Orsaksförklaringar har många användningsområden

Elevers syn på vad som kan orsaka historisk förändring täcker ett brett spektrum, från ett tydligt aktörsperspektiv ända till ett fatalistiskt synsätt.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket. Refererade forskare svarar självständigt för innehållet.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Joakim Wendell har undersökt hur historielärare arbetar med orsaksförklaringar i undervisningen och ser att de används i olika syften, däribland för att åskådliggöra förändring och kontinuitet, men också för att främja förmågor som historisk empati och kritiskt tänkande.

I lärarnas förklaringar förekommer några återkommande metoder som konkretiserar förklaringarna för eleverna. Några sådana metoder är komparation och analogier.

En av de centrala aspekterna av historiskt lärande är förståelsen av hur historisk förändring kan förklaras. Inom historievetenskapen är orsaksförklaringar en central aspekt, denna fråga är också central i skolans ämnesplaner för historia. Joakim Wendell undersöker i en licentiatavhandling just hur gymnasielärare använder sig av orsaksförklaringar i undervisning och för resonemang om vad lärare bör tänka på för att uppnå bra resultat när de undervisar om detta.

Brett spektrum mellan olika orsaksförklaringar

Wendell refererar forskning gällande elevers syn på vad som orsakar förändring. En återkommande uppfattning är personifierade orsaksförklaringar. Enskilda aktörers intentioner är ett vanligt förekommande perspektiv där det är personers avsikter som driver utvecklingen framåt. Delvis i linje med detta ligger också personifiering av större kollektiv som nationer. Men ett närmast motsatt förhållningssätt finns också, det fatalistiska, i vilket historisk utveckling uppfattas som rätlinjig och nödvändig. I det förhållningssättet överbetonas strukturella faktorer så att det verkar som om aktörer inte hade några andra handlingsalternativ än vad de faktiskt gjorde.

Wendell visar i sin studie att det finns gott om exempel på de ovan refererade perspektiven, men han visar också på en bred uppsättning metoder att jobba med orsaksförklaringar i undervisningen.

Komparation är en strategi som används av vissa lärare. I komparationen får eleverna arbeta med snarlika händelser i olika länder. Tanken är att vissa på hur historisk utveckling kan variera beroende på omständigheter. Analogier är ytterligare ett sätt att arbeta med förklaringar. Här utgår lärare från bekanta exempel för att förklara nya fenomen.

En strategi lärare också använder i arbetet med förklaringar är att länka enskilda händelser till ett större sammanhang. Exempelvis kan Hitlers maktövertagande kopplas till en allmän europeisk trend där många länder gick från demokrati till diktatur.

Att använda orsaksförklaringar för att öva förmågor

I studien lyfts några ”att tänka på-aspekter” fram som viktiga gällande undervisningen. Wendell påpekar utifrån studien att orsaksförklaringar kan användas inte bara när historisk utveckling behandlas.

Enligt studien kan orsaksförklaringar användas för att utveckla historisk empati, dvs att bättre leva sig in i hur människor agerade och tänkte förr i tiden. Likaså kan elevens kritiska tänkande uppövas genom att problematisera olika bevis (evidens) som brukar anges för en viss förklaringsfaktor.

Text: Johan Samuelsson

Licentiatavhandlingen "Förklaringar är ju allt på nåt sätt": En undersökning av hur fem lärare använder historiska förklaringar i undervisningen"länk till annan webbplats

Senast uppdaterad 21 mars 2019