Bevakningsområden och lärosäten

Skolverket sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning inom utbildningsområdet. Vi samarbetar med olika universitet och högskolor där mycket av forskningen bedrivs. Lärosätena svarar självständigt för urval och kvalitetssäkring.

Bedömning och betyg

 Forskningsmaterialet om bedömning och betyg tas fram av Karlstads universitet på uppdrag av Skolverket. Universitetslektor Johan Samuelsson (johan.samuelsson@kau.se) och universitetsadjunkt Agneta Grönlund (agneta.gronlund@liu.se).

Didaktik

Fil. dr Martin Malmström, Institutionen för utbildningsvetenskap vid Lunds universitet sköter bevakningen av området didaktik. (martin.malmstrom@uvet.lu.se)

Didaktik – vad, hur och varför

Didaktik – vad, hur och varför

Vilka faktorer påverkar undervisning och lärande? Didaktik handlar om analysen och förståelsen av dessa faktorer. Ordet didaktik har ett grekiskt ursprung och betyder ”undervisa”, ”lära”, ”att tillägna sig” osv. Det är ett relativt ungt forskningsfält i Sverige och behandlar undervisningens och inlärningens teori och praktiska överväganden.

Begreppet didaktik kommer från grekiskans didáskein som betyder undervisa, lära ut, analysera. Didaktik avser undervisningens och lärandets teori och praktik. Den berör alltså både de teoretiska utgångspunkter och modeller som kan användas för att analysera och förstå undervisning och hur den konkreta undervisningen tar form. Didaktiken ger redskap för att undersöka verksamhet där undervisning och lärande fortgår, exempelvis skolan, högskolan, förskolan och fritidshemmet.

De didaktiska frågorna

De klassiska frågorna inom didaktiken är vad, hur och varför. Till vad-frågan hör vad vi ska undervisa om, alltså innehållet och målet med undervisningen. Varför-frågan syftar på resonemang kring varför vi ska välja just detta och inte något annat och hur elever kan motiveras att lära sig just det här innehållet. Hur handlar om hur undervisningen ska gå till utifrån reflektion kring de andra frågorna.

Till dessa frågor har med tiden ett antal andra didaktiska frågor förts, inte minst den nog så viktiga vem-frågan. Frågan rör vem eleven som ska lära sig är men även vem det är som ska bestämma över undervisningens innehåll. De didaktiska frågorna tydliggör att undervisning är en ytterst komplex verksamhet.

Begreppet didaktik kan tolkas på olika sätt. I en snäv förståelse handlar det främst om en tillämpning av utvecklings- och lärandepsykologisk teori om hur undervisningen bör förmedlas. I en sådan förståelse får hur-frågan störst vikt. I en vidare mening kan begreppet innefatta alla de teorier om bildning och kunskap som bestämmer hur utbildningen organiseras. Då aktualiseras även vad- och varför-frågorna i större utsträckning.

Den didaktiska triangeln

Ett annat sätt att förklara undervisning och lärande är att utgå från den didaktiska triangeln. Den har en lång historia och det är inte klart vem som först utformade den. Triangeln illustrerar didaktikens tre centrala element – innehållet, läraren och eleven – och relationerna mellan dem. En av relationerna består av hur läraren framställer innehållet, en annan av interaktionen mellan lärare och elev och en tredje av elevens erfarenhet av innehållet.

Den didaktiska triangeln återfinns i flera skepnader. Det är till exempel vanligt att rita en ring runt den för att illustrera kontextens betydelse. Skolan är inte ett isolerat fält utan en del av samhället, och lärandet påverkas av sådant som dagsaktuella frågor, ekonomi, politik, teknisk utveckling och samhällsstrukturer.

Allmändidaktik och ämnesdidaktik

Didaktiken delas ibland upp i allmän och särskild didaktik. Ämnesdidaktiken är exempel på särskild didaktik eftersom den är specifikt avgränsad till exempelvis en universitetsdisciplin (såsom matematikdidaktik), ett undervisningsämne (svenskämnets didaktik) eller ett studieområde (informationsteknologins didaktik).

Allmändidaktik kan förstås på flera sätt. Å ena sidan kan begreppet beteckna en didaktisk helhet. Den allmänna didaktiken eftersträvar då att vara heltäckande och inbegripa samtliga tre didaktiska grundfrågor: vad, hur och varför. Å andra sidan kan allmändidaktik förstås som generell, till skillnad från speciell, och gör då anspråk på att ha generell räckvidd eller att vara av övergripande karaktär.

Gränsen mellan allmändidaktik och ämnesdidaktik är ofta otydlig och bör inte överdrivas. Ibland har ämnesdidaktiska forskningsresultat generell räckvidd och kan överföras på flera ämnen. Och omvänt, ett allmändidaktiskt fenomen kan undersökas i en specifik ämneskontext.

Den forskning som presenteras under”Didaktik” behandlar främst forskning av allmändidaktisk karaktär, även om ämnesdidaktiska undersökningar av mer generell art också förekommer. Ämnesdidaktiska undersökningar återfinns i övrigt företrädesvis i andra av de temaområden Skolverket bevakar.

Bevakningen av didaktik

Det genomförs en stor mängd didaktiska forskningsprojekt i Sverige. Undervisning och lärande är fenomen som röner stort intresse från allmänheten, medierna, politiken och vetenskapen. Syftet med forskningssammanställningen här är att ge en bild av vad forskningen behandlar och förmedla resultat som kan vara av intresse för främst lärare och skolledare.

Den didaktiska forskningen bevakas av Lunds universitet genom Martin Malmström, lektor i utbildningsvetenskap. Bakom honom står en referensgrupp som består av följande ledamöter: Jonas Granfeldt, professor i franska med inriktning på språkvetenskap, Roger Johansson, professor i utbildningsvetenskap och historia med didaktisk inriktning, Katarina Lundin, docent i nordiska språk, Susanne Pelger, lektor i naturvetenskapens didaktik och docent i utbildningsvetenskap, Anders Persson, professor i utbildningsvetenskap och sociologi samt Johannes Persson, professor i teoretisk filosofi.

För vidare läsning:

Bengtsson, Jan (1997). Didaktiska dimensioner. Möjligheter och gränser för en integrerad didaktik. Pedagogisk forskning i Sverige, 2(4).

Hansén, Sven-Erik & Forsman, Liselott (red.) (2017). Allmändidaktik: vetenskap för lärare. Andra upplagan Lund: Studentlitteratur.

Håkansson, Jan & Sundberg, Daniel (2012). Utmärkt undervisning: framgångsfaktorer i svensk och internationell belysning. Stockholm: Natur & Kultur.

Wahlström, Ninni (2016). Läroplansteori och didaktik. Andra upplagan Malmö: Gleerup Utbildning AB.

