Fritidshemmets undervisning ska vara kompletterande. Men fritidshemslärare tolkar detta på olika sätt, vilket får konsekvenser för hur kompletteringsuppdraget genomförs i fritidshem. Fritidshemslärare beskriver att leken är det vanligaste sättet att bedriva en undervisning som kan ses som inbäddad, då ett ämnesinnehåll ofta är integrerat i vardagliga aktiviteter. Det visar två studier.
Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning
Det senaste decenniet har en förskjutning skett i fritidshemmets uppdrag, från en socialpedagogisk tradition där fokus låg på omsorg och sociala relationer till att utbildning och lärande alltmer betonas. I skollagen från 2010 lyfts fritidshemmets undervisningsuppdrag fram och beskrivs som att omsorg, lärande och utveckling ska bilda en helhet, det vill säga ett vidgat undervisningsbegrepp.
I läroplanens del fyra anges det centrala innehåll som undervisningen ska utgå ifrån, men också formerna för undervisningen. Dessa former vilar på en fritidspedagogisk tradition och centralt är att undervisningen ska utgå från elevernas intressen och behov. Vidare betonas också att undervisningen i fritidshemmet ska vara grupporienterad, situationsstyrd och upplevelsebaserad.
Forskning om undervisning i fritidshem är begränsad och i flera studier beskrivs att undervisningspraktiken står inför en omorienteringsfas där centrala frågor handlar både om vad undervisningen ska syfta till och hur den ska genomföras i praktiken. I denna artikel lyfts två olika forskningsstudier fram. Den ena har undersökt fritidshemmets kompletterande uppdrag, den andra hur fritidshemslärare beskriver sin undervisning.
I skollagen framhålls att den undervisning som sker i fritidshemmet ska komplettera skolans undervisning. Vad detta innebär diskuteras ofta och någon tydlig definition finns inte. Perselli och Hörnell har i en webbenkät ställt frågor till personal i fritidshem om deras syn på hur fritidshemmet kompletterade skolan i olika ämnen. Resultatet visar att en majoritet av dem som deltog i studien, 76 procent av 2 388 som besvarade denna fråga, menar att fritidshemmet kompletterar skolan gällande ämnesinnehåll. I studien analyserades också de frisvar som deltagarna skrev i relation till frågan.
Resultatet visar två huvudsakliga sätt som fritidshemmets kompletterande uppdrag tolkas på:
I den första tolkningen finns ett tydligt professionsfokus, då analysen visar att komplettering framför allt anses handla om att samverka med skolan och att arbeta i klass under den samlade skoldagen. Kompletteringen beskrivs ske genom att fritidshemsläraren på olika sätt använder sin yrkesroll i relation till skolan.
Det kan handla om att samverka med lärare i skolan för att skapa en röd tråd för eleverna under deras skoldag. Det kan också handla om att arbeta i klass, ibland med specifika uppgifter som att ha hand om socialt lärande eller rastverksamhet. I dessa beskrivningar är det fritidshemslärares yrkesroll och specifika yrkeskunnande som utgör kompletteringen.
Det andra sättet betonar att komplettering sker genom fritidshemmets pedagogiska och didaktiska form, vilket i sig utgör kompletteringen. Det handlar exempelvis om att i fritidshemmet får elever möjlighet att ta del av undervisning på ett annat sätt, som att få tillägna sig praktisk kunskap, och att undervisningen knyter an till vardagliga aktiviteter i elevers vardagsliv, som att erövra matematik genom att förstå ett bakrecept eller att kunna använda en legoritning.
Här framhålls också att fritidshemmets kompletterande uppdrag handlar om att i fritidshemmet ska elever få göra det som saknas i skolan och få möjlighet till en annan sorts lärande.
Personal i fritidshem tolkar det kompletterande uppdraget på olika sätt. Studiens slutsatser visar att:
Ett annat fokus på undervisning i fritidshem har Helena Ackesjö och Björn Haglund i sin studie. I den har lärare i fritidshem skriftligt fått beskriva sin undervisningspraktik genom att svara på frågan ”när, var, hur och om vad undervisar du”. Dessa svar analyserades sedan både utifrån ordfrekvens, det vill säga vilka ord som var vanligast, och genom att svaren tematiserades utifrån vilka mönster som kunde urskiljas i materialet. Forskarna definierade följande undervisningselement som betydelsefulla för att något ska beskrivas som fritidspedagogisk undervisning.
Dessa begrepp utgjorde också en teoretisk utgångspunkt för analysen av fritidshemslärarnas beskrivningar av sin undervisning. För att något ska definieras som undervisning måste alla tre elementen finnas.
Fritidshemslärarnas beskrivningar av sin undervisning utmynnade i följande teman som också byggde på hur vanligt förekommande beskrivningen var:
Undervisning på fritidshem beskrivs på olika sätt. Även om den lekinriktade undervisningen var vanligast förekommande så var beskrivningar av den ämnesrelaterade undervisningen vanlig. Det kan tolkas som att läroplanens centrala innehåll (del 4) fått stort utrymme i fritidshemmet.
Analysen baserad på undervisningselementen visar att en del av det som fritidshemslärarna beskriver som undervisning inte kan beskrivas som det utifrån den definition som forskarna använde sig av. Ett exempel på det är fri lek och situationsstyrd undervisning där lärares intentionalitet inte är tydlig.
Undervisningen sker ofta i termer av att vara inbäddad, vilket exempelvis innebär att ett ämnesinnehåll undervisas i en lekinriktad undervisningssituation, eller att värdegrundsfrågor behandlas genom ett fritidshemsråd eller i samarbete med elever.
Text: Helene Elvstrand, Linköpings universitet
Ackesjö, H. & Haglund, B. (2021). Fritidspedagogisk undervisning: En fråga om intentionalitet, situationsstyrning och inbäddning, Utbildning och lärande, 15(1), 69-87.
Perselli, AK. & Hörnell, A. (2019). Fritidspedagogers förståelse av det kompletterande uppdraget Länk till annan webbplats., Barn, 1, 63–79.