Digitala historiehjälpmedel måste vara meningsskapande

Både digitaliserade källor och digitala skapandeverktyg kan fungera utvecklande i historieundervisning men då behöver vissa kriterier vara uppfyllda. Bland annat måste det material som används vara meningsskapande, visar en ny avhandling.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket. Refererade forskare svarar självständigt för innehållet.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Cathrin Backman Löfgren har i sin licentiatavhandling studerat dels hur gymnasieelever arbetar i digitaliserade lärmiljöer och dels hur de själva sätter samman egna levnadsberättelser med hjälp av digitala hjälpmedel.

Syftet är att undersöka hur elevers historiska tänkande och historiska meningsskapande tar sig uttryck i arbete i digitala lärmiljöer samt i elevers egenskapade digitala levnadsberättelser.

Utflykter i den digitala världen

När det gäller arbetet med digitaliserade källor konstaterar hon betydelsen av att de databaser som används är anpassade till en skolverklighet. Hon visar också på betydelsen av att det material som används är meningsskapande. Om materialet har denna funktion gör det också att eleverna inte lockas till att göra andra utflykter i den digitala världen.

Om dessa förutsättningar uppfylls kan digitaliserade källor fungera i undervisningen. Samtidigt konstatera hon i sin inledande översikt att det i Sverige generellt sett finns få bra fungerande digitala lärmiljöer.

Olika former av tidsperspektiv behövs

En del av studien bestod att eleverna skulle skapa sin egen levnadsberättelse med hjälp av det digitala programmet PhotoStory. I uppgiften skulle eleverna också resonera om vilka källor de använt.

Löfgren ser att en stor del levnadsberättelser har en uppräknande karaktär där elevens biografi är i centrum. Historien handlar om saker man har upplevt tillsammans med sin familj på t.ex. resor. Den stora världens historia beskrivs som en parallell historia som inte på ett tydligt sätt inkluderas i den egna världen historia. Det finns ingenting i dessa berättelser som indikerar samband med elevens livsvärld.

Den stora världen händelser som lyfts fram i dessa berättelser ingår inte i ett sammanhang utan verkar bara vara inplockade utifrån en kronologisk princip enligt Löfgren. Stora avgörande händelser som 9/11 nämns men kopplas inte till elevens värld. Den egna berättelsen är generellt sett kronologiskt uppbyggd som en slags krönika.

Uppgifter från släktingar och bekanta utan källkritik

Dock finns det några få exempel på mer utvecklade berättelser, det Löfgren kallar ”historia”. Här inkluderas den lilla och stora världen. Händelser från exempelvis 2:a världskriget blir en naturlig del i elevens familjebiografi. I dessa berättelser finns också olika former av tidsperspektiv där dåtid, nutid och framtid blandas för att bygga upp en meningsfull berättelse.

I båda uppgifterna, arbete med digitala källmiljöer och skapandet av en levnadsberättelse, skulle eleverna utveckla sitt arbete med historiska källor. Huvudsakligen har eleverna använt sig av intervjuer med släktingar och av olika webbsidor. Få har använt böcker och bibliotek.

Enligt Löfgren följer detta användande av material en internationell trend. Elever litar i hög grad på uppgifter från släkt och familj, medan information som skolan tillhandahåller (i form av t ex läroböcker och litteratur på biblioteket) inte används. Källkritiska begrepp och perspektiv är välbekanta för eleverna, men det är i omsättning till praktiskt handlande den källkritiska förmågan brister markant.

Text: Johan Samuelsson

Avhandlingen Att digitalisera det förflutna. En studie av gymnasielevers historiska tänkandelänk till annan webbplats

Senast uppdaterad 19 mars 2019