Barns tidigare erfarenheter är värdefulla resurser vid kreativt lärande för hållbar utveckling

Kreativt arbete kan gynna barns lärande för hållbar utveckling i förskolan. En studie kom fram till fem viktiga aspekter som kan vara till hjälp för förskollärare när de guidar barnen. När barnen kommit bortom de lösningar som de redan känner till kan förskolläraren fortsätta att stödja den kreativa processen med positiva estetiska omdömen.

Kreativitet och att föreställa sig saker kan vara viktiga resurser i förskolan för att utveckla barns förmåga att hantera hållbarhetsfrågor. För att möjliggöra kreativitet, det vill säga att låta barnen utforska nya och användbara idéer, är det viktigt att vara lyhörd för frågor och undringar kopplade till barnens egna liv. Men detta kräver i sin tur en avvägd balans mellan att välja ut innehåll som barnen ska lära sig och att undervisa om det innehåll som uppstår i stunden.

Resultaten från en studie av Cecilia Caiman och hennes medförfattare kan ge stöd för reflektioner om hur en sådan undervisning kan planeras och genomföras. Forskarna undersökte hur en grupp med fem barn med guidning av en förskollärare skapade lösningar till ett hållbarhetsproblem som ett av barnen uppmärksammat.

Problemet var hur äpplen på ett träd som ingen tog hand om skulle kunna komma till nytta. Lärandet, som från början var inriktat mot konsumtion, breddades under arbetet med hållbarhetsproblemet till att handla om hur barnen kunde bidra till djurs välfärd. Det var tack vare förskollärarens didaktiska insatser som arbetet utvecklades till en kreativ process, menar Cecilia Caiman.

– Det handlar om det didaktiska lyssnandet, att lyssna och fånga in barnens autentiska fråga, en hållbarhetsfråga i detta fall som handlar om matresurser och hur dessa också kan gagna djuren i närmiljön.

Fem aspekter är viktiga för kreativt lärande för hållbar utveckling i förskolan

Förskolläraren som deltog utformade lärandeaktiviteterna. Forskarna spelade in på video när barnen skapade material kopplat till hållbarhetsproblemet. Dessa inspelningar analyserade de sedan för att utforska hur barn, förskollärare, olika material och kontexten bidrog till de kreativa processerna.

Resultatet visar på fem viktiga aspekter av kreativt lärande för hållbar utveckling:

• Autentiska problem är en bra utgångspunkt.
• Tidigare erfarenheter är värdefulla som resurser.
• Tillgång till material och kreativa kontexter stödjer skapande.
• Föreställningsförmåga ger näring till den skapande processen.
• Positiva estetiska omdömen från förskolläraren är ett viktigt bidrag.

Denna modell kan med fördel användas när syftet är att initiera, stödja och utveckla kreativitet för hållbarhet i undervisningen, menar Cecilia Caiman.

Undervisningen utgick från barns autentiska problem

Undervisningen bestod av tre olika faser, inledning, utveckling och avslutning. I den första, inledande fasen, fångade förskolläraren upp ett problem som ett av barnen upptäckt.

Undervisningen utgick från en pojkes undringar över varför de vuxna inte plockade äpplena som hängde i ett träd. Barnen fick arbeta med att föreslå hur detta skulle kunna lösas. Det ledde till att barnen ritade stegar och skyltar som skulle kunna hjälpa förbipasserande att plocka äpplen.

För att bedöma om barnen arbetade kreativt bedömde forskarna dels om idén kan vara användbar nu eller i framtiden, dels om idén är ny utifrån barnets kunskap och erfarenheter.

Baserat på detta menar forskarna att denna typ av teckningar kan ses som konventionella lösningar som barnen känner igen från sin vardag. Barnen arbetade alltså i detta skede ännu inte kreativt.

Men trots att det kan uppfattas som att barnen repeterade ett känt mönster snarare än att de föreställde sig något nytt, kan sådana tidigare erfarenheter vara en värdefull resurs. Detta framkom när förskolläraren uppmärksammade ett barns uttalande om att de bruna, övermogna äpplen som barnet ritat kunde ges till djuren. Förskolläraren frågade då hur djuren ska kunna hitta maten.

Kreativa kontexter och okodade material öppnade för skapande

Frågan om hur djuren ska kunna hitta maten ledde vidare till en kreativ process där barnen använde sin föreställningsförmåga för att lösa det nya problemet. Även i denna andra fas – utvecklingsfasen –  av undervisningen fick barnen göra bilder eller installationer om hur de skulle kunna lösa problemet.

De kreativa lösningar som barnen utvecklade innehöll bland annat en skylt för flera sinnen. Denna skylt var speciellt utformad för älgar, som leds till äpplena både via syn och doft. Ett annat barn ritade en bild som visade hur hon, genom att skapa olika typer av synliga och osynliga djurspår på marken, kan guida djur av olika storlek mot en behållare med äpplen.

Till sin hjälp i arbetet hade barnen olika former av okodade material. Det innebär saker som barnen kan använda i sitt skapande som inte har en sedan tidigare tydlig funktion.

Det kan till exempel vara återbrukade objekt, men även mer traditionella material för skapande som piprensare, papper och så vidare. Enligt forskarna är fördelen med okodade material att de inte styr barnens skapande process i en viss riktning på grund av materialens etablerade funktioner.

Det kreativa arbetet fortsatte i den tredje och avslutande fasen där barnen fick prova sina idéer utomhus i ett skogsparti. Här fick barnen alltså installera sina lösningar i en miljö där djuren skulle kunna vara.

Förutom de ovan nämnda lösningarna, byggde ett barn sin lösning där en behållare med äpplen på olika sätt utrustades så att djur skulle kunna komma åt äpplena. Det innebar till exempel olika typer av dörrar, och ett par händer som kunde hjälpa till om det rullade ut äpplen.

– Resultaten blev verkligen kreativa där helt nya containrar till djur skapades. Spännande och ovanliga lösningar som bidrar till djurens väl och ve – äppelresurserna till gagn för alla djur, säger Cecilia Caiman.

Förskolläraren har en viktig stödjande roll för barnens kreativa processer

I den andra och tredje fasen av arbetet var det tydligt att barnen skapade lösningar som både var användbara och nyskapande ur barnens perspektiv, vilket innebär att de arbetade kreativt. Forskarna såg dock att de material som utomhusmiljön erbjöd inte utnyttjades i den kreativa processen, något de menar hade kunnat ta den till en ännu högre nivå.

Förskolläraren hade flera viktiga funktioner under lärandet. Förutom att fånga upp en hållbarhetsfråga som barnen uppmärksammade var det förskolläraren som bjöd in barnen att använda sin fantasi för att gå bortom välkända lösningar på problemet.

En tredje viktig funktion var att ge positiva estetiska omdömen om det barnen ritade och byggde. Detta gav stöd till barnens skapande process och underlättade för dem att behålla ett kreativt flöde. Genom att inta en ganska perifer roll under den kreativa processen undvek förskolläraren att avbryta barnens verksamhet.

Text: Gunnar Höst, Linköpings universitet

Källa:

Caiman, C., Hedefalk, M., & Ottander, C. (2022). Pre-school teaching for creative processes in education for sustainable development – invisible animal traces, purple hands, and an elk container. Environmental Education Research, 28(3), 457-475.