Textkulturer i fokus på SmDi

Om grammatiken i skolan ska vara meningsfull måste den betraktas som en resurs för eleverna när de utvecklar kunskaper om hur man skriver och läser olika slags texter.

Det var utgångspunkten i Debrah Myhills plenarföreläsning på den årliga konferensen i Svenska med Didaktisk inriktning (SmDi) i Karlstad i november 2016.

SmDi är en av de viktigaste konferenserna inom svenskdidaktisk forskning där forskare, lärare, bibliotekarier, läromedelsförlag etc. förutom att ta del av ny forskning även kan utbyta idéer och erfarenheter med varandra. Konferenstemat var textkulturer och med det som fond uppvisade konferensen en spännande mångfald.

Exempelvis talade Iris Ridder från Högskolan i Dalarna om hur kunskapsförmedling genom text som sällskapspel har sett ut ur ett historiskt perspektiv, Kristina Persson från Umeå universitet belyste metaforer som semiotisk resurs i multimodala faktatexter och Gustaf B Skar och Arne Johannes Aasen diskuterade risktagande skribenter och dolda kvaliteter i elevtexter.

Särskilt stort utrymme fick i vanlig ordning plenarföreläsarna Debrah Myhill, professor och ledare för Centre of Research and Writing vid University of Exeter, Åsa Wedin, professor i pedagogiskt arbete vid Högskolan Dalarna och Anne Mangen, professor i lesevetenskap vid Lesecenteret i Stavanger vid Universitetet i Stavanger.

Grammatik med betydelse

Debrah Myhill visade, med hänvisning till flera experimentella studier och interventionsstudier av elever i grundskolan, hur eleverna utvecklade en metalingvistisk kompetens med hjälp av den funktionella grammatiken. Bland annat ökade elevernas medvetenhet om vilka grammatiska resurser som är utmärkande för olika genrer och texttyper, vilket medförde att de blev bättre skribenter.

För att denna utveckling ska bli möjlig fordras, enligt Myhill, explicit undervisning om hur grammatiska val bidrar till meningsskapande. Den explicita undervisningen bygger på noggrann planering och tydliga exempel. Läraren måste visa hur den grammatik som introduceras konkret tar sig uttryck i en given text, till exempel val av tempus eller vilka funktioner prepositionsfraser fyller. Myhill underströk hur viktigt det är att lärare använder autentiska texter från olika verksamheter i samhället så att eleverna får en inblick i vilka grammatiska resurser som är typiska för olika slags texter. Det kan exempelvis handla om att se hur adjektivfraser används för att öka detaljskärpan i en skönlitterär text.

Identitetsförhandling i skrivandet

Den andra plenarföreläsaren Åsa Wedin redogjorde för ett aktionsforskningsprojekt vars övergripande mål var att initiera undervisningsformer som stödjer elevers språkliga färdigheter i undervisningen. I det delprojekt Wedin särskilt lyfte fram undersöktes årskurs 4 och 5, sammantaget 42 elever, bland vilka majoriteten var flerspråkiga, och många var nyanlända med somalisk bakgrund. Syftet med delprojektet var att stödja elevernas identitetsutveckling genom att utveckla former för att tillvarata deras varierade språkliga repertoarer i skrivandet i klassrummet.

Eleverna i årskurs 4 fick arbeta med flerspråkigt sagoberättande medan eleverna i årskurs 5 fick i uppgift att skriva ”Min historia”. Resultatet visar dels att eleverna överlag är språkligt intresserade och att de utmanar den traditionella synen på begrepp som hemland och modersmål, dels att val av språk i stor utsträckning beror på sammanhang.

Vad gäller identitet använde Wedin fyra typer som eleverna kunde förhålla sig till: naturlig identitet (pojke, flicka, ålder), institutionell identitet (auktoriserad av en institution, t.ex. att vara duktig i skolan) diskursidentitet (skapad i samverkan, t.ex. att vara en god kompis, duktig på fotboll) och gemenskapsidentitet (flytande, aktivt val krävs, t.ex. drömmar om fred och tankar kring döden). Som synes är gränserna mellan de olika identitetstyperna inte skarpa.

Några slutsatser som Wedin pekade på är att språk och språkkompetens är starkt kopplade till känslor som skam, stolthet och styrka. Genom skrivande som anknöt till elevernas varierade ursprung och varierade erfarenheter, inklusive språkliga, erbjöds eleverna möjlighet till identitetsförhandling vilket fick till följd att deras roller i klassrummen kunde förhandlas. Lärarna blev därutöver mer medvetna om elevers varierade språkliga färdigheter och även om behovet av samarbete med studiehandledare och modersmålslärare.

Teknologier och läsning

Tredje plenaren Anna Mangen tog upp hur val av digital eller tryckt text påverkar förståelsen och upplevelsen av texten. Mangen presenterade några av sina empiriska studier om hur olika gränssnitt påverkar läsaren kognitivt och emotionellt.

En studie som presenterades var experimentell och omfattade 72 elever i årskurs 10 i två skolor i Stavanger. Eleverna fick läsa en skönlitterär text och en sakprosatext antingen i tryckt eller digitalt format. Därefter gjorde eleverna ett läsförståelsetest. Resultatet visade att eleverna som läst i tryckt format hade bättre resultat än eleverna som läst på skärm. Mangens konklusioner är att den tryckta textens layout och fysiska avgränsning är mindre kognitivt krävande, vilket gör det lättare för läsaren att navigera. Därutöver är det svårare att få en överblick över en text på en skärm.

Ett annat experiment handlade om känslor och frågan som ställdes var om det finns skillnader mellan hur läsare reagerar emotionellt (inlevelse och empati) när de läser en berättelse på en Ipad eller i pappersformat. Studien rymde 145 deltagare som fick svara på frågor om vad de kom ihåg, förståelse och emotionella aspekter.

Novellen de läste, ”Murder in the Mall av Sherwin B. Nuland, är fiktiv men baserad på en verklig händelse. Enligt resultatet kände de personer som läst den tryckta texten i högre grad än de som läste på skärm sympati och empati med karaktärerna i berättelsen, och de beskrev sig också som mer ”inne i berättelsen”. Förutom det tyckte de som läste den tryckta versionen, i mindre utsträckning än de som läste på skärm, att mediet i sig utgjorde ett hinder för inlevelsen.

Mangen redogjorde också för andra tester där det visar sig att bokläsare uppfattar aspekter som kronologi och temporalitet bättre än de som läser på skärm. Även om det behövs mer empirisk forskning kunde Mangen ändå dra slutsatsen att läsa tryckta texter innefattar sensmotoriska operationer (taktila/haptiska) som påverkar läsningen positivt – både förståelsen och upplevelsen av det lästa.

Avslutningsvis ska det sägas att det Mangens presentation i allt väsentligt representerar något nytt i detta sammanhang. Experimentella studier liksom undersökningar med ett tydligt kognitivt fokus är förhållandevis sällsynta på konferenser inom svenska med didaktisk inriktning. Och ser man till de övriga plenarföreläsarna så innehöll även deras undersökningar olika slags experimentella studier. Detta tolkar jag som en spännande och viktig vitamininjektion för forskningsfältet.

Text: Christoffer Dahl