Så kan lärare använda sin flerspråkighet i undervisningen

Flerspråkiga lärare kan skapa utrymme för att använda andra språk än svenska i undervisningen, och därmed ge eleverna möjligheter att använda hela sin språkliga repertoar. Det underlättar kunskapsinhämtning och identitetsutveckling. Få använder sig dock av sin flerspråkighet på ett systematiskt sätt, visar en ny studie.

I Sverige talas i dag mellan 150 och 200 språk, utöver svenska. I en studie, som är del av en avhandling som lades fram 2022 av Sara Snoder på Stockholms universitet, undersöktes hur språkanvändningen gestaltas i skolmiljön när lärarna och flertalet av eleverna är flerspråkiga. Frågan som författaren försöker svara på är vad som kännetecknar den flerspråkiga interaktionen mellan lärare och elever.

Användningen av flerspråkighet har olika funktioner i undervisningen

Utgångspunkten i undersökningen, baserad på en artikel av Anne Reath Warren (2016), är att användningen kan ha olika funktioner, som omformulering, förklaring, diskussion av uppgiftsinnehåll samt språklig och sociokulturell medvetenhet. Författaren delar in dem i följande kategorier:

• kunskapsinhämtning genom gemensamt språk
• känslomässig förståelse baserad på gemensamma erfarenheter
• språklig medvetenhet genom språkjämförelser.

I sin studie valde Snoder att fokusera på skolor där lärarna och flertalet av eleverna talade flera språk än svenska. Fyra lärares undervisning på två skolor observerades under en period på sex månader, under 50 skolbesök. Därtill genomfördes intervjuer med lärarna utifrån den observerade undervisningen för att också inhämta lärarnas egna perspektiv på sin språkanvändning.

Lärarna använder sin flerspråkighet i olika grad och visar olika attityder gentemot den

Resultaten visade att lärarna använde sin flerspråkighet i undervisningen i olika grad, i olika syften, med varierande systematik, och med olika förhållningssätt till sin egen och elevernas flerspråkighet. Svenska var det undervisningsspråk som användes i särklass mest. Om andra språk än svenska förekom så användes de främst för att underlätta kunskapsinhämtning.

Till exempel översatte alla lärare vissa instruktioner och terminologi till språk som de delade med några av eleverna. Ett par lärare uttryckte dock en ambivalens inför detta, som blev tydlig genom att de underströk att de översatte ordagrant och inte la till mer information än vad som fanns i den svenska instruktionen. Detta speglar enligt författaren lärarnas avsikt att vara rättvisa mot alla elever. Detta eftersom inte alla elever kunde gynnas av samma språkliga stöd då läraren inte delade andra språk än svenska med alla.

Gränser för den egna och elevernas flerspråkiga användning visade sig också genom att en lärare initialt valde att inte berätta om sin flerspråkighet för eleverna. Dessutom var lärarna delade i syn på sammansättningen av arbetsgrupper. Hälften valde medvetet att inte sätta samman grupper med elever som delade språk utom när det gällde svenskan. Enligt författaren pekar detta mot en underliggande enspråkighetsnorm som speglar den rådande språkideologin, att svenskan premieras.

Däremot valde den andra hälften av lärarna medvetet motsatsen. De satte samman arbetsgrupper med elever som delade andra språk än svenska, eller som hade det gemensamt att de läste svenska som andraspråk. Dessa lärare fokuserade på kunskapsinhämtningen, som de antog skulle underlättas genom det gemensamma språket.

Användning av flerspråkighet ger utrymme för mötet med elevernas olika identiteter

Snoder diskuterar i sin beskrivning av lärarnas olika förhållningssätt hur användningen av språken omförhandlas i klassrummen. Enligt henne skapar lärarna i mötet med sina olika identiteter och kulturer ett mellanrum där flerspråkig användning legitimeras och där det skapas ett utrymme utöver de ursprungliga identiteterna och kulturerna.

