Stora utmaningar för vårdelever på Komvux

Vård- och omsorgsutbildningen på Komvux kan vara en väg ut från ett samhälleligt utanförskap, men det finns många hinder på vägen. Ett sådant är spänningen mellan teori och praktik, ett bekymmer som de flesta yrkesutbildningar brottas med.

Elever och studenter vill ofta lära sig det praktiska hantverket medan utbildningsinstitutionen också vill låta dem stångas med teorier för att utveckla det metakognitiva tänkandet. Vård- och omsorgsutbildningen inom den kommunala vuxenutbildningen är inget undantag i detta avseende. Men det är bara en av utbildningens många utmaningar.

Forskaren Katarina Lagercrantz All, som specialiserat sig på yrkeskunnande och lärande, skriver om dessa utmaningar i avhandlingen Delaktighet- och lärprocesser i en yrkesutbildning: en studie av vuxna elevers erfarenheter av vård- och omsorgsutbildning inom Komvux. Genom intervjuer med 15 elever försöker hon förstå och tolka elevernas erfarenheter av utbildningen, deras personliga utveckling och deras lärprocesser.

Utanförskap en viktig drivkraft

För flera av eleverna som intervjuas innebär utbildningen en möjlighet att komma ifrån ett utanförskap. Utanförskapet kan ta sig olika uttryck. Vissa har utländsk bakgrund och söker en plats i det svenska samhället. Andra har varit arbetslösa eller haft tillfälliga anställningar, ofta inom vården. Utbildningen ger en tryggare tillvaro på flera plan. Den kan bidra till anställningstrygghet och leda till fast jobb. Utbildningen ger också formell bekräftelse på att eleven besitter vissa kunskaper.

För dem som redan har arbete kan utbildningen ge legitimitet i arbetsgruppen. Även om flera av eleverna redan sett sig som undersköterskor har de inte betraktats så av kollegorna utan som ”bara vårdbiträde”. Upplevelsen av utanförskap är en viktig drivkraft för eleverna att vilja utbilda sig vidare. Det är snarare den, tror Lagercrantz All, än intresse för vård- och omsorgsarbete som får dem att ta steget. Hon tror också att utanförskapet kan vara en tillgång i yrket eftersom eleverna kan ha ökad förståelse för andra människors svårigheter.

Synen på utbildningen

Många av undersökningens deltagare var till en början tveksamma till om det de fått lära sig i den teoretiska delen av utbildningen verkligen stämde överens med verkligheten. Särskilt de med tidigare erfarenhet av vård- och omsorgsarbete ifrågasatte delar av utbildningen. Men för några förändrades den kritiska inställningen efter hand. Det skedde när de märkte att det de lärt sig kom till användning i det praktiska arbetet. En annan orsak till den tilltagande positiva attityden kan vara att de genom främst praktiken alltmer blir del av en yrkesgemenskap, något som också kan innebära att de känner sig som del av ett större sammanhang. De växer som människor.

Om det finns en inledande skepsis hos eleverna inför utbildningen gäller den inte de lärare eleverna möter. De beskrivs som kunniga, vänliga och väl insatta i arbetet. I synnerhet de lärare som kan ge exempel utifrån egna erfarenheter uppskattas. Lärarna kan fungera som en brygga mellan eleverna och arbetet genom att förmedla normer och värderingar angående yrkesidentiteten. De kan också spela en viktig roll genom att vara psykologiska och existentiella stöd och vägleda vuxeneleverna i annat än skolarbetet.

Spänningen mellan teori och praktik

I likhet med andra yrkesutbildningar är det svårt att överbrygga klyftan mellan teori och praktik. Klyftan blir möjligen extra vid när det gäller vård- och omsorgsutbildningen på Komvux där eleverna på relativt kort tid ska utveckla kunskaper i ett komplicerat yrke. Vissa av eleverna är kritiska mot att det saknas koppling till vad de har reell användning för i praktiken, till exempel att sköta ett hushåll. Kritik riktas också mot att de får lära sig sådant som andra – läkare och sjuksköterskor – ska utföra.

Men elevernas utsagor andas en viss ambivalens. Det finns förståelse för att det de lär sig kan vara användbart i andra situationer. Särskilt de som ser andra möjligheter i framtiden, som att studera vidare, ger uttryck för den typen av tankar. Ett sätt att förstå kritiken mot vad de får lära sig i skolan är att de elever som har erfarenheter av vård- och omsorgsarbete känner sig ifrågasatta, funderar Lagercrantz All.

