Tidigt stöd bakom Finlands PISA-framgångar?

Kan en förklaring till Finlands goda PISA-resultat vara att Finland tidigt ger särskilt stöd i läsning, skrivning och matematik? Den frågan ställer Rune Haussttter och Marjatta Takala i artikeln "Can special education make a difference?".

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Skolan har ett mycket viktigt uppdrag som kunskapsförmedlare. Skolan förväntas också enligt styrdokumenten bland annat förbereda eleverna för ett aktivt medborgarskap och bidra till att de utvecklas till fria och självständiga individer utrustade med gott självförtroende, kritiskt tänkande och en solidaritet med sina medmänniskor.

Idag pågår vad som närmast kan betecknas som en tävling mellan olika utbildningssystem. Måttstocken på framgång tillhandahålls av internationella jämförande utvärderingar såsom till exempel PISA (Programme for International Student Assessment). Dessa utvärderingar fokuserar i huvudsak på kunskapsuppdraget.

Det är väl känt att olika länder lyckas olika bra i de internationella jämförelserna. Kan sättet som ett land gestaltar den specialpedagogiska stödverksamheten på bidra till hur ett land lyckas på PISA? Den frågan ställer sig Rune Hausstätter och Marjatta Takala i artikeln Can special education make a difference? Exploring the differences of special educational systems between Finland and Norway in relation to the PISA results. Samtidigt passar de också på att problematisera vad ett utbildningssystem ska uppnå.

Kan tidigt stöd vara förklaringen?

Artikelförfattarna bygger sin argumentation på en analys av resultat på PISA och av Norges och Finlands sätt att bedriva specialpedagogik. De argumenterar för att en viktig förklaring till Finlands avsevärt högre resultat i naturvetenskap, läsning och matematik är att skolan i Finland tidigt ger särskilt stöd i läsning, skrivning och matematik till en stor del av eleverna.

Detta presenteras också som en tänkbar förklaring till de mindre skillnaderna mellan eleverna i den finska skolan jämfört med i den norska: ”The Finnish school system presents itself as not only the best school in the world, but also as the best school ´for all´ in the world…”.

Den betydligt mindre andel elever som får särskilt stöd i Norge får det också i områden som inte testas i PISA-undersökningarna. En annan intressant skillnad mellan utbildningssystemen är att betydligt fler elever i den norska systemet bedöms ha ”beteendeproblem”. Hausstätter och Takala menar att detta kan bero på att den tidiga satsningen i det finska systemet på tal, läsning och skrivning kan förebygga att beteendeproblem uppstår.

Övertygande argumentation

Det finns förstås, vilket också påpekas av artikelförfattarna, en rad svårigheter med att jämföra två specialpedagogiska system och deras effekter på PISA. Det är betydligt färre elever som erhåller specialpedagogiskt stöd i den norska systemet. Å andra sidan är det fler elever som erhåller ett mer informellt extra stöd i det norska systemet.

Till detta tillkommer frågan om vad det ”normala” stödet innebär, vilket inte diskuteras i artikeln. Hur som helst ger författarna en ganska övertygande argumentation för att den generella finska satsningen på språkrelaterade färdigheter kan avsätta sig i högre PISA-resultat. Kommen till den sista tredjedelen av artikeln har läsaren mött vad som närmast liknar en argumentation för det finska systemets överlägsenhet. Då ska man hålla i minnet att vi får veta lite om arbetssätten i de olika skolsystemen.

Avslutningsvis i artikeln diskuteras en komplicerande faktor i jämförelsen av systemen. Det är nämligen så att hela 30 procent av eleverna i Finland deltar i specialpedagogisk undervisning. Hela 8 procent gör detta under hela skoldagen. Motsvarande siffror för Norge är 7,5 respektive 1,5 procent.

Det är alltså en större andel elever som deltar i specialpedagogisk undervisning under hela skoldagen i Finland än elever som får specialpedagogiskt stöd i Norge! Artikelförfattarna diskuterar detta utifrån begreppet ”inkludering”, det vill säga alla elevers rätt till delaktighet i undervisningen. Man pekar på att detta är ett värde som givits större betydelse i norsk utbildningspolitik än i finsk.

För att återknyta till inledningen av denna artikel så för man in fler mål än kunskapsmålet när man ska utvärdera utbildningssystemet vilket förefaller som en rimlig idé. En längre diskussion i artikeln om vilka mål som skolans verksamhet ska utvärderas mot hade varit intressant, inte minst som detta är en viktig demokratifråga.

Text: Claes Nilholm

Källa:

Alfassi, M., Itzhak, W. och Lifshitz, H. (2009). The efficiancy of reciprocal teaching in fostering the reading literacy of students with intellectual disabilities. European Journal of Special Needs Education, 24(3). 291-305.

Publicerad 16 september 2011.  Senast uppdaterad 23 september 2022.