Bedömning formar inte beslut om undervisning

Det finns en bristande överensstämmelse mellan lärares bedömningar av elevtexter och deras didaktiska beslut. Lärare kan behöva utveckla arbetet med att använda bedömningar för didaktisk planering av skrivundervisningen, visar en ny avhandling.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket. Refererade forskare svarar självständigt för innehållet.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

I Per Blomqvists avhandling utforskas hur gymnasielärare i svenska samtalar och vad de samtalar om när de ombeds att diskutera bedömning av elevers texter och använda skrivbedömningar för didaktiska beslut och betygsättning. Resultatet, som redovisas i tre vetenskapliga artiklar, visar bland annat att det finns en bristande överensstämmelse mellan vad lärare uttrycker vid bedömning av elevtexters kvaliteter och vilka beslut om skrivundervisning och betygsomdömen de sedan fattar.

Lärares uppfattningar och normer vid skrivbedömning

Tidigare forskning om skrivbedömning i svenskämnet har visat att elever i många fall inte blir undervisade i det som de sedan blir bedömda på och att det finns brister i både samsyn och samstämmighet i lärares bedömningar. Blomqvist bygger vidare på denna forskning genom att fokusera på lärares gemensamma diskussioner om skrivbedömning för att på så sätt synliggöra vilka uppfattningar och normer lärare ger uttryck för att dela när de tillsammans i grupp diskuterar skrivbedömning.

– Jag ville på så sätt belysa vad som ligger bakom de bedömningar lärare gör. Detta kunde i sin tur ge ökade kunskaper om vilka svårigheter lärare ställs inför vid bedömning av så komplexa handlingar som skrivande, berättar Per Blomqvist.

Avhandlingen bygger huvudsakligen på tre lärargruppers samtal om bedömning av autentiska elevtexter inom ramen för kursen svenska 1 på gymnasiet. Samtalen genomfördes i fokusgrupper efter att lärarna hade bedömt autentiska elevtexter. De diskuterade även vilken skrivundervisning eleverna skulle behöva för att utveckla sitt skrivande och vilket betygsomdöme elevernas skrivande motsvarade.

– Denna design kunde synliggöra vilka normer lärarna uttryckte i olika faser av en skrivbedömningsprocess: från att de bedömde elevers texter till att de använde bedömningarna för beslut om skrivundervisning och betygsomdöme.

För att belysa hur det såg ut med samstämmigheten mellan och inom lärargrupperna fick lärarna enskilt besvara ett frågeformulär där de utvärderade samtalet och angav vilket betygsomdöme de själva ansåg att elevernas skrivande motsvarande.

– Till skillnad från flera tidigare studier där enskilda lärares bedömningar av enskilda elevtexter, exempelvis nationella prov, har undersökts fick lärarna i min studie bedöma elevers skrivande i relation till kursen svenska 1 och bedömningen utgick från mer än en enskild text från ett enskilt skrivtillfälle, säger Per Blomqvist.

Bedömningarna ska forma undervisningen

Det resultat som Per Blomqvist lyfter fram som särskilt intressant för didaktiskt utvecklingsarbete på skolor handlar om hur lärare använder bedömningar för att planera undervisningen.

– Resultatet visar att det finns en bristande överensstämmelse mellan lärarnas bedömningar av elevtexter och deras didaktiska beslut. Detta synliggör att lärare kan behöva utveckla arbetet med att använda bedömningar för didaktisk planering av skrivundervisningen. Till viss del har detta hamnat i skymundan i arbetet med formativ bedömning som mest kommit att handla om hur eleverna kan använda lärarens bedömningar för att utvecklas. I min avhandling betonas vikten av att skrivbedömningar ska forma undervisningen och att det ansvaret ligger på läraren.

Detta resultat har relevans för alla lärare som undervisar i skrivande. Även om syftet med skrivandet ser olika ut för olika ämnen och kurser så kan lärares samtal om hur bedömningar används för planering av undervisning bli helt avgörande för elevers fortsatta möjligheter att utvecklas.

Bristande samsyn och samstämmighet

I likhet med tidigare forskning visar avhandlingen att det finns en bristande samsyn i grunderna för betygsomdömen och bristande samstämmighet ifråga om det betygsomdöme som avges.

– Vad min avhandling synliggör är hur en bristande samsyn i svensklärares skrivbedömningar kan se ut och att bristande samstämmighet kan knytas till bedömningssamtalens genomförande, berättar Per

Ett exempel på bristande samsyn är att lärargrupperna vid summativ bedömning av elevernas skrivande i olika grad tar hänsyn till texternas brister som språklig stil och struktur samt uttrycker olika stor hänsyn till kompensatoriska normer som elevernas ålder, deras skrivutveckling under kurs och vilka instruktioner som getts för skrivuppgifterna.

Den lärargrupp som framstod som mest samstämmig i diskussionen visade sig sedan vara den grupp där överensstämmelsen mellan lärarnas individuella bedömningar var lägst. En anledning till det tycktes vara att få alternativ prövades och att samtalet styrdes av ett fåtal lärare. I de lärargrupper där samtalet var mer utforskande och fler lärare aktivt deltog överensstämde enskilda lärares bedömningar i högre grad med gruppens.

Utveckla lärares språk om skrivande och bedömning

Per Bomqvist menar att lärares samtal om skrivbedömning kan få avgörande betydelse för ett didaktiskt utvecklingsarbete på skolor.

– Lärare behöver återkommande diskutera hur bedömningar kan användas för att planera och genomföra undervisningsaktiviteter som i högre grad kan ge elever möjlighet att utveckla sitt skrivande i relation till målen för kursen. Bedömning av skrivande är alltså något som behöver genomsyra det didaktiska arbetet och pågå under hela läsåret inte enbart i samband med att nationella prov ges. Detta kan öka likvärdigheten i lärares bedömningar till att även omfatta den undervisning som genomförs.

Vidare framhåller Blomqvist att lärares diskussioner om summativ bedömning behöver ha en mer utforskande karaktär och fokusera på meningsskiljaktigheter istället för att inriktas på att alltför snabbt nå konsensusbeslut. Detta kan vidga perspektiven och bidra till att utveckla lärares gemensamma språk för att tala om texter, skrivande och bedömning.

Resultaten ger nya frågor

Som forskare förändras också ens egen kunskap och förståelse. Blomqvist beskriver att han bland annat har fått syn på de komplexa tolkningsprocesser som summativ bedömning av elevers skrivande innebär för lärare.

– När bedömning av skrivande utgår från mer än en text och sker i relation till en kurs behöver lärare väga in fler aspekter än den enskilda textens kvaliteter. Saker som elevers progression över tid i kursen och undervisningens innehåll blir då viktiga för den bedömning lärare gör.

Per Blomqvist kommer i framtiden att gå vidare genom att i sin fortsatta forskning studera frågor som: Vad karaktäriserar det skrivande som sker i olika klassrum i relation till de skrivbedömningar lärare gör? Hur fördelas ansvaret mellan lärare och elever i dessa skrivprocesser? Vilka uppfattningar har lärare om elevers skrivande och sin egen roll som bedömare?

Text: Agneta Grönlund

Samtal om skrivbedömning: lärares normer, beslut och samstämmighet.länk till annan webbplats

Senast uppdaterad 19 mars 2019