Fasta nivågrupperingar motverkar likvärdighet

Fasta nivågrupperingar som är bestående under en lång tid medför negativa följder för både elever och lärare. Individanpassad undervisning bör ske i heterogena lärmiljöer eller inom ramen för tillfälliga nivågrupperingar, och ta hänsyn till att lärande ofta gynnas i miljöer där elever lär av varandra, enligt flera studier.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Nivågruppering är en form av differentiering

Nivågruppering kan beskrivas som en form av differentiering, enligt en kunskapsöversikt om elevgrupperingar med fokus på matematik, publicerad av Wallby med flera. Denna typ av differentiering innebär att eleverna undervisas i ett ämne i en lärmiljö som bara inkluderar elever som antas uppfylla samma kriterier.

Enligt Wallby med flera differentieras eleverna utifrån olika kriterier, som till exempel prestations- och ambitionsnivå, kön, intresse eller inlärningsstil. Denna differentiering är en alldeles för ofta förekommande praxis hos aktörer på skolnivå.

Joanna Giotas och Ingemar Emanuelssons artikel om differentieringspraktiker i skolan under 100 år visar en ökning av nivågrupperingar sedan 1990-talet. Denna ökning av att i praktiken skilja ut, dela in och särbehandla elever är varken förankrad i utbildningspolitiska beslut eller i pedagogisk och psykologisk forskning.

Införandet av det fria skolvalet och den växande konkurrensen mellan skolorna om elever bidrog, enligt Giota och Emanuelsson till denna ökning. I syfte att hantera den ökade konkurrensen sätts lågpresterande eller störande elever i särskilda grupper. Denna differentieringspraxis görs inte alltid utifrån elevernas bästa. I stället differentieras eleverna i syfte att hålla en genomsnittligt hög prestationsnivå för att öka skolornas attraktionskraft, menar Giota och Emanuelsson.

Forskningen kritiserar fasta nivågrupperingar

Omfattande vetenskapliga studier visar att grupperingar av elever utifrån liknande förutsättningar och prestationer varken leder till högre akademiska resultat eller ökad individuell anpassning av undervisningen. Dessa studier visar även att fasta nivågrupperingar, tvärtom, kan medföra allvarliga negativa följder vad gäller skolans likvärdighets- och demokratiuppdrag. Några negativa följder av fasta nivågrupperingar är:

  • Minskat skolansvar för individualiserad undervisning.
  • Begränsade effekter på skolprestationer samt djupa negativa effekter för likvärdighet.
  • Negativa följder för elevernas upplevelser av tillhörighet till skolans undervisning.
  • Begränsade möjligheten att erbjuda lågpresterande elever pedagogiska aktiviteter som främjar självständiga lärandeprocesser.
  • Risk för skolavhopp eller en känsla av alienation bland lågpresterande elever.
  • Risk för minskad deltagande i framtida skolaktiviteter på grund av avhopp och bristande motivation om nivågrupperingar görs redan i tidig ålder.

Sammanfattningsvis visar en ansenlig mängd forskning att nivågruppering medför olika former av negativa effekter vad gäller exempelvis skolprestationer, självständiga lärandeprocesser, skolavhopp och känslan av tillhörighet.

Utifrån det föreslår Johanna Giotas forskningsöversikt om individuell undervisning i stället förändrade arbetssätt inom skolans ordinarie undervisning i syfte att ge alla elever det individanpassade stöd de behöver.

Skolpersonalen är ofta positiv till nivågruppering

Yi-Le Wongs och Paula Kwans forskning inom pedagogik visar ett brett stöd för nivågrupperingar hos skolledare. En stor majoritet av de rektorer i skolor i Hong Kong som intervjuades i Wongs och Kwans studie bedömer indelningen av elever utifrån prestationsnivå som ett effektivt pedagogiskt verktyg för såväl elever som lärare och skolor. Rektorer understryker sitt stöd för nivågrupperingen med följande argument:

  • Nivågruppering underlättar utveckling av anpassad undervisning med hänsyn till alla elevers särskilda behov.
  • Nivågruppering underlättar marknadsföringsstrategier för att öka skolornas attraktionskraft då eleverna förväntas visa högre prestationsnivå än i blandade grupper.
  • Nivågruppering underlättar skolans arbete för att tillmötesgå de särskilda behov som högpresterande elever har.

Samtidigt kritiserar Wongs och Kwans studie de skolaktörer som förespråkar fasta nivågrupperingar för att dessa aktörer

  • utgår från en begränsad lärandesyn som missar de sociala dimensionerna i lärandeprocessen
  • betraktar elevgrupperingar som homogena och ignorerar därigenom elevers individuella behov
  • negligerar kamrateffekten i lärandeprocessen samt det faktum att lärande ofta sker i miljöer där elever lär av varandra.

