Mer fokus på lösningar med modell för kontroversiella frågor
Att få möta och framföra argument både för och emot i kontroversiella frågor upplevs som mer lösningsinriktat och mindre polariserande än en vanlig debatt, men också tidskrävande och bäst lämpad för mindre grupper, visar en studie från Irland.
Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning
Att lära elever och studenter att pröva argument från olika perspektiv för att sedan komma fram till en egen eller gemensam ståndpunkt har stöd i skolans styrdokument och förekommer i undervisningen på olika sätt.
Två inslag i undervisningen som uppmärksammats mer och mer i såväl styrdokument som i forskning under senare år är rollspel och deliberativ undervisning. Inte minst gäller det i ämnet samhällskunskap där detta visat sig kunna ha positiv effekt på både kunskaper och politisk självtilltro (se Andersson 2012, Forsberg 2011, Broman 2009). Att få resonera utifrån en struktur där argumenten förs fram och värderas med utgångspunkt i elevernas livsvärld och där allas åsikter och synpunkter lyssnas på är viktiga inslag i deliberativ undervisning och att få lära sig och använda argument utan att blotta sina egna åsikter är centrala delar i rollspel.
Använda och framföra argument från olika perspektiv
Eleverna i den svenska skolan ska lära sig att analysera samhällsfrågor och kunna resonera kring orsaker och konsekvenser. I den allmänna skrivningen i skolans läroplan står även att skolan ska uppmuntra att olika åsikter förs fram. Samhällskunskapsundervisning har också tydliga inslag där eleverna diskuterar samhällsfrågor. Ofta sker detta i samband med nyhetsbevakning (se t.ex. Olsson 2016).
Samtidigt kan det finnas en rädsla att öppna upp diskussionen i samhällsfrågor där ståndpunkterna kan riskera att antingen vara polariserade eller skapa en polarisering i klassen. En undervisningsmodell som inriktar sig på att använda kontroversiella frågor och som kan ses som en blandning av rollspel och deliberativ undervisning är Structured Academic Controversy (i fortsättningen benämnd SAC). I en artikel i JSSE beskrivs undervisningsmetoden och dess syfte och dessutom beskrivs utfallet av en intervenerande undersökning där universitetslärare i Irland fick prova på SAC och även svara på frågor om vilka fördelar och nackdelar de såg med metoden.
Argument för och emot – och sedan en kompromiss
Grundmodellen för SAC är att två par tilldelas en kontroversiell fråga. Det ena paret ska vara för och det andra emot i relation till ett specifikt ställningstagande i den kontroversiella frågan. Paren förbereder sig genom att antingen fritt söka argument och fakta eller genom att studera material som läraren tagit fram.
Vid interaktionen argumenterar par 1 först för ställningstagandet och sedan argumenterar par 2 emot. Därefter byter paren position och par 1 ska nu argumentera emot med de argument de hört som de upplever starkast och kan också tillägga egna argument. Efter det att par 2 argumenterat för ställningstagandet infaller det sista momentet där deltagarna gemensamt ska arbeta fram en kompromiss.
Modellen kan kompletteras på flera olika sätt där deltagarna exempelvis ges i uppdrag att ta reda på mer fakta eller undersöka en aspekt som framkommer under diskussionen. Lärarens roll under själva interaktionen är att befrämja diskussionen genom att exempelvis göra inspel som kan driva samtalet framåt eller ställa specifika frågor som får deltagarna att tänka till och skärpa argumenten.
Innehållsliga fördelar men praktiska svårigheter
Sex lärare vid en humanistisk och samhällsvetenskaplig fakultet på ett universitet i Dublin deltog i en intervenerande undersökning om SAC. Den kontroversiella frågan som valdes gällde om iriska språket ska vara obligatoriskt i den irländska skolan. Före genomförandet av denna specifika SAC fick de sex lärarna svara på frågor om och i så fall på vilket sätt de i vanliga fall sysslar med kontroversiella frågor i sin undervisning. Därefter genomfördes denna SAC och undersökningen avslutades med frågor om den specifika övningen och om möjligheten att använda SAC i framtiden.
Alla sex lärarna i undersökningen hade erfarenhet av kontroversiella frågor i klassrummet, men ofta kände de sig obekväma och dåligt förberedda när sådana diskussioner uppstod. Särskilt fyra av lärarna kunde tänka sig att använda SAC i framtiden. De menade att metoden får deltagarna att se på en kontroversiell fråga ur flera perspektiv på ett konstruktivt sätt.
Till skillnad från en ren debatt blir det med SAC lättare att få en samlad och lösningsriktad diskussion. De undersökta lärarna lyfte också flera svårigheter de såg med att genomföra SAC på ett bra sätt. Tidsåtgången, med behovet av goda förberedelser, och svårigheten att göra det bra i stora klasser var de största upplevda hindren.
Modellen ger en annan lärarroll
Modellen SAC är visserligen framtagen för undervisning på högskole-/universitetsnivå och skulle säkert behöva viss bearbetning för att kunna fungera i den svenska grund- och gymnasieskolan. Men jag tycker också att det är lätt att se dess potential i en sådan miljö. Många elever är idag ganska vana vid rollspel i undervisningen och därifrån bör steget inte vara så långt till att använda SAC i någon form. Precis som i annan deliberativ undervisning lämnas mycket av makten till eleverna, men det innebär inte en mindre arbetsbörda för läraren även om rollen till stor del flyttas från ”förmedlare” till ”befrämjare”.
Text: Anders Broman
Källor:
Deliberativ undervisning – en empirisk studie.
Länk till annan webbplats.