Ökad kunskapsvolym riskerar att leda till fragmentisering och likriktning

Mänsklighetens växande kunskapsvolym gör det allt svårare för lärare att värdera den kunskap som finns, och att välja ut vad som ska göras till en del av undervisningen. Det leder paradoxalt nog inte bara till ökad fragmentisering utan också till ökad likriktning, menar den belgiske sociologen Eric Mangez.

En gång om året samlar organisationen European Educational Research Association (EERA) skol- och utbildningsforskare från Europa och resten av världen till en stor konferens. 2022 var temat utbildning och utbildningsforskning i en föränderlig värld.

Och just det föränderliga, och ovissa, i samtiden var utgångspunkten för den föreläsning som Eric Mangez höll på temat Life without stable ground, educational expansion and scapegoating. Eric Mangez är sociolog och professor vid universitetet i Louvain i Belgien.

Tre dimensioner som påverkar utbildningssystemet

Mangez bygger sin analys av samtida utbildningssystem på läsning av tre andra sociologiska forskares verk, Niklas Luhmanns Theory of Society I och II, Ulrich Becks Risksamhället och Nico Stehrs forskning om kunskapssamhället, i bland annat A world made of knowledge.

Mangez menar att vi inte kan förstå kraven på utveckling inom utbildningsfältet, och alla de problem som skolan förväntas bidra till en lösning av, utan att placera skola och utbildning i en bredare samhällsanalys. Ett sätt att göra detta är att se hur tre olika dimensioner av det samtida samhället återverkar på utbildningssystemet. De tre dimensionerna benämner han världssamhället, risksamhället och kunskapssamhället, och dessa dimensioner utvecklas nedan.

Världssamhället

Alla världens människor bor i dag, enligt Mangez, i samma världssamhälle. Det går inte längre att tala om världen som om den bestod av olika åtskilda och från varandra separerade samhällen. Människors omständigheter skiljer sig naturligtvis åt, men världen utgörs av ett sammanhängande system av information och kommunikation.

Här finns regionala gränser och överenskommelser, men det är samtidigt omöjligt att stänga viss information inne, och annan ute. Skolor och utbildning globaliseras och likriktas och kan inte längre förstås mot bakgrund av nationalstatliga skillnader. De västerländska utbildningssystemen har utvecklats från något som styrs och utformas nationellt till något mer diffust som i vissa sammanhang får en överstatlig ledning.

Risksamhället

Den andra samhällsdimension som Mangez talar om är övergången från industri- och klassamhälle till ett risksamhälle. Det är en förändring som uppstått till följd av teknisk och vetenskaplig utveckling i kombination med ökad reflexivitet. I stället för att ta utvecklingen för given, har människor börjat reflektera över möjliga risker med olika utvecklingssteg.

Samtidigt har den ökade sociala rörligheten lett till att människors liv förlorat sin självklara riktning. Det som tidigare kunde tas för givet, som vem man är och vart man är på väg, har slutat vara självklart. Individer förväntas välja sin framtid, snarare än följa en utstakad bana.

Sätter man den här utvecklingen i relation till skola och utbildning innebär det att utbildning får en mer avgörande roll i människors liv. Man föds inte till att bli något, utan man utbildas till det. Ansvaret för att utbilda sig, bli någon och skapa sin egen framtid läggs på individen, samtidigt som utbildning allt mindre ses som ett medel för att utjämna sociala skillnader.

Kunskapssamhället

Den tredje dimensionen Mangez talar om är kunskapsutvecklingen. Aldrig förr i historien har mänskligheten ackumulerat så mycket kunskap. Enligt Nico Stehrs forskning om kunskapssamhället fördubblas den samlade kunskapen vart femte år. Men det gör oss inte dubbelt så kloka i samma takt. Tvärtom produceras mycket mer data i dag än vi har förmåga att processa, och vi är enligt Mangez mer osäkra i dag än någonsin.

För lärare innebär den oöverskådliga mängden kunskap en särskild sorts utmaning. Vad av all data och all samlad kunskap ska väljas ut och göras till en del av undervisningen? Vad kan lämnas utanför?

I Sverige har vi bland annat sett uttryck för detta i samband med revision av det kunskapsinnehåll som uttrycks i läroplanernas kursplaner och i upplevelser av att ny kunskap borde kunna komma till bättre användning i skolan än idag. När Charlotta Pettersson undersökte svenska lärares transformering av nationella kursplaner till lokal praktik, visade det sig å andra sidan att kursplanerna uppfattades som ett slags frihetserbjudande som flyttade urvalet av undervisningsstoff ända ut i den enskilda lärarens praktik.

