På spaning efter en hållbar bedömningspraktik

Skolan behöver utveckla en bedömningskultur där goda resultat uppnås utan att hälsa och lusten till lärande påverkas negativt. I det viktiga arbetet kan begreppet hållbar bedömning vara användbart. Detta begrepp är utgångspunkt i en ny antologi, där problem med rådande bedömningspraktik lyfts fram, men där det också återfinns förslag för en förbättrad praktik.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

I antologin Hållbar bedömning: Bildning, välbefinnande och utveckling i skolans bedömningsarbete med forskarna Åsa Hirsh och Christian Lundahl som redaktörer, återfinns kapitel av olika forskare som behandlar bedömning utifrån flera olika perspektiv.

En del av kapitlen har till syfte att bidra med ökat kunnande om begrepp inom bedömningspraktiken medan andra har en mer problematiserande ansats. I denna problematisering används genomgående begreppet hållbar bedömning.

Hållbar bedömning

En utgångspunkt för antologin är att den rådande bedömningspraktiken inte är hållbar eftersom både lärare och elever på olika sätt gett uttryck för en skola som präglas av stress och betygshets. Den teoretiska grund som forskarna refererar till när det gäller begreppet hållbar bedömning är främst en artikel av Boud & Soler (2016).

I artikeln beskrivs begreppet som en del av en strävan efter hållbar utveckling för samhället i stort. Kärnan i begreppet är att bedömningen ska uppfylla behoven i nuet samtidigt som den ger goda förutsättningar för framtida lärande, såväl på individnivå som på systemnivå.

För att undervisning och bedömning ska fungera behöver lärare och elever information om elevers lärande. Samtidigt behöver både lärares arbetsbörda och elevens utveckling och välbefinnande på lång sikt beaktas för att bedömningspraktiken ska betraktas som hållbar.

Författarna menar att en bedömningskultur behöver utvecklas där goda resultat uppnås utan att hälsa och lusten till lärande påverkas negativt. I bokens många kapitel går begreppet som en röd tråd som berörs utifrån fyra perspektiv:

  • lärarperspektiv
  • elevperspektiv
  • didaktiskt perspektiv
  • styrningsperspektiv.

Dokumentera lagom

I kapitlen som utgår från lärarperspektiv berörs hur betygssättning påverkar lärares arbete, liksom hur lärare upplever föräldrapåverkan i sitt bedömningsarbete. Ett av kapitlen beskriver hur lärare använder bedömningsinformation för att anpassa den tidiga läsundervisningen efter elevers behov.

I kapitlet som handlar om dokumentation beskrivs den utveckling mot alltmer dokumentation som har skett. Det framställs som viktigt att lärare, rektorer och huvudmän har kunskap om vad styrdokumenten kräver i form av dokumentation så att en diskussion kan föras om de dokumentationsverktyg som köps in.

Risken är annars att det är verktyget snarare än lagstiftningen som styr vilken dokumentationspraktik som utvecklas. Detta gäller såväl pedagogiska planeringar som bedömningsdokumentation.

Sträva mot livslångt lärande

Elevernas perspektiv är representerat i kapitel som handlar om elevers känslor vid betygssättning och nationella prov, högpresterande elevers hantering av studiestress och elevers upplevelser av rättvis bedömning. I två kapitel står elevers känslor i centrum och vi får ta del av rikligt med elevröster i form av citat.

Här framträder en bild av att både betyg och nationella prov väcker såväl positiva som negativa känslor. Det är beskrivningar av panik, oro, ilska och bristande kontroll men här framträder också en glädje över att få betyg och ett stöd för att det är bra med nationella prov.

Ett gemensamt drag för den diskussion som förs i de två kapitlen är lärares ansvar att möta elevers känslor i relation till bedömning. En annan gemensam hållning som också präglar boken i dess helhet är att fokus måste skifta så att vi kommer bort ifrån ett instrumentellt förhållningssätt till prestationer. Med detta menas att elever främst strävar efter höga betyg genom att rikta fokus på delar av kunskapskrav som ska uppnås.

