Lek i förskoleklass

I läroplanen lyfts skapande och undersökande arbete samt lek fram som en väsentlig del av det aktiva lärandet. Särskilt under de tidiga skolåren har leken stor betydelse för att eleverna ska tillägna sig kunskaper.

Flicka och pojke leker med vattenslang

Sidan kommer att kompletteras med en artikel, en film med tillhörande reflektionsfrågor under november.

Lekens betydelse och innehåll

I leken kan eleverna bland annat bearbeta intryck, utveckla fantasi och kreativitet samt utveckla sin samarbets­ och kommunikationsförmåga.
Det är viktigt att det finns utrymme både för elevernas egeninitierade lek och för lekar som är initierade och planerade av lärare som en del av undervisningen. I leken kan eleverna utveckla förmågor som turtagning, samförstånd, koncentration och uthållighet.

Elevernas kommunikation och samarbete är beroende av vilken typ av aktiviteter eleven ställs inför och i vilket fysiskt rum det befinner sig i. Det berör förhållandet mellan olika aktiviteter och vem som initierar dessa. Till exempel ger målstyrda vuxeninitierade aktiviteter upphov till bestämda kommunikationsformer som ofta är inriktade mot individuellt deltagande.

Det pekar på att vuxenstyrda och barninitierade aktiviteter behöver balanseras för att miljö och aktiviteter ska bidra till barnens kommunikation och språkutveckling. Leken befrämjar lärandestrategier som problemlösning och kreativt tänkande. Den kan också vara en möjlighet för elever att lära sig andra och mer specifika färdigheter – till exempel att sortera och se mönster. Leken hjälper läraren att undervisa från barnens perspektiv och därigenom blir undervisningen motiverande för barnet. De utmärkande drag för lek som framträder i forskningen anknyter till skrivningarna både i läroplanens första och tredje del.

Förskoleklassen: Ett kommentarmaterial till läroplanens tredje del, 2016

Björk-Willén, Polly, Lära och leka med flera språk: socialt samspel i flerspråkig förskola, 1 uppl., Tema Barn, Linköpings universitet, Diss. Linköping : Linköpings universitet, 2006, Linköping, 2006

Halldén, Gunilla. Barns plats och platser för barn. I Den moderna barndomen och barns vardagsliv, Gunilla Halldén (red.), 81-96. Stockholm: Carlsson Bokförlag.

Heikkilä, Mia, Kommunikativa resurser för lärande: barns gester, blickar och tal i tre skolmiljöer, Acta Universitatis Upsaliensis, Diss. Uppsala : Uppsala universitet, 2006, Uppsala, 2006

Lek som aktivitet eller metod

I syftesbeskrivningen för förskoleklassen återfinns bland annat att undervisningen i förskoleklassen ska ge eleverna möjlighet att genom lek bearbeta intryck, pröva olika identiteter, utveckla kreativitet samt sin förmåga att samarbeta och kommunicera. Dessutom återkommer lek i det centrala innehållet för förskoleklassundervisningen. Detta kan tolkas som att leken å ena sidan är en viktig aktivitet i sig och å andra sidan som att leken kan betraktas som en metod för undervisning. Lärare i förskoleklass behöver därför reflektera över relationen mellan lek, lärande och undervisning.

Lek och lärande är olika företeelser, men enligt forskningen finns det ändå vissa gemensamma drag. Viktiga dimensioner i både lek och lärande är att det måste finnas lust, kreativitet, valmöjligheter, meningsskapande och möjligheter till kontroll för att aktiviteterna ska bli utmanande för barnen. Även om lek och lärande är två olika aktiviteter till innehåll, form och erfarenheter, så är de ibland svåra att skilja på för de yngsta barnen och ibland glider de in i varandra. Forskning har visat att förskoleklasselever kan ha svårt att uppmärksamma att det är lärande som pågår när undervisningen sker i alltför lekfulla former.

