Tillbakablickar på hälsofrämjande arbete i skolan

Sedan 1990-talet har konceptet ”hälsofrämjande skola” utvecklats inom ramen för ett internationellt samarbete och nätverk, och år 2010 skrevs det in i den svenska skollagen att ett hälsofrämjande perspektiv ska genomsyra utbildningens alla delar. Men vad handlar hälsofrämjande arbete i skolan egentligen om, och vilka grundpelare vilar begreppet på?

Världshälsoorganisationens arbete för en mer hälsofrämjande skola

Utifrån en historisk tillbakablick har Världshälsoorganisationen (WHO) en nyckelroll i det hälsofrämjande arbetets ursprung och utveckling, samt i begreppets koppling till skolan. År 1977 hölls till exempel en konferens i Alma Ata, om det framtida hälsofrämjande arbetet, med WHO som värd för sammankomsten.

Därefter har mycket hänt. År 1986 i Ottawa, inträffade den första internationella konferensen för hälsofrämjande arbete, där begreppet definierades som ”en process som möjliggör för människor att ta kontroll över och förbättra sin hälsa”. Konferensen framhöll vikten av skolan som arena i det hälsofrämjande arbetet och att det ska påbörjas i tidiga åldrar.

År 1991 hölls ytterligare en central hälsofrämjande internationell konferens om stödjande miljöer för hälsa, i Sundsvall. Den ledde så småningom till grundandet av WHO:s Europakontor och Europarådets ”European Network of Health Promoting Schools” (ENPHS), det europeiska nätverket för hälsofrämjande skolor.

Det europeiska nätverket för hälsofrämjande skolor

Nätverkets utgångspunkt var att kombinera det hälsofrämjande arbetets grundtankar med utbildning. Det skapade därigenom konceptet ”Hälsofrämjande skola”. Konceptet skulle ta fasta på och implementera det hälsofrämjande arbetets kärna i samtliga delar av läroplanen, omfattade olika möjligheter till hälsofrämjande arbetssätt och program. Det skulle också understryka vikten av att stärka relationer i skolan, samt betona skolans relationer med lokalsamhället.

Hälsofrämjande arbete i skolan handlar om att eftersträva en hälsosam livsstil för alla i skolan, liksom om att arbeta med att skapa stödjande miljöer för hälsa. Det sistnämnda inbegriper en social och fysisk skolmiljö som kännetecknas av att vara trygg, säker och syftar till att stärka hälsa utifrån olika arbets- och miljömässiga ingångar.

Vad handlar det hälsofrämjande arbetet i skolan om?

I ENPHS-dokumentet, författat av Mary Stewart-Burgher, Vivian Barnekow-Rasmussen och David Rivett, lyfts att viktiga principer i skolans hälsofrämjande arbete är:

• empowerment
• jämlikhet
• demokrati
• skolmiljö
• läroplan
• utbildning för lärare
• mått på framgångsfaktorer
• samarbete
• lokalsamhälle
• vidmakthållande.

Empowerment handlar om att ge individen verktyg för att få mer kontroll och makt över sin hälsa. Sammantaget är grundidén att skolor kan använda det hälsofrämjande arbetssättet som ett verktyg för att öka kvaliteten överlag och därigenom också stärka olika skolutfall, som exempelvis skolframgång.

Skolledningens betydelse för en hälsofrämjande skola för alla

Den hälsofrämjande skolan använder sina ledningsstrukturer för att skapa och verka i det hälsofrämjande arbetet. Härigenom grundas interna och externa relationer av vikt för att verka hälsofrämjande i det dagliga arbetet.

Likaså handlar det om att förmedla detsamma till lärarna, och via deras arbete med barnen understödja arbetet med att skapa goda sociala relationer. Det innefattar även utformandet av en skolmiljö som inbegriper att ta kontroll över samt öka möjligheterna till en bättre fysisk och emotionell hälsa hos alla berörda parter i skolan.

Pilotskolor är ett sätt att prova konceptet

Nätverket för hälsofrämjande arbete i Europa, ENHPS, valde som en inledande del av arbetet med ”Hälsofrämjande skolor” att testa arbetsmodellen på några få utvalda så kallade pilotskolor i Europa i början på 1990-talet. De fyra länderna var: Tjeckien, Ungern, Slovakien och Polen. Därefter spreds arbetsmodellen till ytterligare 38 länder, omfattande över 500 pilotskolor, mer än 10 000 lärare samt 500 000 elever.

