TOKIS – inte så tokig skrivpedagogik!
Skrivande i skolan måste inrymma många textsorter för att hjälpa till att utveckla kunskap och fantasi, att interagera och driva åsikter. Skrivandet är också nära förknippat med att tala och läsa. Det har varit utgångspunkten för TOKIS i framtagandet av en skrivpedagogisk modell.
Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning
Modellen ska kunna användas till hjälp för att utveckla en ”mångfasetterad skrivkompetens” – såväl generellt för skolan som individuellt för eleven. I de artiklar som projektet omfattar påvisas tydligt varför projektets olika koncept för text och undervisning behövs – det är nämligen inte helt lätt att vara skriv- och textlärare…
Text- och kunskapsutveckling i skolan, TOKIS, är ett av alla projekt som avrapporterades i Vetenskapsrådets Resultatdialog för 2013 (se Ledin m.fl. 2013). TOKIS är ett med svenska mått mätt relativt stort skrivforskningsprojekt som samlat forskare från Örebro, Göteborg och Stockholm. Projektet har genererat en mängd artiklar, somliga mer teoretiska, andra mycket klassrumsnära.
TOKIS grundantaganden
Ett första grundantagande i projektet är att texter är uppbyggda av delar. Delarna skapar en texts helhet – en genre. Delarna kallas i projektet för textaktiviteter, vilka enligt forskarna är lite sämre utforskade, beskrivna och undervisade om.
Att utforska och beskriva textaktiviteter är något som projektet adresserar mer direkt, medan undervisningen om dem vill projektet ändra på över tid – forskningen är inte, åtminstone inte i huvudsak, aktionsinriktad. Istället använder projektet sina grundantaganden som redskap för att sortera de observationer av klassrum och texter man gjort.
Ett andra grundantagande är att skrivande av text går bättre via samtal om text och texters delar – textaktiviteter.
Tre sorters textsamtal
”Utan textsamtal och lärandestöd går det knappast att skriva” menar man (Ledin m.fl. 2013:97). Samtal kan dock vara olika till sin karaktär och projektet delar därför in dem i sådana där lärare och elever samtalar om texters förankring och funktion samt samtal om text som förebild.
De tre samtalstyperna bär i sin tur med sig tre textteoretiska konsekvenser. Dessa är, i samma turordning som samtalen nämndes, att text verkar inom ett sammanhang; att text syftar till att åstadkomma något specifikt i detta sammanhang och att en text därför byggs upp rent språkligt sett på ett för situationen typiskt vis.
Textsamtal som typ | Syftar till att: |
|---|---|
1. Förankring | fördjupa bilden av det ämnesfält eller erfarenhetsområde som är aktuellt för skrivförloppet (Holmberg & Wirdenäs 2010:111) |
| 2. Funktion | öka förståelsen för vilken funktion elevens text har i den specifika kommunikationssituationen, eller mer generellt till att behandla vilken funktion den aktuella typen av text normalt har för skribent och läsare (Holmberg & Wirdenäs 2012:112) |
| 3. Förebild | ge förståelse för hur olika texter prioriterar olika språkliga och visuella resurser samt olika organisationsprinciper. Det kan också vara samtal som relaterar specifika elevtexter till ideal eller bedömningskriterier för olika textuella nivåer. (Holmberg & Wirdenäs 2010:112) |
Den sista typen, förebild, handlar om samtal om det projektet kallar för genre, dvs. typiska skriftspråkliga mönster som används i ett visst socialt sammanhang. Sådana mönster har ofta sammanfattande namn som till exempel novell, debattartikel och recension, kort sagt namn som är enkla att använda när vi pratar med varandra.
Det totala mönstret i en genre byggs upp, kombineras fram, av ovan nämnda textaktiviteter. Projektet erbjuder alltså ett sätt att göra text, och läroplanernas begrepp texttyp mer konkret (även om projektet inte använder just den termen).
Samtal om text
Både Wirdenäs (2013) och Holmberg & Wirdenäs (2010) visar på intressanta resultat vad gäller samtalens roll i skolans kontext.
Wirdenäs beskriver hur en lärare i årskurs 7 har en mycket genomtänkt och ambitiös plan för sin undervisning om hur man skriver brev. Analysen visar dock hur svårt det är för en lärare att balansera mellan att inte ge tillräckligt stöd och att ge för mycket. Artikeln ger på så vis ett antal saker att tänka på för lärare som vill strukturera sin planering bort ifrån några klassiska undervisningsfällor.
Artikeln visar också hur svårt det är för en lärare att tänka på och förutse allt på förhand – det ligger alltså i undervisningens natur att läraren förhåller sig formativt till undervisningens upplägg, just därför att man alltid får räkna med att eleverna tar andra vägar än de förväntade/förutsedda.
Holmberg & Wirdenäs gemensamma artikel visar i sin tur hur tre lärare tänker helt olika när det kommer till vilken sorts textsamtal som ska föras. De tre lärarna använder sig nämligen av varsin av de tre olika samtalsformerna som nämndes ovan.
De olika samtalens innehåll och syften kan vidare sägas vara kopplade till lite större skrivpedagogiska ideal så som genreskolan, expressivismen och nyretoriken (Ledin m.fl. 2013:97f.) – olika ideal premierar/prioriterar alltså sina respektive samtal och syften. Artikelns huvudbudskap blir följaktligen att alla tre samtalsformer behövs eftersom de tjänar olika syften – alla lika behövda.