Digitalisering

Universitetslektor Sylvana Sofkova Hashemi, Institutionen för didaktik och pedagogisk profession vid Göteborgs universitet genomför bevakningen av digitalisering. (sylvana.sofkova.hashemi@gu.se)

Forskning om digitalisering i skolan

Forskning om digitalisering i skolan

Det här området syftar till att bevaka forskning om skolans och samhällets digitalisering i stort och hur det påverkar utbildningssystem, skola, undervisning och lärares arbete. Ambitionen är att uppmärksamma hur digitaliseringen och tillgången till information förändrar hur vi ser på lärande och kunskap och att bredda bilden av den digitala tekniken i skolan. Forskning om användning av digital teknik i klassrummet och de specifika utmaningar och möjligheter som varje ämne behöver hantera bevakas och granskas. Också hur digitaliseringen av skolan förändrar de omgivande villkoren för undervisning och arbetsliv genom exempelvis förändrade krav på förmågor i samhället bevakas.

Exempel på några konkreta områden som bevakas:

  • Konsekvenser av skolans digitalisering för utbildningsystemet och lärares arbete
  • Begreppet ”digital kompetens” och betydelse för skolans digitalisering
  • Undervisningens design och ämneskonceptioner i en digitaliserad skola
  • Etisk kompetens på nätet
  • Elevers källkritiska förmåga
  • Literacy och elevers digitala textskapande
  • Lärares bedömning av multimodala, digitala texter
  • Digitala medier i andraspråksundervisning
  • Mobiltelefonen i skolan
  • Lärares kompetensutveckling på sociala medier
  • Programmering i skolan

Relevans för lärarkåren

Digitalisering av skolan är ett ämne som diskuteras flitigt, inte minst utifrån den nationella strategin för en ökad måluppfyllelse och likvärdig tillgång till digitala medier i svenska skolor (Regeringskansliet, 2017-03-09) och förändringarna i läroplanen med att förstärka den digitala kompetensen (SKOLFS 2017:11; SKOLFS 2017:16). Genom att bevaka och diskutera aktuell och relevant forskning syftar artiklarna som presenteras här till att ge en nyanserad bild av vad digitaliseringen i skolan innebär. På så sätt bidrar forskningsbevakningen till att sprida forskningsgrundad information till lärarkåren för att stärka den vetenskapliga grunden i utvecklingsarbetet med skolans digitalisering.

Forskningsmiljön

Forskningsmiljön vid Göteborgs universitet kring digitalisering i skolan är väletablerad och täcker in ett brett fält runt lärande, kommunikation och identitetsskapande i alla typer av undervisningsverksamheter och även i vardagen. Forskargruppen verkar i flertal starka och tvärvetenskapliga forskningsmiljöer, som till exempel:

The Linnaeus Centre for Research on Learning, Interaction and Mediated Communication in Contemporary Society, LinCS, finansieras av Vetenskapsrådet och andra organisationer.LinCSlänk till annan webbplats

“Lärande i en digitaliserad region” DigitaL, är ett samarbete mellan Högskolan Väst, Göteborgs Universitet och Västra Götalandsregionen med fokus på lärande i det digitaliserade arbetslivet.DigitaLlänk till annan webbplats

Referenser:

Regeringskansliet (2017-03-09) Stärkt digital kompetens i skolans styrdokument.Stärkt digital kompetenslänk till annan webbplats

SKOLFS 2017:11. Förordning om ändring i förordningen (SKOLFS 2010:37) om läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet.

SKOLFS 2017:16. Förordning om ändring i förordningen (SKOLFS 2011:144) om läroplan för gymnasieskolan.

Förskolan

En grupp disputerade forskare vid Institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap, Umeå universitet presenterar på uppdrag av Skolverket forskning på dessa webbsidor. De har olika kompetens.

Kenneth Ekström skriver om naturvetenskap i förskolan samt övergångar förskola, förskoleklass och skola. Carina Hjelmér bevakar områden som barns inflytande och demokrati i förskolan, tillika frågor om dokumentation, kvalitet och bedömning. Till Anna Lindqvists specialområden hör dans, musik och lek i förskolan samt genusperspektiv i relation till verksamheten. Annika Manni redovisar forskning inom fältet förskola och hållbar utveckling. Katarina Kärnebro bevakar forskning om läs- skriv och språkutvecklande arbetssätt liksom kollegialt lärande i förskolan. Tillsammans med kollegor utgör de forskargruppen RECEUM, Research in Early Childhood Education, Umeå University. Den leds av professor Karin Sporre (karin.sporre@umu.se)

Forskning om förskola

Forskning om förskola

Hur kan svensk förskola rusta sig för att möta dagens och morgondagens utmaningar? Och, vilka bidrag kan forskning ge för att belysa sådana frågor? Det här bevakningsområdet syftar till att bistå förskolans personal och förskolechefer med aktuell kunskap genom presentationer av olika teman i svensk och internationell forskning. Detta kan bidra till att barn utvecklas på bästa sätt och deras intressen tas tillvara i förskolans verksamhet.

Förskolans pedagogiska verksamhet

I internationell jämförelse är den svenska förskolans sammanhållna pedagogiska verksamhet för barn i åldrarna 0-6 år med en egen läroplan (Lpfö 98, reviderad 2016) något ovanligt. Verksamheten i dess nuvarande form, där lärande och omsorg kombineras i en och samma verksamhet, har utvecklats från 1970-talet och framåt. Förskolan har sedan 1970-talet kombinerat föräldrarnas behov av god omsorg för sina barn med barnens behov av stimulerande och utvecklande miljöer och aktiviteter. Samtidigt har den hela tiden förändrats i ljuset av skiftande pedagogiska ideal och ekonomiska förutsättningar. Dock är dess grundläggande uppdrag detsamma – att föra nya generationer av barn in i vårt samhälle, samtidigt som barnen sätts i centrum.

Utifrån att de flesta barn i åldrarna 0-6 år går i förskolan i Sverige får förskolan en samhällelig tyngd och betydelse som ställer krav på den pedagogiska verksamhetens kvalitet och kontinuerliga utveckling. Förskola och pedagogisk omsorg har stor påverkan på barns utveckling och lärande. En förskola med hög kvalitet har effekt på barns lärande och välmående långt upp i skolåldern. Här spelar forskning en viktig roll genom att ge en bas för reflektion och vidareutveckling.

Brett anslag av teman

Förskolans verksamhet är komplex och mångfacetterad. Den kan betraktas utifrån olika perspektiv och med en mängd olika frågeställningar. Urvalet av forskning här är praxisnära förankrat genom att vi främst bevakar sådant som har relevans för förskolans personal. En grundläggande fråga som vi vill belysa på olika sätt är hur svenska förskolor kan utvecklas och organiseras så att den pedagogiska verksamheten tar till vara barns initiativkraft och förmågor, samtidigt som förskolan bidrar till demokratisk och hållbar samhällsutveckling.

