Studiebesök kan både förstärka och ändra elevers uppfattningar

Studiebesök till olika religiösa rum och platser eller besök av företrädare för olika trossamfund som ger sin bild av samfundet kan både leda till att elevers uppfattningar kan bekräftas och att de byts ut. Hur läraren fokuserar på religionen som ”lära” eller ”levd” förväntas ha stor betydelse för upplevelsen av studiebesöket.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket. Refererade forskare svarar självständigt för innehållet.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Sedan tidigare finns studier av Lars Näslund som just redovisar och diskuterar elevers möte med trosrepresentanter i klassrumsundervisning. Ämnesdidaktiska klassrumsstudier är dock inte särskilt vanliga. Thérèse Halvarson Brittons studie med titeln Studiebesök i religionskunskapsundervisningen. Elevers tal om islam, före, under och efter ett moskébesök (2014) är därför ett välkommet bidrag. Hennes undersökning visar på komplexiteten i hur studiebesök tas emot av eleverna.

Intresse, engagemang och nyfikenhet

Halvarson Britton har i sin studie följt en undervisningssekvens hos en lärare och en grupp elever som arbetar med islam som tro och tradition och där klassen under detta arbetsområde förbereder, genomför och efterarbetar ett studiebesök i en moské. Halvarson Britton följer således undervisning inom religionskunskapsämnet i en gymnasieklass år 2 inom samhällsvetarprogrammet och studien kan beskrivas som en fallstudie där syftet är att undersöka ett studiebesöks religionsdidaktiska möjligheter och utmaningar genom elevers yttranden.

Gymnasieklassen beskrivs som intresserad och engagerad i religionskunskapsundervisning; eleverna har många åsikter om religion och tradition. De är också nyfikna på varandras erfarenheter och synsätt.

Elevernas egna erfarenheter spelar stor roll

Inledningsvis diskuteras den informella gruppindelning som finns inom klassen med olika egna positioneringar till religion och livsåskådning, som kommer att ha betydelse i de tolkningar ungdomarna gör under moskébesöket. Elevernas egna erfarenheter spelar en väsentlig roll för undersökningens resultat, vilket kanske inte är förvånande, men som visas i uppsatsen på ett intressant och tydligt sätt.

Det teoretiska ramverk som Halvarson Britton använder sig av hämtar hon från Robert Jackson och hans tolkande ansats (”interpretive approach”, 2002) samt Michael Bachtins dialogteori (1970). Båda teorierna kan placeras under ett större socialkonstruktionistisk ”paraply” (se t ex Berger & Luckmann, 1966) där varje yttrande förstås som innehållande genklanger från en omgivande kontext. Därför blir begrepp som representation, tolkning och reflexivitet viktiga analysverktyg i Halvarson Brittons studie.

Mediabilden dominerar elevernas uppfattningar

Det empiriska material som ligger till grund för analyser i uppsatsen är loggböcker som eleverna för under undervisningssekvensen, fältanteckningar från deltagande observationer och intervjuutskrifter. Det är således ett rikt empiriskt material Halvarson Britton går igenom och analyserar för sin uppsats resultat.

Före moskébeöket ger eleverna huvudsakligen en bild av islam som ett relativt slutet och homogent system med stränga regler och lagar, inte minst för kvinnor. Ett fåtal elever ger exempel på synsätt där islam också rymmer en inre variation. Halvarson Britton konstaterar att den bild som framträder av islam sannolikt är präglad av dominerande mediabilder och omgivande samhällsdiskurser.

Uppfattning både förstärks och förändras

Under besöket i moskén möter eleverna en trosrepresentant som tar emot och diskuterar religion och tradition inom islam med eleverna. Studien visar hur olika elever förstår och relaterar till det sammanhang som de befinner sig i utifrån olika tidigare erfarenheter av religion och tradition och att ett studiebesök således inte kan sammanfattas på ett enkelt och entydigt sätt. Här visas på ett fascinerande sätt hur komplext och varierande lärande är; elever förstår, tolkar och förhåller sig till vad som sägs relativt olika (lärande är emellertid ett begrepp som Halvarson Britton inte använder i sin studie).

Halvarson Brittons studie visar att det blir olika reaktioner och gensvar från olika grupper av elever på studiebesöket. En första grupp elever i klassen är redan före besöket positiva till islam och denna grupp förstärks i sin positiva inställning. En andra grupp elever är kritiska till islam före besöket och förstärks också i denna syn under besöket. Bland annat ifrågasätts trosrepresentanten som de möter och som för samtal med eleverna, eftersom denna mer kritiska grupp inte upplever honom som en trovärdig representant för islam. En tredje grupp elever är kritiska före besöket, men mer positiva till islam som religion och tradition direkt efter besöket. Denna uppskattande inställning till islam avtar emellertid efter en tid och eleverna blir återigen mer kritiska.

Svårt att fjärma sig från ”rätt och fel”

I ett avslutande kapitel diskuterar Halvarson Britton de religionsdidaktiska möjligheter och utmaningar studien resulterar i. Bland annat problematiseras frågor om hur islam kan representeras i undervisning: ska läraren lägga en tyngdpunkt på filosofi och lära och i så fall vilken filosofi och lära, eller ska tyngpunkten läggas på ”levd islam” och vad kan det i så fall vara?

Eleverna diskuterar återkommande tankefiguren ”rätt islam” vilket blir problematiskt eftersom uppfattningar varierar och skiftar. Vem kan uppfattas omfatta en tolkning av ”rätt islam”? Är trosrepresentantens tolkning ”rätt islam”? Uppsatsen väcker således frågor om hur trosrepresentanter ska betraktas som källa, vilket inte är en enkel, men intressant fråga. Denna leder i sin tur vidare till en mer övergripande angelägenhet i utbildningssammanhang: vilka bilder av omvärlden konstrueras i undervisning? Utifrån vilka ståndpunkter och från vilka perspektiv? Här finns inga enkla och raka svar, men diskussionen bör ständigt föras. Det är tydligen också, i alla fall i undervisningssammanhang, svårt för elever att fjärma sig från ett tänkande av rätt och fel.

Thérèse Halvarson Brittons studie rekommenderas som läsning för lärare i religionskunskap, men också i vidare didaktiska och pedagogiska sammanhang. Varför inte organisera en studiecirkel med licentiatuppsatsen som grund? Här uppkommer frågor om lärande, undervisning och ämnesperspektiv på ett tankeväckande sätt och visar inte minst på undervisningens komplexitet med ämnet religionskunskap i fokus. Men studien är även viktig för konstruktioner av andra, framför allt samhällsvetenskapliga ämnesfält.

Text: Kerstin von Brömssen

Licentiatuppsatsen Studiebesök i religionskunskapsundervisningen. Elevers tal om islam före, under och efter ett moskébesöklänk till annan webbplats

Bachtin, Michael (1970) Svar på en fråga från Novyj mir 1: Det dialogiska ordet. 3:e uppl.(1998). Gråbo. Anthropos.

Berger, Peter & Luckmann, Thomas (1966). The social construction of reality. A treatise in the sociology of knowledge. London: Penguin Books.

Jackson, Robert (2002) Religious Education. An Interpretive Approach. London: Hodder & Stoughton.

Naeslund, Lars (2009a) Faces of Faith: Reflections on Examples of Plurality in a Swedish RE Classroom. British Journal of Religious Education, 31, No 3, s. 227-239.

Naeslund, Lars (2009b) When the task is to ask- Students’ Voices on Putting Questions to Invited Visitors in the Classroom. Stockholm: Department of Didactic Science and Early Childhood Education, Stockholms Universitet.

Senast uppdaterad 22 mars 2019