Rätt fråga om hållbar utveckling är en viktig utgångspunkt
Med rätt stöd kan elevernas analyser stärkas

Arbete med hållbar utveckling kan öka elevernas kritiska tänkande

Med ett upplägg som har utgångspunkt i att vara gemensamt, teoretiskt och utforskande har undervisning i och om hållbar utveckling förutsättningar att utveckla elevernas kritiska och analytiska tänkande. Att detta kan fungera redan i mellanstadiet i årskurs 4 visar Henning Bengtsson i sin avhandling.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Att utveckla elevers kritiska och självständiga tänkande skrivs fram på många platser i skolans olika styrdokument. Detta gäller både för de inledande delarna i läroplanerna och för olika ämnen. Ett kunskapsområde som också gäller för skolan som helhet och för enskilda ämnen är hållbar utveckling. Inte minst gällande kritiskt tänkande har det tidigare ansetts att detta är mer lämpligt, eller i varje fall enklare, att undervisa i för något äldre elever.

Men forskning de senaste åren har påvisat att såväl analytiskt som kritiskt tänkande kan läras i ganska tidiga år (se till exempel Tväråna i referenslistan under artikeln). Henning Bengtsson visar i sin avhandling att kritiskt och analytiskt tänkande kan tränas vid undervisning i och om hållbar utveckling för elever i årskurs 4.

Rätt fråga om hållbar utveckling är en viktig utgångspunkt

Utgångspunkten för Bengtssons undersökning är att han önskar utveckla det han kallar för ett kritiskt-analytiskt-temporalt kunnande. Med det kritiskt analytiska avses att kunna urskilja de inblandade aktörerna, aktörernas anspråk, vilka orsaker och konsekvenser de olika anspråken kan ha samt möjliga motsättningar mellan aktörer och anspråk. Med det temporala menas att aktörer och anspråk också studeras och diskuteras i ett tidsperspektiv, till exempel vilka som blir vinnare och förlorare på kort respektive lång sikt vid olika lösningar.

I flera samhällsfrågor kan det vara så, enligt Bengtsson, att ett visst alternativ kan ge nytta på längre sikt men att de nackdelar som ges på kort sikt kanske är så stora att dessa överväger. Det kan också vara så att vissa aktörer gynnas i det korta perspektivet medan andra aktörer främst missgynnas i ett längre perspektiv.

Att kunna förhålla sig till en samhällsfråga på det kritiskt-analytiskt-temporala sätt som Bengtsson beskriver menar han är viktiga egenskaper ur ett medborgarbildande perspektiv. Dessa egenskaper är sådana som behövs om en individ inte bara ska kunna agera medvetet och ansvarsfullt i den privata sfären utan om agerandet även ska riktas gentemot den offentliga och politiska sfären.

Bengtssons erfarenhet är att undervisning om hållbar utveckling, särskilt för yngre barn, ofta stannar vid det privata ansvaret eller att ansvaret ligger på samhället som helhet för att peka ut en riktning för hur individen ska bete sig. Och i många frågor kan detta vara relevant, exempelvis gällande nedskräpning, källsortering och utsläpp av freoner och andra miljöfarliga ämnen.

Men för vissa frågor som rör hållbar utveckling kan det vara nödvändigt för att få förståelse att också lägga in kritiskt-analytiskt-temporala aspekter. Detta ger då också kunskaper och färdigheter hos eleverna som de kan använda i sitt agerande som samhällsmedborgare. Den fråga som Bengtsson väljer i sin undersökning är planerandet av en naturplats.

Med rätt stöd kan elevernas analyser stärkas

I undersökningen genomförs fem lektioner med sammanlagt 94 elever i årskurs 4, där eleverna agerade politiker vid planerandet av en naturplats. Tanken är att de ska göra en hållbar samhällsplanering. Eleverna ska i rollen som politiker komma fram till beslut om hur denna naturplats bäst ska brukas.

Resultatet visar på att tre olika grundläggande sätt att uppfatta det önskvärda bruket av naturplatsen framkom hos eleverna. Dessa har olika grad av komplexitet med uppfattning 1 som den minst komplexa:

Nyttja efter önskemål. Här urskiljs egentligen inga negativa konsekvenser vid bruket av naturplatsen och inga intressekonflikter. För att ta sig vidare från den här uppfattningen behöver eleverna uppmärksammas bland annat på hur bruket kan påverka andra aktörer och hur djur- och växtarter kan påverkas negativt.
Nyttja i oförändrad natur. Här identifieras en miljöproblematik på en gemensam nivå och där all förändring av naturplatsen ses som skadlig och negativ. Alla samhällsaktörer som företag och kommun antas agera negativt gentemot miljön. Här behöver eleverna hjälp med att se konsekvenser ur ekonomiska och sociala perspektiv, där det är en möjlighet att det kan innebära negativa konsekvenser för det aktuella samhället att lämna naturplatsen orörd. För att ta sig vidare behöver eleverna också hjälp med att resonera kring hur olika krav på de olika aktörerna kan göra att lösningar hittas som tar hänsyn till såväl miljö som ekonomi och sociala delar.
Nyttja villkorat. Här uppfattas frågan som komplex och eleverna relaterar olika aktörer till olika aspekter och till andra aktörer. Intressekonflikter mellan aktörer och mellan olika aspekter beskrivs och diskuteras. Eleverna behöver här snarare hjälp med att konkretisera och kontextualisera än med att öka komplexiteten ytterligare: Vad är det specifika med just den här naturplatsen och vilka givna villkor den ger?

För att en sådan här uppgift ska fungera på ett sådant sätt att den har möjlighet att ge kunskaper och färdigheter för att vara en kritiskt analyserande medborgare, med särskilt fokus på hållbar utveckling, menar Bengtsson att några faktorer är särskilt viktiga. Arbetet behöver vara gemensamt, teoretiskt och utforskande.

Utgångspunkt bör tas i en situation där eleverna känner igen sig, men där de inte förstår hela frågan och hur de kan, bör eller ska agera. Problemet, eller problemen, i den valda frågan kan då bli gemensamt. De motsättningar som urskiljs mellan exempelvis olika aktörer eller mellan miljö och ekonomi blir gemensamt uppfattade motsättningar som gör att eleverna får en gemensam vilja att undersöka frågan med kritiskt-analytiskt-temporala glasögon.

Min egen reflektion är främst att Bengtssons undersökning visar hur ett elevaktivt arbetssätt också kräver en aktiv lärare som hjälper eleverna att öka komplexiteten i sina resonemang. Att eleverna ska vara drivande är hjälpt av ett bra upplägg och att lärarna ger stöd och utmaningar under arbetet.

Text: Anders Broman, Karlstads universitet