Närvaro och nyfikenhet är viktigt i skolsköterskans hälsofrämjande arbete

Skolsköterskan kan stärka ett brett, hälsofrämjande arbete genom att befinna sig regelbundet på skolan, möta barnen i deras lärmiljöer och samverka med rektor, lärare och andra professioner i elevhälsan. Ett viktigt ansvar, enligt skollagen, är att erbjuda hälsobesök. Dessa genomförs ofta av skolsköterskan och innehåller allmänna hälsokontroller.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Elevhälsan ska arbeta hälsofrämjande och förebyggande

Skollagen, 2 kapitlet, 25 §, stipulerar att:

Elevhälsan ska främst vara förebyggande och hälsofrämjande. Elevernas utveckling mot utbildningens mål ska stödjas. För medicinska, psykologiska och psykosociala insatser ska det finnas tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator. Vidare ska det finnas tillgång till personal med sådan kompetens att elevernas behov av specialpedagogiska insatser kan tillgodoses

Från och med juli 2023 gäller också tilläggen att:

Elevhälsans arbete ska bedrivas på individ-, grupp- och skolenhetsnivå och ske i samverkan med lärare och övrig personal. Elevhälsan ska vara en del av skolans kvalitetsarbete. Vid behov ska elevhälsan samverka med hälso- och sjukvården och socialtjänsten

Förändringarna i skollagen innebär också att det ska finnas tillgång till specialpedagog eller speciallärare.

Elevhälsan omfattas av flera regelverk. Skolsköterskor är likt annan hälso- och sjukvårdspersonal skyldiga att följa patientsäkerhetslagen och hälso- och sjukvårdslagen, och står under Inspektionen för vård och omsorgs tillsyn. Huvudmannen har ansvaret att anordna elevhälsa och säkerställa att rektor och elever har tillgång till de professioner som skollagen nämner.

Skolans rektor ansvarar för att elevhälsoarbetet utformas så att barn och elever får det stöd och den hjälp som de behöver. Huvudman och rektor har ansvaret att som del i det systematiska kvalitetsarbetet följa upp verksamheten.

Skolsköterskan har flera ansvarsområden

Elevhälsans medicinska insats, som skolsköterskan och skolläkaren ansvarar för, kan ses som en fortsättning på barnhälsovårdens hälsoundersökningar och vaccinationsprogram. Elever i grundskolan, grundsärskolan och specialskolan ska erbjudas minst tre hälsobesök hos skolsköterskan och elever i sameskolan minst två.

Eleverna i gymnasieskolan och gymnasiesärskolan ska erbjudas minst ett hälsobesök. Besöken inbegriper allmänna hälsokontroller. Hälsosamtal kan ske i samband med hälsobesöken. Dessa samtal syftar då till att främja hälsa och förebygga ohälsa. De ska skapa tillfällen för eleven att reflektera över sina levnadsvanor och möjligheter att göra val som leder till ett hälsosamt liv.

Socialstyrelsen och Skolverkets Vägledning för elevhälsa lyfter även fram vikten av att skolsköterskan är tillgänglig och kan erbjuda hjälp och stöd genom sin öppna mottagning. Mottagningen kan utgöra ”en oas” för eleverna, där de kan söka stöd och få råd genom att samtala med sköterskan. Skolsköterskan kan då också identifiera om särskilda behov finns hos vissa elever och ytterligare insatser krävs. Öppna mottagningen är således en stor del i det hälsofrämjande arbetet.

Hälsosamtal ska främja hälsa och goda vanor men är de effektiva?

Svensk forskning om skolsköterskans arbete är relativt omfattande. Fokus i studierna ligger ofta på de hälsosamtal som kan ingå i hälsobesöken. Till exempel så pekar Marie Golsäters avhandling på vikten av att skolsköterskan visar intresse och respekt för eleverna, lyssnar på deras erfarenheter och behov, och gör dem delaktiga i samtalen. På så vis kan tillitsfulla relationer etableras som leder till att eleverna väljer att söka stöd hos skolsköterskan och berätta om eventuella problem.

Catrine Kostenius studie där skolsköterskor tillfrågats om sina erfarenheter av hälsosamtalen pekar på att hälsosamtal kan gynna elevers lärande och välmående. Det är dock viktigt att skolsköterskan känner stöd och erkännande från skolledning och annan personal samt får tillräckligt med tid för varje elev.

Det framkom att frågeformulär till eleverna inför hälsosamtalet kunde uppfattas både som ett hinder och som ett fruktbart verktyg. Formuläret gör att samma frågor ställs till alla elever, och det kan användas för uppföljningar på individ- och gruppnivå.

