Forskare och förskollärare utvecklar undervisningen i dans

Att erbjuda barnen olika estetiska uttrycksformer såsom dans ingår i förskollärares professionella arbete. Förskollärare kan tillsammans med forskare skapa ny kunskap om och utveckla dansens undervisningspraktik på förskolan. Det visar ett nytt aktionsforskningsprojekt.

Vi bör överväga förlorade dagar när vi inte dansat minst en gång.

Friedrich Nietzsche

För de flesta små barn är det naturligt att använda hela kroppen för att röra på sig eller uttrycka sig, och detta långt innan de kan använda andra kommunikativa sätt. Enligt historikern Ann-Katrin Hatje har förskolepionjärerna historiskt tagit starkt intryck av den tyske pedagogen Fröbel, som betonade den estetiska rörelsen genom musik-, finger- och rörelselekar. Och inom förskolan har på senare tid utvecklats en stark tradition kring musik/rytmik och rörelse/dans.

I dag deltar många barn under sin förskoletid i dans kring midsommarstången och kring julgranen. Förskolan är en viktig aktör i att främja att alla barn skall utveckla en allsidig rörelseförmåga. Barn stimuleras och utmanas i sin förskolevardag dels genom fysiska aktiviteter såsom i rörelseaktiviteter, lekar, sånglekar, danslekar, musikaktiviteter, likväl som planerade och spontana uteaktiviteter, och dels genom att använda olika estetiska uttrycksformer.

Dansen i förskolan utgör ett av de estetiska uttryck som ger barnen möjlighet att kommunicera, samtidigt som den ger möjligheter att förmedla eller uttrycka sådant som kan vara svårt med det verbala språket. Därför har den en betydelsefull meningsbärande funktion.

I Läroplanen för förskolan står att förskolan skall se till att varje barn utvecklar förmåga att skapa samt förmåga att uttrycka och kommunicera upplevelser, tankar och erfarenheter i olika uttrycksformer som bild, form, drama, rörelse, sång, musik och dans. I denna formulering kan vi notera att dansen har lika stark ställning som de andra estetiska skapande uttrycksformerna. Här betonas också skapandet av dans och inte enbart att uttrycka och kommunicera med dans.

Begreppet undervisning har förts in i förskolans reviderade läroplan, liksom förskollärares ansvar för att leda dessa målstyrda processer. Det vi kan konstatera är att dans ingår i förskolans undervisning, och därmed i förskollärares professionella arbete. Dock visar några studier att det är ovanligt att arbeta kontinuerligt med dans i förskolans verksamhet, vilket kan handla om professionens bristande kunskap om och i dans, enligt Lindqvist, 2018.

Forskningen om dans i förskolan har en begränsad volym, och fokus har enligt Lindqvist oftast varit på till exempel genusaspekterna. När det gäller förskoledidaktisk forskning i området dans och yngre barn, så har denna en mycket begränsad omfattning.

I den här artikeln presenteras en ny praktiknära forskning om undervisning i dans i förskolan av Lindqvist och Pastorek Gripson (2022). De belyser förskollärarnas perspektiv gällande deras erfarenheter av, och didaktiska reflektioner om, undervisning i dans, vilket sammantaget ger ett värdefullt bidrag inom forskningsfältet skapande dans i en förskolekontext.

Aktionforskningsstudie om undervisning i dans

Till skillnad från tidigare forskning har Lindqvist och Pastorek Gripson använt ett praktiknära närmande för att studera dansen i förskolans kontext genom ett aktionsforskningsprojekt. Rönnerman (2018) menar att aktionsforskning i en förskolekontext bygger på att forskare och verksamma förskollärare forskar tillsammans och att forskningsdeltagarnas egna frågeställningar och erfarenheter från praktiken tas tillvara.

Aktionsforskningen har alltså en praktisk inriktning, cyklisk process och kräver aktivt deltagande av alla medverkande. Lindqvists och Pastorek Gripsons artikel visar hur såväl forskarna som förskolans personal gemensamt utforskar och samtalar om undervisning i dans i förskolan med en direkt koppling till praktiken, i syfte att utveckla och förändra och förstå praktiken på ett nytt sätt.

I detta aktionsforskningsprojekt har två förskolor från en innerstadsmiljö i en storstad involverats, där tre förskollärare och en rektor har varit centrala aktörer för projektet. De nyttjade såväl fysiska som digitala träffar för att tillsammans reflektera över och diskutera olika undervisningstillfällen, inspelade filmer med situationer där dans förekom, undervisningsbegreppet relaterat till förskolan och dans, hur barn lär andra barn en viss koreografi etcetera. Det genomfördes även två fortbildningsdagar med initiativ från Institutet dans i skolan.

Det finns en skillnad mellan dansundervisning och undervisning i dans

Lindqvist och Pastorek Gripson påtalar en skillnad mellan begreppen dansundervisning och undervisning i dans på förskolan. Det förstnämnda, den frivilliga dansundervisningen utanför förskolan, beskrivs som att den genomförs med ledning av en danslärare som planerar och genomför en danslektion, där eleven lär sig en dans/rörelsevokabulär, utvecklar dansens uttryck till musiken och har ett konstnärligt perspektiv. Det sistnämnda, undervisning i dans på förskolan, är mer omfångsrikt och styrs av skollagen, läroplanen och av de lokala styrdokumenten och undervisningen leds av en förskollärare.

Förskollärarna i Lindqvists och Pastorek Gripsons studie uppfattade dock att det finns en otydlighet kring dansen i läroplanen, då det inte finns någon vägledning för olika tekniker eller hur dansen skall utföras. Dans som en del av förskolans undervisning innebär att förskollärarna är mer processinriktade och flexibla, såväl i de spontana som planerade undervisningssituationerna, för att fånga barnens intresse, utveckla den kreativa förmågan och kommunicera med varierade uttrycksätt. Förskollärares kunskaper och ämneskompetenser är alltså avgörande för hur undervisning i dans genomförs.