Som exempel på vad denna frågeställning kan betyda för vilken typ av forskning som presenteras här kan nämnas hur barn demokratiskt sett kan påverka sin förskola, eller hur frågor om hållbar utveckling blir en del av den dagliga praktiken. Andra teman som kan tas upp är läs- skriv- och språkutvecklande arbetssätt, naturvetenskap i förskolan, eller förutsättningar för kollegialt lärande. Musik, lek och dans, samt övergångar förskola – skola tillhör också det som kan belysas, liksom frågor om dokumentation, kvalitet och bedömning. Aktuella perspektiv att beakta är genus, etnicitet och klass.

Flerspråkighet

Bevakningen av flerspråkighet genomförs av Centrum för tvåspråkighetsforskning vid Stockholms universitet genom Natalia Ganuza och Susan Sayehli. Centrum för tvåspråkighetsforskninglänk till annan webbplats

Natalia Ganuza, universitetslektor i tvåspråkighet, Centrum för tvåspråkighetsforskning, Stockholms universitet (natalia.ganuza@biling.su.se)

Mer om Natalia Ganuzalänk till annan webbplats

Natalia Ganuzas forskninglänk till annan webbplats

Susan Sayehli, universitetslektor i tvåspråkighet, Centrum för tvåspråkighetsforskning, Stockholms universitet (susan.sayehli@biling.su.se) Mer om Susan Sayehlilänk till annan webbplats

Forskning om flerspråkighet

Forskning om flerspråkighet

Globalt sett har flerspråkighet alltid förekommit men i takt med att människor, information och produkter rör sig allt mer och snabbare över världen har flerspråkighet kommit att ägnas större uppmärksamhet, inte minst i forskningen.

Flerspråkigheten för med sig nya frågor, insikter och utmaningar. Det blir allt vanligare att människor är flerspråkiga eller gärna vill bli det. Här presenterar vi resultat av forskning om flerspråkighet. Det omfattar rapporter, studier, avhandlingar och konferenser som på olika sätt berör flerspråkighet hos individen, flerspråkighet i skolan och flerspråkighet i samhället. Ambitionen är att bevaka såväl nationell som internationell forskning som rör flerspråkighet. I första hand prioriteras forskning som har direkt relevans för lärare och elever, skola och utbildning men även grundforskning beaktas.

Vad är flerspråkighet?

Att definiera flerspråkighet och att avgöra vem som är flerspråkig kan verka enkelt men är vid närmare eftertanke ganska komplext. Det finns många olika definitioner och vad som vägs in i begreppet flerspråkighet skiljer sig åt mellan olika teoretiska perspektiv. Beroende på definitionen kan antingen väldigt många eller mycket få komma att betraktas som flerspråkiga. Vissa definitioner utgår från talarens färdighetsnivå eller flyt i flera språk, andra fokuserar mer på hur ofta och i vilka sammanhang flera språk används eller uppehåller sig vid om en person identifierar sig själv eller identifieras av andra som flerspråkig. Flerspråkighet kan dessutom utgå ifrån ett samhällsperspektiv likaväl som ett individperspektiv.

Sverige är idag ett flerspråkigt samhälle där det talas upp emot 150 olika språk. Många växer upp med flera modersmål och de allra flesta som bor i Sverige lär sig någon gång under sin livstid mer än ett språk. Enligt Eurobarometer (2012) kan till exempel 86 procent av den svenska befolkningen tala engelska och cirka 40 procent anger att de talar det mycket väl och använder det dagligen.

Internationellt sett finns i Sverige ett relativt starkt lagstadgat stöd för flerspråkighet. Alla som är bosatta i Sverige ska med grund i Språklagen (SFS2009:600) ges möjlighet att både ”lära sig, utveckla och använda svenska” och ges möjlighet ”att utveckla och använda sitt modersmål”. Genom Skollagen (SFS 2010:800) har elever i grundskolan dessutom rätt till modersmålsundervisning, om de har minst en vårdnadshavare med ett annat modersmål än svenska, har grundläggande kunskaper i språket och det används som vardagligt umgängesspråk i hemmet. Dessa restriktioner gäller dock inte för Sveriges nationella minoritetsspråk; finska, samiska, meänkieli, jiddisch och romani chib, som har starkare rättigheter till modersmålsundervisning.

Stödet för flerspråkighet finns även på europeisk nivå. EU-kommissionen har i ett flertal dokument uttalat sig om flerspråkighet både som en tillgång och ett åtagande och förespråkar främjandet av såväl minoritetsspråk som regionala språk. I det så kallade ”Barcelona-målet” (2002) nämns målsättningen att alla EU-medborgare bör ges förutsättningar att lära sig att kommunicera på två språk utöver sitt modersmål.

Forskningsbevakningen

Flerspråkighet som forskningsfält spänner över många olika ämnesområden. Några mer konkreta delområden och centrala frågeställningar som kommer att tas upp i den aktuella forskningsbevakningen är följande:

1. Den flerspråkiga individen

Vad säger forskningen om vilka sociala, individuella och psykologiska faktorer som påverkar en individs möjligheter och sätt att lära och använda flera språk? Hur påverkar flerspråkigheten våra kognitiva funktioner? Visar forskningen på några för- eller nackdelar med flerspråkighet? Och vad säger de senaste årens forskning om hur man lär sig ett nytt språk och hur det nya språket fungerar och samspelar med tidigare inlärda språk?

2. Utvecklingsperspektiv på flerspråkighet

Vad säger forskningen om vad som karakteriserar ett andraspråk i utveckling, från nybörjare till avancerad nivå? Hur förändras flerspråkigheten under livets gång? Kan balansen mellan en individs olika språk förändras över tid och vad orsakar i så fall förändringen? Hur kan man kartlägga hur en flerspråkig individ lär in, använder och behärskar olika språk och hur kan man bedöma ett språk i utveckling?

3. Flerspråkighet i skolan

Vad visar forskningen angående hur undervisningen bäst kan organiseras och genomföras för att gynna elevers flerspråkighet? Vilka lärdomar kan dras från internationell och nationell forskning om flerspråkiga utbildningsmodeller och forskning om flerspråkiga praktiker i skolan? Vilken roll spelar till exempel tillgången till undervisning i svenska som andraspråk och modersmålsundervisning för elevers lärande enligt aktuell forskning? Hur kan man i undervisningen på bästa sätt stödja de elever som är i färd med att lära sig svenska som andraspråk? Och vilken roll spelar undervisningen i så kallade moderna språk för främjandet av flerspråkighet?

4. Flerspråkighet i familjen

Vad visar forskningen om hur flerspråkiga familjer går till väga för att fostra sina barn flerspråkigt? Spelar familjernas språkpolicy, det vill säga deras riktlinjer och strategier för barnens språkinlärning och språkanvändning, någon roll för hur barnen i slutänden lär sig och använder olika språk? På vilket sätt bidrar familjernas språkpolicyer till språkens bevarande eller försvinnande och hur samspelar detta med skolans och undervisningens roll för språkens bevarande och utveckling? Och vad är det som formar familjernas ideologier/föreställningar om språkanvändning, språkinlärning och språks olika värden?

