Kroppen skapar kunskap i förskolan

Barns lärande sker genom kroppen och alla sinnen. Därför behöver förskolläraren lyssna in och använda sin kropp i mötet med barnen, för att stärka deras erfarenheter genom gester, mimik och rörelser, visar flera olika studier.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Om man googlar på kroppen i förskolan, får man ungefär 550 000 träffar. Kroppen kopplas till olika perspektiv som biologiska, pedagogiska, psykologiska och estetiska. Motiven till att aktivera kroppen i förskolan är flera. Det kan handla om att stimulera barns sinnen, kroppsliga självförtroende eller att bidra till ett hälsosamt liv.

Andra uppslag anknyter till att stärka barns kroppsliga integritet eller att erbjuda lustfyllda rörelsetillfällen. Forskningen pekar på vikten av kroppslig kunskap och kroppslighet i förskolan. Men vad kan det betyda i förskolans utbildning?

Barns kroppsliga kompetenser

Kroppen kommunicerar med sitt individuella kroppsliga språk genom gester, ansiktsuttryck, kroppshållning och rörelsemönster. Det menar Duesund som beskriver kroppen som en helhet och drar liknelser till konstnärliga uttryck. En målning kommunicerar ett innehåll genom färger. Ett musikstycke sitt genom toner.

Förståelse genom kroppen är centralt menar Fredriksen i en studie från 2015. ”Att erkänna kroppsligheten betyder att erkänna lärande genom sinnen, aktiviteter och erfarenhet”. Hon lyfter fram sex olika kroppsliga kompetenser hos yngre barn i förskoleåldern:

Att uppfatta och uppmärksamma.
Att ta initiativ till samspel och lek.
Att uppleva helheter och införliva erfarenheter i kroppen.
Att förstå och kommunicera genom kroppsspråk.
Att fantisera.
Att skapa meningsfulla aktiviteter genom en kombination av tidigare och nya erfarenheter.

För att kunna möta barnen kroppsligt, pekar Pape Pedersen i en studie från 2019 på vikten av förskollärares utveckling av sin ”pedagogkropp”. En kroppsligt orienterad pedagogik innebär både att möta det kroppsliga barnet och att möta barnet kroppsligt.

I Fredriksens studie fick några 1-3-åringar undersöka olika material som pinnar, garn, kartonger, ull, sand och lera. Barnen använde inte sina händer. De utforskade materialen med hela kroppen genom att rulla, stampa och hoppa. Det rådde en febril aktivitet i rummet.

Att få en ökad kroppslig förståelse

Vi erfar, förstår och lär känna världen med utgångspunkt i kroppen. Medvetandet är ett ”jag kan” i stället för ett ”jag tänker att”. Det menar Merleau-Ponty som hävdar att identitet och kropp är sammanlänkade.

År 2019 genomförde Lindqvist en studie med 56 förskollärarstudenter. Syftet med studien var att tolka och förstå studenternas skriftliga reflektioner över sin lärprocess i dans, rörelse och drama. Kursen innehöll olika praktiska workshops kombinerat med teoretiska inslag. Studenternas reflektioner visade att kursen hade bidragit till en ökad förståelse för kroppens betydelse i förskolläraryrket.

Förskollärarstudenterna reflekterade över sina ledarskapsförmågor kopplat till kroppen. De uppmärksammade tidigare erfarenheter av kroppen i mötet med barn under sin verksamhetsförlagda utbildning. ”Jag som student var ofta inte med utan stod på sidan väldigt mycket och tittade på. Det var ett eget beslut och val då jag kände mig osäker på att gå loss så pass mycket som pedagogerna gjorde”.

Till skillnad från ett ”jag kan” beskrev hälften av studenterna en upplevd känsla av osäkerhet. Några studenter uttryckte en rädsla för att misslyckas och en längtan efter att känna sig obesvärade och kroppsligt spontana. Å ena sidan utmanade deltagandet i dans, rörelse och drama, känslan av trygghet i kroppen.

Å andra sidan uppfattades utforskandet som inspirerande och lustfyllt. En lärdom efter avslutad kurs, handlade om vikten av att använda sin kropp i mötet med barnen. Detta för att kunna möta och stärka barnens kroppsliga erfarenheter.

