Frågor och svar
Vad innebär det att utforma ändamålsenliga bedömningssituationer?
En utgångspunkt för att utforma en ändamålsenlig bedömningssituation är att du som lärare ställer dig frågorna: Vad är det jag vill veta? Varför vill jag veta detta? Hur har jag tänkt att använda den information jag får? Svaren påverkar hur du formulerar frågor eller uppgifter och vilka bedömningsformer du väljer.
Du behöver utforma bedömningssituationer för att få information om elevernas styrkor och utvecklingsbehov. Denna information kan sedan användas i formativt syfte för att stödja elevernas kunskapsutveckling. Du behöver också utforma bedömningssituationer som kan användas i summativt syfte vid betygssättningen. Det är viktigt att du som lärare eftersträvar att bedömningssituationerna blir giltiga och tillförlitliga för sina syften. En bedömningssituation som ger detaljerad och nyanserad information om elevers kunskaper har hög giltighet för ett formativt syfte. Du kan då använda informationen för att förändra och förbättra din undervisning eller ge återkoppling till eleverna.
En bedömningssituation som ger ett underlag som fungerar väl för att jämföras med betygskriterierna har hög giltighet för ett summativt syfte och väger därmed tyngre vid betygssättningen. En viktig fråga är därför hur väl bedömningssituationerna och de underlag de leder fram till fungerar för olika syften.
Frågor och svar
Att en elev med otillåtna hjälpmedel eller på annat sätt försöker vilseleda vid bedömning av elevens kunskaper är allvarligt och kan innebära disciplinära åtgärder
När du som lärare analyserar och värderar kvaliteten på elevens kunskaper behöver du ta hänsyn till hur giltiga och tillförlitliga olika underlag är. Ju mer giltiga och tillförlitliga underlagen är, desto tyngre väger de vid betygssättningen. Om du bedömer att ett underlag inte är tillförlitligt på grund av fusk ska det inte tas med i bedömningsunderlaget.
Det är viktigt att tänka på att betygssättning enbart ska grunda sig på elevens kunskaper och inte får användas som disciplinär åtgärd.
Chat GPT är en chattrobot som använder artificiell intelligens, AI, för att svara på frågor i text. Chattroboten formulerar svar och texter på samma sätt som en verklig människa hade kunnat göra. Därför är det mycket svårt att se om en text är skriven av Chat GPT.
Med otillåtna hjälpmedel, plagiat och fusk kan en elev försöka vilseleda läraren att en uppgift utförts självständigt. Chat GPT kan vara ett otillåtet hjälpmedel och innebära fusk om användningen leder till att elevens kunskaper i ämnet inte längre prövas. En elev kan till exempel ställa frågor till chattroboten och få utförliga svar som lämnas in, i stället för att själv bearbeta olika källor och besvara en fråga.
Bedömningssituationerna behöver därför utformas så att de prövar elevernas egna kunskaper i ämnet eller kursen. Det finns olika sätt som du kan säkerställa elevlösningarnas tillförlitlighet på:
- Följ upp inlämningsuppgifter muntligt. På så sätt kan du som lärare få syn på om eleven på egen hand kan uppvisa de kunskaper som inlämningsuppgiften prövat.
- Genomför de uppgifter som ska fungera som en del av betygsunderlaget under kontrollerade former. Det kan handla om att eleven får skriva med penna på papper eller att det finns kontrollerade datormiljöer utan tillgång till Chat GPT.
Skolverket avråder från inlämningar om man som lärare inte kan säkerställa tillförlitligheten i innehållet. Inlämningsuppgifter där lärare inte kan säkerställa tillförlitligheten kan enbart användas som övning, men inte som betygsunderlag då betygssättning är myndighetsutövning som ska vara rättssäker och tillförlitlig.
