Kränkande behandling, mobbning och diskriminering

Kränkande behandling, mobbning och diskriminering får inte förekomma i förskolor, skolor eller andra verksamheter som lyder under skollagen. Verksamheterna måste arbeta aktivt med att förebygga och åtgärda kränkningar. Här kan du läsa om skollagens nolltolerans mot kränkande behandling.

Kränkande behandling

Vad är definitionen av kränkande behandling?

Skollagens definition av kränkande behandling är ”ett uppträdande som utan att vara diskriminering enligt diskrimineringslagen kränker ett barns eller en elevs värdighet”. Både diskriminering och kränkande behandling är förbjudet i förskolor, skolor och andra verksamheter som lyder under skollagen. Skyldigheten att förebygga och åtgärda diskriminering respektive kränkande behandling regleras dock till stor del i olika lagar: diskrimineringslagen och skollagen.

Källa: 6 kapitlet 3 § skollagen.

Diskriminering, trakasserier och sexuella trakasserier

Huvudmannens och verksamhetens ansvar för arbetet mot kränkande behandling

Hur kan kränkande behandling ta sig uttryck?

Kränkande behandling i skollagens mening kan utföras av en eller flera personer och även riktas mot en eller flera personer. Ett barn eller en elev kan till exempel bli utsatt för kränkande behandling av personal eller av ett eller flera andra barn eller elever.

Kränkningarna kan äga rum vid enstaka tillfällen eller vara systematiska och återkommande. De kan vara synliga och handfasta eller dolda och subtila. Kränkande behandling kan till exempel vara nedsättande ord, ryktesspridning, förlöjliganden eller fysiska handlingar som slag, sparkar och knuffar, men kan även bestå av utfrysning eller hot. Kränkande behandling kan också förekomma digitalt, till exempel på sociala medier.

Bedömningen av vad som är kränkande behandling behöver alltid göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Här är några exempel på sådant som Skolinspektionen eller Barn- och elevombudet i enskilda ärenden, utifrån de aktuella omständigheterna i dessa fall, har bedömt som kränkande behandling. Detta är alltså exempel på sådant som skulle kunna vara kränkande behandling:

  • Att skolpersonal fotograferar eller filmar en elev som är i affekt utan elevens samtycke (Skolinspektionens beslut 2020-10-20 med diarienummer SI 2020:3427 och 2020-12-12 med diarienummer SI 2019:6258)
  • Oproportionerliga fysiska ingripanden av skolpersonal (Barn- och elevombudets beslut 2020-12-16 med diarienummer SI 2019:10119 och Skolinspektionens beslut 2021-01-21 med diarienummer SI 2019:2587)
  • Sexårigt barn som slår och sparkar annat barn på förskolan (Skolinspektionens beslut 2021-01-19 med diarienummer SI 2020:6465)
  • Nedsättande kommentarer och bilder på sociala medier (Barn- och elevombudets beslut 2019-07-09 med diarienummer SI 2019:2080 och Skolinspektionens beslut 2020-02-27 med diarienummer 2019:4147)
  • Psykiska kränkningar genom utfrysning (Skolinspektionens beslut 2016-11-30 med diarienummer 41-2016:5970)

Källor: 6 kapitlet 3 och 9 §§ skollagen och proposition 2005/06:38 Trygghet, respekt och ansvar – om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever, sidan 137.

Vad är mobbning?

Begreppet mobbning finns inte i skollagen. En vanlig användning av ordet är om ett barn eller en elev blir utsatt för kränkande behandling, trakasserier eller sexuella trakasserier vid upprepade tillfällen. Kränkande behandling kan vara något som bara händer en gång. Kränkande behandling är alltså ett bredare begrepp, som kan innefatta mobbning men även andra kränkande beteenden.

Källor: 6 kapitlet 3 § skollagen och proposition 2005/06:38 Trygghet, respekt och ansvar – om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever, sidan 102.

Diskriminering, trakasserier och sexuella trakasserier

Vad är diskriminering, trakasserier och sexuella trakasserier?

