Svårare undervisa demokrati i en passiv deltagarkultur
I en internationell studie som mäter bland annat attityder och värderingar, ICCS 2009, var finska elever i topp kunskapsmässigt men däremot bland de sämsta vad gäller nutida och framtida samhällsdeltagande.
Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning
Orsakerna kan bland annat finnas i en passiv deltagarkultur som länge genomsyrat den finska skolan och lärarutbildningen. Lösningen kan eventuellt sökas i en aktiverande och inkluderande undervisning. Detta diskuteras i två artiklar med exempel från försök att utveckla såväl lärarutbildningen som politikundervisningen i Finland.
Stark ämnes- och kunskapsfokusering
Att eleverna ska utveckla viljan till ett aktivt medborgarskap och att skolan ska utbilda eleverna såväl om, i som genom demokrati finns inskrivet i den finska skolans styrdokument på ett liknande sätt som i Sverige. Medan den finska skolan verkar lyckas bättre än den svenska skolan på att ge kunskaper om demokrati så är det sämre ställt med att bidra till elevernas vilja till och förmåga att kunna vara aktiva demokratiska medborgare.
Rautiainen och Räihä härleder detta till en tradition av passiv deltagarkultur som genomsyrat den finska skolan och där skolan sedan 1970-talet varit en neutral zon där inga politiska ställningstaganden gjorts och där eleverna aldrig gjorts aktiva i undervisningen om politik och demokrati.
I den finska skolan har de enskilda ämnena en stark tradition och stark ställning, något som kan bidra till goda ämneskunskaper men också göra det svårt att få genomslag för sådant som ska genomsyra alla ämnen, exempelvis demokrati och deltagarkultur.
Försök med en aktiverande lärarutbildning
Den finska traditionen bibehålls till stor del genom lärarutbildningen. Rautiainen och Räihä ger bilden av en utbildning där lärarstudenterna inte ges möjlighet att vara självständiga. Studentgrupperna ses inte som något gemensamt där diskussion och deltagande ingår som en naturlig del.
Det finns dock undantag från denna traditionella lärarutbildning. CITE (The Critical Integrative Teacher Education programme) vid Jyväskylä Universitet har inslag där studenterna diskuterar och försöker lära sig vad det innebär att lära, undervisa och vara en individ såväl som en samhällsmedlem. Målet är att studenterna ska bli en del av en deltagarkultur där de också har förmågan att tänka kritiskt och nytt och därmed även utmana och utveckla undervisningen.
Även om skolans organisation är viktig för bidra till en demokratisk skola och demokratiskt deltagande medborgare har också den enskilde läraren en viktig roll för att skapa den vardagliga demokratin under sina lektioner. Erfarenheter från CITE visar att lärare som under sin studietid fått skapa en deltagarkultur också står bättre rustade att förmedla detta i sin undervisning menar Rautiainen och Räihä.
Rollspel med problemlösande aktivitet
I en annan artikel från Finland beskrivs ett försök till specifik undervisning där elevernas kunskaper om politik och förmåga till effektivt deltagande tränas. I Eränpalos och Karhuvirtas artikel används ett nyutvecklat spel, Act Now!, där ett konkret samhällsproblem simuleras. Spelarna (eleverna) väljer sedan mellan olika kanaler och resurser för inflytande som spelet tillhandahåller.
Det författarna ser som den stora fördelen när de analyserar användande av spelet är att det ger eleverna en naturlig roll där diskussionerna och det tänkta agerandet utgår från elevernas egna erfarenheter och livsförståelse samtidigt som det ger stora möjligheter att förstå hur det politiska systemet fungerar och vilken roll jag som individ kan ha i detta system.
Rollspel är ingen ny metod i undervisningen för de samhällsvetenskapliga ämnena. Inte minst finns det ett antal spel som handlar om beslutsfattande på nationell och internationell nivå. Men spelet Act Now! har den speciella inriktningen att eleverna själva väljer det sätt de tror har störst möjlighet till påverkan.
Text: Anders Broman
