Språkets betydelse för ett demokratiskt medborgarskap

För att kunna vara en demokratisk medborgare krävs det att individen har ett antal rättigheter. Yttrandefrihet, rösträtt och organisationsfrihet är några av de rättigheter som oftast brukar nämnas i relation till mänskliga rättigheter och demokratiskt medborgarskap. Men för att kunna utnyttja dessa rättigheter behöver också individen ha ett antal kunskaper och förmågor. En av dessa viktiga förmågor är språket.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Om dessa kunskaper och förmågor ses som något alla ska kunna ha, närmast en rättighet i sig, brukar det också ses som rimligt att samhället erbjuder individerna möjligheter att skaffa sig kunskaperna och förmågorna. Oftast brukar skolan i detta sammanhang nämnas som platsen där detta ska erbjudas. I den svenska skoldebatten och den svenska skolans styrdokument benämns kunskaperna och förmågorna gemensamt med begreppet ”demokratisk kompetens”.

Även i den internationella forskningen och debatten är demokratisk kompetens (democratic competence) ett ofta använt begrepp. Andrew Lockyear argumenterar för att § 12 i FN:s barnkonvention ger barnen status som faktiska, och inte bara framtida, demokratiska medborgare.

Barnkonventionen ger inte barn samma politiska autonomi som vuxna, många beslut fattas såväl i staten som i familjen utan att barnen har rösträtt. Men § 12 ger barnen starka deltagande rättigheter på ett sätt som gör dem till nutida demokratiska medborgare där rätten till kompetenser för politiskt engagemang är en given rättighet, och kanske även en skyldighet, som samhället ska kunna garantera menar Lockyear.

Han hävdar också med stöd av Bernard Crick att för barn och ungdomar som inte har rösträtt är språkliga förmågor extra viktiga. Deras politiska engagemang sker oftast i situationer i vardagslivet där det gäller att kunna förklara, rättfärdiga och övertala. Dessa förmågor benämns som ”politisk litteracitet” och blir då enligt Lockyear något som skolans demokratiutbildning måste innefatta.

Språk och demokratiutbildning

Språkets betydelse för demokratiutbildning (citizenship education) uppmärksammas och problematiseras i ett temanummer av Journal of Social Science Education (JSSE). I numrets introduktion lyfter Beatrice Szczepek Reed och Ian Davies fram tre huvudsakliga samband mellan språk och demokratiutbildning:

  1. Instrumentellt. Medborgarens demokratiska rättigheter och skyldigheter är formulerade och uppfattade genom språket.
  2. Kulturellt. Språket spelar en stor roll för medborgarens socialisering i relation till normer och beteende.
  3. Politiskt. I såväl direkta politiska sammanhang som val och i mer indirekta sammanhang som nyheter och opinion i olika sammanhang, är medborgarens språk och språkförståelse betydelsefullt.

I alla tre samband menar Szczepek Reed och Davies att språket kan användas mot medborgaren såväl som av medborgaren. Språket kan användas för att befästa rådande maktförhållande likaväl som att utmana den rådande makten. Inte minst menar författarna att vi kan se språkets betydelse för (känslan av) medborgarskap i ljuset av globalisering och migration.

Metaforers betydelse för ungdomars förståelse

I en av temanumrets artiklar analyserar Andreas Stephan Kegel hur tre tyska gymnasieungdomar (i ett urval med sju intervjuer) använder metaforer för att förstå och uttrycka sig om politiska frågor och processer. Kegel visar hur ungdomarna bygger stora delar av sin politiska förståelse av metaforer som ofta är relaterade till deras egen livsvärld. Han menar att lärarna kan utnyttja elevernas metaforer som referenspunkter när diskussionerna teoretiseras och begreppsliggörs och därigenom ge eleverna en tydlig kontaktpunkt när deras kunskap och förståelse av företeelsen eller händelsen ska fördjupas.

Attityder till flerspråkighet

I en annan artikel diskuterar Fatma Said utifrån en studie av 62 tvåspråkiga brittiska medborgare mellan 18 och 39 år hur de relaterar användningen av språken till känslan av samhällelig tillhörighet. De undersökta personernas språk är engelska och arabiska. Båda språken ses som lika viktiga av de undersökta i relation till identitet och känsla av samhörighet.

De flesta personerna karaktäriserar sig som ”insiders” i samhället men känner att de ofta av andra betraktas som ”outsiders”, särskilt om de pratar arabiska i offentliga miljöer. Said menar att denna känsla av språklig underordning påverkar känslan av tillhörighet men att det också kan minska viljan och tilltron till att själva delta i samhälleliga och politiska sammanhang.

Även Kelly Lewis och Ian Davies diskuterar tvåspråkighet i sin artikel och då främst attityder gentemot flerspråkighet i USA. Den uppdelning som ganska länge funnits mellan en övervägande positiv bild hos forskare och lärare och en övervägande negativ bild hos stora delar av amerikansk massmedia har blivit ännu större de senaste åren enligt, Lewis och Davies. Den splittrade uppfattningen om flerspråkighetens roll och betydelse för känslan av tillhörighet med samhället visar enligt författarna också på en ökad splittring och minskad tilltro generellt i det amerikanska samhället.

Sammanfattande reflektioner

Det finns flera reflektioner att göra och lärdomar att dra från forskningen som presenteras i JSSE:s temanummer. För det första att språket utvecklas löpande och att de nya metaforer som särskilt ungdomar snabbt utvecklar i relation till sin livsvärld är viktiga verktyg när vi som lärare ska bidra till att ungdomarnas demokratiska kompetens förstärks.

För det andra att språket på flera sätt är viktigt ur ett medborgarskapsperspektiv för flerspråkiga, inte minst är det viktigt hur övriga medborgare agerar och reagerar när minoritetsspråk pratas i offentliga miljöer. Och för det tredje hur flerspråkighet allt mer blivit ett slagträ i en polariserad politisk debatt. Exemplet i artikeln är från USA men jag menar att det är enkelt att se paralleller med utvecklingen i den svenska politiska debatten.

Text: Anders Broman

Källor:

Politics as Shaping: An Approximation to Students ´Metaphorical Understanding Länk till annan webbplats.

Understanding Media Opinion on Bilingual Education in the United States Länk till annan webbplats.

Andrew Lockyear: (2008) “Education for Citizenship: Children as Citizens and Political Literacy” i Antonella Invernizzi & Jane Williams (red.) Children and Citizenship, Los Angeles: Sage

Discourses of Multilingualism, Identity and Belonging: The View of Arabic Bilinguals in the UK Länk till annan webbplats.

Language and Citizenship Education: Discussion, Deliberation and Democracy Länk till annan webbplats.

Bernard Crick (2000) Essays on Citizenship, London: Continuum

Crick Report: (1998) Education for Citizenship and teaching of Democracy in Schools, Final Report of the Advisory Group on Citizenship, Qualifications and Curriculum Authority

Publicerad 27 augusti 2019.  Senast uppdaterad 12 oktober 2020.