Styrdokumenten uppmuntrar inte till diskussion om demokrati

I sin doktorsavhandling menar Ami Cooper att dagens demokratiska uppdrag i den svenska skolan har ett genomgående managementperspektiv. Den demokratiska kompetens som skrivs fram i styrdokumenten är tydligt individualiserad och mätbar, vilket enligt Cooper gör att lärarens professionella omdömesförmåga åsidosätts och att konfliktfyllda diskussioner i klassrummet försvåras.

Studier som analyserar läroplaner och styrdokument var länge tämligen dominerande för forskning om den svenska skolans demokratiuppdrag. Men de senaste decennierna har denna forskning fått allt fler inslag som kan betecknas som praktiknära.

Hur lärare och elever uppfattar och genomför det demokratiska uppdraget var något som tidigare var sällsynt i forskningen men som via främst ämnesdidaktiska studier blivit allt vanligare. Och det är ganska enkelt att se att detta skifte i forskningen svarar mot ett behov av att veta och förstå hur det demokratiska uppdraget uppfattas och bedrivs ute i skolverksamheten. Inte minst för att ge lärare stöd för att forma sin undervisning, men också för att ge stöd till myndigheter och politiker för kommande beslut.

Det tar dock inte bort det faktum att forskningen även fortsatt har en roll att undersöka och kritiskt granska hur det demokratiska uppdraget formuleras och utformas i styrdokument och andra policyskapande sammanhang. I det sammanhanget utgör Ami Coopers avhandling Skolan som demokratiprojekt. En poststrukturell diskursanalys av demokratiuppdrag och lärarsubjekt ett aktuellt och intressant bidrag.

Viktigt att analysera demokratiuppdraget i styrdokumenten

Grundfrågan i Coopers avhandling handlar om de villkor som politiker och myndigheter, genom styrdokument och riktlinjer, skapar för dem som ska utföra demokratiuppdraget i skolan. Skolan ges en på många sätt självklar roll för att bevara och eventuellt utveckla den demokrati vi har idag. Att samhället genom skolan vill ge de kunskaper och färdigheter som individen behöver för att kunna vara en demokratisk medborgare, en demokratisk kompetens, är fullt rimligt menar Cooper.

Men om vi analyserar skolans policydokument, vilka ramar för detta uppdrag kan vi då se? Vilka normer och ideologier styr och kanske rentav tas för givna? Med andra ord handlar det om vilka saker och normer som enligt policyn ses som givna i en demokrati och vilka saker som därmed trängs undan. Om det demokratiska uppdraget formuleras på ett visst sätt i policydokumenten ger de också riktlinjer till hur läraren ska tolka detta, särskilt om det sker i samklang med en rådande ideologisk maktordning.

Staten har släppt ifrån sig ansvaret

När Cooper i avhandlingen analyserar ett stort urval av styrdokument och andra utbildningspolitiska texter från tiden 2009-2018 så gör hon det utifrån en tydlig uppfattning om hur den nuvarande ideologiska maktordningen ser ut. Dagens samhälle styrs enligt henne av marknadsliberala principer som tagit över efter den keynesianska ekonomiska modell som dominerade i efterkrigstiden.

Avregleringar och utförsäljning av statlig verksamhet har förändrat logiken i hur samhället och välfärden bedrivs. Inte minst syns detta i den svenska skolan menar Cooper. Skolor konkurrerar om elever och därmed om skolpengar. Individerna, eleverna, blir resultat som mäts genom utfallet av kunskaper vid kursernas slut. Statens makt över skolan består främst i att kontrollera att riktlinjer och regler följs samt att mäta elevers kunskaper, i stället för att sköta skolverksamheten själv eller styra över förutsättningarna för undervisningen.

Demokratiuppdraget utgår från ett managementperspektiv

I analysen av policyn för skolans demokratiska uppdrag menar Cooper att den marknadsliberala ideologin också syns tydligt i hur uppdraget beskrivs. Beskrivningen av demokrati i policydokumenten analyseras som komplex och innehållande flera perspektiv. Men även om det är flera demokratiperspektiv som lyfts fram menar Cooper att de i stor utsträckning följer en logik utifrån en samhällsutveckling som rört sig i riktning mot ekonomisk liberalism.

