Förskollärare bör få reflektera över värdefulla möten

Vardagliga möten mellan barn och vuxna är en viktig och grundläggande del av förskoleprofessionen som bör få utrymme i verksamheten och i det kollegiala samtalet. Den slutsatsen dras i en studie om förskolan.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Förskollärare som profession i en utbildningsföränderlig tid

Professionaliseringsprocessen för förskollärare har till viss del handlat om att definiera sig själva som yrkeskår utefter de nya och förändrade krav och förväntningar som samhället ställt på förskolan. Sedan förskolan fick sin egen läroplan 1998 har ett ökat fokus på undervisning, bedömning och barns lärande blivit än mer synligt i jämförelse med den tidigare starka omsorgstraditionen.

Förskollärare har med denna förändring stärkt bilden av sin profession som undervisande lärare snarare än omvårdare, samtidigt som etik och värdegrundsfrågor har blivit alltmer aktuella både i samhället och i förskolans utbildningspraktik. Flera av de frågor som de beskrivna förändringarna berör har studerats och diskuterats i olika sammanhang, exempelvis bedömning och synen på undervisning i förskolan.

Här presenteras i stället resultatet av en studie som undersökt hur verksamma förskollärare ser på, och värdesätter, de dagliga mötena med barn och sitt professionella uppdrag i förskolan, Löfgren & Manni, 2020.

Förskolans inriktning har förändrats

Förskolan och dess verksamhet har, i likhet med övriga samhället, förändrats över tid både vad gäller struktur och organisation men också hur uppdraget förståtts och värderats. Att förskolan har gått från att vara en omsorgsinstitution med syfte att underlätta för kvinnors intåg på arbetsmarknaden till att numera ha ett tydligt undervisningsuppdrag med en egen läroplan säger en hel del om den stora förändring som skett vad gäller förskolans roll i samhället.

Denna förändring påverkar också hur förskolläraryrket som profession positionerar sig i relation till förändrat uppdrag, den pedagogiska grundsynen och de yrkesetiska värderingarna. Det har funnits, och finns kanske ännu, en oro för att förskolans förstärkta undervisningsfokus förminskar omsorgsuppdraget, ett uppdrag som många menar är fundamentet för hela förskolans verksamhet.

Andra menar att åtskillnaden mellan undervisning och omsorg är onödig och obefogad, då vi i Sverige i många fall kan förena dessa två på ett naturligt sätt: Educare. En central aspekt av att vara en profession är de yrkesetiska riktlinjer och överenskommelser man delar i den gemensamma praktiken.

Lärarförbundet beskriver i ”Lärares yrkesetik” att det är barnets bästa som framför allt ska vägleda bemötande och verksamhet i skola och förskola. Men som Håkan Löfgren däremot visat i en tidigare studie så handlar den nuvarande diskursen i förskolan till stor del inte om omsorg och etik utan om undervisning och bedömning.

Etik och värdegrundsfrågor i utbildningspraktiken

Etik är dock en viktig del i ett professionellt lärarskap, menar bland annat Gunnel Colnerud där olika unika situationer kan avgöra hur man tänker och därpå agerar, till skillnad från att följa förutbestämda regler. Ett sådant etiskt perspektiv och förhållningssätt är särskilt intressant i förskolan och beskrivs av Geir Afdal, 2014 som ett situerat och empiriskt etiskt perspektiv i motsats till regeletik.

Ett annat etiskt perspektiv är det relationella, som bland annat Nel Noddings beskrivit. Det betonar just relationen mellan individer som det som formar de etiska riktlinjer man vill följa och inte heller här är det förutbestämda regler som styr. Nära kopplat till dessa perspektiv är vidare Martha Nussbaums teorier om emotioner som vägledande för värdegrund och etiska överväganden, och inte heller hon betonar allmänna etiska regler som avgörande.

Slutligen, på liknade sätt beskriver John Dewey meningsskapande som en process av omedelbara upplevelser och emotioner som bearbetas genom reflektion till mer fasta övertygelser. Utifrån dessa tankar om etik och värdegrund i utbildningspraktiker valde vi i vår studie att låta förskollärare och lärare i fritidshem observera och beskriva situationer av relationella möten med barn i sin vardag, och på vilket sätt de fann dessa värdefulla.

Sedan följdes observationerna och deras enkla noteringar upp genom reflekterande samtal där de fick beskriva sina tankar ytterligare. Vi tror att forskningsmetoden även kan användas av förskollärare själva som vill arbeta kollegialt och utveckla sin profession.

