Viktigt att skapa stimulerande läsmiljöer i förskolan

Det finns en stor potential i förskolans pedagogiska arbete med läsning. Genom ett medvetet och planerat arbete kan förskolan påverka barns förhållningssätt till text och intresse för språkets uttrycksmöjligheter.

I en stimulerande läsmiljö kan också flerspråkiga barn uppmuntras till att utveckla både det svenska språket och sitt modersmål.

Barnet erövrar gradvis språket i samspel med sin omgivning. Denna erövring kallas på engelska emergent literacy. Med detta menas att barnet, via sina möten med olika texter i olika sammanhang, i förlängningen kommer att utveckla sin läs- och skrivförmåga. Enligt forskaren Carina Fast är ett tidigt steg i barnens skriftspråkliga utveckling att de kan känna igen bilder och symboler som de till exempel möter i bilderböcker. Vidare lär sig barnen nya ord och språkets uppbyggnad när de lyssnar till berättelser.

Barns språkutveckling gynnas av böcker i närmiljön

Barns språkutveckling underlättas om de får möta högläsning i sin närmiljö och får möjlighet att samtala om böckernas innehåll med vuxna (se t.ex. Brice Heath 1983). Forskning om läsning i hemmet har nämligen visat att det finns ett tydligt samband mellan barns läsförmåga och tillgång till böcker i hemmet. Därtill spelar vuxnas erfarenheter av och attityder till läsning stor roll (se t.ex. Roberts et al. 2005).

Alla barn växer dock inte upp med böcker i sin hemmiljö eller med vuxna som läsande förebilder. Eftersom barn med liten vana av att läsa hemma också tenderar att välja bort läsning till förmån för andra aktiviteter på förskolan, finns risken att deras skriftspråkliga utveckling går långsammare än för andra barn (se t.ex. Svensson 2009). Förskolans pedagoger bör därför utforma sin verksamhet som ett komplement till de hem där läsning sällan förekommer, och väcka och fånga upp alla barns nyfikenhet och intresse för skriftspråket, för att förbereda dem inför skolans krav på skriftspråkliga förmågor.

Förskolors arbete med litteratur

I många förskolor arbetar man hängivet med litteratur som bas. I en rapport från Skolinspektionen från 2012 beskrivs högläsning som en vanligt förekommande aktivitet på förskolor och som en grundläggande del i förskolornas arbete. Däremot kan syftet med aktiviteten variera. Det är inte ovanligt att högläsning används som ett tidsfördriv.

I en undersökning av Ulla Damber, Jan Nilsson och Camilla Ohlsson från 2013 framgår det att läsning oftast förekommer som en del av temaarbete eller som läsvila. Enbart vid temaarbeten följs högläsningen upp av pedagogiskt planerade aktiviteter som syftar till att ge barnen kunskap om omvärlden och språket. Läsvilan däremot är en rutinaktivitet som ofta initieras av pedagogerna i disciplinerande syfte, exempelvis för att barnen ska varva ned och vila, eller för att pedagoger ska kunna frigöras till andra arbetsuppgifter, menar forskarna.

Att väcka barns engagemang och intresse för läsning

Pedagoger kan med relativt enkla medel främja barns intresse för läsning anser den brittiske forskaren Michael Lockwood. Det handlar om att medvetet skapa en läsmiljö som signalerar att läs- och skrivhandlingar är värdefulla. Linda Gambrell som forskar om läsning och motivation menar att det viktigaste är att barn ges möjligheter till att vara delaktiga i dialog och samspel om texten.

Det kan bidra till barns motivation på många sätt: kommentarer om det lästa kan väcka nya tankar och skapa nyfikenhet hos barnet, barnet kan lära sig av andra barns språkliga framsteg samt sina egna, och härigenom stärka självförtroendet. Att läsningen sker i grupp ger effekter som på ett naturligt sätt ökar barns engagemang och intresse för läsning.