Skyldigheten att förebygga och åtgärda diskriminering regleras huvudsakligen i diskrimineringslagen. Förenklat är diskriminering att någon missgynnas eller kränks. Missgynnandet eller kränkningen ska ha sin grund i någon av de sju diskrimineringsgrunderna:

  • kön
  • könsöverskridande identitet eller uttryck
  • etnisk tillhörighet
  • religion eller annan trosuppfattning
  • funktionsnedsättning
  • sexuell läggning
  • ålder

Det finns sex former av diskriminering. Två av dessa är trakasserier och sexuella trakasserier.

Trakasserier är ett uppträdande som kränker någons värdighet och som har samband med någon av de sju diskrimineringsgrunderna.

Sexuella trakasserier är ett uppträdande av sexuell natur som kränker någons värdighet.

Om ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för trakasserier eller sexuella trakasserier på sätt som avses i diskrimineringslagen gäller samma regler för personalens respektive rektorns anmälningsskyldighet som vid upplevd kränkande behandling.

Skyldigheten att motverka diskriminering framgår även av läroplanerna

Skolans skyldighet att aktivt motverka alla tendenser till diskriminering uttrycks även i läroplanerna. I de inledande delarna i skolans och vuxenutbildningens läroplaner framgår att intolerans, förtryck och våld, till exempel rasism, sexism och hedersrelaterat våld och förtryck, ska förebyggas och bemötas med kunskap och aktiva insatser. Även i förskolans läroplan regleras skyldigheten att aktivt motverka diskriminering.

Källor: 6 kapitlet 3 och 10 §§ skollagen, 1 kapitlet 4 § diskrimineringslagen samt läroplanerna för respektive skolform.

Läroplaner för de olika skolformerna

Om diskriminering, Diskrimineringsombudsmannens webbplats Länk till annan webbplats.

Vad innebär personalens och rektorns anmälningsskyldighet?

Stöd i arbetet

Skolans arbete mot sexuella trakasserier

Huvudmannens och verksamhetens ansvar för arbetet mot kränkande behandling

Nolltolerans och förbud mot kränkande behandling

Det råder nolltolerans mot kränkande behandling av barn och elever i förskolor, skolor och andra verksamheter som lyder under skollagen. Alla barn och elever har rätt att vara i en verksamhet som är fri från kränkande behandling.

I skollagen finns ett uttryckligt förbud för huvudmannen och personalen att utsätta ett barn eller en elev för kränkande behandling.

Källor: 6 kapitlet 6 och 9-10 §§ skollagen.

Vad innebär kravet på aktiva åtgärder mot kränkande behandling?

Enligt skollagen ska huvudmannen se till att det inom ramen för varje särskild verksamhet bedrivs ett målinriktat arbete för att motverka kränkande behandling. Det innebär att åtgärder ska genomföras för att förebygga och förhindra att barn och elever utsätts för kränkande behandling. Huvudmannen ska också se till att det varje år upprättas en plan mot kränkande behandling för varje verksamhet.

Skyldigheten att aktivt motverka alla tendenser till kränkande behandling uttrycks även i läroplanerna. I de inledande delarna i skolans och vuxenutbildningens läroplaner framgår att Intolerans, förtryck och våld, till exempel rasism, sexism och hedersrelaterat våld och förtryck, ska förebyggas och bemötas med kunskap och aktiva insatser. Även i förskolans läroplan regleras skyldigheten att aktivt motverka kränkande behandling.

Källor: 6 kapitlet 6-8 §§ skollagen och läroplanerna för respektive skolform.

Läroplaner för de olika skolformerna

Plan mot kränkande behandling

Stöd i arbetet

Åtgärder mot kränkande behandling

Vad innebär personalens och rektorns anmälningsskyldighet?

Förskollärare, lärare eller annan personal som får veta att ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för kränkande behandling i samband med verksamheten måste anmäla det till rektorn. Rektorn måste i sin tur anmäla händelsen vidare till huvudmannen. Rektorn får delegera uppgiften till en anställd eller uppdragstagare med tillräcklig kompetens och erfarenhet. Samma anmälningsskyldighet gäller för personalen och rektorn om ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för trakasserier eller sexuella trakasserier på sätt som avses i diskrimineringslagen.

