyra olika experimentella studier. I de första två experimenten studerar han skillnader mellan hur svenska och spanska modersmåltalare beskriver och tänker kring olika situationer.

I de två andra studierna går han ytterligare ett steg längre. Han undersöker vad språklig relativism innebär i en flerspråkig kontext. De flesta människor pratar mer än ett språk. Vad innebär det för sambandet mellan språk och tanke? Ändrar människor som kan flera språk flytande sitt sätt att tänka beroende på vilket språk de använder?

När man lär sig ett andraspråk, lär man sig då ett särskilt sätt att tänka eller använder man andraspråket men stannar ändå kvar i sitt förstaspråks tänkande? Vilken roll spelar ens erfarenhet och ens förväntningar i detta? Eller mer konkret: hur påverkas svenska modersmålstalare som lär sig spanska i sitt sätt att beskriva eller tänka om händelser när de talar spanska? Påverkas de av de spanska meningar de nyligen har hört?

Montero-Melis undersöker dessa frågor genom exempel på kausala rörelseskeenden, dvs. situationer där någon får ett föremål att förflytta sig i en viss riktning, t.ex. att leda en cykel över gatan eller att rulla ett däck in i garaget. Språk skiljer sig åt hur sådana skeenden beskrivs. Spanska och svenska anses tillhöra två olika språktyper när det gäller detta.

Svenska är ett språk där talaren alltid uttrycker på vilket sätt en rörelse genomförs. Däcken kan kastas, rullas, dras eller släpas in i garaget. Information om rörelsesättet finns i verbet. Riktningen däcken tar anges i partikeln utanför verbet, en så kallad ”satellit”. Däcket rullas in, förbi, genom eller framför garaget. Därför kallas språk som fungerar som svenskan, satellitspråk.

I spanskan fördelas informationen om rörelsesätt och riktning omvänt. Riktningen uttrycks framförallt i verbet och rörelsesättet kan, men måste inte, uttryckas i ett ord utanför verbet. Spanska kallas ett verbbaserat språk (eftersom riktningen anges i verbet och inte i satelliten som i svenskan). Meningen Han rullade in däcket i garaget skulle på spanska, enligt Montero-Melis, vanligtvis beskrivas som Entró en el garaje con una rueda (”han kom in i garaget med ett däck”).

Förstaspråket dominerar inte vårt tänkande

Så här såg Montero-Melis experiment och deras resultat ut:

• I Studie 1 testades indelningen av svenska och spanska i satellit- och verbbaserade språk genom att modersmålstalare av de båda språken fick beskriva korta videosnuttar. Svenskarna uttryckte riktningen verkligen mest i satelliter och spanjorerna mest i verb. Det överraskade resultatet var dock att spanska modersmålstalare använde båda varianterna. Resultaten tyder på att de svensktalande i hög grad följer en språklig mall medan de spansktalande har en större flexibilitet.
• I Studie 2 studerades om modersmålstalare av svenska och spanska tänker kring rörelseskeenden olika. Deltagarna i studien fick sortera videoscenerna enligt deras likhet. Hypotesen var att svenska modersmåltalare skulle uppfatta scener som har samma rörelsesätt (t.ex. rullar) som mer lik än spanska modersmålstalare. Deltagarna fick sortera scenerna under tre olika betingelser. Det visade sig att svenskarna verkligen bedömde scenerna med samma rörelsesätt som mer likt än spanjorerna. Detta skedde dock enbart när de hade möjligheten att beskriva scenerna högt eller i det tysta. När deltagarna hindrades från att använda sitt språk, försvann alla skillnader mellan spansk-och svensktalande. Slutsatsen, som Montero-Melis drar, är att språkliga skillnader kan speglas i tänkandet, men endast när språket är tillgängligt för att tänka kring en viss situation.
• Studie 3 undersökte om svenska andraspråkstalare av spanska överför sina svenska förväntningar (preferens för sättsverb) eller om de tar över det spanska mönstret (preferens för riktningsverb) när de beskriver videoscenerna efter att ha läst spanska meningar. Resultatet var att talare med låg behärskningsnivå överförde det svenska mönstret men talare med högre behärskningsnivå anammade det spanska mönstret. Montero-Melis drar slutsatsen att andraspråkstalare börjar sin inlärning av andraspråket med förväntningar likt sitt förstaspråk men att de med ökande behärskningsnivå anpassar sina förväntningar efter de typiska mönstren i andraspråket.
• I Studie 4 slutligen undersökte Montero-Melis om andraspråkstalare också ändrar sitt sätt att tänka till följd av att de lär sig ett nytt språk. Kan man hitta eventuella effekter av andraspråket på tänkandet redan bara efter några minuter? Deltagarna skulle igen bedöma likheter mellan olika scener men denna gång hade de läst spanska meningar innan. Resultatet var att deltagarna bedömde likhet enligt de spanska meningar som de nyligen hade läst och inte enligt mönstret som fanns i deras förstaspråk. Montero-Melis drar slutsatsen att språkliga kategorier som vi lär oss i vårt förstaspråk inte dominerar vårt tänkande.

Sammantaget kommer Montero-Melis till slutsatsen att studierna visar att frågan om huruvida språket vi talar påverkar hur vi tänker inte enkelt kan besvaras med ”ja” eller ”nej”. Språkliga skillnader, fastslår han, kan speglas i tänkandet, men endast när språket används för att tänka kring en viss situation. När det gäller andraspråksinlärning så visar studierna framförallt att andraspråkstalare börjar sin inlärning av andraspråket med förväntningar likt sitt förstaspråk.

Med ökande behärskningsnivå anpassar de dock sina förväntningar efter andraspråkets karakteristiska mönster. Montero-Melis kunde visa att detta händer efter mycket kort exponering av andraspråket. Han drar alltså slutsatsen att förstaspråket inte dominerar vårt tänkande. Sammanfattningsvis bidrar denna avhandling till en berikad förståelse för det komplexa sambandet mellan språk och tanke, samt dess innebörd för andraspråksinlärningen och flerspråkigheten.

Text: Susan Sayehli

Källor:

Thoughts in Motion. The Role of Long-Term L1 and Short-Term L2 Experience when Talking and Thinking of Caused Motion. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. 

Montero-Melis, G . (2017). Centrum för Tvåspråkighetsforskning, Stockholms Universitet.

Bylund, Emanuel & Athanasopoulos, Panos (2017). The Whorfian time warp: representing duration through the language hourglass. Journal of Experimental Psychology, General.

Gullberg, Marianne (2009). Reconstructing verb meaning in a second language. How English speakers of L2 Dutch talk and gesture about placement. Annual Review of Cognitive Linguistics 7, s. 222-245.

Strömqvist, Sven (2009). Språkets öga: om vägarna mellan tankar och ord. Lund: Studentlitteratur.

TV-programmet UR Samtiden – Humanist- och teologdagarna 2016. [Elektronisk resurs]: Kan du ställa en avokado? (2016).