Så kan demokratiundervisning främja likvärdighet

Det finns generellt sett en övertygelse om att likvärdighet är beroende av ett demokratiskt styre. Samtidigt finns det skilda demokratiska traditioner som närmar sig likvärdighetssträvanden på olika sätt. För att lärare på olika nivåer ska kunna jobba aktivt med demokrati och likvärdighet behöver de en karta över olika demokratiperspektiv och sätt att förstå likvärdighet.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Demokrati är en förutsättning för likvärdighetsträvan

Edda Sant, som är forskare vid universitetet i Manchester i England, lyfter fram att demokrati som styrelseskick sedan början av 1900-talet har betraktats som en motvikt mot styren som exkluderar mångfald och förespråkar mer våldsamma lösningar på samhällsproblem.

I Sverige påtalas det från olika håll, inte minst i den statliga utredningen från 2020 En mer likvärdig skola – minskad skolsegregation och förbättrad resurstilldelning, att ett demokratiskt styre är en viktig förutsättning för likvärdighet. För att citera utredningen på sidan 80:

/…/i relation till hur ett demokratiskt samhälle tar ansvar för individers livsvillkor gryr en ny central utbildningsdimension, frågan om likvärdig utbildning/…/.

Den demokrati som har legat till grund för välfärd, skola och utbildning har nämligen betonat vikten av att inte bara värna alla människors lika värde, utan också aktivt verka för att alla individer oavsett bakgrund får samma villkor. För att med skärpa jobba med demokrati och likvärdighet i undervisning på olika nivåer är det viktigt att känna till att det finns olika traditioner inom utbildningsvetenskapen att närma sig demokrati på, och att alla inte är lika gynnsamma för att hantera likvärdighetsfrågor.

Vikten av att kunna navigera bland olika perspektiv på demokrati

I en analys av 377 granskade artiklar inom utbildningsvetenskap mellan 2006 och 2017 har Edda Sant studerat

  • vilka traditioner av demokrati som beskrivs i forskningen
  • hur undervisning påverkas av demokratiperspektivet
  • eventuella kritiska synpunkter som lyfts upp i relation till dessa perspektiv.

I frågan om hur undervisning påverkas av de olika demokratitraditionerna så knyter Edda Sant kontinuerligt sin analys till frågor om likvärdighet. I de artiklar som har studerats framkom åtta olika traditioner:

  • elitistisk demokrati
  • neoliberal demokrati
  • liberal demokrati
  • deliberativ demokrati
  • multikulturell demokrati
  • deltagande demokrati
  • kritisk demokrati
  • agonistisk demokrati.

Som ett stöd för dig som arbetar som lärare kommer dessa olika perspektiv och de metoder de förespråkar att lyftas fram nedan i relation till likvärdighetsfrågor.

Elitistisk demokrati i relation till likvärdighet

Den elitistiska traditionen vad gäller utbildning och demokrati hänger samman med en idé om att det politiska styret borde utgöras av en liten elit som har till uppgift att säkerställa stabilitet i demokratiska samhällen. Detta sätt att förhålla sig till demokrati var i studien mycket svagt representerad.

I relation till utbildningspraktiken förespråkar den här traditionen att människor generellt inte behöver bli utbildade för att delta i demokratin eftersom det är eliten som sköter detta. Barn och elever förväntas i vissa fall automatiskt lära sig demokrati bara genom att vistas i förskolor och skolor eller så förväntas de lära sig fakta om demokratins strukturer för att kunna utvärdera elitens prestationer. Det finns också de som menar att allt deltagande människor utöver eliten behöver, är att gå och rösta under valår.

