GIS en möjlighet och utmaning
Geografididaktisk forskning från Norge visar att högstadieelever med rätt stöd kan hantera relativt avancerade kartanalysprogram. Ett projektorienterat arbetssätt fungerar också väl när man tillämpar geografiska informationssystem, GIS, i geografiundervisningen.
Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning
Utvecklingen av geografiska informationssystem (GIS) har sedan länge inneburit nya möjligheter och utmaningar för olika tillämpningar i geografiundervisningen. GIS-applikationer kan ge goda förutsättningar för en mer systematisk och dynamisk användning av kartor och geografiska data.
Teknik eller innehåll i fokus?
Den tekniska utvecklingen har också under senare tid inneburit ökad tillgång på allt mer användarvänliga applikationer. Men ett återkommande problem har varit att undervisningen i hög grad blivit en fråga om att lära sig programvaror och tekniska tillämpningar – alltså en betoning av frågan att lära om GIS. Detta har framförallt inneburit stora krav på lärarnas tekniska kompetens, men även tillgång till datorer och programvaror.
Den särskilda programkurs i GIS som finns i gymnasieskolan har till exempel bara genomförts på ett 15-tal skolor i Sverige. Att lära sig om GIS innebär att lära sig tekniken och att använda GIS som ett verktyg, medan att lära sig med GIS innebär att det är innehållet i tillämpningar och analysen av detta som sätts i fokus. Delarna förutsätter i praktiken ofta varandra.
GIS som ett verktyg i en aktiv lärandeprocess
Under 2011 publicerade den norske geografididaktikern Svein Andersland en doktorsavhandling (Geografisk institutt, NTNU, Trondheim) som närmare behandlar detta tema. Avhandlingen med titeln ”GIS i geografifaget på ungdomstrinnet. Fagdidaktiske perspektiv på å lære om og med GIS” undersöker om GIS är ett fruktbart verktyg att använda i geografiundervisningen på högstadiet.
Andersland utgår från den amerikanske geografen Daniel Suis indelning i att lära om och med GIS. Utgångspunkten i avhandlingen är att GIS som verktyg ska fungera som stöd och medel för en lärandeprocess i geografi. En aktiv lärandeprocess innehåller steg som insamling, bearbetning, analys och presentation av data. Dessa delar är också centrala i användningen av GIS och hanteringen av geografiska data i olika projekt.
Anderslands studie bygger på en egen utveckling av en GIS-applikation som är anpassad för högstadiet, och ett test av detta program i ett konkret elev-projekt i åttonde klass. En förenklad version av GIS-programmet Arc View användes för att studera närmiljön som geografiskt tema genom ett problemorienterat arbetssätt.
Ansatsen var en designbaserad forskning där forskaren själv genomförde detta som ett elevprojekt i klassrummet. Ett läromaterial utvecklades där eleverna i hög grad kunde lära sig programmet på egen hand. Detta tillämpades sedan i ett konkret projektarbete kring ”vår kommun”, där den framtida markanvändningen i ett närområde till skolan fokuserades. Eleverna dokumenterade processen genom egna loggböcker.
Tekniken ger möjligheter och ställer krav
Resultatet av studien visar att eleverna med rätt stöd både kan hantera ett relativt avancerat GIS inom vissa gränser och använda det som verktyg i en lärandeprocess. Det visar på potentialen att använda GIS också i högstadiets undervisning. Andersland pekar dock på att flera hinder finns i form av lärarens tid och kompentens samt tillgång på teknik och ekonomi.
Den snabba tekniska utvecklingen av nya webbaserade GIS applikationer och utvecklingen av ”GIS-light” i form av t.ex. programvaror som Google Earth samt kopplingen till GPS-funktioner som också kan användas genom smartphones innebär mera generellt att detta fält är i en spännande utvecklingsfas.
Text: Gabriel Bladh