En utgångspunkt för att utforma en ändamålsenlig bedömningssituation är att du som lärare ställer dig frågorna: Vad är det jag vill veta? Varför vill jag veta detta? Hur har jag tänkt att använda den information jag får? Svaren påverkar hur du formulerar frågor eller uppgifter och vilka bedömningsformer du väljer.
Du behöver utforma bedömningssituationer för att få information om elevernas styrkor och utvecklingsbehov. Denna information kan sedan användas i formativt syfte för att stödja elevernas kunskapsutveckling. Du behöver också utforma bedömningssituationer som kan användas i summativt syfte vid betygssättningen. Det är viktigt att du som lärare eftersträvar att bedömningssituationerna blir giltiga och tillförlitliga för sina syften. En bedömningssituation som ger detaljerad och nyanserad information om elevers kunskaper har hög giltighet för ett formativt syfte. Du kan då använda informationen för att förändra och förbättra din undervisning eller ge återkoppling till eleverna.
En bedömningssituation som ger ett underlag som fungerar väl för att jämföras med betygskriterierna har hög giltighet för ett summativt syfte och väger därmed tyngre vid betygssättningen. En viktig fråga är därför hur väl bedömningssituationerna och de underlag de leder fram till fungerar för olika syften.
Ibland använder lärare betygsbeteckningar enligt betygsskalan A–F på prov eller uppgifter. Det finns inga bestämmelser som hindrar dig som lärare från att göra det. Men betyg sätts först i slutet aven kurs eller delkurs.
Betygsbeteckningar på enskilda prov och uppgifter är mindre ändamålsenliga för din allsidiga utvärdering eftersom giltigheten och tillförlitligheten i en bedömning ökar ju större och mer varierat underlag du har tillgång till.
Det kan vara svårt att konstruera enskilda prov och uppgifter som gör det möjligt att värdera elevens kunskaper mot betygsskalan. I de nationella proven görs visserligen detta, men där prövas en stor del av kurs- eller ämnesplanen och uppgifterna är utprövade i stor skala.
En annan risk med prov- och uppgiftsbetyg om de kommuniceras till eleverna är att de kan tro att du med en enkel formel kan väga samman dessa till ett betyg i slutet av kursen eller delkursen, det vill säga att betyget är ett medelvärde av de prov- och uppgiftsbetyg som eleven fått fram till och med betygssättningen.
En verksamhet kan, men behöver inte ha gemensamma former för att dokumentera bedömningsunderlag. Om det inte finns är det viktigt att rektorn, så långt det är möjligt, känner till var dokumentationen finns. På så sätt kan det säkerställas att kunskap om eleverna och deras utbildning inte går förlorad vid lärarbyten. Det är den undervisande läraren som har bäst kännedom om elevernas kunskaper. Dokumentationen behöver dock så långt som möjligt utformas så att andra kan ta del av och förstå den, om en annan lärare i ett senare skede tar över undervisningen och sätter betyg. Detta är en fråga om rättssäkerhet för eleverna.
Det är den undervisande lärare vid tiden för betygssättningen som sätter betyg. Läraren tar hänsyn till relevant information om elevens kunskaper i relation till betygskriterierna, även sådana tidigare underlag som har dokumenterats av den lärare som undervisande innan lärarbytet.
Anpassningar av undervisningen kan innebära att elever ges möjlighet att använda olika hjälpmedel. Det kan till exempel vara verktyg för att lyssna på en text som ingår i undervisningen. Men en anpassning där eleven lyssnar på en text i till exempel ämnet svenska är inte liktydigt med att eleven läser. Vissa anpassningar och hjälpmedel i ämnen som ställer krav på att eleven kan läsa kan innebära att läsförmågan inte kan prövas. Resultatet kan då inte användas som ett underlag för bedömning av just läsförmågan. Som lärare är det viktigt att hålla isär vad som är anpassningar av undervisningen och vad som är möjligt att anpassa i bedömningssituationer som behöver ge ett giltigt och tillförlitligt underlag inför betygssättningen.