Detta kan i sin tur skapa en otydlighet runt förskoleklassens undervisning ur barnens perspektiv. Den barninitierade leken har ett eget värde i sig, och är av grundläggande betydelse för barnens personlighetsutveckling. Genom leken får barnen stärka sin sociala kompetens och sitt relationsskapande, bearbeta sina upplevelser och konflikter samt pröva gränser och regler. De får även möjlighet att utveckla fantasi och kreativitet, kommunikativ kompetens samt identitet och tillit till den egna förmågan. Denna form av lek skulle kunna kallas för barns egen lek. I förskoleklassen används leken även som en metod för undervisning, vilket innebär att lärarna iscensätter lekaktiviteter utifrån olika syften att lära. Genom att styra leken mot ett innehåll och tydliggöra detta innehåll för eleverna har leken potential att bli lärande. På så sätt blir leken en undervisningsaktivitet.

För att leken ska bli en plats för lärande och utveckling krävs det att lärandet bli synliggjort. Då kan leken inte vara fri från vuxna. Eleverna behöver stöd och uppbackning i sin lek vilket kräver en närvarande lärare. Genom att läraren är delaktig i leken och utmanar eleverna kan hon eller han få dem att ta ett eller flera steg längre i sitt lärande än vad de har möjlighet att göra på egen hand. En samstämmig bild från forskningen visar att barn som vistas i stimulerande lärmiljöer där det erbjuds tillfällen till interaktion och lek med kamrater samt närvarande och intresserade lärare, får bättre möjligheter att utvecklas och lära än barn som inte får dessa möjligheter. Således handlar det om att man som förskoleklasslärare behöver utveckla strategier för mötet mellan lek och lärande.

Som lärare i förskoleklass bör man problematisera och reflektera över vad leken används till, i vilka situationer eleverna får leka och med vilket syfte. En viktig fråga att ställa blir då vad lek är. Lärare i förskoleklass behöver resonera om när och hur eleverna ska och kan leka, vilka vinster leken har, vilken roll man som lärare kan och behöver ta i leken och vilket syfte lekaktiviteterna har. Genom gemensamma reflektioner kan lärarna definiera vikten av lek och hur lek kan främjas och organiseras för att skapa goda villkor för elevernas fortsatta lärande.

Ackesjö, Helena. A seamless transition or an oasis to rest in? The children’s pictures of the Swedish preschool class. I Transition from pre-school to school: Emphasizing early literacy. Comments and reflections by researchers from eight European countries. Early Years Transition Programme (EASE) in EU’s Lifelong Learning Programme, www.ease-eu.comlänk till annan webbplats (s. 38-50), 2010.

Pramling Samuelsson, Ingrid och Asplund Carlsson, Maj, Det lekande lärande barnet: i en utvecklingspedagogisk teori, 2. uppl., Liber, Stockholm, 2014

Herrlin, Frank och Ackesjö, Förskoleklassens didaktik: möjligheter och utmaningar.

Andréasson, Annika och Allard, Birgit, Lärande lek i förskoleklass, Lärarförlaget, Stockholm, 2015

Herrlin, Frank och Ackesjö, Förskoleklassens didaktik: möjligheter och utmaningar.

SOU 2010:67. Utredningen om flexibel skolstart i grundskolan, I rättan tid?: om ålder och skolstart : betänkande, Fritze, Stockholm, 2010.

http://www.regeringen.se/sb/d/12492/a/154101länk till annan webbplats

Ackesjö, Helena. Children’s play and teacher’s playful teaching. A discussion about play in the preschool class. British Journal of Education, Society and Behavioural Science, Vol. 19 Nr. 4 (2017): 1-13.

Lgr11, Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011: reviderad 2018, sid 18

Johansson, Eva och Pramling Samuelsson, Ingrid, "Att lära är nästan som att leka": lek och lärande i förskola och skola, 1. uppl., Liber, Stockholm, 2007

Senast uppdaterad 23 oktober 2019