Inom annan pedagogisk verksamhet och fritidshem som inte är integrerade med en skola eller förskola ska huvudmannen utse vem personalen ska anmäla till. Detta eftersom sådana verksamheter inte leds av en rektor.

Anmälningsskyldigheten gäller alla situationer där ett barn eller en elev upplever sig ha blivit utsatt för kränkande behandling, trakasserier eller sexuella trakasserier i samband med verksamheten. Det spelar ingen roll om den uppgivna kränkningen utförts av en vuxen, ett barn eller en elev. Det saknar betydelse hur personalen får kännedom om händelsen. Det kan till exempel handla om att ett barn eller en elev berättar om en upplevd kränkning eller att personalen själv ser eller hör något som kan vara en kränkning. Det kan ibland vara svårt för ett barn eller en elev att förmedla sin känsla av att ha blivit kränkt. Särskilt yngre barn kan ha svårt att sätta ord på sina känslor. Barnet eller eleven kan därför behöva ta hjälp av personalen.

Av beslut från Skolinspektionen framgår att personalen eller rektorn inte får göra någon värdering på förhand av hur allvarlig en händelse är innan de anmäler. Skolinspektionen har också uttalat att personalens och rektorns anmälningsskyldighet gäller även om vårdnadshavare, barn eller elever inte vill att händelsen ska anmälas.

Källor: 2 kapitlet 10 § och 6 kapitlet 6-10 §§ skollagen, Skolinspektionens beslut 2015-09-28 med diarienummer 41-2015:5666 samt Skolinspektionens beslut 2016-01-20 med diarienummer 41-2015:6325.

Vad är diskriminering, trakasserier och sexuella trakasserier?

Vad innebär huvudmannens utredningsskyldighet?

Om ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för kränkande behandling är huvudmannen skyldig att skyndsamt utreda omständigheterna kring de uppgivna kränkningarna. Om utredningen visar att kränkande behandling förekommit ska huvudmannen vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra kränkande behandling i framtiden.

Utredningsskyldigheten inträder så snart någon i verksamheten får veta att ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för kränkande behandling. Det krävs inga bevis om att en kränkning ska ha ägt rum. Utredningsskyldigheten gäller oavsett om det fanns en avsikt att kränka eller inte. Vidare gäller skyldigheten även om vårdnadshavare, barn eller elever inte vill att händelsen ska utredas. Den som utreder måste skaffa sig en självständig uppfattning om vad som har hänt. Huvudmannen får exempelvis inte låta saken bero med motiveringen att de inblandade lämnat motstridiga uppgifter.

Det är viktigt att de enskilda individernas upplevelser är utgångspunkt för utredningen. Omfattningen av och metoden för utredningen måste anpassas till det enskilda fallet. Ibland kan det vara tillräckligt att få händelsen klarlagd genom några få frågor, exempelvis om händelsen varit bagatellartad och situationen därefter är uppklarad. I andra fall kan utredningsskyldigheten bli långtgående och omfatta fler barn eller elever samt personal. En större utredning kan till exempel omfatta observationer, dokumentstudier, samt i vissa fall att personal med specifik kompetens, till exempel skolkurator eller skolpsykolog, arbetar med ärendet eller konsulteras. En utredning kan även involvera barnens eller elevernas vårdnadshavare.

Källor: 6 kapitlet 10 och 12 §§ skollagen samt proposition 2005/06:38 Trygghet, respekt och ansvar – om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever, sidan 141.

Kan det finnas en skyldighet att agera även om en händelse inte utgör kränkande behandling?

Ja. Beroende på situationen kan huvudmannen behöva se till att åtgärder vidtas även vid händelser som inte bedöms utgöra kränkande behandling i skollagens mening, exempelvis utifrån sitt tillsynsansvar för barnen och eleverna eller utifrån bestämmelserna om trygghet och studiero.