Den demokratiska kompetensen beskrivs till exempel ofta som ett individualistiskt projekt, vars kunskaper och förmågor är mätbara. Rätten till likvärdighet i utbildningen framstår ofta som en mätbar kvalitetsaspekt. Genomgående framträder enligt avhandlingens analys skolans demokratiuppdrag i ett managementperspektiv. Det har en tydlig administrativ framtoning och är något som ska kontrolleras och som är mätbart. Demokrati framstår i de analyserade texterna som något som kvantifieras och som kan undervisas om och mätas hos varje enskild individ.

Cooper lyfter fram några problematiska konsekvenser av hur det demokratiska uppdraget uttrycks och konstrueras i styrdokumenten och andra policydokument:

• Lärarens egen omdömesförmåga sätts åt sidan. Att skolans verksamhet regleras i lagar är förstås givet. Men Cooper menar att det demokratiska uppdraget ges en så stark juridisk betoning att läraryrket som profession påverkas och blir något som detaljerat ska regleras i lag och sedan granskas.
• Möjligheten till politiskt konfliktfyllda diskussioner i klassrummet begränsas. Konsensus kring demokratiska värderingar ses som mål. I styrdokumenten finns också en strävan efter en konflikthantering där motsättningar ska utplånas istället för att lyfta fram de etiska och ideologiska utgångspunkterna i konflikterna.
• Elevernas demokratiska kompetens riskerar att ses som att kunna acceptera ett på förhand givet innehåll och en given definition av demokrati.

Sammantaget är det således en tämligen kritisk bild av hur det demokratiska uppdraget utformas som Cooper beskriver. Ett uppdrag som har en tydlig marknadsliberal nyans och som inte uppmuntrar lärare och elever att utföra kritiska och självständiga reflektioner och diskussioner kring demokrati och politik.

Coopers avhandling kan ses som ett viktigt bidrag till att lyfta diskussionen, dels om skolans demokratiska uppdrag, dels om uppdragets utgångspunkter. Kritiska diskussioner om demokratins kärna är ett centralt innehåll i själva demokratin och då måste även skolans demokratiska uppdrag få vara föremål för sådana kritiska analyser. Och det finns flera viktiga poänger i Coopers slutsatser, exempelvis den om att samhällskonflikter tonas ner.

I detta sammanhang kan man nämna att undervisning om kontroversiella samhällsfrågor och hur detta kan göras så att den bakomliggande konflikten synliggörs är en av de hetaste diskussionerna i ämnet samhällskunskap och i den samhällskunskapsdidaktiska forskningen. Detta verkar uppenbarligen vara fullt möjligt även med nuvarande skrivningar i styrdokumenten.

Samhällskunskap och det rådande medborgaridealet

Om man avslutningsvis ska sätta Coopers avhandling i ett sammanhang kan man hänvisa till en artikel från 2011 av den danske samhällskunskapsdidaktikern Torben Spanget Christensen. I hans analys av danska läroplaner lyfter han en slutsats om att styrdokumenten i ämnet samhällskunskap troligen alltid kommer att uppmana till att utbilda gentemot det medborgarideal som för tillfället råder. Detta kan också antas gälla för det demokratiska uppdraget. Kritiskt tänkande brukar dock lyftas som en viktig del av det rådande medborgaridealet och svenska lärare kommer säkert fortsätta brottas med frågan om de ska utbilda samhällsbevarare eller samhällsförändrare.

Text: Anders Broman

Källor:

Ami Cooper: Skolan som demokratiprojekt. En poststrukturell diskursanalys av demokratiuppdrag och lärarsubjekt Länk till annan webbplats.. Karlstad University Studies 2019:22.

Torben Spanget Christensen: Samfundsfag – et senmoderne fag? Länk till annan webbplats.Nordidactica – Journal of Humanities and Social Science Education 2011:1 p. 1-25.