Bedömning i det mångkulturella klassrummet

Kan storskalig bedömning, som till exempel nationella prov, bli valida och rättvisa i ett mångkulturellt klassrum frågar sig Gordon Stobart i artikeln ”Fairness in multicultural assessment systems”.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Stobart försöker svara på den frågan genom att identifiera ett antal centrala områden gällande bedömning i en mångkulturell skola. Tre viktiga områden rör framförallt själva principerna för konstruktion av prov:

Översättningar missar nyanser

  • Hur hanteras språkliga och kulturella skillnader i bedömningen?
  • Hur hanteras och speglar innehållet i bedömningen elevers olika erfarenheter?
  • Hur hanteras olika bedömningsmetoder ett mångkulturellt klassrum?

Stobart ser att dessa områden inte enkelt går att hantera, alla rymmer olika slags dilemman. T ex är språkfrågan kopplad till översättning till olika språk. Här påpekar Stobart att översättningar, även om de är välgjorda, ofta missar nyanser som finns på originalspråket. I förlängningen minskar de proven validitet.

Innehållsfrågan är också komplex, inte minst med tanke på den mångfald av olika erfarenheter som provkonstruktören har att ta hänsyn till. Lite forskning finns kring hur olika bedömningsmetoder gynnar eller missgynnar olika grupper. Men att t ex mer komplexa bedömningsuppgifter där god läs- och skrivförmåga krävs gynnar flickor är belagt i forskningen. Rimligen bör därför komplexa uppgifter missgynna elever i mångkulturella miljöer.

Använda elevernas olika erfarenheter

Även om Stobart framför allt intresserar sig för prov som genomförs på nationell nivå har hans studie relevans för lärares eget arbete med bedömning. Det kanske till och med är enklare att anpassa bedömning på klassrumsnivå till ett mångkulturellt sammanhang.

Det bör vara betydligt enklare att för enskilda lärare att använda sig av elevernas olika erfarenheter i den egna bedömningen. T ex bör elevens förmåga att använda en historisk referensram för att visa på utvecklingslinjer mellan då och nu med fördel kunna kopplas till olika historiska referensramar.

Hur får eleven bäst visa hur hen kan?

I Skolinspektionens rapport Utbildningen för nyanlända elever utvärderas om skolor genomför och anpassar undervisningen med hänsyn till nyanlända elevens förutsättningar och behov. Ett generellt utvecklingsbehov finns i hur elevers erfarenheter och behov tas till vara i undervisning.

I rapporten hävdas också att även om enskilda lärare gör ett bra arbete saknas ofta skolgemensamma förhållningssätt. Rimligen borde även detta gälla hur eleverna bedöms. I linje med Stobart går det att argumentera för att när bedömning görs av nyanländas kunskaper bör lärare noga överväga hur eleven bäst får visa vad den kan. Är det t ex möjligt att i högre grad fokusera på generella ämnesförmågor som inte är knuten till ett kulturspecifikt innehåll.

Stobart betonar även vikten av hänsynstagande till elevens erfarenhet vid bedömning, även detta är något som tangerar det som Skolinspektionen ser som ett utvecklingsbehov generellt gällande bemötandet av nyanlända elever.

Text Johan Samuelsson

Källor:

Artikeln Fairness in multicultural assessment systems Länk till annan webbplats.

Skolinspektionens kvalitetsgranskning Utbildningen för nyanlända elever, 2014 Länk till annan webbplats.

Publicerad 26 augusti 2014.  Senast uppdaterad 29 januari 2021.