Forskarna Ulla Damber och Jan Nilsson (2015) har noterat att barn ofta vill skapa egna aktiviteter och kreativa lekar i anslutning till högläsningen, och anser att förskolans pedagoger kan göra mer för att främja dessa. En förutsättning är att det finns en given läsplats samt god tillgång till intressant läsmaterial som är placerat inom räckhåll för barnen. Lika viktigt är de vuxnas engagemang. Om högläsning görs till ett populärt inslag i vardagen som kopplas till varierade läs- och skrivutforskande samtal, lekar och språkövningar, kan barns läsupplevelser bli mer lustfyllda och lärorika.

En stimulerande läsmiljö – kännetecken och möjligheter

Frances Hultgren och Monica Johansson har sammanfattat några kriterier som enligt forskning inom området kännetecknar en stimulerande läsmiljö. Dessa kriterier är att läsmiljön ska vara textrik, språkrik, kunskapsrik, kommunikativ, och samverkansstark. Med textrik och språkrik menas att det är en miljö där text finns tillgänglig och värderas högt av alla, och där barn uppmuntras till interaktion och samtal om texter av olika slag.

Med kunskapsrik och kommunikativ menas att barns kommunikation och egna kunskapssökande nyfikenhet på omvärlden stimuleras i miljön, exempelvis via lek, drama och andra kroppsliga och skapande aktiviteter. Med en samverkansstark miljö avses samverkan med hem och bibliotek. Förskolans samverkan med hemmet är viktig för att hela den språkliga miljön som omger barnet ska stöttas. Förskolan kan exempelvis uppmuntra föräldrarna att fånga upp och utveckla barnens intresse för skriftspråket i hemmet. Föräldrar och syskon kan också agera läsande förebilder.

I utvecklingen av en stimulerande läsmiljö bör förskolans pedagoger tänka på att det finns ett starkt samband mellan språk och identitet. Enligt Jim Cummins som forskar om flerspråkighet bör barns olika erfarenheter och intressen vara utgångspunkt för utformningen av läsmiljön och valet av undervisningsstrategier. Dessa bör syfta till att stärka barns identiteter och synliggöra deras kulturella bakgrunder.

Flerspråkiga barns modersmål kan inkluderas i läsmiljön genom att böckerna finns på olika språk, samt genom att alfabet, ord och fraser på olika språk görs synliga och används i de vardagliga samtalen av både barn och pedagoger. Barnen bör också uppmuntras till att återberätta sagor och berättelser som de hört på sitt modersmål (Håland Anveden 2017). Genom att barns olika språk lyfts fram i de kommunikativa möten och aktiviteter som sker i förskolans läsmiljö stärks självkänslan hos de deltagande barnen. De flerspråkiga barnen ges därigenom möjlighet att utveckla både sitt modersmål och det svenska språket enligt förskolans strävansmål.

Läsmaterialet ska varieras och väljas medvetet

För att väcka barns intresse för skriftspråket måste läsmiljön som erbjuds i förskolan bestå av en bred och rik tillgång till läsmaterial. I en kunskapsöversikt av Kerstin Rydsjö och AnnaCarin Elf konstateras att litteraturutbudet på svenska förskolor länge har varit relativt likriktat. Enligt Lena Kåreland som forskar om barnlitteratur är böckerna om Alfons, Pippi, Pettson och Findus, Nicke Nyfiken och Pricken mycket vanligt förekommande på förskolorna, medan samtida barnböcker och böcker som skildrar en bredare kulturell mångfald inte verkar ha fått lika stor spridning i förskolorna.

Det är pedagogernas ansvar att se till att litteraturen som väljs och används intresserar både barngruppen och individuella barn menar forskaren Barbro Westlund. Eftersom barn har en tendens att vilja välja det de redan känner till är det också pedagogernas uppgift att ibland också utmana barnen och erbjuda berättelser med annat innehåll och form. För att göra läsning till en attraktiv aktivitet för alla barn, oavsett social bakgrund, kultur, kön eller ålder, krävs tillgång till varierade texter samt en medveten tanke från de vuxnas sida.