Wongs och Kwans studie visar även att fasta nivågrupperingar medför negativa följder även för lärare genom att de riskerar olikvärdiga arbetsvillkor. Med detta menas att mindre erfarna och nyexaminerade lärare ofta placeras hos lågpresterande elevgrupper med sämre arbetsvillkor och resurser. Erfarna och välmeriterade lärare har i stället flera möjligheter att välja de grupper de vill undervisa och får enligt studien även bättre arbetsvillkor.

En studie om nivågruppering i engelska skolor från Becky Taylor med flera visar på skolpersonalens motstånd mot att acceptera resultatet från omfattande och väletablerade forskningsstudier om nivågrupperingars negativa effekter för elever från socioekonomiska utsatta miljöer i England. Denna studie visar även på skolpersonalens motstånd mot vetenskaplig beprövad kunskap om nivågrupperingens begränsade effekter på höjda elevprestationer.

Enligt Taylor med flera bygger skolpersonalens motstånd mot heterogena lärmiljöer på rädsla som reproduceras och upprätthålls genom organisatoriska och politiska mekanismer baserade på krav på resultatredovisning och ökad konkurrens mellan skolor.

Dessa mekanismer skapar en ond cirkel som leder till skolpersonalens motvilja att arbeta med heterogena lärmiljöer eftersom de uppfattas som svåra och riskfyllda. För att avbryta denna onda cirkel på skolnivå rekommenderar Taylor med flera, särskild kompetensutveckling med fokus på vetenskaplig kunskap om nivågrupperings negativa prestations- och likvärdighetseffekter.

Fasta nivågrupperingar är ett hinder för likvärdighet

Lärarens professionella omdöme bör avgöra hur nivågruppering bäst kan användas som instrument för likvärdighet. Med detta syfte i åtanke finns det en poäng med att skolpersonalen alltid reflekterar över huruvida nivågrupperingars eventuella positiva effekter överväger dess negativa följder för elever med olika kognitiva förmågor.

Svensk och internationell forskning har visat att fasta nivågrupperingsstrategier medför både långsiktiga skador för lågpresterande elevers självkänsla och begränsade möjligheter att utveckla likvärdiga lärmiljöer. Dessa typer av nivågrupperingar är inte heller i linje med skollagens bestämmelser om individanpassad undervisning.

Tillfälliga nivågrupperingar och individanpassat pedagogiskt stöd inom den ordinarie undervisningen kan dock bli fruktbara pedagogiska strategier för att hantera alla elevers behov inom ramar för heterogena lärmiljöer.

Text: Guadalupe Francia, Silvia Edling och Signhild Olsson

Se även: En likvärdig utbildning för högpresterande kräver individanpassning

Källor:

Brown, C. (2017) Favourite places in school’ for lower-set ‘ability’ pupils: school groupings practices and children’s spatial orientationslänk till annan webbplats. CHILDREN’S GEOGRAPHIES, 2017 VOL. 15, NO. 4, 399–412.

Deunk, M. I., Jacobse, A. E., de Boer, H., Doolaard, S., & Bosker, R. J. (2018). Effective differentiation Practices: A systematic review and meta-analysis of studies on the cognitive effects of differentiation practices in primary educationlänk till annan webbplats. Educational Research Review, 24, 31-54.

Giota, J (2013) Individualiserad undervisning i skolan– en forskningsöversiktlänk till annan webbplats. Stockholm: Vetenskapsrådet.

Giota, J. & Emanuelsson, I. (2015) Differentieringsproblematiken i en skola för alla under 100 årlänk till annan webbplats. Vägval i skolan. Artikel Nr. 1. 2015.

Hattie, J. A. (2009). Visible learning. A synthesis of over 800 meta-analyses relating to achievement. New York: Routledge.

Mazenod, A. , Francis B., Archer L., Hodgen J., Taylor B , Tereshchenko A and Pepper D. Nurturing learning or encouraging dependency? Teacher constructions of students in lower attainment groups in English secondary schools. Cambridge Journal of education 2019, vol. 49, no. 1, 53–68.

Roberts-Holmes, G. & Kitto, E. Early Years Ability Grouping and the Pedagogical Constraints upon Children's Learning Identities Education 3-13, v47 n7 p854-861 2019.

Taylor,B. Francis,B., Archer, L., Hodgen, J., Pepper,D., Tereshchenko, A. & Travers, M.C. (2017) Factors deterring schools from mixed attainment teaching practice, Pedagogy, Culture & Society, 25:3, 327-345, DOI: 10.1080/14681366.2016.1256908.

Wallby, K., Carlsson, S. och Nyström, P. (2013) Elevgrupperingar – en kunskapsöversikt med fokus på matematikundervisning. Stockholm: Skolverket.

Werblow , Urick, A. & Duesbery, L. (2013) On the Wrong Track: How Tracking is Associated with Dropping Out of High School.länk till annan webbplats Equity & Excellence in Education,46:2, 270-284.

Wong Y-L, & Kwan, P. School Leadership and Social Justice: A Conceptual Analysis with Some Observations in Hong Konglänk till annan webbplats. I R. Papa (ed.), Handbook on Promoting Social Justice in Education, Springer Nature Switzerland AG 2020.

Publicerad 04 oktober 2021.