I stället behöver vi sträva efter ett mer lärandeorienterat klimat där kunskap och lärande på lång sikt betonas. I det lärandeorienterade klimatet finns nyckeln till en hållbar bedömningspraktik. I detta arbete har såväl lärare och rektorer som huvudmän, politiker och Skolverket ett ansvar. I flera kapitel problematiseras det samhälleliga fokuset på mätbarhet där resultat och betyg blir viktigt snarare än lusten att lära.

Hälsofrämjande bedömningspraktiker

Utifrån det didaktiska perspektivet avhandlas bedömningsteoretiska begrepp, provkonstruktion, återkopplingspraktiker och specialpedagogiska perspektiv på bedömning i antologin. Vi får också en inblick i ett utvecklingsarbete för hälsofrämjande bedömningspraktiker som genomförts i två skolor med hög stressnivå hos eleverna.

I den studie som redovisas beskrivs en bedömningspraktik där betyget A är normen och där eleverna lotsas för att nå A. Praktiken präglas också av att lärare lägger stor vikt vid dokumentation och att de utökar läroplanen genom att arbeta med mer avancerat innehåll. Utvecklingsarbetet har bland annat bestått av lärares reflektion över dessa praktiker och prövande av strategier för att minska elevernas stress.

Dessa kan handla om att lärare gemensamt reflekterar över helheten av bedömningar inom och mellan ämnen men också att hjälpa eleverna med att hantera den press som är ofrånkomlig när betygen utgör urvalsgrund för högre studier. De menar att en lärdom från det hälsofrämjande arbetet är att det inte kan ses som en sidoverksamhet utan måste ske i klassrummet.

Att kunna eller att vara

I de avslutande kapitlen i antologin ges en historisk beskrivning av betygssystemen och en text om internationella kunskapsbedömningar där användningen av PISA-mätningarna är i fokus. I ett kapitel om språkbruk och likvärdighet förs en diskussion om bedömning i relation till skolans kompensatoriska uppdrag.

Universitetslektorn Anna Gustafsson har analyserat ett bedömningsstöd i svenska och konstaterar att bedömningsstödet förmedlar lärande av förmågor som snarare kan betraktas som sätt att vara, exempelvis kreativ, drivande och karismatisk. Hon menar att de ideal som framställs är naturliga för medelklassens barn men kan kännas främmande för barn från andra sociala eller kulturella miljöer.

Hon kritiserar de matriser för självbedömning som ingår i analysen för att de hela tiden medvetandegör eleverna om bedömningsaspekter och menar att de förmågor som bedöms riskerar att fungera exkluderande för vissa elevgrupper. Om risken med att använda eller utforma material som fokuserar på karaktärsdrag snarare än de förmågor som beskrivs i styrdokumenten finns det exempel på även i artikeln Bristande kvalitet i individuella utvecklingsplaner.

I bokens epilog förs ett resonemang om att bedömning ur ett lärarperspektiv kan och ska betraktas som en ständig följeslagare till undervisning. Det formativa arbete som görs i klassrummet är en självklar del av lärararbetet och lärares kunskaper om bedömning är centrala yrkeskunskaper.

En fråga som däremot väcks och aktualiseras i många av antologins kapitel är om bedömning ur elevens perspektiv verkligen behöver vara ständigt närvarande. Det finns goda argument för elevers delaktighet i bedömningsarbetet för deras utveckling av självreglering, exempelvis genom att använda matriser för självvärdering. Samtidigt behöver vi inse att verktyg som kan fungera som stöd för elevens lärande också kan innebära en ständig påminnelse om att bli bedömd och betygssatt.

Text: Agneta Grönlund

Hirsh, Å. & Lundahl, C. (2021). Hållbar bedömning: Bildning, välbefinnande och utveckling i skolans bedömningsarbete. Stockholm: Natur & Kultur.

Boud, D. & Soler, R. (2016). Sustainable assessment revisited. Assessment & Evaluation in Higher Education, 41(3), 400-413.

Folkhälsomyndigheten (2018). Varför har den psykiska ohälsan ökat bland barn och unga i Sverige? Utvecklingen under perioden 1985-2014. Folkhälsomyndigheten.

Skolverket (2019). Attityder till skolan 2018. Stockholm: Skolverket.

Publicerad 22 november 2021.