Tillsynsansvaret

Trygghet, studiero och disciplinära åtgärder

Vilken skyldighet har huvudmannen att utreda upplevda trakasserier eller sexuella trakasserier?

En huvudman som får kännedom om att ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för trakasserier eller sexuella trakasserier i samband med verksamheten är skyldig att utreda omständigheterna kring de uppgivna trakasserierna, och i förekommande fall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra trakasserier i framtiden. Det gäller även om de uppgivna trakasserierna har utförts av barn eller elever. Denna utredningsskyldighet regleras dock inte i skollagen utan i diskrimineringslagen. På Diskrimineringsombudsmannens webbplats finns mer information om detta.

Källa: 2 kapitlet 7 § diskrimineringslagen (2008:567).

Utreda och förhindra trakasserier och sexuella trakasserier, Diskrimineringsombudsmannens webbplats Länk till annan webbplats.

Hur snabbt ska huvudmannens utredning om kränkande behandling göras och vem ska genomföra utredningen?

Huvudmannens utredning av omständigheterna kring de uppgivna kränkningarna ska göras skyndsamt. Någon definition av ”skyndsamt” finns inte i skollagen. I förarbetena anges att utredningen bör ske så skyndsamt som möjligt, men samtidigt med stor hänsyn till det barn eller den elev som utsatts. Hur man närmare bör går till väga beror på förhållandena i det enskilda fallet.

Vem som i praktiken ska genomföra utredningen anges inte specifikt i skollagen. Huvudmannen ansvarar för utredningen. Det gäller oavsett om den genomförs av huvudmannen själv eller om det exempelvis delegeras till rektorn att göra utredningen.

Källor: 6 kapitlet 10 § skollagen och proposition 2005/06:38 Trygghet, respekt och ansvar – om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever, sidan 140-141.

Hur snabbt måste personalen och rektorn anmäla upplevd kränkande behandling vidare?

Rektorns anmälningsskyldighet är direkt kopplad till det skyndsamhetskrav som gäller för huvudmannens utredning. Därför måste även personalens anmälan till rektorn och rektorns anmälan till huvudmannen göras skyndsamt.

Huvudmannen har det yttersta ansvaret för arbetet mot kränkningar i verksamheterna. För att huvudmannen ska vara informerad och kunna följa och bedöma utvecklingen i varje enskilt fall är det viktigt att det finns fungerande system för rapportering och kommunikation. Genom ändamålsenliga och effektiva system kan huvudmannen också uppmärksamma och rikta resurser till verksamheter där det finns problem.

Skolinspektionen har i ett beslut bedömt att en rutin som innebar att rektorn månadsvis rapporterade anmäld kränkande behandling till huvudmannen inte var tillräckligt skyndsamt, eftersom det innebar att det kunde gå upp till en månad innan anmäld kränkande behandling kom till huvudmannens kännedom.

Källor: 6 kapitlet 10 § skollagen och Skolinspektionens beslut 2018-10-10 med diarienummer 42-2018:5136.

Hur snabbt ska huvudmannens utredning om kränkande behandling göras och vem ska genomföra utredningen?

Vilket ansvar har huvudmannen för att hantera kränkningar som inte sker i verksamheten, men i samband med den? Till exempel i sociala medier?

Skyldigheten att utreda och i förekommande fall vidta åtgärder mot kränkande behandling gäller även händelser som sker exempelvis utanför förskolans eller skolans område, eller utanför skoltid, om det finns en koppling till verksamheten. Det kan till exempel handla om händelser på vägen till eller från verksamheten, eller om nätkränkningar som äger rum på fritiden men som får återverkningar på en elevs skoltid. Om en händelse har samband med verksamheten är något som måste bedömas i det enskilda fallet.

Källor: 6 kapitlet 10 § skollagen, HFD 2014 referat 47, Barn- och elevombudets beslut 2019-02-12 med diarienummer 45-2018:9248, Skolinspektionens beslut 2019-05-14 med diarienummer 41-2018:9310 samt Skolinspektionens beslut 2020-10-15 med diarienummer SI 2019:3461.

Vad innebär förbudet mot repressalier?