Men också i den praktiska delen av utbildningen kan det uppstå problem. Praktikplatsen kan verka hämmande och inte ge den förväntade kompetensen. Det finns till och med risk att lära sig fel. Av det skälet är det viktigt att knyta skolan och praktiken närmare varandra. Lagercrantz All tror att det är angeläget att praktikerfarenheter får diskuteras grundligt i skolan.

Inte minst kan skolan ge en generell kompetens som inte nödvändigtvis alltid kommer till användning i praktiken men som kan överföras till andra yrkesverksamheter. I skolmiljön kan också ett kritiskt förhållningssätt utvecklas. Lagercrantz All betonar vikten av att övervinna motståndet mot teori; den kan fungera som intellektuella redskap.

Vilket lärande ger utbildningen upphov till?

Att helt överbrygga klyftan mellan teori och praktik är inte möjligt. Även om utbildningen kan ge eleverna redskap som hjälper dem att navigera i olika situationer finns det problem som det inte finns något samlat kunnande om. Det är den sorts situationer som tiden och erfarenheten ger ökad kompetens att bemästra och som ibland kallas tyst kunskap.

När eleverna talar om vilket lärande som är mest betydelsefullt är det just denna praktiska klokhet de beskriver. I relationen med vårdtagare betraktas omdömesförmågan som central, ett omdöme som har mer med intuition och känsla att göra än regler och teorier. Eleverna uppfattar att det viktigaste lärandet sker i praktiken.

Men lärande sker förstås också i skolan. Den medicinska kunskapen betraktas också som viktig. Den kan ge förståelse för mekanismer bakom sjukdomar och djupare förståelse för vilka besvär de ger. Men kunskapen kan också ge större delaktighet och legitimitet i arbetsgruppen. Vidare betraktas förståelse för vårdtagarnas situation som en kompetens som utvecklas ju längre eleverna kommer i sin utbildning.

Eleverna betonar också vikten av att utveckla kulturell kompetens, de framförhandlade generella och specifika sociala och kulturella normer som gäller. För elever med utländsk bakgrund är det extra viktigt att lära sig bemästra det svenska språket. Om kommunikationen ska fungera väl och missförstånd undvikas krävs också ett gemensamt yrkesspråk, skriver Lagercrantz All.

Utbildningens utmaningar

Det är tydligt att de kunskaper som eleverna förväntas tillgodogöra sig under utbildningens gång är mångfasetterade och komplexa. Dessvärre finns ett antal omständigheter som försvårar. En första är att många elever antingen har bristfällig skolgång eller tidigare misslyckanden i bagaget. Det innebär att det kan vara kvalfyllt att åter sätta sig i skolbänken. För dem med utländsk bakgrund är ett ytterligare hinder att läsa nya ämnen på ett nytt språk. Ett annat hinder är att flera elever måste arbeta extra vid sidan om för att få det att gå ihop.

Det finns också mer abstrakta hinder som har att göra med samhällsutvecklingen. Ett är kravet på effektivitet eleverna möter i praktiken och som kan hänföras till det marknadstänkande som präglar vård- och omsorgssektorn. Ett annat är att valet att utbilda sig inom vård och omsorg görs mer av försörjningsbehov än intresse, något som riskerar att påverka yrket negativt. Lagercrantz All påpekar dock att intresset efter hand verkar infinna sig, möjligen beroende på en känsla av delaktighet.

Hon höjer också ett varningens finger för att utbildningen, som för eleverna fungerar inkluderande, riskerar att få en disciplinerande funktion. Om delaktigheten i det svenska samhället står på spel tvingas man ställa upp på nästan vad som helst, till exempel våld och tidspress.

Ett avslutande hinder ska nämnas. Under senare år har utbildningen blivit alltmer flexibel och individualiserad för att anpassas till elever med olika behov. Men den utvecklingen är närmast att betrakta som paradoxal med tanke på att utbildningen för eleverna i studien främst är ett delaktighetsprojekt som kan få dem att bli del av en yrkesgemenskap.

Text: Martin Malmström

Källa:

Delaktighet- och lärprocesser i en yrkesutbildning. Länk till annan webbplats.