Språkexponering förutsäger språkfärdighet bäst

För att bäst förutsäga elevers språkkunskaper måste man ta hänsyn till den samlade språkexponeringen över hela livet, i samspel med barnens socioekonomiska förutsättningar. Först efter en viss mängd språkexponering gynnas barn med mer priviligierad bakgrund, visar en engelsk studie.

Goda kunskaper i undervisningsspråket är centrala för att eleverna ska kunna lyckas i skolan. För att goda språkkunskaper ska utvecklas behöver många faktorer i språkinlärningen samverka. Barnet behöver till exempel, oavsett om det är en- eller flerspråkigt, exponeras tillräckligt för undervisningsspråket.

Att växa upp i familjer med goda socioekonomiska villkor både vad gäller ekonomiska förutsättningar och föräldrarnas utbildningsnivå har också visat sig bidra positivt till språkfärdigheten. Andra faktorer, som minnesförmågor och ålder när det gäller flerspråkiga barn, spelar också roll.

Många aspekter av språkexponeringens roll är fortfarande oklara

Men hur samspelar alla dessa olika faktorer? Gynnas barn till exempel alltid av goda socioekonomiska villkor, eller bara vid ett visst mått av språkexponering? Dessa frågor är särskilt viktiga för flerspråkiga barn. Av logiska skäl exponeras de genomsnittligt sett mindre för sina språk än enspråkiga barn där dygnets 24 timmar inte fördelas på olika språk.

Vilka aspekter av exponeringen är då viktiga? Räcker det att barnet har språket omkring sig och tilltalas eller behöver barnet också använda språket själv? Också denna fråga ter sig särskilt viktigt för flerspråkiga barn eftersom dessa i större omfattning kan välja att variera graden av aktivitet inom ett språk.

Det är inte ovanligt att föräldrar talar ett språk till barnet (till exempel modersmålet eller hemspråket), men att barnet svarar på ett annat (nämligen samhällsspråket). Denna möjlighet till passivitet inom ett språk har inte enspråkiga barn – ifall de inte väljer att vara helt tysta. Slutligen: går det att specificera hur mycket ett flerspråkigt barn behöver exponeras för undervisningsspråket för att ha liknande språkkunskaper som enspråkiga barn?

Bred engelsk studie försöker ge svar

Det är dessa frågor som Cécile De Cat undersöker i en studie som genomfördes i Storbritannien med en- och flerspråkiga skolbarn i åldersgruppen 5–7 (i Storbritannien börjar skolutbildningen i 4-årsåldern). Eleverna testades i undervisnings- och samhällsspråket, det vill säga engelska, men hade många olika språkbakgrunder och hade börjat lära sig engelska vid olika åldrar.

Deras språkkunskaper i engelska mättes genom en rad olika tester som mätte ordkunskap såväl som grammatiska och kommunikativa kunskaper. Barnets föräldrar redovisade med hjälp av detaljerade frågeformulär för varje timme av en typisk skolvecka och semestervecka vilka språk barnen hörde och använde, det vill säga med vem i familjen och skolan de talade sina språk med och när de pratade respektive språk under sin vakna tid.

Dessutom angav de hur gamla de var när de började lära sig engelska och om de var födda i Storbritannien. De Cat beräknade med hjälp av denna information barnens aktuella användning och exponering för engelska och beräknande dessutom språkexponeringen över barnets livslängd. Hon använde sig av avancerade statistiska metoder för att analysera informationen.

Hennes resultat visade följande:

1. Den sammanräknade exponeringen över hela livet spelar roll.
2. Exponeringen är viktigare än användningen.
3. Om barn exponeras lite för språket bidrar inte socioekonomiska förutsättningar till att förbättra språkkunskaperna.
4. Barn som exponeras för runt 60 procent av skolspråket visar kunskaper som faller inom enspråkigas kunskapsspann.

Den sammanräknade exponeringen över hela livet spelar roll

Graden av exponering för de olika språk flerspråkiga barn möter varierar mycket under ett barns liv. Flykt, flytt, skolstart och skilsmässa, allt detta är stora händelser som kan förändra språksituationen ett barn befinner sig i väsentligt, men också mindre dramatiska händelser som besök av släkten från föräldrarnas hemland, nya vänner eller nya fritidsaktiviteter påverkar vilka språk som talas.

