Vad och hur minns ungdomar som flytt till Sverige?

Historikern Emma Halls studie av hur en grupp ensamkommande unga minns sin flykt och ankomsten till Sverige erbjuder kunskap som kan vara värdefull för de vuxna i skolan som möter ensamkommande flyktingbarn i sin yrkespraktik. Det handlar om minnen av den fysiska rörelse som flykten innebar, men också om minnets rörlighet.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

2015 kom över 35 000 barn utan vuxen anhörig till Sverige. De kategoriserades som ensamkommande barn, en juridisk kategori som motsvaras av FN:s internationella unaccompanied minors (UN, 2005). Skapandet av den här kategorin och konsekvenser av att bli definierad som ensamkommande, har uppmärksammats inom forskningen under 2000-talet.

Viktiga introduktioner och problematiseringar av begreppet ur ett svenskt perspektiv gör Liv Stretmo i sin avhandling Governing the Unaccompanied child – media, policy and practice från 2014 och Baharan Kazemi i sin avhandling Unaccompanied minors (un-)made in Sweden från 2021.

Ett problem som både Stretmo och Kazemi framhåller är att begreppet ensamkommande riskerar att osynliggöra dessa flyktingars liv före ankomsten till Sverige. Gruppen kan därigenom komma att uppfattas som homogen, vilket Skolforskningsinstitutet betonar att den inte är i sin kommentar till Yousef Khalifa Aleghfelis och Lucy Hunts forskningsöversikt Education of unaccompanied refugee minors in high-income countries: Risk and resilience factors från 2022.

Tvärtom understryks i forskningsöversikten att det är viktigt att lärare och andra vuxna i skolan ser hur heterogen den här elevgruppen är, och så långt det är möjligt ta emot dem som individer med skilda historier, kunskaper, styrkor och utmaningar.

Studien bidrar med viktig kunskap för skolan

Halls avhandling Mellan rörelse och stillhet. Minne och flykt i unga människors berättande 2009–2021, är ett bidrag till att synliggöra heterogeniteten i gruppen ensamkommande barn. Tolv unga ensamkommande flyktingar med olika geografisk och social bakgrund, står i fokus. De har alla kommit till Sverige någon gång mellan åren 2009 och 2015.

Syftet med Halls avhandling är att belysa dessa unga människors flykt och undersöka de sätt som de förstår sig själva i relation till skilda sammanhang i tid och rum. Studiens analytiska utgångspunkt är vad informanterna minns från sin flykt och hur de minns det.

Studien bidrar därmed med berättelser och kunskap som kan fungera som viktiga pusselbitar för de vuxna i skolan. Dessa vuxna som enligt Skolforskningsinstitutets kommenterade forskningsöversikt Nyanlända i skolan från 2022, är viktiga för elevernas förmåga att klara av förändring, återhämta sig och vidareutvecklas.

Flykten är formativ och personlighetsförändrande

Forskning om ensamkommande barn är ett växande fält, både i Sverige och internationellt. Fokus ligger dock ofta på vad som händer efter flykten och i viss mån på vad som utlöser den. Ett område som är svagt beforskat är det som rör själva den fysiska förflyttningen.

Hall ser det som en brist, inte minst eftersom det som händer under flykten för många är en formativ och personlighetsförändrande erfarenhet. Med sin avhandling vill hon bidra med kunskap inom detta område, och väljer att använda rörelse som övergripande metafor, dels för själva förflyttningen, dels för minnets föränderlighet.

Ungdomarna minns den förflyttning som flykten inneburit (vad), men deras minnen är också i rörelse (hur). Och för att studera detta hämtar Hall teoretiska perspektiv från både migrationsforskning och den kulturella minnesforskningens studier av det individuella minnets relation till kulturella och sociala sammanhang.

Att i en historisk undersökning utgå från muntliga källor, vilket Hall huvudsakligen gör, innebär att se människors minnen och berättelser som viktiga bidrag till förståelsen av historiska händelser. Minnet betraktas dock inte som ett arkiv, utan snarare som en del av en meningsskapande process.

Denna process kan dessutom skapa gemenskaper av ibland mycket olikartade personer som delar likartade minnen respektive kategoriseras som likar trots skilda sociala och geografiska bakgrunder. Något sådant har klassificeringen som ensamkommande barn inneburit för flera av Halls informanter, vilket bland annat lett till att de gemensamt bildat den svenska organisationen Ensamkommandes förbund.

Mångfalden i bakgrund förvandlas till en gemensam erfarenhet

Berättelsen om en flykt kan sägas bestå av en bakgrund, ett uppbrott, en förflyttning och en ankomst. Några av personerna som Hall intervjuat kan dessutom till detta lägga återvändanden. De har, efter att ha fått asyl i Sverige, kort återvänt till ursprunget för att exempelvis återse sin mamma.

