Individualisering är nyckeln vid skolövergångar för barn med intellektuell funktionsnedsättning

Välfungerande övergångar mellan förskola och skola för barn med intellektuell funktionsnedsättning ställer krav på att förskollärare, mottagande lärare och vårdnadshavare samarbetar. Individuella anpassningar är A och O för att nå gemensamma mål, enligt en nyligen publicerad studie.

Vikten av personalens flexibilitet, samarbete mellan professioner och tillvaratagande av föräldrars kunskaper om sina barn, är kärnan i Jenny Wilders och Anne Lillvists forskningsresultat. Studien grundar sig på intervjuer med föräldrar till barn som har en intellektuell funktionsnedsättning.

Intervjuer gjordes också med barnens förskollärare och lärare. Samtalen skedde vid upprepade tillfällen före och efter barnens övergång från förskola eller förskoleklass, till grundsärskola eller som integrerade elever i grundskolan. I den senare delen av den här artikeln diskuteras också likheter med en annan studie som gjorts i Sydostasien.

Kompetenta lärare med fingertoppskänsla

Föräldrar förväntar sig att lärare har den kompetens som behövs för att möta barn som har en intellektuell funktionsnedsättning och de utmaningar som det kan innebära. Enligt de vårdnadshavare som deltog i den svenska studien uppfylldes dock sådana förväntningar i olika grad, men de var genomgående överens om den specifika kompetens som grundsärskolans personal visade.

Studien visade att barnens behov av omsorg och stöd är stort och skiljer sig från kamraternas när det gäller både lärande och vardagliga funktioner. Deras förmågor är inte heller stabila utan kan variera från dag till dag, vilket kräver lärares flexibilitet och lyhördhet. Det gäller att kunna läsa av och förstå barnens förmågor och deras beteende.

Otydlig organisering av stöd skapar oro

Organiseringen av det stöd som behövs för barnens lärandeprocess upplevs som förvirrande. Det gäller också vem som bär ansvaret för stödet. Risken för en bruten kontinuitet vid övergång till skolans verksamhet, skapar därför en oro. Förutsättningarna är alltså inte likvärdiga och tillgången på personal med specifik kompetens skiljer sig från fall till fall.

Personalomsättningen påverkar också stödinsatsernas kontinuitet och kvalitet. Dessutom kan lärares och elevassistenters roller vara otydliga och gränserna mellan olika yrkesgruppers ansvar förändras över tid.

Att skapa förutsättningar för elevers lärande och välmående, är knutet till det synsätt och förhållningssätt som de intervjuade i studien har. Wilder och Lillvist talar om inkluderande och icke-inkluderande perspektiv. Det sistnämnda kan visas genom att barnet systematiskt tas åt sidan för enskild undervisning eller lek.

Utifrån ett utvecklingsperspektiv förväntas barnet utvecklas enligt förutbestämda steg, vilket styr hur lärandesituationer arrangeras. Ett holistiskt perspektiv på lärande omfattar barnets samtliga förmågor och behov. Utifrån en sådan helhetssyn på barnets varierande förutsättningar görs ständigt anpassningar i olika vardagliga situationer.

Strategier för lärande

Som nödvändiga förutsättningar och strategier för elevers välmående och lärande beskrivs bland annat följande i studiens resultat:

• rutiner och strukturerade aktiviteter
• repetition
• positiv feedback
• lustfyllt och lekfullt lärande
• uppmuntran till deltagande
• vuxna som förebilder och modeller i aktiviteter
• kamratinteraktion
• tillgängligt, konkret undervisningsmaterial
• varierande sätt för kommunikation (till exempel kroppsspråk, tecken, bilder, foton, dagböcker).

Deltagarna i studien betonar vikten av förtroendefulla relationer och barnen uppfattas också ha behov av en trygg relation med någon särskild vuxen för att kunna förstå och göra sig förstådd i sin omgivning. Utöver tillitsfulla relationer till vuxna är känslan av att vara accepterad av kamrater och känna tillhörighet i kamratgemenskapen en viktig grund för lärandet.

Studien visar att kontakten och samarbetet mellan vårdnadshavare och förskola/skola upprätthölls kontinuerligt genom exempelvis kontakt- eller dagböcker, sms och Face Time-samtal. Externa stödfunktioner, såsom logopeder, kopplades in för att stödja barnens lärande och utveckling, men också för att bidra till lärarnas kompetensutveckling.

Noggranna förberedelser påverkar fortsatt lärande och utveckling

För att möjliggöra smidiga övergångar betonade föräldrar och lärare vikten av förberedelse. Barnens lärande påverkades av att de förstod och var förberedda på nya rutiner. Besök på mottagande skola togs upp som ett exempel på betydelsefulla inslag i övergångsprocessen.