Metaspråk saknas
Vad gäller resultaten som analyserats fram med hjälp av textaktivitetsbegreppet finns mycket att säga. Ett resultat är att lärare är i behov av begrepp och termer för text (vilket textaktivitetsbegreppet erbjuder):
Avsaknad av metaspråk för samtal om texter är något som vi har sett på fler håll och i andra sammanhang inom projektet och som vi menar är ett vanligt problem i skolan. (Wirdenäs 2013:81)
Man sällar sig därmed till annan, också internationell forskning, som relativt länge förordat en utveckling av dels lärarnas färdigheter gällande språk och text, dels (och inte minst viktigt) en forskning som vetter åt vad man kallat för educational linguistics. En av educational linguistics pionjärer säger ungefär detsamma som TOKIS:
Teachers do not have technical knowledge about the language system, the relationship between the text and context, or of child language studies which document the adult’s guiding, scaffolding role in adult/child linguistic interactions, a role which is crucial to children learning language and learning through language. (Rothery 1996:90)
På sätt och vis går det nu att säga att TOKIS antar den här utmaningen – även om mycket arbete finns kvar att göra med själva implementeringen av modellen.
Elever har sällan samma ideal för genre som läraren
Vidare blir det tydligt i Holmbergs artikel (2013) att lärarens intentioner med textproduktionen inte sällan kolliderar med elevernas. I det specifika fallet handlar det om hur en deckare ”ska” se ut. För somliga elever är nämligen Snabba cash modellen, medan modellen för andra, även läraren, är mer traditionella deckare. Läraren visar sig belöna de senare mer frikostigt.
Också Wirdenäs brevskrivande klass omfattas av detta resultat. Det är nämligen ”fler elever som får en genremiss än en genreträff även i sin slutversion” (s. 63). Lärarna ställs då inför några rätt delikata problem, även om kanske inte alla ens uppfattar dem som just lärarens problem: ”Har jag undervisat så pass tydligt att eleverna kunnat förstå hur texten skulle se ut? Om jag har gjort det, hur kommer det sig då att de skriver texter som inte ser ut som jag sagt att de skulle se ut? Om jag inte gjort det, vems fel är det då att texten inte ser ut som jag vill – kan jag i ett sådant fall verkligen ge någon ett sämre betyg, dvs. bestraffa eleven för något den inte visste om?”
Wirdenäs artikel ställer de här frågorna på sin spets, och kommer med en hel del kloka resonemang om skälen till att läraren bör ställa sig dessa frågor. Störst problem får kanske den lärare som funderar över detta först när det är dags att värdera texterna slutgiltigt, dvs. som del i ett summativt betygsunderlag. Men den lärare som gör det tidigt (och i formativt syfte) i processen, har naturligtvis möjligheter att komma till rätta med problematiken.
I och för sig visar Wirdenäs artikel upp en väldigt vaken svensklärare som faktiskt försöker förändra den (sneda) kurs somliga elever tagit ut. Men den visar samtidigt hur svåra sådana förändringar är att åstadkomma. Till viss del har detta säkerligen med elevens individuella utvecklingsnivå att göra, men såklart också med lärarens individuella resurser för textundervisning.
TOKIS relevant för alla lärare
Svårigheterna att undervisa om text har väl i och för sig alltid funnits, och den explicita skrivundervisningen som idé är fortfarande relativt ny i Sverige. Samtidigt konstaterar Wirdenäs och projektet i sin helhet att de nya kursplanerna (som knappt var påtänkta då projektet drog igång 2007) är långt mer krävande för framför allt svensklärare. Men i och med att alla ämneslärare får mer och mer tryck på sig att kunna undervisa om språket och därmed om texter i sitt ämne, är TOKIS högst relevant för alla.
De nya läroplanerna och kursplanerna innebär helt klart starkare fokus på att skriva olika sorters texter och på att skriva ämnesspecifika texter i alla ämnen, vilket medför att språk- och textkunskaper blivit mer centrala delar. […] För lärare som befunnit sig långt från sådan undervisning är det en stor förändring som inte är okomplicerad att genomföra i praktiken och som kräver mycket och medvetet arbete. Det behövs stöd för det. (Wirdenäs 2013:83)
TOKIS i Läs- och skrivlyftets tjänst?
Emellertid måste ju det stöd som Wirdenäs frågar efter nu systematiseras och kommuniceras annat än genom forskningsartiklar. För om textundervisning kräver samtal torde undervisning om TOKIS syften också kräva en samtalande undervisning? Och i och med att projektet vill utveckla en skrivpedagogik för svenska klassrum, kommer vi möjligen att få se ett andra skede av TOKIS – antingen som forskningsprojekt eller som skolutvecklingsprojekt. Alternativt både och.
Så varför inte göra så i samband med det nationella Läs- och skrivlyftet som ändå står för dörren? För detta lyfts räkning erbjuder faktiskt TOKIS en modell som tilltalar lärare som arbetar med texter i olika ämnen och situationer. Projektet kommer alltså som man brukar säga på ren svenska ”just in time”.
Text: Mikael Nordenfors
Källor:
Artikeln Skrivundervisning bör ha tydliga mål, sidan 89 i Resultatdialogen 2013.
Artikeln Skrivpedagogik i praktiken. Textkedjor, textsamtal och texttypologier i tre svensklärares klassrum.
Holmberg, Per 2014. Genre under förhandling. Gymnasister skriver deckare. I: Boglind, Ann, Per Holmberg & Anna Nordenstam (red.) Mötesplatser. Texter för svenskämnet. Lund: Studentlitteratur. S. 111-130.
Rothery, Joan (1996). Making changes: developing an educational linguistics. I: Hasan & Williams (eds) (1996). Literacy in society. New York: Addison Wesley Longman.
