Lärare styr elevers möjligheter till transspråkande

Lärare har stor makt i undervisningssituationer att avgöra vilka språk som ska användas och när. Genom att använda transspråkande i undervisningen kan lärare bidra till att legitimera och lyfta flerspråkigt språkande. Men det finns en motsättning i att lärare både begränsar och uppmuntrar elevernas språkanvändning.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Hur transspråkande används bland nyanlända elever och lärare på språkintroduktionsprogrammet på gymnasiet, hur språkpolicyer skapas och hur transspråkande som pedagogisk praktik kan implementeras i undervisningen undersöks i en ny artikel skriven av Annaliina Gynne från Mälardalens högskola i Västerås.

Transspråkande – att använda hela sin språkliga repertoar

Transspråkande beskrivs av forskaren Ofelia García, vid City University of New York, som individers förmåga att kommunicera med och genom hela sin språkliga repertoar som kan bestå av olika språk, dialekter osv. Det handlar alltså om att använda sina språk på ett integrerat sätt i kommunikationen med andra personer. Inom transspråkande är man intresserad av talarna och hur de kommunicerar, snarare än av de olika språk som de använder, till exempel svenska eller engelska. Språken i sig ses dessutom som dynamiska och föränderliga.

Transspråkande kan ses både som något talare gör i sin vardag och som en pedagogisk praktik som kan användas i undervisningen. Att använda transspråkande som pedagogisk praktik kan ses som ett ideologiskt skifte inom andraspråksundervisningen eftersom lärare därigenom väljer att utgå ifrån ett flerspråkigt snarare än ett enspråkigt perspektiv. García menar att användningen av transspråkande i undervisningen kan bidra till social rättvisa eftersom man genom detta synsätt betonar att alla språk är värdefulla resurser i klassrummet.

Läraren begränsar och möjliggör språkanvändning

Gynnes studie är en del av ett större forskningsprojekt där material samlades in under två olika faser. I den första fasen samlades material in genom observationer och intervjuer medan den andra fasen bestod av ett skolutvecklingsprojekt där föreläsningar och workshops om transspråkande genomfördes.

Utifrån observationer i tre klasser och genom intervjuer med tre lärare på språkintroduktionsprogrammet på gymnasiet, ger Gynne olika exempel på hur transspråkande används i olika undervisningssituationer. Lärarna undervisade i ämnena svenska som andraspråk, naturvetenskap, engelska och matematik.

Gynne visar i artikeln hur en lärare skapar ett tillfälle för transspråkande i klassrummet genom att fråga eleverna om de vet vad ordet ”myror” heter på dari/arabiska. Gynne menar att läraren genom detta uppmuntrar eleverna att överföra kunskaper mellan sina språkliga resurser. Detta kan ses som ett exempel på stöttning, det vill säga ett slags stöd och vägledning som läraren kan erbjuda sina elever till exempel när de lär sig nya begrepp. Förutom sådana översättningar, gjorda av både lärare och elever, menar Gynne att flerspråkig dialog generellt inte uppmuntrades under den första fasen av studien, det vill säga före skolutvecklingsprojektet om transspråkande. Istället menar hon att lärarna till en början hade ett ganska enspråkigt tillvägagångssätt till lärsituationer som skulle kunna vara flerspråkiga, och att lärarna agerade ”språkpoliser” och avgjorde vilka språk som fick användas samt när dessa språk fick användas.

Detta blir tydligt i exemplet som gett namn till själva artikeln – ”English or Swedish please, no Dari!” – där Gynne beskriver hur en lärare styr hur och när transspråkande tillåts. I exemplet, säger läraren till eleverna i början av en engelsklektion att de får använda engelska eller svenska men inte dari. Kort därefter inleder läraren en aktivitet som går ut på att eleverna ska översätta från sina förstaspråk (eller ”ditt modersmål” som läraren kallade det) till svenska och engelska. Lärarens ändrade instruktioner under lektionen, från att eleverna först inte skulle använda dari till att de sedan skulle använda sina förstaspråk, visar tydligt att det är läraren som både begränsar elevernas språkanvändning respektive öppnar upp för möjligheter till transspråkande i klassrummet.

