Att reflektera över sin återkoppling kan bidra till ökat lärande

Formativ återkoppling i syfte att främja elevers lärande och utveckling har i tidigare forskning visat sig ha stor potential. Nu visar forskning att lärares intentioner med att ge återkoppling inte alltid överensstämmer med hur den genomförs i praktiken. Ljudinspelade samtal kan hjälpa lärare att synliggöra dessa skillnader, vilket kan ge förutsättningar för ökat lärande för både lärare och elever.

Formativ återkoppling har i tidigare forskning visat sig ha stor potential för att ge stöd för elevers utveckling, lärande och fortsatta arbete. Det visar studier av bland andra Paul Black och Dylan Wiliam samt John Hattie och Helen Timperly.

Forskare som exempelvis Susan Brookhart har betonat att för att återkoppling ska ge effekt och träffa rätt måste den anpassas till eleven på ett sätt så att den uppfattas som begriplig. Den behöver dessutom ges vid rätt tillfälle, det vill säga när eleven upplever att den behövs. Villkoren för att formativ återkoppling ska vara fungerande och effektiv kan därmed beskrivas som komplexa.

I en studie av Andreia Balan och Anders Jönsson från 2021 frågar sig forskarna om intentionen med lärares formativa återkoppling stämmer överens med det sätt och med det innehåll de faktiskt ger respons till eleverna på. Det vill säga hur väl stämmer intention och handling in i lärares formativa återkopplingspraktik?

Fyra matematiklärares återkoppling studerades

I studien deltog fyra matematiklärare som undervisade i årskurs fyra och fem på mellanstadiet. Lärarna kom från tre olika skolor. I studien studerades hur sammantaget tolv elever gavs återkoppling på en matematisk uppgift som fokuserade på matematiska resonemang.

I uppgiften skulle eleverna i samtal med läraren resonera om hur många handskakningar det blir då sex personer skakar hand med varandra. I samtalen ingick även att läraren skulle ge återkoppling på elevens lösning och resonemang. Samtalen mellan läraren och eleven spelades in.

Utöver dessa samtal intervjuades även lärarna enskilt efteråt. Som en del av intervjuerna fick lärarna först förklara sina intentioner med återkopplingen varpå de därefter fick ta del av delar av de inspelade samtalen mellan läraren och eleven.

Syftet med upplägget var att låta lärarna reflektera över den återkoppling som de givit i samtalet med eleverna i förhållande till de intentioner de haft med återkopplingen. Intervjumaterialet användes sedan som en grund för forskarna att analysera hur lärarnas intention med den formativa återkopplingen stämde överens med hur den gavs i praktiken.

Återkopplingen kategoriserades på flera sätt

I studiens analys av intentioner och den faktiska återkopplingen utgick Balan och Jönsson från tre olika kategoriseringar av återkoppling i sitt arbete. Bland annat använde de Hatties och Timperleys kategorisering som illustrerar olika inriktningar av formativ återkoppling. Dessa inriktningar är:

• Uppgiftsnivå – återkoppling som relaterar till en specifik uppgift.
• Processnivå – återkoppling med syfte att ge elever tillvägagångssätt och strategier för att lösa en viss typ av uppgifter.
• Metakognitiv nivå – återkoppling som gör att eleven kan styra sitt arbete mot sina uppsatta mål i lärandet.

Den andra kategoriseringen de använde utgick ifrån om lärarna hade intentionen att ge framåtriktad återkoppling eller ej. Alltså om de hade intentionen att ge återkoppling som utmanade eleverna vidare i sitt lärande.

Den sista kategoriseringen handlade om ifall den återkoppling som lärarna gav var styrande eller utforskande. I en styrande återkoppling guidar läraren eleverna fram emot lösningen medan i en utforskande så levererar läraren sin respons genom att ställa utforskande frågor. Exempel på utforskande frågor kan vara ”Hur funkade det att göra så? Finns det nåt annat sätt att lösa det på? Kan du se ett mönster?”