Ett barn eller en elev får inte utsättas för repressalier för att hen medverkat i en utredning om kränkande behandling, trakasserier eller sexuella trakasserier. Detsamma gäller om barnet eller eleven anmält eller påtalat att någon handlat i strid med bestämmelserna om åtgärder mot kränkande behandling, trakasserier eller sexuella trakasserier.

Källor: 6 kapitlet 11 § skollagen och 2 kapitlet 19 § diskrimineringslagen.

Vad kan hända om huvudmannen åsidosätter sina skyldigheter?

Om huvudmannen eller personalen bryter mot förbudet mot kränkande behandling kan huvudmannen bli skyldig att betala skadestånd till barnet eller eleven. Detsamma gäller om huvudmannen eller personalen åsidosätter sina skyldigheter när det gäller det förebyggande arbetet, anmälnings- och utredningsskyldigheten eller förbudet mot repressalier. Det är Barn- och elevombudet (BEO) som driver sådana skadeståndsärenden enligt skollagen.

Källa: 6 kapitlet 12 § skollagen.

Vad kan BEO göra?, Skolinspektionens webbplats Länk till annan webbplats.

Förskolor, skolor, fritidshem och kommunal vuxenutbildning har alltid en huvudman. Huvudmannen är ytterst ansvarig för att utbildningen genomförs i enlighet med skollagen och andra bestämmelser. Alla huvudmän inom skolväsendet ska ha skriftliga rutiner för att ta emot och utreda klagomål mot utbildningen.

Kommuner

En kommun kan vara huvudman för förskola, förskoleklass, grundskola, anpassad grundskola, fritidshem, gymnasieskola, anpassad gymnasieskola och kommunal vuxenutbildning.

Enskilda

En enskild fysisk eller juridisk person kan vara huvudman för förskola, förskoleklass, grundskola, anpassad grundskola, fritidshem, gymnasieskola och anpassad gymnasieskola. En enskild huvudman kallas ofta även för ”fristående huvudman”. För kontakt med en fristående huvudman vänder man sig till verksamhetens styrelse eller motsvarande.

Regioner

Gymnasieskolor, anpassade gymnasieskolor och kommunal vuxenutbildning kan i viss utsträckning ha en region som huvudman.

Staten

Specialskolor och sameskolor samt förskoleklass och fritidshem vid en specialskola eller sameskola har staten som huvudman.

Källor: 2 kapitlet 2-8 § och 4 kapitlet 8 § skollagen.

Annan pedagogisk verksamhet regleras i 25 kapitlet skollagen och är inte en del av skolväsendet. Annan pedagogisk verksamhet omfattas bara av skollagens bestämmelser om det står uttryckligen i lagtexten att verksamheten i fråga omfattas.

I samlingsbegreppet annan pedagogisk verksamhet ingår:

  • pedagogisk omsorg som erbjuds i stället för förskola eller fritidshem, till exempel familjedaghem
  • öppen förskola
  • öppen fritidsverksamhet, ibland även kallat ”fritidsklubb”
  • omsorg under tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds, ibland även kallat ”nattis”.

Källor: 1 kapitlet 1-2 §§ och 25 kapitlet 1 § skollagen.


Plan mot kränkande behandling

Vad ska planen mot kränkande behandling innehålla och hur ofta ska den följas upp?

Huvudmannen ska se till att det varje år, för varje särskild verksamhet, upprättas en plan mot kränkande behandling. Syftet med planen är att förebygga och förhindra kränkande behandling. Planen ska vara ”levande” i den meningen att den ständigt ska vara aktuell i verksamhetens dagliga arbete. För att planen ska fungera på ett ändamålsenligt sätt är det, enligt förarbetena, viktigt att den utformas utifrån den unika verksamhetens behov.

Planen mot kränkande behandling ska innehålla:

  • en översikt över de åtgärder som behövs för att förebygga och förhindra kränkande behandling av barn och elever,
  • en redogörelse för vilka av dessa åtgärder som avses att påbörjas eller genomföras under det kommande året, och
  • en redogörelse för hur de planerade åtgärderna i föregående års plan har genomförts.