4. Flerspråkighet i samhället

Vad visar aktuell forskning avseende relationen mellan de lagar och beslut som reglerar hanteringen av flerspråkighet på samhällelig nivå i Sverige och hur dessa lagar och regler implementeras i praktiken? Hur påverkar aktuellt regelverk barns och vuxnas möjligheter att lära sig, använda och utveckla flera språk? Vilka föreställningar/ ideologier om olika språk och sätt att tala svenska genomsyrar samhället enligt de senaste årens forskning, hur har dessa ideologier vuxit fram historiskt och hur sätter de gränser för hur olika språk och språkliga uttryck värderas och hanteras till exempel inom utbildningsväsendet och i arbetslivet?

6. Flerspråkighet och funktionsnedsättningar

Vad visar aktuell forskning angående hur man kan avgöra om språkliga svårigheter i ett andraspråk beror på en generell språklig eller kognitiv funktionsnedsättning eller om det är resultatet av att personen i fråga fortfarande håller på att lära sig språket och kanske har begränsade möjligheter att höra och använda andraspråket? Hur yttrar sig en specifik språkstörning hos flerspråkiga barn? Hur lätt eller svårt är det för barn med dyslexi eller med neurospsykiatriska diagnoser som ADHD och autismspektrumstörning att bli flerspråkiga enligt de senaste årens forskning?

Tips på vidareläsning

Aronin, Larissa & Singleton, David. 2012. Multilingualism. Amsterdam: John Benjamins.

Hyltenstam, Kenneth & Lindberg, Inger. 2013. Svenska som andraspråk: i forskning, undervisning och samhälle.

Weber, Jean Jacques, & Horner, Kristine. 2012. Introducing multilingualism: a social approach. London/New York: Routledge.

Hälsofrämjande perspektiv

Här kommer vi att presentera sådan forskning som är relevant för det praktiska hälsofrämjande arbete som utförs inom förskolan och skolan. Syftet är att försöka ge en bild av den forskning som bedrivs inom området på ett sådant sätt att den kan komma till praktisk nytta i det dagliga hälsofrämjande arbetet.

Bevakningen genomförs av Karlstads universitet genom Daniel Bergh (daniel.bergh@kau.se), universitetslektor i samhällskunskap, och forskare vid Centrum för forskning om barns och ungdomars psykiska hälsa (CFBUPH). I forskningsmiljön där bevakningen genomförs finns folkhälsovetenskaplig, samhällsvetenskaplig, och pedagogisk expertis. CFBUPH bedriver också forskning inom ett flerårigt forskningsprogram tillsammans med Institutionen för pedagogik och specialpedagogik vid Göteborgs universitet, med syftet att studera bl.a. hur förändringar i barns och ungas levnadsvillkor påverkar deras psykiska hälsa.

Mer om hälsofrämjande perspektiv i förskolan och skolan

Mer om hälsofrämjande perspektiv i förskolan och skolan

En av de viktigaste skyddsfaktorerna för god hälsa är att klara av skolan. Därför är det viktigt att hälsofrämjande perspektiv integreras i det dagliga pedagogiska arbetet i förskola och skola.

Larmrapporterna om ökad psykisk ohälsa och försämrade skolresultat bland unga har under de senaste decennierna avlöst varandra. Samtidigt tyder forskning på att det finns ett ömsesidigt samband mellan psykisk hälsa och skolprestationer – god hälsa är relaterat till goda elevresultat (och vice versa).

Hälsofrämjande arbete i förskolan och i skolan

En viktig utgångspunkt i det hälsofrämjande arbetet är att elevers hälsa och skolresultat är starkt sammankopplade. Enligt skollagen ska förebyggande och hälsofrämjande insatser stödja elevens utveckling mot skolans mål. Hälsofrämjande perspektiv fokuserar på att stärka friskfaktorer som leder till hälsa, och som underlättar utveckling och lärande. Förebyggande perspektiv handlar istället om att undvika riskfaktorer. En skola med ett positivt skolklimat, d.v.s. en skola där elever kan känna sig trygga, där de kan växa och utvecklas och där de trivs, är också en skola där elever med största sannolikhet både mår bra och där lärandet är lyckosamt.

Flera olika aspekter är avgörande för att kunna åstadkomma positiva skol- och klassrumsklimat som gör det möjligt för alla elever att lyckas, trivas och må bra i skolan. Dit hör sådant som trygga och stödjande relationer mellan lärare och elever, och mellan elever. Men det handlar också om miljöer som verkar stödjande för elevers självkänsla och motivation till lärande.

Förskolan spelar en central roll i det hälsofrämjande arbetet, inte minst genom att det är i förskolan som de första relationerna till jämnåriga, pedagogisk personal och undervisning etableras. Detta betyder att barns erfarenheter i förskolan får stor betydelse för deras lärande och välmående också långt upp i skolåldern. Vi behöver med andra ord anlägga ett perspektiv på det hälsofrämjande arbetet som spänner över samtliga delar av skolsystemet.

Lärande och hälsa hänger ihop

I forskningen har under de senaste 20 åren två parallella trender kunnat observeras: såväl prestationerna för svenska elever i internationella kunskapsmätningar, som den psykiska hälsan, har försämrats. Redan 2010 anordnade Kungliga Vetenskapsakademien (KVA) två konferenser om barns och ungdomars psykiska hälsa, en om trender och en om skola, lärande, och psykisk ohälsa. En av slutsatserna från den senare blev att det finns ett ömsesidigt samband mellan skolprestationer och hälsa. Den positiva slutsatsen blir att det verkar vara möjligt att förbättra elevers skolresultat genom förbättringar av deras hälsa, och omvänt, att det är möjligt att förbättra elevers hälsa genom förbättringar av deras skolresultat.

Från KVA-konferensen drogs också slutsatsen, att det saknas systematisk forskning av hög kvalitet som undersöker hur olika skolrelaterade omständigheter – exempelvis organisationsfaktorer, undervisningsfaktorer, specialpedagogik, betyg och bedömning – är relaterade elevers hälsa. Trots att relativt lång tid har förflutit sedan KVA-konferenserna är de slutsatser som drogs från konferenserna giltiga även idag. Flera forskningsprojekt har stor potential att bidra med ny kunskap inom området, detta gäller exempelvis undersökningen KUPOL (Kunskap om Ungas Psykiska hälsa och Lärande), och UGU (Utvärdering Genom Uppföljning), genom att de inkluderar frågeställningar om både lärande och hälsa. Den internationella PISA-undersökningen närmar sig också dessa frågeställningar, även om PISA fokuserar mer på välbefinnande än hälsa.

