Samtal om matriser ökar bedömningens kvalitet

Bedömningsmatrisen för gymnasieelevers muntliga framställningar i nationella provet i årskurs 1 verkar ge stöd när lärare samtalar om bedömning. Samtidigt är lärarna inte begränsade av matrisens upplägg och innehåll utan kan ha ett kritiskt förhållningssätt. Disposition och sammanhang är den aspekt som skapar mest diskussioner mellan lärarna. Det visar en undersökning gjord av Malin Mark och Anne Palmér, som också framhåller samtalens potential när det gäller att nå tolkningsgemenskap.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Bakgrunden till undersökningen är att elever i gymnasieskolans kurs Svenska 1 har som uppgift att hålla en muntlig framställning inför en grupp. Uppgiften ingår i det nationella provet. Till sin hjälp i bedömningen har läraren en bedömningsmatris med normer för den kvalitet som efterfrågas.

Matrisens innehåll är uppdelat på fyra bedömningsaspekter: Innehåll, Disposition och sammanhang, Språk och stil samt Framförande. Den första aspekten, Innehåll, har fokus på vilket innehåll eleven presenterar i den muntliga framställningen. Den andra, Disposition och sammanhang, har fokus på hur innehållet disponeras och i vilket sammanhang det presenteras. Den tredje, Språk och stil, har fokus på elevens språkliga och stilmässiga utformning av presentationen. Och den fjärde, Framförande, har fokus på hur eleven använder kropp och röst i presentationen.

Till detta finns en femte aspekt som kallas för Helhetsbedömning. Till de olika delarna finns rekommendationer utifrån betygen E, C och A. Innehållet i de olika kunskapskraven finns publicerad på Nationella provets egen webbplatslänk till annan webbplats.

Matriser ska bidra till tolkningsgemenskap

Bedömningsmatrisen som används ska bidra till tolkningsgemenskap bland lärarna om vad som utgör kvalitet i elevers muntliga framställningar. Bedömningsmatriser överlag är tänkta att bidra till att stödja lärare i sin bedömning. De är också tänkta att bidra till tolkningsgemenskap bland Sveriges lärare om vad som utgör kvalitet i elevprestationer. En diskussion om vad tolkningsgemenskap kan innebära förs inom forskningen.

Psykometriska bedömningsforskare menar till exempel att tolkningsgemenskap är ett uppsatt ideal som i stort sett är omöjligt att uppnå. Mer hermeneutiskt inriktade forskare menar å andra sidan att den professionella tolkningen och bedömningskontexten istället ska lyftas fram som den mest kvalitativa. Det är dessa olika synpunkter som har inspirerat Mark och Palmér att spela in nio samtal mellan lärare när de bedömer elevers muntliga framställningar i nationella provet. Syftet med Mark och Palmérs undersökning är att se hur lärarna förhåller sig till de normer om kvalitet som framkommer i bedömningsmatrisen för muntlig framställning samt hur matrisen används.

Lärarna kompletterar med värdeladdade ord

Samtalen är inspelade i anslutning till att elever genomfört muntliga framställningar som lärarna lyssnat på och bedömt. Först har Mark och Palmér granskat samtalen med hänsyn till på vilket sätt de fyra bedömningsaspekterna (Innehåll, Disposition och sammanhang, Språk och stil samt Framförande) används i de samtal som handlar om elevers muntliga framställning. Resultaten av granskningen har kategoriserats i 1) matrisens formuleringar, 2) synonymer och omskrivningar av matrisens formuleringar och 3) egna normer.

Det visar sig att lärarna oftast använder samma formuleringar som finns i matrisen när de ska motivera en bedömning. Det som eventuellt avviker en aning från detta är att lärarna använder omskrivningar och synonymer när det gäller Innehåll samt Disposition och sammanhang.

De egna normerna om kvalitet kommer vanligtvis fram vid Språk och stil och Framförande. Det är inte heller ovanligt att lärarna kompletterar de matrisnära formuleringarna med positivt och negativt laddade ord. Två vanligt förekommande exempel är när det handlar om att bedöma innehållet. Lärarna kompletterar med att säga ”intressant innehåll” och ”välfunnet innehåll”. När lärarna skulle bedöma aspekten Disposition och sammanhang hänvisade de oftast till den muntliga presentationens inledning och avslutning.

Egna normer om kvalitet används

Mark och Palmer ger exempel på hur matrisens formuleringar kan vara en utgångspunkt för att föra in egna normer om kvalitet. En lärare talar till exempel i samtal om aspekten Språk och stil om att elever använder ”ett språk som bär/inte bär”. De båda forskarna tolkar lärarens användning av egna normer om kvalitet som ett försök att motivera användningen av ett funktionellt språk som passar till situationen och för eleven själv.

Det mest förekommande när lärarna samtalar om bedömningsaspekten Framförande är ”publikkontakt” och ”säkerhet i framförandet”. Det är också vanligt att lärarna hänvisar till presentationstekniska hjälpmedel och att det är ”väl integrerat i anförandet”.