Förskolors samverkan med bibliotek

Samverkan mellan förskolor och bibliotek är viktigt för att stärka läsmiljön på förskolan. Barnbibliotekarier kan hjälpa förskolans pedagoger att välja ut böcker som kan engagera och utmana barnen. Enligt en rapport från Statens kulturråd från 2014 finns samarbeten mellan förskolor och närliggande bibliotek på många ställen i Sverige, men hur detta samarbete ser ut varierar stort beroende på ekonomiska förutsättningar. Skollagen ställer inga krav på att det ska finnas bibliotek på förskolor. Därför är inte tillgången till bibliotek garanterad för förskolan på samma sätt som den är för skolan.

I vissa kommuner har samverkan mynnat ut i förskolebibliotek, kapprumsbibliotek, samt bokpåsar med böcker som kan användas i förskolans temaverksamhet eller lånas hem av föräldrar. För flerspråkiga barn finns ibland möjlighet att låna hem bokpåsar på andra språk än svenska (se t.ex. Heimer 2016). Statens kulturråd har utifrån ett nationellt handlingsprogram för läsfrämjande initierat Bokstart, ett samverkansprojekt mellan förskolor, folkbibliotek och barnhälsovård som pågår just nu, och som framförallt syftar till att främja små barns språkutveckling i hemmiljön: (http://www.kulturradet.se/bokstart).

Slutligen bör nämnas att arbetet med läsning i förskolan handlar om mer än att läsa. Det innehåll som exempelvis en barnbok kan förmedla, och den gemenskap som skapas kring boken vid en högläsningsstund, blir en kulturell och social mötesplats. Där får barnen också utveckla sin förmåga att förstå och leva sig in i andras villkor och livssituationer.

Text: Katarina Kärnebro

Källor:

Cummins, J. (2017) Flerspråkiga elever. Effektiv undervisning i en utmanande tid. Stockholm: Natur & Kultur.

Damber, U. & Nilsson, J. (2015). Högläsning med förskolebarn - disciplinerande eller frigörande”. Ingår i Tengberg, M. & Olin-Scheller, C. (red.) Svensk forskning om läsning och läsundervisning. Malmö: Gleerups.

Damber, U., Nilsson, J. & Ohlsson, C. (2013). Litteraturläsning i förskolan. Lund: Studentlitteratur.

Fast, C (2008) Literacy: i familj, förskola och skola. Lund: Studentlitteratur.

Gambrell, L. B. (2011). Seven rules of engagement: what’s most important to know about motivation to read. The Reading Teacher, 65, s. 72-178.

Heath, S. B. (1983). Ways with worlds. Language, life, and work in community and classrooms. Cambridge: Cambridge University Press.

Heimer, M. (2016). Högläsning i förskolan - vägledning till litteraturen. Stockholm: Gothia Fortbildning.

Håland Anveden, P. 2017. Den inkluderande förskolan – en handbok. Stockholm: Hallgren & Fallgren studieförlag AB.

Läsmiljö och läsande förebilder i förskolan. Ur Läslyftet. Länk till annan webbplats.

Kåreland, L. (2013). Barnboken i samhället. Lund: Studentlitteratur.

Lockwood, M.J. (2008). Promoting reading for pleasure in the primary school. London: Sage Publications.

Lpfö 98, Läroplan för förskolan, reviderad 2010. (2010). Stockholm: Skolverket.

Roberts, J., Jergens, J., Burchinal, M. (2005). The Role of Home Literacy Practices in Preschool Children’s Language and Emergent Literacy Skills. Journal of Speech, Language, and Hearing Research, Vol. 48, 345-359.

Rydsjö, K. & Elf, A-C. (2007) Studier av barn- och ungdomsbibliotek. En kunskapsöversikt. Stockholm: Regionbibliotek Stockholm.

Skolinspektionens granskningsrapport Förskola, före skola - lärande och bärande. Länk till annan webbplats.

Statens kulturråd (2014). Handlingsprogram för läsfrämjande: delrapport maj 2014. Stockholm: Statens kulturråd.

Om Bokstart, från Kulturrådet. Länk till annan webbplats.

Svensson, A. K. (2009). Barnet, språket och miljön. Lund: Studentlitteratur.

Westlund, B. (2014). Att undervisa i läsförståelse. Lässtrategier och studieteknik. Andra utgåvan. Stockholm: Natur och kultur.