Allt mer administration för rektorer på komvux

Den kommunala vuxenutbildningen (komvux) har tre uppdrag: ett bildningsuppdrag, ett kompensatoriskt uppdrag och ett arbetsmarknadspolitisk uppdrag. Men marknadsanpassningen av utbildningssektorn har lett till att skolledarrollen kräver andra kvalifikationer än pedagogiska. Rektorns uppdrag har fått karaktären av administrativt snarare än pedagogiskt ledarskap, visar aktuell forskning.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Rektorns roll och komvux uppdrag

Komvux rektorer förväntas utifrån skollagen och förordningar axla samma roll och ansvar som andra rektorer, samtidigt som skolformen på många sätt är ett unikum i det svenska utbildningslandskapet.

För att kunna leda vuxenutbildningen kan rektorer som ansvarar för dagens komvux behöva utveckla en historiemedveten förståelse för sitt komplexa och till och med kluvna uppdrag. I artikeln redogörs därför för de organisatoriska förändringarna inom komvux fram tills i dag.

På komvux studerar deltagare kurser som motsvarar grundskolans och gymnasieskolans kunskapsnivå, eller läser svenska för invandrare (SFI). Dessutom ges kurser som har ett tydligare fokus på arbetslivet, som yrkesutbildningar och lärlingsutbildningar.

År 2019 studerade enligt dåvarande Sveriges kommuner och landsting (SKL) närmare 400 000 elever, eller 7 procent av befolkningen i åldersspannet 20–64, år på komvux. Det innebär att denna verksamhet är stor och betydelsefull för att både höja medborgarnas utbildningsnivå och få ut människor i arbetslivet.

En historiemedveten förståelse för komvux organisation

Historiskt har pluralismen i uppdraget inneburit att organiseringen av komvux har varit oklar. Frågan om vad utbildningen syftar till har även påverkat vem som har haft det övergripande ansvaret för utbildningen.

Organiseringen av komvux startade som en avgiftsfri utbildning 1968 i Sverige. Från början var syftet att de ur befolkningen som ansåg ha en högre begåvning än vad deras formella utbildningsnivå visade, skulle få läsa vidare. Kommunerna var huvudmän och hade det formella ansvaret för utbildningen.

Med tiden flyttades fokuset allt mer över till att erbjuda kurser för dem som stod längst bort från arbetsmarknaden. Det ökade fokuset på decentralisering och förnyelsen av vuxenutbildningen, bland annat till följd av kunskapslyftet, medförde att komvux på 1990-talet även kom att läggas ut på andra utbildningsanordnare.

SFI-undervisning startade som en försöksverksamhet 1965 och under 1970-talet kom den första läroplanen för SFI. Skolöverstyrelsen hade då det övergripande ansvaret för utbildningen men undervisningen bedrevs i huvudsak av tio av staten godkända studieförbund.

Förutom på studieförbunden bedrevs undervisningen även på AMU och flyktingförläggningar. Under 1980-talet kommunaliserades SFI-undervisningen och en diskussion fördes om att samordna SFI med komvux. Detta kom först att ske 2016.

Marknadsanpassning av utbildningen

Under 1970-talet skedde en ekonomisk nedgång i världen. Detta kom även att påverka det svenska samhället, vilket medförde att det inte längre fanns samma ekonomiska möjligheter att fortsätta expandera välfärdssektorn.

För att lösa den offentliga sektorns finansiella kris lades under slutet av 1980-talet den offentliga sektorn i Sverige om från detaljstyrning till mål- och resultatstyrning. Ökad delaktighet samt möjligheten att själv välja utbildningsanordnare på en konkurrensutsatt utbildningsmarknad blev med tiden en realitet inom stora delar av utbildningssektorn.

Även de idéburna verksamheternas organisationsstrukturer kom att förändrats. Många som arbetar inom de ideella föreningarna har, visar forskning, i dag mer formell kompetens, och relationen till medlemmarna har förvandlats till att likna ett kundförhållande.

I en undersökning gällande arbetsmarknadsutbildningens organisering har jag visat att avregleringen och marknadsanpassningen av offentlig förvaltning kom att få stor påverkan på de delar av vuxenutbildningen som AMU ansvarade för. Myndigheten AMU gick under 1980-talet från att vara statlig till att bli det konkurrensutsatta utbildningsföretaget Lernia AB.

Med tiden blev marknadsanpassningen än mer påtaglig genom att företaget vände sig direkt till individen, som kallades ”kund”, likaså kom lärarna inom företaget att benämnas ”utbildare”.