Matrisen tolkas för snävt

Den bedömningsaspekt som präglas mest av lärares egna normer om kvalitet är Framförande. De båda forskarna konstaterar att det inte finns någon motsvarighet i matrisen för ord som ”patos”, ”engagemang”, ”intensitet”, ”glöd” och ”emfas”, vilka är de ord flera lärare använder för att beskriva elevers muntliga framställningar.

Negativa motsvarigheter används också, exempelvis: ”mekaniskt”, ”stelt”, ”monotont”. Mark och Palmér frågar sig om denna typ av formuleringar som anknyter till patos ligger inom bedömningsaspekten Framförande. De svarar, med hänvisning till den klassiska retoriken, att publikkontakt i huvudsak förmedlas med röst och kroppsspråk. I matrisen kopplas dock publikkontakt till orden ögonkontakt och kroppsspråk och Mark och Palmér menar att det hos lärarna tolkas för snävt och därför öppnar för egna normer om kvalitet. Troligen behöver publikkontakt preciseras på ett annat sätt i matrisen.

Helhetsbedömningen kan leda till omprövning

När det kommer till bedömningsaspekten Helhetsbedömning visar det sig att lärare, som anvisningarna också säger, utgår från en summering av de fyra bedömningsaspekterna. Om resultatet av summeringen inte stämmer överens med lärarens helhetsbedömning går denne tillbaka och omprövar sin bedömning i de olika aspekterna. Orsaken till detta förfarande är när helhetsintrycket är bättre än vad den striktare summeringen visar.

Självständiga formuleringar förekommer

När lärarna ska ge ett betyg på elevens muntliga framförande motiveras detta oftast med formuleringar som ligger nära de formuleringar som finns i bedömningsmatrisen. De undantag som finns från detta är när lärarna formulerar egna normer om kvalitet och kommunicerar dem till eleverna. Då kan även matrisens struktur frångås. När lärarna uttrycker sig mer språkligt självständigt utgår motiveringarna mer från en helhetsuppfattning än från de enskilda bedömningsaspekterna. Framför allt gäller detta aspekten Framförande. Det är heller inte ovanligt att lärarna vid sådana tillfällen också integrerar övriga delar, som till exempel Framförande, med bedömning av elevers språkliga kvaliteter.

Matrisen används oftast flexibelt

Mark och Palmér ställer sig avslutningsvis frågan om, och i så fall på vilket sätt, lärarna använder matrisen självständigt och kritiskt. För att kunna svara på det har de placerat lärarnas motiveringar utmed en skala som har följande utseende:

 

Matrisnära bruk

Situationsanpassat bruk

Kritiskt bruk

Givna normer

 

Egna normer

Längst till vänster placeras de motiveringar där matrisen återges ordagrant eller nästintill ordagrant. Längst till höger placeras de motiveringar som integrerar egna normer om kvalitet i bedömningen. Den kritiska och självständiga användningen kan betyda att läraren antingen utvidgar eller kompletterar matrisens formuleringar. På den högra sidan placeras också lärare som använder en helhetssyn för att motivera en bedömning. I mittenfållan finns de motiveringar som till exempel gör om matrisen till sin egen och anpassar den till den aktuella bedömningssituationen.

I undersökningen visade det sig att de flesta motiveringarna ligger under rubriken Matrisnära bruk. Men de båda forskarna konstaterar ändå att matrisen till övervägande del används på ett flexibelt vis då lärarna befinner sig längs med hela skalan.

Kunskaper i retorik är avgörande

Undersökningens resultat kan sammanfattas med att matrisen ger stadga och stöd åt lärares samtal om bedömning av muntliga framställningar, lärare verkar ha ett kritiskt förhållningssätt till matrisens innehåll samt att den bedömningsaspekt som leder till flest diskussioner är den om Disposition och sammanhang.

Mark och Palmér poängterar att bedömning av muntliga framställningar aktualiserar och förutsätter, lärares kunskaper i retorik. Det är kunskaper i retorik och ett kritiskt bruk av givna normer om kvalitet som leder till att lärare använder matrisen kritiskt och flexibelt. De båda forskarna framhåller också att reflekterande samtal kring bedömning ökar möjligheten att nå en tolkningsgemenskap. Förståelsen för vad det innebär att bedöma muntliga framställningar ökar genom samtal om innehållet i bedömningsmatrisen.

Text: Cecilia Olsson Jers

Källa:

Rapport från Aslas symposium Uppsala universitet 21-22 april 2016 : Språk och norm / [ed] Saga Bendegard, Ulla Melander Marttala & Maria Westman, Uppsala, 2017, s. 87-96. Malin Mark och Anne Palmér. Givna normer och egna – lärares matrisanvändning i bedömningssamtal om ett nationellt prov i muntlig framställninglänk till annan webbplats.

Senast uppdaterad 23 juni 2020