Typer av dagliga möten som anses värdefulla

Resultatet visade på tre olika typer av möten som pedagogerna fann värdefulla:

  • Möten som var ömsesidigt värdefulla.
  • Möten som var mest värdefulla för barnet.
  • Möten som var mest värdefulla för den vuxne.

Möten kunde vidare vara av olika karaktär, exempelvis:

  • att man delade en personlig upplevelse
  • en situation av lärande eller utveckling
  • ökat ömsesidigt förtroende och relationsskapande.

Det som synliggjordes var att pedagogernas egna uppfattningar och förståelser av sitt uppdrag till viss del färgar det de beskriver som värdefullt. För några är barns lärande centralt och ett värdefullt möte beskrivs när läraren kan hjälpa barnet framåt eller se sin egen utveckling.

För andra är det värdefulla mötet stunden på morgonen när de ges egen tid med det första barnet som anländer i ett lugnt och förtroendefullt samtal, eller när någon gjort sig illa och det enskilda möte som sker vid omplåstringen.

Mellanrum är situationer där värdefulla möten uppstår

Ytterligare ett resultat handlade om var, och i vilka situationer, som dessa värdefulla möten uppstår. Här blev det tydligt att det är i olika former av ”mellanrum”, det vill säga små stunder i exempelvis kapprummet, mellan olika aktiviteter eller i fri lek som många värdefulla möten uppstår. I lägre omfattning angavs värdefulla möten ske vid planerad undervisning i grupper av barn, eller i tydliga pedagogiska miljöer vilket är tankeväckande och kan diskuteras vidare.

När vi sedan samtalade med förskollärarna var det utöver mötena med barnen en annan sak som framkom: tiden för, och betydelsen av reflektion kring sin yrkespraktik. Genom våra samtal menade ett flertal att de fått syn på saker de gör så självklart och nästan omedvetet i vardagen men att de nu fick sätta ord på och synliggöra etik och värdegrundsfrågor de menade var grundläggande för professionen och verksamheten.

Detta resultat visar på hur viktig reflektion och samtal är för lärares professionsutveckling, så att de dagliga spontana möten som sker inte blir en osynlig och omedveten del av detsamma.

Vardagliga möten som skapar relationer och mening är grundläggande för professionen

Deltagarna i denna studie menande i likhet med Taggart att de emotionella aspekterna av relationsskapade möten är det som har störst betydelse för hur man trivs och uppskattar sitt yrke som lärare i förskolan. Det visar också att omsorg och det relationella fortsatt är en viktig del i förskolan, tillsammans med undervisning och lärande.

En slutsats som dras av studien är därför att de vardagliga mötena mellan barn och vuxna är en viktig och grundläggande del av förskoleprofessionen som bör få utrymme i verksamheten och i det kollegiala samtalet.

Text: Annika Manni

Källor:

Afdal, G. 2014. “Pedagogisk hverdagsetikk.” In Empirisk etikk i pedagogiske praksiser- artikulasjon, forstyrrelse, ekspansjon, edited by G. Afdal, Å. Rothing, and E. Schjetne. 200-224. Oslo: Cappelen Damm.

Colnerud, G. 2017. Läraryrkets etik och värdepedagogiska praktik. Första upplagan ed. Stockholm: Liber.

Dewey, J. 1916. Democracy and Education, an Introduction to the Philosophy of Education. 1966 ed. New York: Free Press.

Dewey, J. 1934. Art as Experience. New York: Penguin.

Löfgren, H. & Manni, A. (2020): Valuable everyday encounters in early childhood education: narratives from professionals, Early Years, DOI:10.1080/09575146.2020.1759028

Löfgren, H. 2016. “A Noisy Silence about Care: Swedish Preschool Teachers’ Talk about Documentation.” Early Years: An International Research Journal 36 (1): 4–16. doi:10.1080/09575146.2015.1062744.

Noddings, N. 2012. “The Caring Relation in Teaching.” Oxford Review of Education 38 (6): 771–781. doi:10.1080/03054985.2012.745047.

Nussbaum, M. C. 2001. Upheavals of Thought: The Intelligence of Emotions. Cambridge: Cambridge University Press.

Taggart, G. 2011. “Don’t We Care?: The Ethics and Emotional Labour of Early Years Professionalism.”

Early Years: An International Journal of Research and Development 31 (1): 85–95. doi:10.1080/09575146.2010.536948.

Lärarförbundet: Lärares yrkesetik.länk till annan webbplats

Publicerad 08 september 2021.