Neoliberal demokrati i relation till likvärdighet

Neoliberal demokrati tar avstamp i en marknadslogik och aggregerad demokratiteori. Medborgare betraktas här som rationella kunder eller konsumenter vars önskningar behöver tillgodoses via ett system som uppmuntrar tävling och konkurrens. Enligt Sant lyfter den neoliberala demokratins förespråkare upp att

  • individens frihet förväntas påverkas genom yttre (konkurrens-) krafter
  • fusk och socialt våld automatiskt motverkas via marknadsprinciper
  • den privata sfären behöver skyddas från statens krav
  • marknaden är det fält där demokrati tar form på så sätt att individers åsikter tävlar med varandra.

Den här formen av demokrati har fått globalt fäste i utbildningspolitiken. Vad gäller undervisningspraktiken strävar neoliberaler efter att utbildning ska styras av marknadslogik snarare än statliga interventioner. Barn, elever och föräldrar betraktas som kunder och lärare och personal som försäljare vilka förser kunderna med eftertraktade varor.

Likvärdighet begränsas till valfrihet, det vill säga att barn, elever och föräldrar tillåts välja skola baserat på ett konkurrenssystem, vilket gör det möjligt för olika grupper i samhället att komma in på olika förskolor och skolor för att därigenom öka mångfalden och kvaliteten i utbildningen. Neoliberaler argumenterar emot att ha en läroplan som uttryckligen lyfter in vikten av att forma demokratiska medborgare och arbeta med villkor i undervisningspraktik eftersom det påverkar individens privata sfär.

Liberal demokrati i relation till likvärdighet

Den starkaste och mest återkommande traditionen i de artiklar Sant har studerat är liberal demokrati som bas för utbildning. Den liberala demokratin erkänner i motsats till representanter för neoliberal demokrati vikten av att försvara individers likvärdighet bortom valfrihet. Utgångspunkten i liberal demokrati är att det bör finnas ett oskrivet kontrakt mellan stat och medborgare som säkrar representativ demokrati och människors lika värde.

Individens självförverkligande är i fokus och det behöver skyddas från för mycket statligt ingripande. Därför blir det också av vikt att ta hänsyn till människors rättigheter och skyldigheter, eftersom de blir ett medel att säkra individuell frihet. Det finns i den här traditionen ett antagande om att medborgare är rationella och kommer använda sin rationalitet för att främja det socialt goda.

Inom liberal demokrati har utbildning en framträdande roll eftersom likvärdighet endast anses kunna nås genom att alla människor erbjuds kunskap och tränas i förmågan att bemöta samhällsutmaningar via rationella argument. Till skillnad från neoliberal demokrati betonas här att utbildning aktivt behöver forma demokratiska och kritiska medborgare med hjälp av kunskap och att följa demokratiska procedurer.

Deliberativ demokrati i relation till likvärdighet

Den deliberativa demokratitraditionen lägger tonvikten på behovet av att skapa allmänna utrymmen där olika röster ges plats för att diskutera frågor av samhällsrelevans. Dessa diskussioner behöver bygga på sakliga argument, utformas på ett sätt där likvärdighet värnas och gemensamma ståndpunkter kan nås. Likvärdighet handlar här om en önskan att inkludera olika människor och perspektiv i deliberativa samtal som ett sätt att värna mångfald.

Medan företrädare för liberal demokrati menar att en stat i huvudsak bör styras av representativa politiker, lyfter denna demokratitradition upp att alla medborgare bör engagera sig i och ta ansvar för hur ett land styrs genom att aktivt ingå i sakliga diskussioner. Genom dessa sakliga och vetenskapligt förankrade diskussioner erhåller individer värdefulla kunskaper för demokratiska medborgare som formas in i ett värdesystem och ett förhållningssätt som är viktigt för en levande demokrati.

När det kommer till undervisning och utbildning lyfter förespråkare för deliberativ demokrati upp att olika aktörer i ett utbildningssystem som elever, föräldrar, lärare med flera, behöver ges möjligheter att delta i publika forum för att diskutera och påverka beslut som rör utbildning. Det är viktigt i dessa möten att inte diskriminera grupper som tänker annorlunda än den rådande normen, att lyssna in vad andra har att säga och generellt bemöta människor med respekt. Grundläggande i dessa diskussioner är att nå konsensus baserat på de mest sakliga argumenten.

