Skolövergångar är kritiska steg för barn i behov av stöd

Klivet från en känd undervisningsmiljö in i en annan, kan innebära att det uppstår ett glapp i barns lärande och utveckling. Övergångar mellan skolformer är särskilt kritiska för barn som behöver stöd och anpassningar. En nyligen publicerad avhandling pekar på en rad faktorer som hindrar lärares didaktiska arbete med övergångar, även om lärarna har ambitionen att prioritera barn i behov av stöd.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Therese Welén vid Mälardalens universitet har studerat hinder och möjligheter för lärares didaktiska arbete med övergångar mellan förskola och förskoleklass, respektive förskoleklass och grundskolans årskurs 1. I fyra medelstora kommuner har hon intervjuat lärare i förskola, förskoleklass och årskurs 1 samt skolchefer. Studien visar på en mängd processer, beslut och strukturer på olika nivåer som får betydelse för lärares arbete vid barns skolövergångar.

Relationsskapande genom besök och möten

Lärare i förskola och förskoleklass är överens om att förskolebarnens besök i den mottagande skolan och förskoleklassen har stor betydelse. Att få bekanta sig med skolmiljön, att få leka på skolgården, i skolans idrottshall eller äta i matsalen är exempel på aktiviteter som är viktiga för förskolebarnen.

Resultatet av studien pekar samtidigt på exempel där det inte finns tid för planering och genomförande av övergångsaktiviteter, mer än möjligen för barn i behov av stöd och anpassningar. Förskolebarnens möten med förskoleklassens verksamhet och med mottagande lärare är av största vikt för att skapa en trygghetskänsla hos barnen inför deras nya skolvardag.

Ömsesidig tillit mellan skolformer

Studien pekar också på betydelsen av att lärarna i olika skolformer får möjlighet att lära känna varandra och varandras verksamheter, vilket i sin tur främjar barnens övergångar. Ett exempel på ömsesidig tillit uttrycks i termer av ”att tala gott” om varandras verksamheter, enligt en av de intervjuade lärarna.

Det nödvändiga samarbetet handlar dels om rutiner och riktlinjer för övergångar, dels samsyn mellan verksamheterna och en tydlig progression i undervisningen mellan olika skolformer. I studien efterfrågar lärare i årskurs 1 en kontinuerlig samverkan med förskoleklassen och en progression i innehåll och aktiviteter mellan förskoleklass och årskurs 1.

Möjligheterna för lärare i olika skolformer att skapa relationer är beroende av hur och i vilken utsträckning rektorerna i förskola, förskoleklass och grundskola samverkar. Detta är något som de intervjuade skolcheferna betonar, utöver det ansvar som de lägger på sin egen övergripande roll när det gäller att skapa förutsättningar för lärares didaktiska arbete med barns övergångar.

Brist på struktur och systematik vid överföring av information

Ofta hålls en rad olika möten i samband med övergångar där lärare, vårdnadshavare och barn deltar i olika sammanhang. Hur dessa möten benämns varierar. Förskolans lärare talar om avslutningssamtal som sker tillsammans med vårdnadshavare och barn. Mottagande lärare i förskoleklassen kan delta i dessa samtal. Det sker också mottagningssamtal när barnen har börjat i förskoleklassen. Även skriftlig information ges i varierande omfattning.

Sekretesslagstiftningen anses vara ett hinder för överföring av relevant information mellan förskola och förskoleklass. Samtidigt signalerar studien att inställningen till överföring av information kan variera mellan lärare. Det finns lärare som menar att gruppsammansättningen under förskoleklassen är tillfällig, eftersom nya elevgrupper kommer skapas inför årskurs 1.

Därmed är informationen från förskolan mindre viktig, då den fortsatta planeringen ändå kommer att utgå från de erfarenheter man får om barnen under året i förskoleklassen. Brist på tid för att lärarna ska kunna utforma den dokumentation som är nödvändig vid skolövergångar beskrivs som ytterligare ett hinder.

Begränsad möjlighet att tillgodose olika behov

Lärare i studien beskriver fördelarna med gemensamma överlämningssamtal. Mottagande lärare får i dessa fall information som gör att de i god tid kan planera och förbereda anpassningar som behövs i förskoleklassen. Om nödvändig information uteblir, måste alltså behoven upptäckas på nytt när barnet har bytt skolform.