Men formuläret tycktes inte fungera lika bra för yngre barn, och var i den meningen oflexibelt, och det tog mycket tid från hälsosamtalet att följa upp frågorna. Constenius studie visar sammantaget att det finns utmaningar sett till skolsköterskans uppdrag. Det kan helt enkelt vara så att tiden inte räcker till, till det som uppfattas som mest effektivt.

Här kan rektorerna bli betydelsefulla aktörer. I en studie av Catrine Kostenius och Catarina Lundqvist, där skolsköterskor, lärare och elever deltog och svarade skriftligen på öppna frågor om hälsosamtalen, framkom att rektorerna behöver visa att det hälsofrämjande arbetet ska prioriteras. De behöver sätta ”hälsa på agendan” och tillsammans med övrig personal peka ut skolans riktning och vem som gör vad.

Skolsköterskan har sina uppdrag och sin kompetens, liksom lärarna och andra professioner i elevhälsan har sina. Genom att informera varandra om sina ansvarsområden och kompetenser kan samarbetet stärkas.

Det är viktigt att beakta elevers delaktighet och erfarenhet

I Kompetensbeskrivning för skolsköterska inom elevhälsans medicinska insats betonas det hälsofrämjande arbetet, och att dialog, jämlikhet och delaktighet ska genomsyra mötet med elever. Skolsköterskan ska erbjuda personcentrerad omvårdnad/vård vilket förutsätter att eleven och/eller dess vårdnadshavare betraktas som en person som är expert på sin upplevelse och vardag med respekt för dennes önskemål, värderingar och behov.

Golsäter undersökte i sin avhandling hur barn och elever uppfattade hälsosamtal och gjordes delaktiga. Studien gör tydlig att förtroende och tillit till skolsköterskan är centralt för att söka stöd, men det kan vara svårt att bygga upp ett förtroende när kontakterna sker så sällan.

Dock uppskattade många elever att fylla i ett frågeformulär innan hälsosamtalet. Det gjorde att de kände sig mer förberedda och informerade om vad samtalet skulle handla om. Ett bra samtal ur elevperspektiv inbegrep ett respektfullt bemötande där fokus låg på elevens uppfattning om sin hälsa och de områden eleven ansåg viktiga. Hälsosamtalen uppskattades då de gav möjlighet till reflektion över vanor, mående, och olika aspekter av hälsa.

Barn och elever är en heterogen grupp och behoven varierar. Stöd och insatser behöver därför ofta anpassas till individen eller den specifika gruppen. Wahlström med kollegor undersökte hur skolsköterskor svarade på frågor om hur de anpassar hälsosamtalen till barn med utländskt ursprung.

Sköterskorna rapporterade att de anpassade utifrån barnets färdigheter i svenska språket och kulturell bakgrund. Vissa avsatte längre tid för besöken, för att kunna ge utförlig information, eller för att situationen krävde det. Det fanns också de som förberedde sig extra inför besöket. Även anpassningar i den fysiska miljön kunde göras, till exempel genom att möblera på ett välkomnande sätt och skapa utrymme till föräldrar.

En mindre andel rapporterade att de försökte skapa tillitsfulla relationer till eleverna genom att gå runt på skolan, ha dörren till mottagningsrummet öppen, hälsa på eleverna med deras namn, och svara snabbt på e-post och sms. Runt hälften av de 673 skolsköterskorna rapporterade att de organiserade hälsobesöken och bemötte alla elever på samma sätt, vilket är bekymmersamt eftersom individuella behov då kan förbises och risken att inte känna sig delaktig ökar.

Effektiva insatser kräver skolsköterskans engagemang och ledningens stöd

En effektiv, hälsofrämjande elevhälsa gynnar barns och elevers hälsa och lärande. Forskning visar att effektiva insatser kräver tillitsfulla relationer mellan elever och personal och stöd från rektor. Skolsköterskans närvaro och engagemang är därför avgörande för de resultat hennes eller hans arbete kommer att få. Nyfikenhet på eleven och anpassning av stödet utifrån individuella behov är av lika stor betydelse.

Mallar och metoder kan vara viktiga verktyg, men hur möter vi individen? Hur får vi förtroendet att försöka förstå den enskilda elevens behov, och hur kan effektiva stödjande insatser utformas på individ-, grupp, och skolnivå? Dessa frågor kräver kontinuerlig reflektion, i praktiken såväl som i forskningen.

Text: Disa Bergnehr, Linnéuniversitetet