Upphandling av kurser

Jag hävdar i artikeln ”Till toner av Bolero” att utvecklingen inom AMU var en del av den större reformeringen av den offentliga sektorn. Det som särskilde var främst att deltagarna på kurserna hörde till dem som stod längst från arbetsmarknaden och med störst behov av utbildning.

Fejes och Holmqvist har kommit fram till liknande slutsatser i sin analys av vuxenutbildningen. De menar även att en stor skillnad gentemot övriga skolformer är att upphandlingssystemet har skapat en komvuxmarknad. En marknad som har inneburit att många ideella, icke-vinstdrivande utbildningsanordnare som exempelvis studieförbund, har slagits ut då de inte har samma möjlighet att pressa sina fasta kostnader.

Skolledaren – en pedagogiskt ledare eller entreprenör?

Komplexiteten som finns inom komvux har alltså påverkat skolledarna och huvudmännen. Kommunerna kan välja att anordna utbildningen i egen regi eller hos en annan utbildningsanordnare. Oavsett vilken modell som väljs, är kommunen huvudman och har enligt skollagen det övergripande ansvaret för utbildningen. Detta innebär att de flesta kommunerna har en eller flera rektorer anställda som ansvarar för komvux.

Skolledarens uppdrag blir att ansvara för verksamhetens kvalitet, upphandling av kurser samt försöka få till flexibla anställningsavtal för lärare som anpassas efter efterfrågan på kurserna. Detta sammantaget har inneburit att det pedagogiska ledarskapet har fått stå tillbaka för de administrativa uppgifterna som bland annat upphandlingarna skapar.

Ytterligare en förändring som forskningen har påvisat är att vid nyanställning av skolledare sätts i dag allt större tilltro på kunskaper i budget och entreprenörskap än i pedagogiska kvalifikationer. Sammantaget, menar Fejes, Runesdotter och Wärvik, har skolledarrollen inom komvux kommit att förändras så att den mer går att jämföra med en företagsledare eller entreprenör än med en pedagogiskt ledare.

Komvux som marknad

Förändringar inom offentlig förvaltning i stort och utbildningssektorn i synnerhet har inneburit att komvux har konkurrensutsatts och marknadsanpassats. Organisatoriskt har det medfört att det i dag kan finnas flera olika utbildningsanordnare som deltagarna kan välja mellan. Mångfalden har för den enskilda individen inneburit en ökad valfrihet, men samtidigt påtalar forskningen att det i många fall gäller deltagare som kan ha svårt att aktivt göra medvetna val.

Komvux mångsidiga uppdrag har alltså medfört att rektorn mer ses som en administrativ ledare än en pedagogiskt ledare. Detta gör att det är missledande att tala om rektorer inom utbildningssystemet som en homogen grupp.

Förvisso ingår samma uppgifter för komvuxrektorerna som för övriga, men deras uppdrag och möjlighet till att leda och styra verksamheten skiljer sig från övriga. Både genom komvux organisatoriska struktur och de kompetenser som krävs av rektorer inom komvux. Att förstå den historiska utvecklingen och skolformens komplexitet är därför avgörande för dem som är satta att leda komvuxutbildningen.

Text: Johanna Ringarp

Källor:

Fejes, Andreas & Holmqvist, Diana, “Komvux som marknad”, Dahlstedt, Magnus & Fejes Andreas (red.), Skolan, marknaden och framtiden, Studentlitteratur, Lund, 2018, 71–91.

Fejes, Andreas, Runesdotter, Caroline & Wärvik, Gun-Britt, “Marketisation of adult education: principals as business leaders, standardised teachers and responsibilised students” Länk till annan webbplats., International Journal of Lifelong Education, 35(6), 664-681,

Harding, Tobias, ”Från folkbildningskonsensus till ifrågasättande?”, Hill, Niklas & Schoug Aron (red.), Lärande i civilsamhället. En forskarantologi, Trinambai, Stockholm, 2020, 50–82.

Ringarp, Johanna, ”Till toner av Bolero. AmuGruppens reformering från myndighet till utbildningsföretag” Länk till annan webbplats., Historisk Tidskrift, 2020:4, s. 642–673,

SOU 2018:71, En andra och en annan chans: ett Komvux i tiden, Slutbetänkande av Komvuxutredningen, Utbildningsdepartementet, Stockholm, 2018.

Wijkström, Filip, ”Mellan omvandling och omförhandling”, Wijkström, Filip (red.), Civilsamhället i samhällskontraktet. En antologi om vad som står på spel, European Civil Society Press, Stockholm, 2012, 1–43.

Publicerad 24 juni 2021.