Att uppfatta nyanser i förortssvenska är viktigt för att inte stigmatisera ungdomar

Personer som bor utanför ”orten” uppfattar förortssvenskan som en enda variant av slang. Eftersom slang är stigmatiserande i massmedia och majoritetssamhället, kan generaliseringen leda till negativa konsekvenser för unga förortsbor, menar Ellen Bijvoet och Karin Senter. Forskarna visar också vilken roll förortssvenskan och dess nyanser har för ungdomars identitetsskapande.

I flerspråkiga och mångkulturella bostadsområden, ibland benämnda som förorter, talas särskilt bland ungdomarna en egen variant av svenska. Rinkebysvenska, blattesvenska, multietniskt ungdomsspråk, svenska på mångspråkig grund, shobresvenska, förortssvenska eller -slang är bara några av de uttryck som används i media och forskningen för att beskriva språkbruket.

Benämningen Rinkebysvenska är inte omtyckt bland flickor som själv talar varianten

Men vad kallar de som själva använder språket varianten som talas i förorten? Karin Senter som nyligen skrev en avhandling om förortsvenskan och som publicerade en artikel tillsammans med Ellen Bijvoet om samma ämne, talade med flickor bosatta i förorten för att få ett inifrånperspektiv.

Flickorna föreslog benämningar såsom förortsspråk, ortenslang, slangspråk eller använde helt enkelt språket eller slangen. Den i medier vanliga benämningen Rinkebysvenska ogillades eftersom varianten också förekommer på andra platser i Sverige än Rinkeby, och därför upplevdes som för snäv.

Det finns stor variation i förortsslang

Det är vissa egenskaper som verkar vara typiska för slang i flerspråkiga förortsmiljöer. Dessa är bland annat

• rak ordföljd i meningar som hade krävt omvänd ordföljd i standardsvenska (Sedan hon läste boken i stället för Sedan läste hon boken)
• bakre sj-ljud (som i sju eller duscha)
• ett u-ljud som liknar y-ljud (som rusa som drar åt rysa)
• en stötig talrytm som beror på att skillnaden mellan långa och korta stavelser inte är lika stor som i standardsvenska.

Förortsslangen har dessutom en specifik satsmelodi. Meningens sista stavelse förlängs och uttalas med en stigande i stället för en fallande ton. När det gäller ordförrådet är det karakteristiskt att engelska inte är det enda språket från vilket det lånas in ord. Arabiska, kurdiska, somaliska och turkiska och andra invandrarspråk är språken som influerar.

Trots dessa gemensamma egenskaper är Bijovet och Senter noggranna med att poängtera att det inte finns ett enhetligt sätt att tala förortsslang. Tvärtom så finns det studier som visar på en stor variation mellan hur olika personer talar och också hur en och samma person varierar sitt tal beroende på samtalssituation och vem man vänder sig till.

Klangen i förortssvenskan är kvar även när språket i övrigt anpassas till standardsvenska

Ungdomarna pratar dessutom inte bara slang. Beroende på om kontexten är mer formell och vem som är samtalspartner ändras varianten. I mer standardnära varianter faller låneord och många av de karakteristiska egenskaperna bort.

Det som dock brukar vara kvar i alla sammanhang, menar Bijvoet och Senter, är det som de kallar klangen. Klangen verkar bestå av den stötiga rytmen och den karakteristiska språkmelodin.

Standardsvenska med förortsklang förväxlas med förortsslang

En studie som utfördes i Stockholm med gymnasielever som antingen kom från flerspråkiga förortsområden eller från centrala och nordöstra delar av Stockholm visade att de som mer sällan kom i kontakt med förortssvenskan inte skilde mellan förortsslang och standardnära svenska med förortsklang. Eleverna bedömde personer som talade olika varianter likadant.

Liknande resultat hittade forskarna hos personer som arbetade med arbetsförmedling, utbildning eller karriärvägledning, så kallade grindvakter. Också dessa bedömde olika talare som talade antingen förortslang eller standardnära svenska med förortsklang likadant.

Grindvakterna tyckte sig höra drag som inte fanns, men som de förväntade sig på grund av klangen, exempelvis slangord och andra avsteg från standardgrammatiken. Dessutom trodde grindvakterna att talarna hade ett lågstatusyrke eller var arbetslösa oavsett om de talade slang eller bara med förortsklang.