Fördelningen av hur mycket barnet exponeras för sina olika språk och i vilka sammanhang skiftar. De Cats studie visar att det är viktigt att inte enbart ta hänsyn till nuläget. Det är den samlade exponeringen som bäst förutsäger barnets språkfärdighet.

Exponeringen är viktigare än användningen

Kommunikation är ett samspel mellan människor, mellan att tala och att lyssna. Beroende på samtalspartnernas språkkunskaper kan det ingå flera språk i flerspråkiga samtal, eller bara ett. Flerspråkiga barn kan därmed i större omfattning vara en aktiv samtalspart och ändå vara passiv i ett av sina språk. De kan lyssna på ett språk men svara på ett annat.

De Cat visar genom statistiska modeller att en aktiv användning av språket inte förutsäger språkkunskaper bättre än att lyssna på det. Antagligen är det framför allt viktigt att höra omformuleringar och utvidgningar av egna yttranden (expansioner) när man använder språket, spekulerar De Cat. Anpassningen som sker mellan två talare verkar vara viktig. Hon hävdar därför att en relativ passivitet i modersmålet, det vill säga att lyssna på modersmålet och att svara på samhällsspråket, inte automatiskt innebär bättre skolresultat.

Om barn exponeras lite för språket bidrar inte socioekonomiska förutsättningar

Först efter en viss mängd språkexponering gynnas barn med mer privilegierade socioekonomiska villkor i sin språkutveckling. Socioekonomisk status samspelar alltså med språkexponering på ett komplext sätt. Att socioekonomiska villkor och språkinlärningen överhuvudtaget hänger ihop tror forskarna beror på att barn med föräldrar med högre utbildningsbakgrund möter ett mer utvecklat, komplext och varierande språk. Dessutom verkar mer tid ägnas åt språkliga aktiviteter som högläsning, diskussioner och teaterbesök. Om exponeringen för undervisningsspråket alltså är låg, gör hög socioekonomisk status ingen skillnad.

Barn som exponeras för 60 procent av skolspråket visar goda kunskaper

Att jämföra flerspråkigas med enspråkigas språkkunskaper inom enbart ett av de flerspråkigas språk är missvisande om man vill uttrycka sig om barnets allmänna språkförmåga. Språkkunskaper i sin helhet uttrycks ju hos flerspråkiga inte enbart genom ett språk utan genom två eller flera. Dessutom vet man att i stort sett all exponering leder till inlärning eftersom människans språkinlärningsförmåga är stor.

Icke desto mindre undrar föräldrar, lärare, och specialpedagoger hur mycket exponering för skolspråket som behövs för att språkkunskaperna ska kunna motsvara enspråkigas språkkunskaper, särskilt inom skolsystem som primärt har utvecklats för enspråkiga barn. Även hos enspråkiga barn finns det givetvis ett vitt spann av kunskapsnivåer. Men de Cat ställer frågan: kan vi få en indikation på hur mycket exponering av skolspråket ett flerspråkigt barn i 5–7 årsåldern behöver för att falla inom samma spann som sina enspråkiga, jämnåriga skolkamrater?

Hennes resultat visade på skillnader beroende på barnens kognitiva förmågor och socioekonomiska villkor. Kontrollerade man för dessa visade det sig att tröskeln var olika för olika språkliga aspekter. Medan vissa språkliga aspekter, som förståelse och produktion av komplexa meningar, behövde mindre exponering behövde andra, som ordkunskap, mer. Barn behövde vara exponerade för engelska i 32 månader för att ha motsvarande resultat i grammatiska test och 44 månader för att nå upp till enspråkiga barns resultat i ordkunskapstest.

I genomsnitt beräknade de Cat att 5–7 åriga barn behöver ha varit exponerade 57 procent av sin vakna tid, fördelat över hela livet, för skolspråket för att prestera inom samma spann som enspråkiga jämnåriga. Hon påpekar att flerspråkiga barn oftast har börjat lära sig sitt andraspråk betydligt senare än sitt första språk och att många flerspråkiga barn vid 5–7 års ålder fortfarande befinner sig på ett tidigt stadium av språkinlärningen. Forskningen visar att de flesta flerspråkiga elever kommer i kapp med åren. Vilka resultat en liknande studie med äldre elever skulle se ut återstår därför att se.

Text: Susan Sayehli, Stockholms universitet

Källa:

De Cat, Cécile (2020). Predicting language proficiency in bilingual children. Studies in second language acquisition Länk till annan webbplats., 42, s. 279-325.