När det gäller forskningen om undervisning och om hälsa, så har denna utförts i två parallella spår, ett utbildningsvetenskapligt spår och ett folkhälsovetenskapligt spår. Detta betyder att kunskap om hälsa och kunskap om lärande har utvecklats samtidigt, men inte satts i relation till varandra. Under senare tid har dock forskningsmedel tillförts för att bedriva forskning som överbryggar klyftan mellan folkhälsovetenskap och utbildningsvetenskap, särskilt gäller detta praktiknära forskning om hälsofrämjande arbete i skolan.

Tvärvetenskapligt arbete

Det hälsofrämjande arbetet spänner också över olika utbildningsvetenskapliga delar genom att det inbegriper både allmändidaktiska aspekter (t.ex. strukturella aspekter, organisatoriska aspekter, socialt klimat och motivation), och aspekter som rör mer ämnesdidaktiska delar. Till de ämnesdidaktiska delarna hör sådant som rör hälsomässiga effekter av undervisning i olika ämnen. Det kan exempelvis handla om hur olika elevgrupper upplever olika undervisningsmetoder, och examinationsformer (prov- och betygspress), och hur dessa upplevelser är sammankopplade med elevers hälsa.

Ur ett forskningsperspektiv bör det hälsofrämjande arbetet beskrivas som tvärvetenskapligt, genom att det inbegriper flera olika ämnestraditioner. Det betyder att forskare inom olika ämnen som exempelvis utbildningsvetenskap, folkhälsovetenskap, idrottsvetenskap, psykologi, sociologi och statsvetenskap kan bidra med relevant kunskap som är användbar i det hälsofrämjande arbetet.

För vidare läsning

Rapporten School, Learning and Mental Health A systematic review.länk till annan webbplats

Rapporten Skolelevers psykiska hälsa.länk till annan webbplats

Skolbarns hälsovanor i Sverige 2013/14.länk till annan webbplats

Socialstyrelsens rapport Utvecklingen av psykisk ohälsa bland barn och unga till och med 2016. Socialstyrelsen 2017länk till annan webbplats

Andra relaterade webbplatser

Folkhälsomyndigheten Rapporter och statistiklänk till annan webbplats

Centrum för forskning om barns och ungas psykiska hälsalänk till annan webbplats

Ledarskap & organisation

Området Ledarskap & organisation sköts av universitetslektor Pia Skott, Institutionen för pedagogik och didaktik, Stockholms universitet (pia.skott@edu.su.se).

Forskning om ledarskap & organisation

Forskning om ledarskap & organisation

Skolors och förskolors ledarskap och organisation har kommit allt mer i fokus under senare år. Det har bland annat att göra med att skolledare i alla skolformer fått mer uttalat ansvar för att leda och samordna arbetet för barns och elevers lärande. Det har också att göra med de nyckelroller skolledare kan spela i lärares lärande och yrkesutveckling, samt skolförbättring och lokalt arbete med reformer.

I Sverige har såväl rektorers som förskolechefers ansvar för verksamheten blivit tydligare i skollag och läroplaner. Samtidigt som kraven på den enskilde ledaren ökar har skolors uppdrag och verksamheter kommit att bli allt mer komplexa. Att leda och organisera för verksamhetsutveckling handlar därför till stor utsträckning om att förstå och hantera komplexiteter, samt att kunna navigera mellan generella lärdomar från forskning och sådant som är specifikt för den egna verksamheten. Till detta kommer krav på att verksamheten ska vila på vetenskaplig grund vilket kan ses som skolledares angelägenhet.

Denna forskningsbevakning syftar till att bidra till att verksamma inom skolsektorn kan orientera sig inom forskningsfältet ledarskap och organisation för deras egna och ofta olika syften. Vi vill betona att läsaren själv måste avgöra vad som är relevant för det egna ledarskapet i den egna verksamheten. Att bygga ett utvecklingsarbete på vetenskaplig grund är större än att ta del av forskning. Det handlar om ett helt förhållningssätt. Forskningsbevakningen kan i bästa fall bidra till och samverka med skolledares utvecklingsarbete, och utveckling av vetenskapliga förhållningssätt lämpliga för skolledares yrkesliv.

Bevakningen sammanfattas i fyra olika perspektiv

Forskningsöversikter kring relevanta teman

Ett viktigt bidrag vi som forskare kan ge är att synliggöra hur forskning på olika sätt hanterar teman som är centrala för förskolans och skolans ledare. Bevakningen inrymmer därför sammanställningar eller översikter kring olika och aktuella teman som är relevanta för verksamma skolledare. Ett exempel är forskning om pedagogiskt ledarskap

Fördjupningar i intressanta forskningsstudier

Samtidigt som vi har som ambition att visa bredden av den forskning som finns kan det också vara meningsfullt att dyka ner i specifika studier, artiklar eller rapporter som äger relevans for skolledare. Här fördjupar vi kunskaper om specifika studier, och vi kan ibland publicera intervjuer med forskare som gjort studier värda att uppmärksamma

Spaningar och långsiktig, mångsidig bevakning

Forskning är inte fast och beständig. Den rör sig. Och när artiklar och rapporter publiceras har forskare ofta rört sig vidare. Vår ambition med forskningsbevakningen är därför inte enbart presentera dominerande perspektiv och etablerade lärdomar från forskningsfältet. Vi avser också synliggöra sådant vi uppfattar som aktuellt, kommande och innovativt. Vi kallar dessa inslag för spaningar, och använder den benämningen i de aktuella texterna.

Ledarskap och organisation berör forskare inom olika vetenskapliga discipliner. Det är ett mångdisciplinärt forskningsfält, som rymmer olika slags forskning med relevans för skolområdet. Bevakningen har som ambition att vara mångsidig och att täcka in såväl generella aspekter av intresse för samtliga läsare, som specifika aspekter vilka kan röra en viss skolform eller en viss grupp av ledare. Av naturliga skäl kan det dröja innan bevakningen nått den bredd som eftersträvas men det är vår ambition att bevaka med bredd, djup, spaning och mångsidighet.

Forskningsproducenterna i fokus

Det är viktigt att inte endast ha kunskap om forskningsresultaten, utan att också förstå vilka som producerar dem och i vilka sammanhang olika forskare verkar. För att fördjupa bevakningen inom området arbetar vi med att successivt synliggöra såväl svenska som internationella forskningsmiljöer av vikt för forskningsfältet skolors ledarskap och organisering.

I ett första skede presenteras forskningsgrupper vid lärosäten som bedriver det nationella rektorsprogrammet i Sverige. I ett senare skede kompletteras denna sverigekarta med andra lärosäten. Ambitionen är också att synliggöra ledande forskningsmiljöer i olika delar av världen. Med en större kunskap om var forskningsmiljöerna finns blir det också möjligt för den som vill forskningsbasera sin verksamhet att söka upp och ta del av det löpande forskningsarbete som inte kan få rum i bevakningen.