Allt fler utbildas allt längre

En reaktion på ökad kunskapsvolym och osäkerhet är enligt Mangez reformer för att utbilda fler människor längre och mer. Han beskriver det som en likartad och återkommande vilja i många länder att vidga utbildningssamhällets gränser avseende vem som ska utbildas, om vad, när och hur.

Men att undervisa om allt mer riskerar att få till konsekvens en sorts utspädning av kunskapen. Eftersom det dessutom ytterst handlar om något oöverskådligt, finns här särskilda problem när det kommer till urvalet av stoff. Dessa problem leder dock paradoxalt nog, menar Mangez, inte bara till ökad fragmentisering utan också till en ökad likriktning.

I stället för att göra egna urval, tittar utbildningsansvariga i olika länder och i olika delar av de nationella skolsystemen på vad andra gör – och gör som de. Två exempel på sådan internationell likriktning som han nämner är satsningar på entreprenörskap och hållbarhetsundervisning.

Osäkerhet ökar behovet av syndabockar och framgångssagor

Världen står inför olika utmaningar, vi befinner oss på osäker grund, vi måste göra något, men vi vet inte vad. Vilka av alla tillgängliga svar ska vi välja?

Osäkerheten ökar behovet av syndabockar, säger Mangez. Det kan handla om att lägga skulden på dem som uppfattas styra själva utvecklingen, eller på olika tröga system, som familjen, skolan eller kompisgruppen. Här finns utrymme för både populism, utbildningsoptimism och efterhärmning.

En i dag välbekant reaktion på en osäker värld, är den förenkling av komplexa frågor som populism av typen ”trumpism” och ”brexism” erbjuder. Man pekar ut någon annan som skyldig till nuvarande situation och uttrycker en vilja tillbaka till ett glorifierat då. En annan, också välbekant, reaktion är ökade förväntningar på utbildning. Att utbilda människor blir det första – och ibland enda – svaret på de utmaningar och risker mänskligheten står inför.

En tredje reaktion på ökad ovisshet är att ägna sig åt jämförelser, se hur man står sig i förhållande till andra och sedan försöka göra som de som verkar lyckas bäst. Mangez uttrycker det som att när vi inte vet vad vi ska göra, när vi saknar svar, tittar vi på Finland och gör som de gör.

Mangez har en uppmaning

Mangez synliggör de krav på ständig förändring som ställs på dagens skola och utbildningssystem. Han ser det som en loop: ju mer kunskap vi får, desto högre blir kraven på förändring, samtidigt som överflödet av kunskap gör det svårt att uppfatta något mer än just att samhällen, institutioner och individer oavbrutet måste förändras. Han erbjuder inga konkreta svar på hur skola och utbildning ska ta sig ur denna loop, men understryker betydelsen av att åtminstone i ett första steg bli medveten om det paradoxala i dagens utveckling.

Text: Ingrid Bosseldal, Lunds universitet

Källor:

Beck, U. (2000). Risksamhället: på väg mot en annan modernitet. Daidalos.

Ludvigsson, D. (2020). Bort med antiken eller fler timmar till historieämnet? 2019 års revision av grundskolans kursplan i historia Länk till annan webbplats.. I B. Nilson (Red.), Historielärarnas årsbok 2020 (s. 154–174). Historielärarnas förening.

Luhmann, N. (2012). Theory of society Volume 1. Stanford University Press.

Luhmann, N. (2013). Theory of Society, Volume 2 [Elektronisk resurs]. Stanford University Press.

Mangez, E., & Vanden Broeck, P. (2020). The history of the future and the shifting forms of education Länk till annan webbplats.. Educational Philosophy and Theory, 52(6), 676–687.

Schriewer, J. (2003). Globalisation in education: Process and discourse Länk till annan webbplats.. Policy Futures in Education, 1(2), 271–283.

Stehr, N. (2001). A world made of knowledge Länk till annan webbplats.. Society abroad, 39, 89–92.

Pettersson, C. (2013). Kursplaners möjlighetsrum: Om nationella kursplaners transformation till lokala. Örebro universitet.

Riksdagen (2013). Hur kan ny kunskap komma till bättre användning i skolan. Del 1 Rapport från riksdagen 2012/13:RFR10. Riksdagstryckeriet.