Det finns skillnader mellan kursplanerna i svenska och samiska trots revidering

Trots att kursplanen i samiska reviderades 2022, så skiljer den sig åt från kursplanen i svenska på många väsentliga punkter. Forskarna Kristina Belancic och Eva Lindgren hävdar i en intervju att det inte räcker att omarbeta kursplanerna för att komma tillrätta med de problem som finns, utan att man skulle behöva se över hela systemet för sameskolorna.

Samiska är ett av Sveriges fem officiella minoritetsspråk och talas av Sveriges ursprungsbefolkning. På grund av en lång historia av förtryck där den samiska befolkningen i Sverige inte fick använda och utveckla sina språk eller sin kultur talar många samer nuförtiden inte längre samiska. Många har dessutom lärt sig samiska enbart som främmande språk. I dag är alla samiska språkvarianter hotade och det finns många ansträngningar, både individuella och nationella, att återuppliva dem.

Skolan är särskilt viktig för att återuppliva samiska

En av dessa ansträngningar riktar sig till sameskolor, skriver Kristina Belancic och Eva Lindgren från Umeå universitet i sin studie om sameskolans läroplan. I Sverige finns i dag fem sameskolor. Sameskolan är likvärdig med grundskolans årskurs 1–6. Därefter går barnen vidare till grundskolan. Enligt en studie, som författarna citerar, är det framför allt i skolan som barnen exponeras för samiskan.

Alla barn som deltog i studien använde samiskan både muntligt och skriftligt i skolan, men få använde språket utanför den. Dessa använde språket utanför skolan främst muntligt, till exempel för att tala med föräldrar eller äldre släktingar. Eleverna läste däremot sällan, och tittade sällan på film eller TV, på samiska. Enligt författarna återspeglar elevernas språkanvändning bristen på språkliga resurser som böcker och filmer på samiska. Skolan blir därför särskilt viktig för att återuppliva och utveckla samiskan.

Kursplanerna berättar om hur samiska barn förväntas kunna använda sina språk

I ljuset av detta valde Belancic och Lindgren 2020 att jämföra kursplanerna i samiska och svenska i sameskolan. De undersökte närmare bestämt vilka språkkunskaper som samiska elever förväntades uppnå efter genomgången sameskola i Sverige, det vill säga efter årskurs 6. I vilka situationer och i vilka domäner förväntas eleverna att kunna kommunicera på svenska eller samiska?

Kritik mot att kursplanerna i samiska och svenska skiljde sig åt

Resultaten från 2020 visade att kursplanerna i samiska och svenska skiljde sig åt och att kunskaperna fördelades olika över kursplanerna. Den samiska kursplanen innehöll färre kunskapstyper och kognitiva processer. Den hade dessutom ett starkare fokus på muntliga språkfärdigheter och vardagliga kunskaper än kursplanen i svenska.

Belancic och Lindgren kritiserade särskilt denna sista punkt eftersom skillnader mellan språkens muntliga och skriftliga användning reflekterar en ojämlik maktrelation mellan språken. Sammanfattningsvis drog Belancic och Lindgren år 2020 slutsatsen att samiskan inte stöds på ett likvärdigt sätt när det gäller att vara ett lika fullt fungerade språk som svenskan.

De påpekade då det motsägelsefulla i systemet. Trots att samiska barn enligt lagen har rätt att utveckla sin kultur och sina språk uppmuntrades eleverna inte att använda sina båda språk på samma villkor. En mer balanserad flerspråkighet kunde därmed inte utvecklas. Enligt författarna tydde detta på en strukturell diskriminering.

2022 omarbetades kursplanen i samiska och svenska

År 2022 omarbetades kursplanen i sameskolan av Skolverket. En referensgrupp var inkopplad, bestående av forskare med erfarenhet av samiska utbildningsfrågor, företrädare för samisk utbildning samt ansvariga från Skolverket. I en mejlintervju berättar Kristina Belancic och Eva Lindgren om vad som har förändrats och om hur läget ser ut i dag.

Skulle ni säga att problemen är åtgärdade med omarbetningen av kursplanen?

– Det är bra att man ser över och omarbetar kursplanerna. I det arbetet deltog även flera företrädare för det samiska samhället, vilket förstås är helt nödvändigt. Dock räcker det inte att bara omarbeta kursplanerna för att komma tillrätta med problemen.

Vad mer skulle man behöva göra?

– Man skulle till exempel behöva se över hela systemet för sameskolorna, som idag bara omfattar sex år. I motsats till Norge och Finland kan man i dag alltså inte gå hela sin utbildning på samiska i Sverige, och därmed blir också möjligheterna till språkutveckling mycket mer begränsade än om man har svenska som första språk.

För att komma till rätta med den strukturella diskrimineringen menar Kristina Belancic och Eva Lindgren att det alltså inte räcker att bara förändra kursplanen, utan att det handlar om att ge samiskan samma rättigheter och möjligheter som svenskan. De hävdar att det behövs en grundläggande förändring och syn på samiska, som till exempel utgår från det samiska folket och som bygger på samisk kunskap och värderingar.

När man tittar på den konkreta kritik som ni hade mot kursplanerna, är de åtgärdade?

– Ja, många är åtgärdade, och det är bra. Till exempel finns nu en starkare betoning på skönlitteratur i den samiska kursplanen. Man hade dock behövt utveckla den samiska och svenska kursplanen tillsammans. Nu anpassade man den samiska kursplanen till den då aktuella svenska kursplanen. Men den har under tiden vidareutvecklats så att gapet mellan dem består.

Ibland har det diskuterats huruvida den svenska och samiska läroplanen ska likna varandra. Finns det skillnader som skulle behöva bestå?

– Det handlar kanske främst om vem som ska bestämma över innehållet i en samisk läroplan. Det är inte självklart att en läroplan för sameskolan i alla delar ska vara helt lik den för den svenska skolan, förutom att vissa delar förmedlas på samiska språk. Här borde man göra ett omtag och diskutera grundförutsättningar tillsammans med det samiska samhället och med dem som leder och undervisar.

Ska kursplanen i samiska också anpassas efter elevernas förutsättningar?

– Det är en diskussion som är svår och komplex. På grund av att samiskan tidigare var förbjuden i svensk skola har väldigt många människor förlorat sitt samiska språk och därmed också möjligheten att prata samiska med sina barn i hemmet. Därför kommer barn till det samiska klassrummet med olika utvecklat språk och grupperna blir väldigt varierade. Det blir en svår undervisningssituation för lärarna, och nästan omöjlig för dem som bara har samiska som modersmål en timme i veckan.

Hur bör man göra då?

– Man kan kortsiktigt underlätta situationen för lärare och elever om man ändrar kursplanen så att kraven inte blir så höga. Men det är inte en lösning, eftersom man då samtidigt säger att samiskan inte behöver bli lika utvecklad som svenskan, vilket på sikt utarmar språket ännu mer. I stället behövs mer tid för samiskan, och mer stöd i olika delar av samhället så att barn får många möjligheter att möta, använda och utveckla språket.

Text och intervju: Susan Sayehli, Stockholms universitet

Källa:

Kristina Belancic & Eva Lindgren (2020). Discourses of functional bilingualism in the Sami curriculum in Sweden. International Journal of Bilingual Education and Bilingualism, 23:5, 601-616.