Barnen som ingick i den här studien, beskrevs gå från ett mer observerande förhållningssätt till att vara mer deltagande i skolaktiviteterna under den tid som följde efter övergången. Progressionen i barnens utveckling uppmärksammades genom den ökade självsäkerheten och självständigheten som växte fram.

Elever som medforskare i en sydostasiatisk skolkultur

I en indonesisk studie hänvisas bland annat till svenska förhållanden och till Wilders och Lillvists tidigare studier. Skillnaderna mellan ländernas skolsystem är stora och möjligheter för barn med intellektuella funktionsnedsättningar i Indonesien är i stor utsträckning inte jämförbara med svenska förhållanden.

Vad den indonesiska studien kompletterar med är dock barnens egna röster och upplevelser. En grupp elever med intellektuell funktionsnedsättning gavs möjligheten att ställa egna forskningsfrågor och sedan söka svaren och samla in material genom fotografering och egna teckningar. Genom sin dokumentation och i efterföljande samtal kunde de uttrycka sina erfarenheter och upplevelser av en rad övergångar inom och mellan reguljära skolor, men också av övergångar till och från så kallade inkluderande skolor.

Trots olikheterna mellan svenska och indonesiska förhållanden, visar resultatet på vissa likheter med vad föräldrar och lärare beskriver i Wilders och Lillvists svenska studie.

Elevers delaktighet i övergångsprocessen är nödvändig

Bristen på elevers delaktighet i förberedelserna av kommande övergångar är tydlig i den indonesiska studien. Avsaknaden av stöd i övergångsprocessen blir till hinder för elevernas fortsatta kunskapsutveckling och deras sociala och emotionella utveckling. Elevernas förväntningar var att de så kallade inkluderande skolorna skulle skapa förutsättningar för alla elevers delaktighet i olika lärandesituationer. Förväntningar som dessvärre inte gick i uppfyllelse.

Studien pekar på att eleverna kunde bidra med värdefulla erfarenheter och även ge uttryck för hur olika problem skulle kunna lösas för att få mjuka och friktionsfria övergångar. Att kunna identifiera kritiska aspekter och hitta lösningar, bidrar till individanpassade övergångsprocesser, enligt författarna Elga Andriana och David Evans.

Utanförskap är en smärtsam upplevelse

Eleverna i den indonesiska studien vittnar om upprepade misslyckanden och känslan av att inte kunna prestera tillräckligt bra i jämförelse med andra elever. För flera av dem har det lett till många förflyttningar och övergångar. I likhet med den svenska studien, framgår betydelsen av att ha vänner.

Studien bekräftar också att skolan är en betydelsefull miljö där elever får träna sig i relationsbyggande, men avbrott i samband med övergångar kan få negativa följder. I övergångsprocesser behöver därför de sociala aspekterna uppmärksammas i större utsträckning, så att elever får möjlighet att vara en del av en kamratgemenskap där de blir accepterade.

Reguljära klasser eller skolor kan erbjuda fler kamratmöjligheter, genom att där finns fler elever, vilket beskrivs som positivt. Samtidigt vittnar eleverna i den indonesiska studien om mobbning i sådana miljöer. Elever med en intellektuell funktionsnedsättning balanserar därför mellan hopp om att bli accepterade i ett reguljärt skolsammanhang och motsatta känslor av att bli retade och hamna utanför gemenskapen. I likhet med den svenska studien signalerar resultatet att sociala relationer har en stor betydelse för elevers lärande.

Kommunikation för ökad förståelse av elevers behov

Ytterligare en likhet mellan resultaten i de båda studierna är betydelsen av det finns lärare som har kompetens att möta respektive elevs behov. Att lyssna till elevens röst ställer också krav på att kunna kommunicera på olika sätt. Där inte orden räcker till behövs förmågan att läsa av kroppsspråk och att hantera andra kommunikationskanaler, exempelvis användande av bilder och foton. Den indonesiska studiens upplägg bidrar med exempel på hur elever kan göras delaktiga genom egen produktion av bilder och foton, för att kunna uttrycka sina upplevelser.

Att tillvarata vårdnadshavares kunskaper om sitt barn i kombination med barnets egna upplevelser och erfarenheter, blir redskap för individuella anpassningar. Detta bidrar i sin tur till framgångsrika övergångsprocesser. Därtill behövs en tydlig och kontinuerlig organisering av stöd som sträcker sig över tid.

Text: Gunvie Möllås, Högskolan i Jönköping

Källor:

Wilder, J., & Lillvist, A. (2022). Teachers´ and parents´ meaning making of children´s learning in transition from preschool to school for children with intellectual disability. European Journal of Special Needs Education 37(2), 340-355.

Andriana, E., & Evans, D. (2021). Voices of students with intellectual disabilities: Experiences of transition in “inclusive schools” in Indonesia. British Journal of Learning Disabilities 49(3), 316-328.