Didaktiska val under pandemin kan fånga upp indirekt lärande

Under coronapandemin har svenska gymnasielärare ansträngt sig för att distansundervisningen ska vara så lik ordinarie undervisning som möjligt, enligt en ny svensk studie. Det gör att lärare ofta missar att använda själva pandemin som undervisningsinnehåll, något som skulle kunna ta tillvara det indirekta lärande som sker i denna nya situation.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Ökad forskning om distansundervisning under pandemin

Det kommer fler och fler forskningsartiklar om hur coronapandemin påverkat skola och undervisning. De flesta artiklarna behandlar distansundervisning och digitala hjälpmedel. De handlar oftast om hur distansundervisning kan gå till och hur den kan vara så lik ordinarie undervisning som möjligt. Forskningen har mycket fokus på frågorna hur, när och var. Få artiklar behandlar hur ämnesundervisningens innehåll ändras på grund av pandemin: den didaktiska vad-frågan.

Marie Nilsberth och fyra andra forskare har skrivit en artikel som delvis berör frågan om Coronapandemin som ämnesinnehåll. Den publicerades i juli 2021 i European Educational Research Journal. Deras studie undersöker hur femton svenska gymnasielärare i svenska, matematik och historia pratar om och förklarar sina didaktiska överväganden i den kris som en plötslig övergång till distansundervisning innebar. Forskarna intervjuade lärarna vid två eller tre tillfällen under 2020.

Bedömning, relationer och kompensation viktiga för didaktiska val

I analysen av de femton lärarnas berättelser hittar Nilsberth och medförfattare tre framträdande förklaringar till de didaktiska val som lärarna gör under distansundervisningen:

Bedömning

För det första finns det ett stort fokus på bedömning och styrdokument i lärarnas didaktiska överväganden. De pratar om vad de kan göra för att hinna med allt som står i ämnesplanen och hur elever ska kunna visa sina kunskaper inför betygsättningen, trots distansundervisning och inställda nationella prov. En lärare i svenska beskriver till exempel hur hon arbetar med att göra extraprov till eleverna för att få stöd i sin betygsättning.

Relationer

För det andra finns det ett relationellt tema i berättelserna. Lärarna pratar mycket om vad som går förlorat när undervisningen inte sker på plats i skolan och vad de gör i undervisningen på grund av det. Det handlar om att interaktionen med, och även mellan, eleverna blir svårare. Lärandet blir mer individuella projekt och dynamiken som finns i undervisning på plats går förlorad. Elever vågar inte be om hjälp eller ställa frågor i den digitala plattformen, för de vill inte visa för andra att de har svårigheter.

Kompensation

För det tredje så hänvisar lärarna till skolans kompensatoriska uppdrag i sina berättelser. Många didaktiska beslut handlar om att ge mer stöd till de elever som behöver det mest. De försöker hitta nya sätt att kompensera elevernas olika förutsättningar i distansundervisningen.

Eleverna kan till exempel inte längre titta på vad eller hur andra elever gör i klassrummet; i distansundervisningen blir det tydligare att vissa elever inte förstår skriftliga och muntliga instruktioner. Det leder till att lärare till exempel ringer elever för att kontrollera att de har förstått vad de ska göra.

Sällsynt att använda pandemin som undervisningsinnehåll

Lärarna i Nilsberth och medförfattares studie gör inga drastiska ändringar i själva ämnesinnehållet under pandemin och distansundervisningen. Deras plan är att hålla sig så mycket som möjligt till sin ursprungliga plan för undervisningen.

Nilsberth och medförfattare konstaterar att endast en av de intervjuade lärarna använder coronapandemin som undervisningsinnehåll. Det är en svensklärare som har tema dystopier i årskurs tre. Läraren beskriver hur eleverna processar världsläget i ämnesundervisningen och att de vill förstå och veta mer om pandemin för att vara mindre rädda. Förutom det exemplet förekommer inte temat pandemin som undervisningsinnehåll i de 41 intervjuerna.

Det sker ett indirekt lärande under pandemin

Just coronapandemin som undervisningsinnehåll, det som i mycket lyser med sin frånvaro i Nilsberth och medförfattares studie, diskuterar Anja Besand i en essä i Journal of Social Science Education. Besand menar att oavsett om undervisningen i skolan tar upp coronapandemin eller inte så sker det ett indirekt lärande i samband med pandemin. Det handlar inte bara om att lära sig hålla avstånd, tvätta händerna ofta eller använda digitala plattformar i undervisningen.

Ur Besands samhällsvetenskapliga perspektiv är det också ett lärande om till exempel att nationella gränser kan stängas över en natt trots ett långt arbete för öppenhet i EU och att sjukvården kan bryta ihop. Att samhället är beroende av att yrkesgrupper som kassörskor, hemtjänstpersonal, transportpersonal och sjuksköterskor är beredda att riskera sin hälsa för att hålla ”systemet” igång. Att vissa människor kan arbeta hemma men andra måste gå till jobbet. Att forskning tar tid.

Möjlighet att träna på att hantera osäkerhet

Det går inte att kontrollera fullt ut vad elever lär sig, men det går att fånga upp en del av det indirekta lärandet i undervisningen. Allra främst, skriver Besand, lär oss pandemin att vi måste leva med osäkerhet och ambivalens. I skolan kan eleverna träna på att hantera osäkerhet. Att lära sig leva med osäkerhet snarare än att leta efter snabba svar. Att veta vad vi inte vet. Enligt Besand har det aldrig funnits ett bättre tillfälle att träna på det än under och genom coronapandemin.

I den kris som distansundervisningen under coronapandemin innebar var lärares reaktion enligt Nilsberth och medförfattare att överväga hur undervisningen skulle kunna bli så lik den ursprungliga planeringen som möjligt. Studien visar ett större fokus på didaktiska hur, var och när-frågor än på vad-frågor. Ett ökat fokus på coronapandemin som undervisningsinnehåll skulle ge lärare möjlighet att fånga upp och arbeta med det indirekta lärande som sker i pandemin oavsett skolans styrdokument och betygsättning.

Text: Katarina Blennow

Källor:

Nilsberth, M., Liljekvist, Y., Olin-Scheller, C., Samuelsson, J., & Hallquist, C. (2021). Digital teaching as the new normal?: Swedish upper secondary teachers’ experiences of emergency remote teaching during the COVID-19 crisislänk till annan webbplats. European Educational Research Journal (Online), 20(4), 442–462.

Besand, A. (2020). The Crisis as an Opportunity to Learn. Or: “Collateral Civic Education” in the Context of the COVID-19 Pandemic: An Essay in Times of Criseslänk till annan webbplats. Journal of Social Science Education, 19, 8–14.

Voss, T., Wittwer, J. Unterricht in Zeiten von Corona: Ein Blick auf die Herausforderungen aus der Sicht von Unterrichts- und Instruktionsforschunglänk till annan webbplats. Unterrichtswiss 48, 601–627.

Lisa E. Kim, Rowena Leary & Kathryn Asbury (2021). Teachers’ narratives during COVID-19 partial school reopenings: an exploratory studylänk till annan webbplats, Educational Research, 63:2, 244-260.

Means, B., & Neisler, J. (2021). Teaching and learning in the time of COVID: The student perspective.länk till annan webbplats Online Learning, 25(1), 8-27.

Publicerad 10 september 2021.