Modeller för dansundervisning

I artikeln lyfts tre modeller för dansundervisning fram, vilka bygger på Smith-Autards indelning:

• The educational model – som förkommer i offentliga utbildningsväsen. Öppen och processinriktad undervisning som bygger på barns idéer, rörelse och gestaltningar.
• The professional model – som förkommer i den frivilliga dansverksamheten. Produktinriktad undervisning med dansteknik, instudering av koreografier och lärarstyrda aktiviteter.
• The midway model – där såväl process som produkt sammanfogas i undervisningen med både barninitierade och lärarstyrda moment.

Förskollärarna i Lindqvists och Pastorek Gripsons studie kände igen sin processinriktade undervisning i Smith-Autard-modellens ”the educational model” och ”the midway model”. Dock för de ett resonemang om att arbeta med produktinriktat arbete, såsom dansföreställningar. Att på ett fördjupat sätt kunna arbeta och utveckla ett dansinnehåll ansågs som en möjlighet till att höja dansens status på förskolan.

Förskollärarnas erfarenheter och reflektioner av undervisning i dans

När förskollärarna beskriver sitt arbete med undervisning i dans så handlar det om att aktiviteterna inramas med förskoledidaktik och temaarbete, och inte kläs med dansrelaterad terminologi eller vokabulär, det vill säga koreografier eller danstekniker. Studien visar att förskollärarna arbetade på ett varierat sätt med dans i sin undervisning, från att barn uppmanades imitera dans (exempelvis från Melodifestivalen eller Svansjön) till att barnen fick erbjudande om eget skapade, egna gestaltningar och rörelser. Förskollärarna resonerade om betydelsen av att utgå från barnens intresse, och att utmana och involvera dem, vid utformandet av vissa undervisningstillfällen.

Genom pedagogernas medvetna val av att arbeta med olika dansgenrer, där barnen imiterade rörelseförebilder, fick barnen genom sitt deltagande kunskaper om dans. Förskollärarna reflekterade även över olika typer av material som de använde i sin undervisning, som ibland behövde ramas in på ett nytt sätt, som till exempel då materialet kunde uppfattas av barnen som genuskodat (till exempel danskjol).

Ett intressant exempel som lyfts i artikeln gäller hur förskollärarna arbetade med dans och artefakten Blue bots. Blue bot är en robot som kan programmeras. Syftet var att koppla ihop dans med ett annat lärande, där det nyttjades digitala verktyg. Barnen fick programmera robotarna, det vill säga skapa dansmönster, och sedan imitera robotarnas rörelse. Här användes dansen instrumentellt för att gynna lärandet i programmering, vilket var centralt för undervisningen.

Att vara förebild eller styra barns dans

I artikeln uppmärksammas förskollärarnas reflekterande över kroppslighet i dansen med särskilt fokus på vad det kan betyda att förskolläraren själv deltar i undervisningen, det vill säga att hen också själv dansar med barnen. Här har Lindqvist och Pastorek Gripson funnit två olika närmanden bland pedagogerna; ett sätt var att pedagogen själv deltog i undervisning i dans och det andra sättet var att visa bilder på professionella dansare när de dansar.

De pedagoger som fysiskt deltog uttryckte en ambivalens över hur mycket de kunde styra och begränsa barns frihet i dansen, då pedagogers dans och rörelse kunde utgöra modeller för dem och styra dem mot en norm, samtidigt som barnen också kunde härma och inspireras av pedagogernas rörelse och uttryck.

Att utveckla praktiken tillsammans

Lindqvists och Pastorek Gripsons aktionsforskningprojekt visar att det kollegiala reflekterandet, återkopplingen och uppföljningen tillsammans med forskarna medfört förändringsprocesser i förskollärarnas arbete. Genom att följa två förskolors arbete med undervisning i dans, där såväl planerad som spontan undervisning genomförts, har det visats att

• förskollärarna har en vid förståelse av dans
• dansen används dels som estetiskt uttryck (dansens egenvärde) dels som metod/verktyg/medel för att underlätta lärandet i andra områden
• förskollärarna har varierande ämneskunskaper i dans.

Undervisning i dans i förskolan kan sägas vara inbäddad i utvecklandet av barns kroppsliga lärandeprocesser, och studien visar på intressanta fynd gällande förskollärarnas resonemang om undervisningens innehåll, dansens möjligheter och deras egen roll i dansundervisningen.

Text: Maria Simonsson, Linköpings universitet

Källor:

Hatje, A.-K. (1999). Från treklang till triangeldrama. Barnträdgården som ett kvinnligt samhällsprojekt under 1880–1940-talen. Lund: Historiska media.

Lindqvist, A. (2015). Dans och genus i förskolan - ett tematiskt arbete om rymden och känslor. I B.-M. Styrke, Kunskapande i dans - Om estetiskt lärande och kommunikation (s. 90-105). Stockholm: Liber AB.

Lindqvist, A. (2018). Dans utmanar genusuppfattningar i förskolan. Skolverket.

Lindqvist, A., & Pastorek Gripson, M. (2022). Undervisning i dans i förskolan – en rörlig verksamhet Länk till annan webbplats.. Pedagogisk forskning i Sverige. 27(2), 119-143.

Rönnerman, K. (2018). Vikten av teori i praktiknära forskning: Exemplet aktionsforskning och teori om praktikarkitektur. Utbildning och Lärande. 12 (1) 41-54.

Skolverket. (2018). Läroplan för förskolan: Lpfö 18. Stockholm, Sverige: Skolverket.