Bör medborgarutbildningen i skolan ha större fokus på färdigheter?

Medborgarutbildningen i skolan kan bli mer effektiv och jämlik genom att lärarna delvis flyttar fokus: från vilket innehåll undervisningen behandlar till vilka kompetenser som utvecklas. Det menar tre nederländska forskare som presenterar en modell för att systematiskt utforma, mäta och utveckla lärandemål och undervisning som främjar medborgarkompetenser.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Samhälleliga faktorer som ökad individualisering, polarisering och segregering har enligt såväl forskare som politiker gett ett minskat gemensamt socialt sammanhang. Samhället, genom bland annat skolan, försöker då genom olika åtgärder öka förutsättningarna för medborgarna att känna ett sådant sammanhang.

Enligt ett sådant sätt att tänka innebär ett medborgarskap något mer än det formella och rättsliga, det innebär också en känsla av gemenskap och en anslutning till några gemensamma grundläggande principer. Statens främsta instrument för en gemensam medborgarutbildning (på engelska citizenship education) är den allmänna skolan, i Sverige oftast benämnt som skolans demokratiska uppdrag.

De nederländska forskarna Hoek, Munniksma och Dijkstra för i en artikel ett resonemang om möjligheten att förbättra och effektivisera medborgarutbildningen genom att delvis flytta fokus från undervisningens innehåll till utfallet av undervisningen, i form av kompetenser som kunskaper och färdigheter. I sitt teoretiska resonemang ser de många fördelar med en mer utfallsfokuserad medborgarutbildning, men de urskiljer också flera utmaningar i relation till ämnesområdets karaktär.

Medborgarutbildning kan lära av ämnen som matematik

I artikeln beskriver de att en utfallsfokuserad undervisning, med en systematisk före-efter-design, är ganska vanlig och även beforskad i ämnen som matematik. Genom att då kunna urskilja vad som har, och inte har, effekt på de önskade kunskaps- och färdighetsmålen har denna typ av undervisning visat sig särskilt effektiv för elever från lägre socioekonomiska grupper.

Hoek med kollegor ser dock ett antal särskilda utmaningar om en utfallsfokuserad undervisning ska kunna fungera i medborgarutbildningen. De nämner utmaningar som att medborgarutbildningen ofta sker i teman i stället för ett specifikt ämne, att det inte är givet vad som ska vara ”tillräcklig medborgarkompetens” utan att detta till stor del är en normativ fråga samt att kunskapen om hur medborgarutbildningens lärandemål kan mätas är begränsad.

Utifrån en modell med fem byggstenar skissar Hoek med kollegor på ett upplägg för en utfallsfokuserad medborgarutbildning och för sedan ett problematiserande resonemang om möjligheter och utmaningar för ett sådant upplägg. De fem byggstenarna och deras funktion är:

Det huvudsakliga syftet med utbildningen.
Lärandeobjekt. De lärandemål som behövs för att visionen ska uppfyllas.
Läroplan/kursplan. Vad det ska undervisas om och hur detta ska ske.
Mätning av utfall. Insamling av data som visar i vilken grad lärandeobjekten uppnåtts.
Utvärdering och förändring. Insamlad data analyseras och jämförs om möjligt med andra skolor/städer/länder. Utifrån analysen föreslås ändringar i upplägg.

Karaktären på medborgarutbildning ger särskilda utmaningar och möjligheter

Eftersom begreppen medborgarskap och medborgarutbildning till sin karaktär i viss utsträckning är normativa och därmed omtvistade är det enligt Hoek med kollegor också svårt att tänka sig en överenskommelse kring vision och lärandeobjekt som alla utbildare kan vara överens om i alla delar. Detta gör att vision och lärandeobjekt riskerar att antingen vara för breda och allmänna eller vara specifika för enskilda skolor eller länder.

Vissa enskilda lärandemål som var och en kan vara fullt möjliga i relation till medborgarskap, som till exempel individens politiska autonomi och att lyda samhällets regler, kan också ses som helt eller delvis motsägande. Men, och detta är artikelförfattarnas huvudpoäng, det finns några grundläggande värden kring demokrati och medborgarskap som det kan anses råda konsensus om, och som bör kunna utgöra grunden för en gemensam vision och några grundläggande lärandeobjekt.

De menar att den gyllene regeln om att behandla andra så som du vill att andra ska behandla dig med tillhörande rättigheter och skyldigheter som jämlikhet, icke-våld och icke-diskriminering bör utgöra grunden för samhällets moral och etik och därmed också utgöra kärnan i medborgarutbildningen. Med en sådan gemensam utgångpunkt menar också Hoek med kollegor att det fungerar att i specifika ämnen, teman och diskussioner anamma olika värden och ändå se det som att allmänna och gemensamma lärandemål kan uppnås.

Artikelförfattarna anser således att det finns särskilda utmaningar kring en utfallsdriven medborgarutbildning i relation till ämnets normativa karaktär, men att dessa till stor del är överkomliga. De menar snarare att två andra faktorer, tillgången och kvaliteten på mätinstrument samt den korta traditionen att mäta medborgarkunskaper, är de största hindren för att i nutid göra medborgarutbildningen mer utfallsdriven.

Kan utfallsfokuserad medborgarutbildning fungera i Sverige?

Jag menar att Hoek med kollegor tar upp en viktig aspekt av medborgarutbildning, nämligen att den innehåller kompetenser där vissa färdigheter och visst agerande bör få större fokus, och också är sådant som åtminstone till viss del och ur vissa aspekter kan mätas. Ur ett ämnesdidaktiskt perspektiv liknar det vad som benämns ”learning studies” eller ”lesson studies”, som är ett systematiskt bedömande och utvecklande av undervisning där kollegor och/eller forskare deltar.

Det Hoek med kollegor i sin artikel både propagerar för och problematiserar avses dock ske på en mer enhetlig nivå i ett helt ämnesområde och på en hel skola/kommun eller i en stat. Jag menar också att det kan finnas en övertro på att all kunskap går att mäta på ett likvärdigt sätt och att den grad av kvalitet som då kommer ur en sådan mätning alltid ger välgrundade råd för en bättre undervisning. Men jag välkomnar den diskussion som artikeln bidrar till och det ökade fokus på kompetenser och färdigheter i medborgarutbildningen som de därmed lyfter.

Text: Anders Broman, Karlstads universitet