Förskollärares kroppsliga kunskap

Forskarna Dahl och Østern använder begrepp som det performativa lärandet. Det performativa lärandet beskrivs som en skapande process där kropp, tankar, känslor och relationer involveras. När förskollärare är i sin kropp kan det enligt Pape Pedersen bidra till en kroppslig följsamhet till kollegor och barn.

I Pröckls avhandling från år 2020, var syftet att beskriva, tolka och analysera hur förskollärares kunskaper är kroppsliga och visar sig i handling. Materialet utgår bland annat från deltagande observationer, filmer, samtal och intervjuer med förskollärare. Samtliga resultatkapitel anknyter till kroppen: Den skickliga kroppen. Den inramande kroppen. Den om-sörjande kroppen och När kroppen tränger sig på.

Förskollärares kroppsliga skicklighet

I undersökningen fördjupas och synliggörs förskollärares kroppsligt situerade kunskap och dess betydelse i olika möten som sker i förskolan. Det kan till exempel handla om förskollärarens om-sörjande kropp som i följande vardagshändelse.

Ett barn har klämt sitt finger innan en påklädningssituation. I förskolans hall är det många barn som tar på sig ytterkläderna samtidigt. Ljudnivån är hög. Förskolläraren uppmärksammar alla, lyssnar, svarar på frågor, knäpper någons jacka. Allt sker parallellt med omsorgen om barnet som har klämt fingret. Förskolläraren och det ledsna barnet hjälps åt med påklädningen. Förskollärarens om-sörjande kropp uttrycks i närhet, beröring, ögonkontakt och röstläge.

Pröckl använder ordet skicklighet i sin beskrivning av förskollärarnas kroppsliga möten med barnen. Skicklighet handlar om ständiga överväganden i de situationer som uppstår. Vid bokläsning och val av bok tar man hänsyn till enskilda barns mående, platsen i rummet, atmosfären, vad som har hänt innan och vad som följer efter. Med utgångspunkt i den kroppsliga kunskapen, visar förskollärarna på en praktisk klokhet där empati, omsorg och trygghet utgör grunden.

Förskollärares kroppsliga kunskap och följsamhet är väsentlig i mötet med enskilda barn och gruppen som helhet. Pröckls begrepp ”empatisk timing” pekar på en förmåga ”att lyssna framåt och mitt i allt som händer i vardagen vara i samspel med sin barngrupp på ett musiskt sätt, så att det uppstår sväng istället för osynk och dialog istället för tjat.”

Kroppen som en helhet

Kroppslig kunskap och kroppslighet utgår från förståelsen av kroppen som en helhet. Kroppen har sitt eget budskap genom sitt personliga kroppsliga språk. Barns lärande sker genom kroppen och alla sinnen. Forskningen pekar på de minsta barnens kroppsliga kompetenser, som att kommunicera med gester, mimik och rörelser.

Av den anledningen behöver förskolläraren lyssna in och möta barnen kroppsligt. Medan förskollärarstudenter kan uttrycka en kroppslig osäkerhet, visar Pröckl på de erfarna förskollärarnas skicklighet.

Text: Anna Lindqvist, Umeå universitet

Källor:

Dahl, Thomas & Østern, Tone Pernille (2019). Dybde// læring med overflate og dybde. I Tone Pernille, Østern, Thomas, Dahl, Axel, Strømme, Jesper, Aagaard Petersen, Anna-Lena, Østern & Staffan, Selander. Dybde// læring – en flerfaglig, relasjonell og skapende tilnærming. Oslo: Universitetsforlaget.

Duesund, Liv (1996). Kropp, kunskap och självuppfattning. Stockholm: Liber.

Fredriksen, Biljana C. (2015). Förstå med kroppen. Barns erfarenheter som grund för allt lärande. Stockholm: Liber.

Lindqvist, Anna (2019). Bortglömda kroppar i ett akademiserat förskollärarprogram?: om förskollärares lärprocess Länk till annan webbplats.. På Spissen, 5(1), 43-64.