När Halls informanter minns och återberättar sina historier, är bakgrunden och uppbrottet många gånger mer fragmentariskt berättade än förflyttningen därifrån in i Europa och vidare till Sverige.
Eftersom de intervjuade har olika social och geografisk bakgrund och är av olika kön, synliggörs förutom deras inbördes heterogenitet också hur globala maktrelationer och händelser gripit in i de intervjuades liv och utgör en del av hur de förstår bakgrunden till den egna flykten.

I denna bakgrund finns orsaken till att de börjar förflytta sig, men där finns också barndomsminnen, glädjeämnen och lekar. I bakgrunden är de stilla och geografiskt platsbundna, till skillnad från det som sedan ska komma.

Halls studie visar hur mångfalden i bakgrund under flykten förvandlas till en gemensam social och geografisk erfarenhet. På grund av den restriktiva flyktingpolitiken i Europa har de alla tvingats fly i det fördolda längs irreguljära rutter. De har lärt känna människor från olika geografiska platser, samtidigt som de varit mer eller mindre utlämnade till olika mellanhänder som, ofta mot betalning, hjälpt till att organisera förflyttningen.

Vissa erfarenheter återkommer i många av de intervjuades berättelser, inte minst överfarten över Medelhavet och en upplevelse av att då ha befunnit sig utanför tiden. De kvinnliga informanterna delar vidare också erfarenheter av utsatthet relaterat till kön men också av att under flykten ha erhållit en sorts beskydd av medresenärer.

Att beskrivas som barn innebär en särskild utmaning

När informanterna anländer till Sverige blir de alla definierade som ensamkommande barn, vilket skapar en ram runt deras minnen och för vissa innebär en särskild sorts utmaning. Barn kan betyda olika saker i olika kulturer. Gruppen ensamkommande har dessutom, menar Halls informanter, i den politiska debatten och media ofta förknippats med rasifierande, politiserade och könade föreställningar som de varit tvungna att förhålla sig till.

Inställningen till ensamkommande har förändrats under den tid de varit i Sverige. I takt med en förändrad flyktingpolitik har gruppen i ökande omfattning kommit att uppfattas som ett samhällsproblem och även ibland stått i centrum av debatten.

Vissa informanter vittnar om att den ökade synligheten har varit jobbig, andra ser det som något positivt, eftersom det lett till att de själva engagerat sig politiskt. Många av Halls informanter återkommer till den personliga betydelsen av den sittstrejk som arrangerades av de ensamkommandes förbund 2017, i syfte att stoppa utvisningarna av barn och unga från Afghanistan.

Att fly är en kamp

Ungdomarna talar om sin flykt som en pågående kamp. Den började innan, ibland långt innan, själva uppbrottet och den har fortsatt efter, ibland långt efter, ankomsten till Sverige. Halls studie visar att flykt inte är en resa med en tydlig början och slut eller en rörelse i en enda riktning.

Även om ungdomarna kan ha svårigheter att foga in sin bakgrund i berättelserna om själva flykten, kan deras sätt att minnas den ändå förändras över tid. Inte minst kan minnet förändras av att de reser i omvänd riktning.

Två av Halls informanter har varit tillbaka i sina ursprungsländer och när de i intervjuerna berättar om detta, förändras deras sätt att minnas och berätta om sin barndom liksom om de händelser som ledde fram till att de då, för länge sedan, inledde den flykt som förde dem till Sverige. Förändringarna uppstår i mötet med personer och platser i ursprunget, men också genom insikten om att de själva har förändrats av de erfarenheter de gjort sedan de lämnade.

Text: Ingrid Bosseldal, Lunds universitet

Källor:

Aleghfeli, Y. K., & Hunt, L. (2022). Education of unaccompanied refugee minors in high-income countries: Risk and resilience factors. Länk till annan webbplats. Educational Research Review. 35. Article 100433.

Hall, E. (2023). Mellan rörelse och stillhet. Minne och flykt i unga människors berättande 2009–2021. [Doktorsavhandling, Malmö universitet].

Hedlund, D. (2018). Ensamkommande barn och ungdomar: en introduktion till samhällskontext, forskning och ramverk. Gleerups.

Kazemi B. (2021). Unaccompanied minors (un-)made in Sweden. [Doktorsavhandling, Göteborgs universitet].

Skolforskningsinstitutet (2022). Nyanlända i utbildning. Länk till annan webbplats. Hämtad 2023-11-30.

Stretmo, L. (2014). Governing the unaccompanied child: media, policy and practice. [Doktorsavhandling, Göteborgs universitet.]

UN Committee on the Rights of the Child (2005). General comment No. 6: Treatment of unaccompanied and separated children outside their country of origin. Länk till annan webbplats. (CRC/GC/2005/6).

Publicerad 11 december 2023.