Detta visade sig när deltagarna skulle gissa talarnas yrke. Bijvoet och Senter drar slutsatsen att personer som bor utanför ”orten” sällan gör nyanserade bedömningar när det gäller förortssvenskan. Dessa personer skiljer sällan mellan standarsvenska med förortsklang, och förortsslang.

Slangen är stigmatiserande

Detta är olyckligt, eftersom slang mestadels är stigmatiserande. Särskild förortsslang väcker enligt Bijvoet och Senter negativa föreställningar och associationer. Som författarna skriver:

Svenska som på något sätt ´låter förortsk´ förknippas allmänt med kaxighet, tuffhet och med ´att ha attityd´ – egenskaper som visserligen kan ha förtäckt eller dold prestige för vissa grupper av språkbrukare, men som generellt inte uppfattas som öppet positiva.

Bijvoet & Senter, 2022, sidan 177

Författarna menar att den negativa bilden i media av förorten, där den kopplas huvudsakligen till sociala problem, aggression och brottslighet också formar människors attityder till språket och till människorna som förknippas med området. Detta återspeglas i de perceptionsstudier som författarna genomförde, där negativa omdömen om förortsklingande svenska och talarna av varianten, var vanliga bland både ungdomar och vuxna som inte bodde i förortsomården.

Ungdomar är medvetna om slangens dåliga rykte

Ungdomarna som talade förortsslang och som ingick i Bijvoets och Senters studie var själva medvetna om att deras förortsslang har låg status. De hade delvis integrerat de negativa associationerna i sitt eget sätt att tänka och prata om sin förortsslang och refererade till den som ”dålig svenska” eller ”förenklat språk”.

De var enligt Bijvoet och Senter också medvetna om att de behöver anpassa sitt språkbruk för att bemöta majoritetssamhällets förväntningar, så som att bli tagen seriöst eller för att få ett jobb. Pressen att anpassa sig till dominerande samhällsnormer var påtaglig i samtalen som forskarna förde.

Slang är ett typiskt gruppspråk

Samtidigt blev det tydligt att förortspråket är ett uttryck för ungdomars identitet. Bijvoet och Senter beskriver att ungdomar upplever att de förminskar och förställer sig när de avviker för mycket från sitt förortsspråk. I språket finner man gemenskap, man känner sig hemma och kan vara trygg och lekfull.

Dessutom vill ungdomarna ofta inte framstå som ”svennifierade”, särskilt inte inför sina kompisar från förorten. På så sätt bibehåller dessa ungdomar, exempelvis i klassrummet, ett språk som tydligt markerar härkomsten från förorten.

Därmed är förortsvenska ett typiskt gruppspråk som gör det möjligt att gå in och ut ur grupperna. Med språket kan individen ingå i och identifiera sig med en grupp och ta avstånd från en annan. Detta väljs och anpassas från situation till situation.

Förortssvenska med klang är bara ett av många sätt att prata något slags dialekt

Ungdomar vet alltså att slangen kan ligga dem i fatet när de befinner sig utanför förorten eller i mer formella sammanhang och anpassar sig ofta för att bli accepterade genom att prata en mer formell standardnära svenska.

Det är därför viktigt, menar Bijvoet och Senter, att lyfta fram nyanser i förortsförankrat tal och problematiskt om personer blandar ihop standardnära svenska med förortsklang, med slang. De pläderar för att erkänna förortssvenska med klang som bara ett av många sätt att tala en mer formell svenska med något slags sociodialektal intonation.

Den är helt enkelt en färgning (eller klang) i en standardnära svenska, som signalerar att talaren har mångspråkig förortsbakgrund, ungefär på samma sätt som det kan höras att någon har göteborgsk arbetarbakgrund även när personen talar en formell svenska.

Bijvoet & Senter, 2022, sidan 174

Text: Susan Sayehli, Stockholms universitet

Källor:

Bijvoet, Ellen & Senter, Karin (2021). Förortsförankrat tal – ett inifrån och ett utifrånperspektiv. I: Språk och stil 31(1), s. 166–200.

Ganuza, Natalia (2008). Syntactic variation in the Swedish of adolescents in multiethnic urban settings: subject-word order in declaratives, questions and subordinate clauses. Doktorsavhandling, Centrum för Tvåspråkighetsforskning, Stockholms universitet.

Senter, Karin (2022). Att göra förort. Om språkliga resurser hos gymnasieungdomar med mångspråkig.

Sundgren, Eva. (2024) Sociolingvistik. Tredje upplagan, Liber.