Multikulturell demokrati i relation till likvärdighet

Multikulturell demokrati består av en bred samling perspektiv på demokrati som enas i att det som är viktigast att värna inom ett demokratiskt system är mänsklig mångfald. I likhet med deliberativ demokrati menar förespråkare för multikulturell demokrati att det bör finnas formella och informella forum där olika grupper och individer kan mötas och diskutera gemensamma samhällsfrågor. Men medan deliberativ demokrati delvis bygger på liberalism menar förespråkare för multikulturell demokrati att värnandet av mångfald är viktigare än att upprätthålla liberala värden.

Likvärdighet inom denna tradition handlar i huvudsak om att inkludera, värna om och lära från en mångfald av kulturer i utbildning och problematisera normer och stereotyper. I en undervisning som bygger på multikulturell demokrati förväntas lärare, bland annat, att hjälpa barn och elever att respektera andra kulturer och att stötta barn med annan etnisk bakgrund att förstå sina rötter. Heterogena klassrum föredras framför homogena eftersom det enligt dessa förespråkare möjliggör möten och lärdomar av kulturella skillnader.

Det blir viktigt att problematisera normer och normavvikelser eftersom det är en förutsättning för att öppna upp för skilda perspektiv. Undervisningen betonar även vikten av att lärare, barn och elever aktivt jobbar med sina egna fördomar och synliggör olika identiteter och förhållningssätt för att därigenom minska att människor som avviker från normen kommer till skada. I relation till detta förväntas läroplanen vara utformad på så sätt att olika kulturer inkluderas och beskyddas.

Deltagardemokrati i relation till likvärdighet

Den viktigaste aspekten i denna demokratitradition är medborgerligt deltagande vilket dess företrädare menar är motsatsen till elitistisk demokrati. Med andra ord: Demokrati handlar inte bara om en elit som styr och stiftar lagar utan inbegriper även konsekvenser av alla människors dagliga värdeuttryck och handlingar i en stat.

Traditionen skiljer sig från deliberativ demokrati som strävar efter att finna konsensus i saklig kommunikation med andra och multikulturell demokrati som i huvudsak betonar vikten av att lära från mångfald och problematisera våra fördomar. Deltagardemokrati riktar uppmärksamheten mot människors dagliga handlingar och praxis för att forma ett samhälle som tar hänsyn till människors skillnader och villkor. Individens privata och offentliga liv flätas på detta sätt samman.

Det bästa sättet att lära sig demokrati är utifrån deltagardemokrati att delta i olika demokratiska aktiviteter såsom diskussioner, räcka upp handen, vara fadder, aktivera sig i olika utvecklingsprojekt, sitta med i elevråd med mera. Lärare förväntas skapa aktiviteter som involverar och engagerar olika barn och unga att delta i formeringen av det gemensammas bästa både i och utanför undervisning.

Kritisk demokrati i relation till likvärdighet

I fokus för kritisk demokrati är behovet av att aktivt verka för social förändring som främjar likvärdighet. Förespråkare för kritisk demokrati menar att neoliberala och liberala traditioner är tunna demokratier eftersom de endast uppmärksammar principer eller valfrihet utan att beakta den maktobalans och ojämlika villkor som reproduceras i människors dagliga praktik.

I denna tradition lyfts vikten av att registrera de villkor människor lever under och aktivt verka för att alla människor får de (materiella) villkor de behöver för att utvecklas. På detta sätt handlar denna demokrati om att vara vaksam på alla potentiellt marginaliserade gruppers villkor och aktivt verka för att stötta dessa grupper.