Lärarna gav sällan framåtsyftande återkoppling

Studiens resultat visar att lärarnas intentioner med att ge återkoppling på uppgiftsnivå och processnivå ofta stämde överens med den återkoppling som gavs. Intentionen att ge återkoppling på metakognitiv nivå förekom knappt, vilket också stämde överens med hur lärarna agerade.

I studien berättar de exempelvis att intentionen med återkopplingen kunde vara att lära elever att kunna kommunicera sina tankar om lösningar av uppgiften (uppgiftsnivå), lära elever att använda tabeller som stöd (processnivå) eller ge återkoppling som hjälper eleven att lösa uppgiften korrekt (uppgiftsnivå), vilket de fick bekräftat i ljudsamtalen att de också gjort.

Vad gäller kategoriseringen om intentionen att ge framåtriktad återkoppling som utmanade eleverna i sitt lärande eller ej så identifierade forskarna att lärarna i hög grad hade intentionen att de önskade göra detta. Resultatet i studien visade dock att det endast var en av de fyra lärarna som faktiskt gjorde det.

När forskarna samtalade med lärarna om hur det kan komma sig att intentionen skiljer sig från hur återkopplingen gavs, så gav lärarna uttryck för brist på förberedelse och en förutfattad föreställning om att vissa metoder hör hemma i specifika årskurser och att det därför var svårt att utmana eleverna vidare i sina resonemang. Det förekom också tankar om att elever inte kan utmanas om man inte i förväg vet ”var man hamnar”.

Ljudinspelningar kan öka lärares medvetenhet om återkopplingen

I studien betonade forskarna att lärarna inte alltid uppmärksammade skillnaderna mellan intentioner och agerande, något som också noterats i tidigare forskning. Studiens resultat visar emellertid även att det är möjligt att öka lärarnas medvetenhet och göra skillnaderna synliga för dem.

En slutsats Balan och Jönsson lyfter är att klyftan mellan lärares intention och handlingar kan synliggöras genom att reflektera över inspelade samtal. När lärarna fick lyssna på sina egna återkopplingssessioner med eleverna, uppmärksammade de några av dessa överensstämmelser och avvikelser.

Genom att synliggöra skillnader öppnas en möjlighet att öka lärares medvetenheten om sin formativa återkopplingspraktik. Forskarna menar att om lärare lyckas förverkliga sina intentioner och iscensätta högkvalitativ återkoppling, kan resultatet bli att eleverna ges bättre förutsättningar att utveckla sin resonemangsförmåga.

Reflektion över återkoppling kan bidra till kompetensutveckling

Det här är ett exempel på en småskalig studie, som endast omfattar några få lärare och elever, vilket innebär att resultaten inte nödvändigtvis kan generaliseras till andra lärare eller elever. Trots det så visar Balan och Jönssons studie att det är värt att uppmärksamma skillnader mellan lärares intentioner och deras handlingar i praktiken avseende formativ återkoppling.

Att reflektera över hur formativ återkoppling ges kan enligt forskarna bidra till egen kompetensutveckling i hur man ger eleverna förutsättningar att utveckla sin resonemangsförmåga. Ljudinspelningar kan bidra i detta arbete.

Text: Johan Forsell, Linköpings universitet

Källor:

Balan, A. & Jönsson, A. (2021). Relationen mellan lärares intentioner och deras respons till elever: En studie om återkoppling som stöd för matematisk resonemangsförmåga på mellanstadiet. Educare – Vetenskapliga Skrifter, 4, 81–113.

Black, Paul & Wiliam, Dylan (1998) "Assessment and Classroom Learning", Assessment in Education: Principles, Policy & Practice, 5, 7–74.

Brookhart, S., (2008). How to give effective feedback to your students. Alexandria, USA: Association for Supervision and Curriculum Development.

Hattie, J. & Timperley, H. (2007). The power of feedback. Review of Educational Research, 77, 81-112.