I förarbetena uttalas att planen dels bör ta sikte på ingripanden i akuta situationer, dels avse både förebyggande och uppföljande verksamhet. Enligt förarbetena ska planen också bland annat innehålla rutiner för hur personalen ska agera, rutiner för ansvarsfördelning samt rutiner för hur händelser och åtgärder ska dokumenteras.

Planen mot kränkande behandling ska upprättas, följas upp och ses över under medverkan av barnen eller eleverna vid den verksamhet som den gäller för. Utformningen och omfattningen av barnens eller elevernas deltagande ska anpassas efter deras ålder och mognad. Enligt förarbetena bör även vårdnadshavare göras delaktiga i arbetet.

Källor: 6 kapitlet 6 och 8 §§ skollagen, 2 § förordning (2006:1083) om barns och elevers deltagande i arbetet med en plan mot kränkande behandling och proposition 2005/06:38 Trygghet, respekt och ansvar – om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever, sidan 89 och 139.

Stöd i arbetet

Åtgärder mot kränkande behandling

Information till vårdnadshavare och anmälan till andra myndigheter

Vilken rätt till information har vårdnadshavare om deras barn har blivit utsatt för kränkande behandling?

Ett barns vårdnadshavare har ansvar för barnets personliga förhållanden och för att barnet får sina behov tillgodosedda. Skolan måste informera om sådant som vårdnadshavaren behöver veta för att kunna utöva det ansvaret.

Enligt skollagen ska vårdnadshavare fortlöpande få information om barnets eller elevens utveckling. Förskolors och skolors ansvar för samarbete med vårdnadshavare och hemmen utvecklas ytterligare i läroplanerna. Det finns ingen bestämmelse i skollagen som reglerar exakt när eller på vilket sätt vårdnadshavare ska få information om deras barn har blivit utsatt för kränkande behandling. Det är upp till förskolan eller skolan att ha rutiner för hur den informationen ges.

Om en skola eller huvudman vidtar disciplinära åtgärder mot en elev som har utsatt en annan elev för kränkande behandling har vårdnadshavare till den eleven rätt till information enligt förvaltningslagens bestämmelser om myndighetsutövning mot enskilda.

Källor: 6 kapitlet 2 § föräldrabalken samt 3 kapitlet 3 § och 29 kapitlet 10 § skollagen.

Trygghet, studiero och disciplinära åtgärder

Ska verksamheten anmäla eller lämna information om kränkningar till andra myndigheter, till exempel polisen eller socialtjänsten?

Om en elev, som exempelvis utsatt en annan elev för en kränkning, blir avstängd finns en informationsskyldighet och i vissa fall en samrådsskyldighet för skolan.

Vidare har personal i förskola, skola och andra verksamheter som lyder under skollagen en viktig roll i att upptäcka när barn far illa eller när det finns risk för det. Om det finns en misstanke om att ett barn under 18 år far illa är huvudmannen och personalen skyldiga att göra en anmälan till socialnämnden.

Den enda situation där det utifrån skollagen finns en reglerad skyldighet för skolan att göra en polisanmälan är om skolan har omhändertagit stöldgods, narkotika, dopningsmedel, knivar och andra vapen eller hälsofarliga varor från en elev. Då ska rektorn snabbt anmäla detta till polisen. I andra fall då en elev gör något som skulle kunna utgöra ett brott är det upp till rektorn och annan skolpersonal att ta ställning till om en polisanmälan ska göras.

Källor: 5 kapitlet 16 och 21-23 §§ samt 29 kapitlet 13 § skollagen.

Informationsskyldighet vid avstängning i obligatoriska skolformer

Informations- och samrådsskyldighet vid avstängning i frivilliga skolformer

Omhändertagande av föremål

Stöd i arbetet

Skolans ansvar för barn som far illa

Hittade du inte svar på din fråga?

Om du inte hittar svar på din fråga här kan du kontakta Skolverkets upplysningstjänst.

Kontakta Skolverkets upplysningstjänst

Senast uppdaterad 15 mars 2024

Innehåll på denna sida