De intervjuade lärarna och inte minst förskoleklassens lärare, uttrycker en vilja att möta varje barn utifrån barnets förutsättningar för att nå en så bra utveckling som möjligt. Ett hinder som lyfts fram är skillnaden mellan lärartätheten i förskolan och förskoleklassen, vilket innebär att grupperna i förskoleklassen är större och lärarna får ansvar för fler barn, samtidigt som det finns barn med olika diagnoser eller barn som är under utredning. Lärare i förskolan menar också att de på förhand vet att barnen inte kommer få det stöd som behövs när de kommer till förskoleklassen.

Vårdnadshavare har en nyckelroll

Vårdnadshavare har en viktig roll vid barns övergångar mellan olika skolformer. Deras erfarenheter av sin egen skolstart, att de inte har lärt känna barnets mottagande lärare eller inte känner sig förtrogna med förskoleklassens verksamhet, är faktorer som påverkar deras upplevelser och agerande i samband med barnets övergång. Lärarna i studien menar att vårdnadshavarna förväntar sig att de ska kunna påverka barnens placering. Det blir en utmaning även för vårdnadshavarna när barnen ska bryta relationer med kamrater som de har haft i förskolan.

Kommunikationen med vårdnadshavarna förändras också vid övergången till skolan. Samtalen vid daglig hämtning och lämning i förskolan, ersätts av skriftlig information i större utsträckning. Kontakten med vårdnadshavare som inte har svenska som sitt förstaspråk kan innebära en utmaning för lärare i deras strävan att möta alla barns varierande behov och olikheter.

Särskolan saknar förskoleklass

I samband med att förskoleklassen blev obligatorisk 2018 uppstod en lucka i lagstiftningen, vilket innebär att det inte finns ett motsvarande alternativ för barn som kommer att skrivas in i särskolan. Detta löses genom att barnet får stanna kvar i förskolan ett år till, eller skrivs in i särskolan ett år tidigare, vilket dock inte är så vanligt.

Det kan också innebära att barnet flyttar över från förskolan till en förskoleklass, där sedan relationerna bryts på nytt efter ett år då barnet går vidare till särskolan. De intervjuade skolcheferna lyfter problemet med att grundsärskolan saknar både kompetens och lokaler för en grundsärskoleanpassad förskoleklass. Den fråga som därmed ställs på sin spets handlar alltså om vilken placering som blir bäst för barnet.

Ytterligare faktorer som påverkar lärares arbete med övergångar

Weléns studie pekar alltså på en rad faktorer som får konsekvenser för likvärdigheten vid barns övergångar mellan skolformer och som hindrar lärares didaktiska arbete i samband med dessa. Utöver det som redan nämnts hör exempelvis:

  • Begränsade tillfällen för kunskaps- och erfarenhetsutbyten mellan skolformer, till exempel i form av gemensamma planeringsdagar.
  • Rektorsbyten som innebär att utarbetade och fungerande rutiner bryts.
  • Varierande tillgång till pedagogiska resurser och sena lärarbyten.
  • Skollokalers utformning och deras fysiska närhet till varandra (avståndet mellan avlämnande förskolor och mottagande skolor och förskoleklassers placering i förhållande till årskurs 1).
  • Dubbla uppdrag för lärare som överlämnare och mottagare (främst för förskoleklassens lärare som årligen ska lämna över barn till år 1 och ta emot nya barn från förskolan, men även mottagande år 1-lärare som lämnar elever till år 4).
  • Forum för samverkan mellan rektorer i olika skolformer, vilket framstår som ett av skolchefers mindre prioriterade områden.
  • Skolvalet som bidrar till att överlämningar ska ske till ett större antal skolor.
  • Brist på rutiner för överlämning till fristående skolor.

Övergångar ur ett likvärdighetsperspektiv

Weléns studie visar på komplexiteten när det gäller barns skolövergångar och konsekvenser sett ur ett likvärdighetsperspektiv. Lärares didaktiska arbete med övergångar påverkas av beslut och strukturer på flera olika nivåer, allt ifrån övergripande lagstiftning till samverkan med enskilda vårdnadshavare, barn, lärarkollegor och rektorer. Welén konstaterar att skolövergångarna inte alltid bidrar till att barn ”skyndsamt” får extra anpassningar inom ordinarie undervisning, så som skollagen föreskriver.

Text: Gunvie Möllås

Källa:

Welén, T. (2022). Lärares roll och utmaningar i arbetet med barns tidiga skolövergångar. [Doktorsavhandling, Mälardalens Universitet]. DiVA.

Publicerad 22 mars 2022.