Ett samarbete med forskargruppen SOUL, Stockholms universitet

Forskningsbevakningen samordnas genom forskargruppen SOULlänk till annan webbplats, Skolors organisering, utveckling och ledning, vid Institutionen för pedagogik och didaktik, Stockholms universitet. Forskarna i gruppen men också gästskribenter knutna till gruppen bidrar utifrån sina respektive expertområden.

NO-ämnen

Bevakningen av forskning inom NO-ämnena sköts av universitetslektor Gunnar Höst och unviersitetslektor Konrad Schönborn, Institutionen för teknik och naturvetenskap, Lunköpings universitet. (gunnar.host@liu.se, konrad.schonborn@liu.se)

SO-ämnen

Universitetslektor Anders Broman, Institutionen för samhälls- och kulturvetenskap vid Karlstads universitet sköter bevakningen av SO-ämnena. (anders.broman@kau.se)

Forskning om SO-ämnen med fokus på likvärdighet, delaktighet och inflytande

Forskning om SO-ämnen med fokus på likvärdighet, delaktighet och inflytande

När vi i samhällsdebatten och inom forskning pratar om ett demokratiskt medborgarskap, går det att se att det innefattar två huvudsakliga delar. En formell och en relationell. Den formella delen utgörs av medborgarskapets juridiska ramar som styr våra rättigheter och skyldigheter. Den relationella handlar om en individs möjligheter att känns sig delaktig i samhället, vilket ställer krav på kunskaper samt en förståelse för hur samhället tar om hand just mina tankar, mina önskemål och situation.

Skolans uppgift blir då dels att förmedla och skapa kunskap om de lagar och regler som finns om medborgarskapet och dels att ge kunskaper om hur man kan agera på individ och gruppnivå. Den relationella delen är betydligt mer komplex än den formella. Samhället förändras och utvecklas och i och med detta även individers kunskaper och förmågor. Det är också den relationella delen av det demokratiska medborgarskapet som visat sig mest intressant inom forskningen. Den följande översikten-bevakningen kommer därför ha fokus på den relationella alltså det som sker mellan medborgare och samhällets styrande institutioner och skolans roll inför detta.

Vilken roll ska skolan ha?

Centrala beståndsdelar i ett demokratiskt medborgaskap är delaktighet, inflytande och likvärdighet. Vi kan relatera de tre begreppen både till den formella och den relationella delen Vi kan till exempel se att i den formella delen går det att rent juridiskt se till att alla omfattas och är lika inför lagen, vad gäller delaktighet, inflytande och likvärdighet. I det relationella blir det mer komplext och individer och grupper kanske inte uppfattar att det i praktiken faktiskt förhåller sig så som lagen avser. Inom det aktuella forskningsfältet har frågan om jämlikhet (likvärdighet) i relation till skolans roll för ett demokratiskt medborgarskap länge varit central. Betyder likvärdighet att alla elever ska få möjlighet att utveckla en demokratisk kompetens eller gäller det en likvärdighet hur kunskaper och färdigheter kring detta faktiskt kommer ut av undervisningen.

Om det är utfallet som är viktigt är det också rimligt att skolan har ett uppdrag att utjämna de skillnader i demokratiska kompetenser eleverna har med sig in i undervisningen. Det har förts fram att ”likvärdighet” (equity) är ett mer fruktbart begrepp än ”jämlikhet” (equality) i detta sammanhang då det mer implikerar att undervisningen och utfallet kan se olika ut och att det gäller att kunna utgå från elevernas livsvärld och önskemål om framtiden (McGee Banks & Banks 1995, Solhaug 2018).

I Sverige har flera undersökningar och rapporter de senaste 20 åren visat att ungdomar generellt har en hög nivå vad gäller kunskaper och färdigheter som behövs för att kunna utöva ett demokratiskt medborgarskap (se t.ex. rapporterna från ICCS 2009 och ICCS 2016). Det finns också stöd i forskningen som visar att ungdomar är intresserade av politik och demokrati och även deltar politiskt i lika hög grad som tidigare även om de inte gör det lika kontinuerligt (Ekman 2013) eller i partipolitiska organisationer (Bäck, Bäck & Gustafsson 2015 samt Broman 2016). Men stora frågetecken finns kring likvärdigheten i kunskaper och deltagande. Skillnaderna mellan de som har låga kunskapsnivåer och de som har höga och mellan de med den lägsta och högsta graden av deltagande tenderar att öka. Detta gäller såväl på individnivå, skolnivå och boendenivå där det generellt är socioekonomiska faktorer som är den främsta bakomliggande faktorn för skillnaderna (Bäck, Bäck & Gustafsson 2015 samt Broman 2016).

Forskningen studerar hur stark skolan är som demokratisk socialisationsagent det vill säga på vilket sätt skolan ”styr” elevernas förhållningssätt till ett demokratiskt medborgarskap i relation till andra som har påverkan som föräldrar och vänner. Hittills har det varit svårt att visa hur en specifik undervisningsmetod/innehåll påverkar elevers attityder och värderingar. (Broman, 2009).

Särskilt verkar skolan kunna stärka ungdomars tro på sig själva som nuvarande och framtida aktörer (Broman 2009).

I vilken grad kan då skolan hyllas eller lastas för den rådande situationen och utvecklingen kring demokratiskt medborgarskap med särskilt fokus på delaktighet, inflytande och likvärdighet? I forskningen brukar den frågan besvaras genom att diskutera hur stark skolan är som ”demokratisk socialisationsagent” i jämförelse med andra påverkare som till exempel föräldrar och vänner. Forskningen har haft svårt att visa att en specifik undervisning ger påverkan på grundläggande attityder och värderingar (t.ex. Broman 2009).Däremot finns det stöd för att undervisning generellt kan ge kunskaper och egenskaper som påverkar hur individen formar och använder ett demokratiskt medborgarskap (Niemi & Junn 1998, Sampermans et. al. 2018). Attitydundersökningar visar också att en stor majoritet ansluter sig till grundläggande demokratiska värderingar och även förstår dess innebörd vilket kan tyda på att skolan som helhet fungerar som påverkare av grundläggande värderingar även om specifik undervisning har svårt att ändra på starka åsikter. Skolan verkar i dagens samhälle kunna fungera som en förstärkare av och kunna befästa rådande normer men har svårare att förändra motstående uppfattningar och normer som redan är starka (se exempelvis den årliga Ungdomsbarometern, Broman 2009, Andersson 2012).