Arbetet med pilotskolorna har krävt samarbete mellan olika samhällsnivåer, inte minst nationell till lokalt, och samverkan på ett internationellt plan via nätverket. På nationell nivå har det handlat om att ha en tydlig plan för hur arbetet ska implementeras på skolnivå och att tio till 20 skolor på nationell nivå är intresserade av att delta.

Vidare har det inneburit att följa nätverkets olika rekommendationer gällande föreslagna aktiviteter, utbildning och material för deltagande lärare, samt att knyta starka band mellan skolan och hälsosektorn.

Varje skola åtog sig också att följa konceptet under minst tre års tid. Vidare har det varit viktigt med politiskt stöd och inrättande av olika tekniska samt underlättande stödfunktioner, på både nationell och lokal nivå, inte minst för att arbetet ska kunna flyta på så smidigt som möjligt och enligt planen. Utvärdering och finansiellt stöd till deltagande skolor har varit ytterligare viktiga hörnstenar i grundandet och upprätthållandet av att vara en hälsofrämjande skola.

Lärdomar av ENHPS

Dokumentet av Mary Stewart-Burgher, Vivian Barnekow-Rasmussen och David Rivett från 1999 påvisar att viktiga lärdomar från ENHPS och strukturerna för hälsofrämjande arbete i skolan handlar om att:

• Ge det hälsofrämjande arbetet förutsättningar och en ingång in i skolan.
• Ge skolan ett ramverk och stöd i att arbeta hälsofrämjande, både för undervisande- och övrig skolpersonal.
• Möjliggöra mer demokratiskt ledarskap och demokratiska undervisningsmetoder i skolan.
• Stödja lärare i nya undervisningsmetoder, inte minst gällande demokratiska frågor.
• Underlätta samverkan och en mer gemensam syn på hälsofrämjande arbete i skolan utifrån ett europeiskt perspektiv.
• Inleda arbetet med att koppla samman det hälsofrämjande perspektivet med utbildning.

Sammanfattningsvis visar ENHPS-dokumentet att det är angeläget, som ett resultat från pilotskolorna, att fortsätta stärka kopplingen mellan skol- och hälsosektorerna samt mellan olika professioner. Likaså lyfts vikten av att fortsätta att utvärdera hälsofrämjande skolinitiativ, för att utöka det vetenskapliga underlaget av de hälsofrämjande satsningar som görs och planeras att genomföras inom ramen för skolverksamheten.

Därutöver beskrivs i en studie av Lawrence St. Leger och Don Nutbeam från år 2000, betydelsen av att skolorna också nås av resultaten från de utvärderingar och eller forskningsstudier som gör gällande det hälsofrämjande arbetet i skolan. Även Sverige har medverkat i nätverket och deltagit med skolor för att prova det hälsofrämjande skola-konceptet.

I dag ska dock alla svenska skolor tydligt fokusera på ”hälsofrämjande skolperspektiv” utifrån rådande riktlinjer för hälsoarbetet i skolan. Dessa riktlinjer går att utläsa i exempelvis skollagen från år 2010 Länk till annan webbplats., samt i olika vägledande publikationer för elevhälsan och det hälsofrämjande arbetet i skolan.

Vägledande publikationer inom området är bland annat Vägledning för elevhälsan Länk till annan webbplats. och Hälsa för lärande – lärande för hälsa. Kanske kan även ENHPS-dokumentet från 1999 fungera som inspirationsunderlag framgent när det gäller viktiga lärdomar och erfarenheter av hälsofrämjande arbete i skolan – från ett historiskt perspektiv.

Text: Louise Persson, Karlstads universitet

Källor:

St. Leger, L. & Nutbeam, D. (2000). Research into Health Promoting Schools. Journal of School Health vol. 70, ss. 257-260.

Stewart-Burgher, M., Barnekow-Rasmussen, V. & Rivett, D. (1999). The European Network of Health Promoting Schools the alliance of education and health. Copenhagen: WHO Regional Office for Europe

WHO (World Health Organization). (1978). The Alma Ata Strategy. Geneva: WHO.

WHO (World Health Organization). (1986). The Ottawa Strategy. Geneva: WHO.

WHO (World Health Organization). (1991). The Sundsvall Strategy. Geneva: WHO.

Hälsa för lärande – lärande för hälsa

Skollagen Länk till annan webbplats.

Vägledning för elevhälsan Länk till annan webbplats.