Att göra språkpolicy

I studien fokuserar Gynne på språkpolicy som praktik, det vill säga vad det är man som talare gör när man kommunicerar med andra. Språkpolicyer skapas utifrån normer kring hur språk bör användas eller inte bör användas. Utifrån de normer som finns i ett visst samhälle kommunicerar talare och skapar genom sin kommunikation språkpolicyer för olika sammanhang. Genom vardagligt språkande i klassrum skapas alltså språkpolicyer för just det klassrummet. I ett sådant skapande av språkpolicyer har lärare och elever ojämna maktrelationer eftersom det ofta är läraren som avgör vilka språk som talas och när. Gynne menar att lärare genom att använda transspråkande i undervisningen kan legitimera och lyfta flerspråkigt språkande.

Gynne såg i sin studie att det under svenskundervisningen skapades en språkpolicy som kan beskrivas som en ’enbart svenska-policy’ där elevernas flerspråkiga resurser sällan utnyttjades på ett strategiskt sätt. Genom skolutvecklingsprojektet i den andra delen av forskningsprojektet förändrades detta alltefter lärarna fick mer kunskap om transspråkande som pedagogisk praktik och började tillämpa transspråkande på ett mer strategiskt sätt i sin undervisning.

Utmaning att våga ge eleverna ansvar

För att använda transspråkande som pedagogisk praktik i undervisningen behöver flerspråkiga praktiker tas tillvara och användas på ett systematiskt sätt. Genom att medvetet arbeta för att tillvarata de olika resurser som ingår i elevernas språkliga repertoarer skapar lärare på så vis tillfälle för pedagogiskt transspråkande i undervisningen.

Gynne visar i studien att transspråkande som pedagogisk praktik både kan relateras till frågor om klassrumshantering i allmänhet, och till frågor som rör vilka språk som förväntas användas på skolan, samt förväntningar kring hur och när dessa språk bör användas. Lärare har stort utrymme att bestämma när och hur vilka språk får användas medan elevernas roller och valmöjligheter är mer begränsade. Gynne menar att det ligger en stor utmaning i att våga ge eleverna möjligheter att ta större ansvar för sin inlärning. Detta kan ske till exempel genom lärande på olika språk. Många lärare i studien upplevde enligt Gynne att det var en utmaning att skapa rum för transspråkande i undervisningen. En utmaning som många lärare ställdes inför var till exempel att de upplevde att de genom att uppmuntra transspråkande tappade viss kontroll över klassrummet. Med tiden upplevde dock lärarna att de fick mycket tillbaka genom att skapa en miljö där eleverna uppmuntrades att använda olika delar av sina språkliga repertoarer.

Text: Carla Jonsson

Mer om Carla Jonsson Länk till annan webbplats.

Källor:

Bonacina-Pugh, F. 2012. “Researching ‘Practiced Language Policies’: Insights from Conversation Analysis.” Language Policy (11): 213–234.

Bonacina-Pugh, F. 2017. “Legitimizing Multilingual Practices in the Classroom: The Role of the ‘Practiced Language Policy’.” International Journal of Bilingual Education and Bilingualism 1–15.

Cenoz, J., and D. Gorter. 2017. “Minority Languages and Sustainable Translanguaging: Threat or Opportunity?” Journal of Multilingual and Multicultural Development: 1–12. Advance online publication.

García, O. 2009. Bilingual Education in the 21st Century. Oxford: Blackwell.

García, O., S. Johnson, and K. Seltzer. 2017. The Translanguaging Classroom: Leveraging Student Bilingualism for Learning. Philadelphia: Caslon.

García, O., and W. Li. 2014. Translanguaging: Flerspråkighet som resurs i lärandet. Stockholm: Natur och Kultur.

Gynne, Annaliina. 2019. ‘English or Swedish please, no Dari!’ – (trans)languaging and language policing in upper secondary school’s language introduction programme in Sweden, Classroom Discourse, 10: 3-4, 347-368.

Publicerad 18 november 2019.  Senast uppdaterad 07 oktober 2020.