I ett land som säger sig värna demokrati kan utbildning fortfarande vara odemokratisk enligt förespråkare för kritisk demokrati, genom människors sätt att prata och bete sig i den specifika undervisningskontexten. Då ett demokratiskt styre inte är en garanti för att demokrati upprätthålls i människors dagliga praktik så blir det här viktigt att få kompetenser via utbildning för att kunna analysera hur praktiken påverkar människors villkor.

Syftet med undervisning utifrån denna tradition är att via kunskap och socialisation fostra till självbemyndigande och kapacitet att gripa in i samhället och aktivt ändra system som tenderar att marginalisera grupper i samhället.

Agonistisk demokrati i relation till likvärdighet

Öppenhet, stridigheter och oliktänkande är ledord för den agonistiska demokratin. Denna tradition är exempelvis kritisk mot den deliberativa demokratins sätt att lägga tonvikten på att nå konsensus och den kritiska demokratins tendens att betrakta vissa ideologier som goda och andra som onda på förhand.

I stället för att betrakta dem som inte delar majoritetens åsikter som fiender eller ideologier som onda eller goda i sig själva så menar den agonistiska demokratin att dessa och liknande frågor behöver hållas levande i diskussioner med andra. Demokrati betraktas här som föränderlig, dess innehåll och former påverkas av rådande sociala kontexter och tider.

En viktig uppgift i demokratier är att vara självkritisk och att öppna för levande diskussioner som inte har konsensus som mål utan också välkomnar oliktänkande. Konflikter och avvikande åsikter är nödvändiga att lyfta fram, snarare än sopa under mattan.

Edda Sant har funnit fem olika aspekter som är viktiga att ta hänsyn till i undervisning i enlighet med agonistisk demokrati:

  • För det första är det viktigt att lärare skapar trygga utrymmen där oliktänkande vågar mötas och diskutera, och att uppmuntra barn och elever att lära från dessa möten.
  • För det andra är det viktigt att uppmuntra att individer möts och diskuterar som jämlika både i och utanför undervisningen.
  • För det tredje: Inom ramen för agonistisk demokrati fostras medborgare till att kunna möta politiska motståndare utan att betrakta dessa som fiender som ska tystas.
  • För det fjärde är det viktigt att betrakta institutioner där det bedrivs utbildning som publika utrymmen där betydelsen av demokrati och politik kontinuerligt kan synliggöras, problematiseras och begripliggöras.
  • För det femte betonas behovet av att lyfta in, problematisera och lära av människors känsloyttringar, eftersom känslor tenderar att påverka samhället.

Likvärdighet och demokrati är ömsesidigt beroende

Många är i dag överens om att likvärdighet och demokrati är ömsesidigt beroende av varandra. Samtidigt är det viktigt att vara medveten om att det finns olika sätt att närma sig demokrati som ger olika förutsättningar för att arbeta med likvärdighetsfrågor i undervisning och utbildning på olika nivåer.

I en analys av 377 granskade artiklar inom utbildningsvetenskap mellan 2006 och 2017 har Edda Sant försökt kategorisera rådande demokratitraditioner i forskning inom utbildningsvetenskap. Dessa traditioner har summerats här med syfte att bidra med en karta för lärare att orientera med när de diskuterar med elever och kollegor.

De olika traditionerna förekommer i undervisningspraktiker och i samhällsdebatten. Samtidigt behöver traditionernas fokus och innehåll ställas i relation till forskning om likvärdighet, eftersom alla sätt att närma sig demokrati på inte är lika bra för att främja likvärdighet.

Text: Silvia Edling, Guadalupe Francia och Signhild Olsson

Källor:

Sant, Edda (2019). Democratic Education: A Theoretical Review (2006–2017). Review of Educational Research 89, (5), s. 655–696.

SOU (2020:28). En mer likvärdig skola – minskad skolsegregation och förbättrad resurstilldelning. Betänkande av Utredningen om en mer likvärdig skola Stockholm. Stockholm: Norstedts Juridik.

Publicerad 28 december 2021.