Lärarnas egna erfarenheter präglar användningen av flerspråkighet i undervisningen

När det gäller den erfarenhetsbaserade, känslomässiga förståelsen, så antyder alla lärare, utifrån sin egen flerspråkighet, att de har en djup förståelse för vad det innebär för eleverna att vara flerspråkiga. Kunskapen om hur det känns att behöva lära sig svenska och att ha flera språk som alternativ för att uttrycka sig, påverkar lärarnas undervisning, även om de väljer olika vägar.

Vissa lärare ger uttryck för sin respekt för elevernas språkliga världar genom att lära sig ord och uttryck på sina elevers språk. Detta kan dock, enligt Snoder, också förstås utifrån en omsorg som allmänt ryms i läraruppdraget och inte nödvändigtvis baseras på en egen erfarenhet av flerspråkighet. Lärarna verkar dock uppleva att de gynnas av sina egna flerspråkiga erfarenheter när det gäller att förstå elevernas situation.

Detta kan ta sig mycket konkreta uttryck. En lärare menar exempelvis att hen har en bättre insikt om vilka ord som kan vara svåra på svenska. Vissa lärare har också lärt sig att använda disciplinerande ord på språk som eleverna talar utöver svenskan. Detta tolkas som en uppfattning att språkliga korrigeringar på andra språk än svenska påverkar elevernas känslor på ett annat sätt.

Också i diskussionen om den erfarenhetsbaserade förståelsen ges uttryck för en viss ambivalens inför flerspråkig användning i undervisningen. En lärare betonar till exempel att hen är mån om att alla ska kunna förstå allt i undervisningen, vilket i sin tur begränsar språkanvändningen till svenska. Dock är hen medveten om hur mycket det kan underlätta att uttrycka sig på ett annat språk och tillåter det i samtal under rasten. Flerspråkig användning tillåts därmed under vissa ramar som sätts upp utifrån lärarnas egna erfarenheter.

Få lärare använder flerspråkigheten systematiskt i undervisningen

Endast en lärare använder elevernas flerspråkiga resurser för att höja deras metaspråkliga medvetenhet. Läraren arbetar med att jämföra elevernas olika språk med hjälp av olika strategier. Enligt Snoder legitimerar hen därmed elevernas olika språk och gör eleverna till språkexperter.

Ibland använder sig läraren också av tekniska resurser för att belysa olikas språks särart. Här visar det sig dock att språken inte möter samma förutsättningar. Tekniska hjälpverktyg finns inte för alla de språk som eleverna talar. Författaren påpekar hur en hierarkisk relation mellan språken därmed tar plats i klassrummet.

Sammanfattningsvis visar studien att lärarna använder sig – om än i olika grader – av sin flerspråkighet och omförhandlar hur de olika tillgängliga språken kan och ska användas. De applicerar därmed enligt författaren en lokal språkpolicy som kommer till uttryck genom språkval, språkhandlingar och språkliga förhandlingar med eleverna.

Studien visar också hur olika funktioner av flerspråkig användning kan ta sig uttryck. Detta indikerar lärarnas möjligheter att skapa en arena där elevernas språkliga resurser tas tillvara och för att stödja kunskapsinhämtning. Samtidigt kan detta främja identitets- och relationsskapande genom att skapa ett mellanrum som går utöver elevernas och lärarnas ursprungliga identiteter.

Text: Susan Sayehli, Stockholms universitet

Källor:

Snoder, Sara. (2022). Utrymmen för flerspråkighet: Funktionella aspekter av flerspråkiga låg- och mellanstadielärares språkliga praktiker. HumaNetten, E-ISSN 1403-2279, Vol. 48, p. 293-321.

Snoder, Sara (2022) "Det är inte så att vi exklusivt pratar svenska.": Flerspråkighetens möjliga utrymmen i låg- och mellanstadieklassrum. En studie av flerspråkiga grundskollärares perspektiv. Avhandling, Stockholms Universitet.

Reath Warren, Anne. (2016). Multilingual study guidance in the Swedish compulsory school and the development of multilingual literacies. Nordand: Nordisk Tidsskrift for Andrespråksforskning, 11(2), ss. 115-142.