Det är då något motsägelsefullt att skolan av det politiska styret ofta ombeds göra just det den verkar vara ganska dålig på, nämligen att genom undervisningen motverka de demokratiska utmaningar som anses råda för tillfället. En förklaring till att skolan ändå ges rollen för att lösa demokratiska utmaningar är att skolan är den enda institution där det politiska styret kan ha en påverkan över vad varje individ ska lära sig och vilka normer och värderingar som är bra respektive dåliga. Att gå i skolan minst tio år måste rimligtvis ha en inverkan på individens förhållningssätt (Solhaug 2018). Och även om andra påverkare i samhället är minst lika starka som skolan bör då skolan se till att den inverkan den har är så gynnsam som möjligt för demokratin.

Samhällsbevarare eller samhällsförändrare

Friheten för den enskilda läraren och den enskilda skolan att vara kritisk och självständig och relationen mellan att uppmuntra kritiskt tänkande hos eleverna eller att socialisera in dem i rådande värderingar är en klassisk statsvetenskaplig och pedagogisk diskussion (Mill, Dewey och Gutmann är bara några i raden som diskuterat detta de senaste århundraden).

Lärarens frihetsgrad att forma undervisningen efter egna tankar är en allmän diskussion inom skolforskningen, men som också har varit särskilt intensiv för ämnet samhällskunskap och undervisning för ett demokratiskt medborgarskap. De förra läroplanerna (lpo94 och lpf94) hade inget centralt innehåll för ämnet samhällskunskap. Frågan om brist på likvärdighet i undervisningen som en följd av detta fick visst stöd i forskning (se t.ex. Jansson 2011). Men det visade sig också att det i faktiska undervisningsupplägg fanns en tämligen stor likhet mellan lärarna, det visade sig att ”tolkningsutrymmet” är större än ”handlingsutrymmet” bland annat beroende på en oskriven ämnestradition (Karlefjärd 2011). I detta avseende visar också forskningsresultat på en tendens av tröghet särskilt när det gäller undervisning om hur individer kan delta i det politiska livet. Fokus i undervisning tenderar att vara på deltagande som är kopplat till politiska partier och valdeltagande. Ungdomar är dock överrepresenterade i ett mer individualiserat opinionsbildande och det verkar skolan lämna därhän, på så vis lämnas opinionsbildandet och den politiska konsumtionen till ungdomarna själva . Inte minst syns detta i examinationer kring politiskt system och politiskt deltagande och att ungdomar även efter undervisningen i samhällskunskap har en smal definition av vad politiskt deltagande kan innehålla (se exempelvis Odenstad 2010, Broman 2009).

Utformningen av skolan, lärares uppdrag och undervisningens innehåll har tillkommit genom en politisk demokratisk process via vår folkvalda riksdag. Detta innebär att när skolverksamheten ska genomföras finns ett tydligt ”top-down ” perspektiv, där myndigheter har till uppgift att se till att skolan uppfyller de krav som är ställda på dem. Till viss del kan det förstås som att den demokratiska processen om vad som ska undervisas och varför det ska undervisas om detta till allra största delen är genomförd innan det når undervisningen i klassrummet. Faktorer som mycket väl kan påverka hur klassrummet kan användas som en del i utbildning till ett demokratiskt medborgarskap. Och det för oss vidare till frågan om elevinflytande.

Elevinflytande

En grundläggande fråga för elevinflytande är i vilken grad som eleven själv ska vara aktiv i sitt eget kunskapande. Såväl för skolan i stort som för utbildning för ett demokratiskt medborgarskap har John Deweys formuleringar om ”Vems kunskap som ska läras i skolan” och om erfarandets roll haft stor betydelse i den vetenskapliga debatten. På engelska används termen ”experience”. Tidigare användes ”upplevelse” ofta som översättning men ”erfarande” anses bättre beskriva att det är något som också lever kvar. Det är först när eleverna är med och aktivt konstruerar kunskapen som det blir ett kunskapande på elevernas villkor och det är också först då vi kan prata om en demokratisk utbildning menar Dewey (Dewey 1938, se Solhaug 2018 för beskrivning). Även i flera av de svenska läroplanerna under 1900- och 2000-tal kan vi se skrivningar som följer i Deweys anda och där elevernas självständighet och aktivitet lyfts fram. I forskningen är denna syn fortfarande dominerande medan det i den politiska debatten förts fram kritik och åsikten att fokuseringen på elevernas egen kunskapskonstruktion sänker den generella kunskapsnivån.

I frågan om vilken kunskap som är särskilt viktig ur ett demokratiskt perspektiv har begreppet ”powerful knowledge” blivit flitigt använt de senaste tio åren. I varje ämne och i varje kunskapsområde gäller det då att identifiera de centrala beståndsdelar som gör att den lärande kan förstå och använda kunskapen (Biesta 2011). Möjligen kan det då finnas viss ämneskunskap som alltid är central, men det kan också vara så att det ofta (inte minst för utbildning i demokratiskt medborgarskap) kan innebära olika saker i olika elevgrupper (se t.ex. Forsbergs 2011 forskning om elever på yrkesprogram och hur de lär sig diskutera politiska frågor).

Det faktiska elevinflytandet är ofta tänkt att utövas i elevråd och klassråd. Särskilt elevråd har en formell struktur med nominering och val av representanter där elevernas kan sägas utöva ett politiskt skolmedborgarskap. Det kan då fylla funktionen både som utövande av ett medborgarskap och som en övning inför ett kommande demokratiskt medborgarskap i samhället (Solhaug 2018). Mycket forskning visar dock på att omfånget och djupet för vad som kan utövas i detta skolmedborgarskap oftast är begränsat. Undervisning och lärande är t.ex. ofta exkluderat från elevråd och klassråd (Börhaug 2008) och även i övrigt är variationen stor på vilka frågor som är möjliga att diskutera och vilken påverkan rådens beslut kan ha i praktiken (Solhaug 2018).

Den aspekt av demokrati som hamnar allra närmast den enskilde eleven handlar om situationen i klassrummet. Klassrumsklimatet utgörs både av relationen mellan elever och mellan läraren och eleverna. Att lärarens röst ofta är dominant och att killarnas röster ofta dominerar över flickornas är belagt i många studier. Ett bra och tolerant klassrumsklimat har visat sig inte bara öka förtroendet mellan elever och ge möjlighet att många elever känner sig hörda utan kan också ge ett ökat förtroende för samhället i allmänhet och ge förutsättningar för ett ökat framtida deltagande i val och andra deltagandeformer (Solhaug 2018, Sampermans et.al. 2018). Särskilt på yrkesförberedande gymnasieprogram har deliberativa (samtalsbaserade) undervisningsmetoder kunnat bidra till sådana toleranta klassrumsklimat (Forsberg 2011, Andersson 2012).

Sammanfattning

Forskningens svar på frågorna om vad skolan ska göra och vad skolan kan göra för det demokratiska medborgarskapet ger en del klara svar men skiftar också en hel del. Svaret på den bakomliggande frågan om vad vi avser med ett demokratiskt medborgarskap ger också olika utgångspunkter som styr vad forskningen tittar på och vad som anses som viktigt. Att skolan inte ensam kan ge alla medborgare de kunskaper och värderingar som samhället önskar är forskningen till stor del enig om. Den nutida forskningen handlar till stor del om var skolan faktiskt kan påverka och göra skillnad och om hur undervisningen ska utformas för att ge individen så bra verktyg som möjligt för att kunna realisera sitt demokratiska medborgarskap.

Text: Anders Broman

Referenser:

Avhandlingen länk till annan webbplatsDeliberativ Undervisning – en empirisk studielänk till annan webbplats

Gert Biesta. Learning democracy in school and society: education, lifelong learning, and the politics of citizenship, 2011, Rotterdam: Sense Publishers

Avhandlingen Att göra en demokrat? – Demokratisk socialisation i den svenska gymnasieskolan, länk till annan webbplats

Artikeln ”Värmlands framtid – ungdomars förhållningssätt gentemot samhället”länk till annan webbplats,

Rapporten länk till annan webbplatsUngas politiska deltagande – Nya former och aktivitet genom sociala medier?länk till annan webbplats

Kjetil Börhaug. Elevrådet som politisk opplӕring, FOU i Praksis, 2008, vol 2(2)

John Dewey. Democracy and Education. An Introduction to the Philosophy of Education, 1938, New York: The Macmillan Company

Artikeln ”Schools, Democratic Socialization and Political Participation: Political Activity and Passivity among Swedish Youths”länk till annan webbplats

Licentiatuppsatsen ”länk till annan webbplatsFolk tror ju på en om man kan prata”: Deliberativt arrangerad undervisning på gymnasieskolans yrkesprogramlänk till annan webbplats

Skolverkets rapport Morgondagens medborgarelänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Licentiatuppsatsen länk till annan webbplatsVad kommer på provet? – Gymnasielärares provpraxis i samhällskunskaplänk till annan webbplats

Licentiatuppsatsen länk till annan webbplatsAtt rymmas inom sitt friutrymmelänk till annan webbplats

Cherry A. McGee Banks & James A. Banks. “Equity Pedagogy: An Essential Component of Multicultural Education”, Theory Into Practice, 1995, vol 34(3), p152-158

Richard G. Niemi & Jane Junn. Civic Education: What makes Students Learn, 1998, New Haven: Yale University Press

Licentiatuppsatsen länk till annan webbplatsProv och bedömning I samhällskunskap – En analys av gymnasielärares skriftliga provlänk till annan webbplats

Artikeln Can Schools Engage Students? Multiple Perspectives, Multidimensional School Climate Research in England and Irelandlänk till annan webbplats

Artikeln Democratic Schools – Analytical Perspectiveslänk till annan webbplats

Tidigare publicerade texter om deliberativ undervisning och yrkesförberedande program

Deliberativ undervisning bäst på yrkesförberedande program

Även killar på yrkesprogram vill och kan diskutera politik

Medborgarskapsundervisning i otakt med samtiden

Språklig kompetens

Bevakningen av området språklig kompetens sköts av universitetslektor Cecilia Olsson Jers, Fakulteten för lärande och samhälle vid Malmö universitet )cecilia.olsson_jers@mau.se)

Specialpedagogik

Fil. dr Gunvie Möllås, Avdelningen för psykologi och pedagogik, Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping ansvarar för bevakningsområdet Sepcialpedagogik

Mer om specialpedagogik

Mer om specialpedagogik

Skolverket ger dig möjlighet att ta del av forskningsresultat inom det specialpedagogiska kunskapsområdet. Vi presenterar främst aktuell svensk och internationell forskning, men vi lyfter också fram äldre studier som har haft stor betydelse. Fokus läggs på forskning som är relevant för alla verksamma inom förskola och skola.

Specialpedagogik som verksamhetsområde och kunskapsområde kännetecknas av att sin tvärvetenskaplighet. Den har sin grund i pedagogiken, men det finns också kopplingar till andra vetenskapliga discipliner som exempelvis psykologi, medicin och sociologi. Detta är berikande och nödvändigt för att hantera den komplexitet som kännetecknar variationen av barns, ungas och vuxnas lärande- och livssituationer. Samtidigt kan det leda till vissa svårigheter att definiera det specialpedagogiska fältet genom att avgränsningen mot andra kunskapsområden är oskarp.

Obalans mellan krav och förmåga

Obalans uppstår ibland mellan samhälleliga institutioners krav och förväntningar (t.ex. förskola och skola) och enskilda individers förutsättningar och behov. Det kan bero på att skolans krav är för höga i förhållande till individens förutsättningar eller att skolans utmaningar och stimulans är otillräcklig i förhållande till individens förmåga och intressen. Oavsett vilka orsakerna är, är det viktigt att stärka inkluderingsprocesserna och reducera exkluderingsprocesserna. Specialpedagogiken förväntas bidra till detta.

Främja, förebygga och stödja

Specialpedagogisk verksamhet har en främjande, förebyggande och stödjande roll. I utbildningssammanhang handlar det om kunskap och ett förhållningssätt som utgår från alla människors lika värde och allas rätt och möjlighet att ingå i en gemenskap där de kan känna full delaktighet. Dessa utgångspunkter har sin grund i internationella konventioner och överenskommelser, såsom Barnkonventionen och Salamancadeklarationen, men genomsyrar också Skollagens skrivningar. I lagtexten uttrycks klart att hänsyn ska tas till barns och elevers olika behov och det slås fast att det ska finnas en strävan mot att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

Det förebyggande arbetet syftar till att skapa, utveckla och anpassa lärmiljöer så att alla barn och elever kan utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål och inom ramen för den ordinarie verksamheten. Ibland behövs extra anpassningar eller särskilt stöd under en kortare eller längre tid.

En mängd studier på olika nivåer

Forskning inom det specialpedagogiska fältet kännetecknas av sin mångfald och den kan fokusera olika nivåer; samhälls-, skol-. grupp- och/eller individnivå. Ideologiska frågeställningar som rör demokrati, rättvisa, jämlikhet, maktförhållanden och kontroll kan stå i centrum. Studier som rör innehåll eller organisering av den vardagliga praktiken är andra exempel på utgångspunkter (didaktiska frågor, särskilda yrkesprofessioner, samverkan, ledarskap, grupprocesser som kan leda till inkludering eller exkludering etc.). På individnivå kan det handla om fysiska, psykiska eller intellektuella funktionsvariationer av olika slag. Forskning inom specialpedagogik rymmer alltså en riklig mängd studieobjekt med varierande inriktningar och fokus, vilket också behövs för att belysa och utveckla kunskapsområdets komplexitet.

I samarbete med Jönköping University

Bevakningen av forskningsfältet genomförs i samarbete med Högskolan för lärande och kommunikation vid Jönköping University.

Senast uppdaterad 15 augusti 2019