Språkutveckling kan gynnas av digitalt samskrivande

Digitalt samskrivande kan vara språkutvecklande och bidra till att elever utvecklar sitt skrivande. Men för att nå dit krävs stöd för elever samt en medvetenhet från lärare kring vad som kan utgöra fallgropar vid digitalt samskrivande, visar flera studier.

Digitala verktyg möjliggör mer än samarbete i skrivprocessen, de öppnar för samskrivande. I en samskrivande process är samtidigheten nyckelordet. Två, eller flera, personer kan simultant skriva i samma dokument utan att vara på samma plats.

En person kan ändra i en annans mening samtidigt som den personen avslutar meningen. Vars och ens bidrag vävs in i en helhet och idealt så äger samtliga skribenter slutprodukten. Inom forskning benämns samskrivande ofta som kollaborativt skrivande eller med den engelska termen collaborative writing.

I den här artikeln presenteras resultat av tre studier. Den första berör samskrivande (eller kollaborativt skrivande) ur ett flerspråkighetsperspektiv, den andra är ett exempel på hur ett digitalt verktyg kan ge insikter till både lärare och elever om samskrivnings-processen och den tredje är ett exempel på en design för digitalt berättande (digital storytelling) för att väcka elevers medvetenhet kring könsstereotyper, där digitaliseringen ses som ett didaktiskt verktyg.

Kollaborativt digitalt skrivande gynnar flerspråkiga elever

Forskningsintresset för kollaborativt digitalt skrivande i andraspråksundervisning grundar sig i att samarbete kring skrivande kräver samtalande och förhandlingar, vilket främjar ett breddande av språkförmågan, något som bland annat Pauline Gibbons har skrivit utförligt om. Vid kollaborativt digitalt skrivande lär sig elever exempelvis genom att observera när andra skriver, prata om det som skrivs samt genom att läsa det som andra skriver.

Sammantaget ger det starka motiv för att satsa på kollaborativt skrivande för flerspråkiga elever, skriver de amerikanska forskarna Li och Zhang i en nypublicerad artikel. Li och Zhang har genomfört en stor mängd studier kring samskrivande och flerspråkiga elever. De har i sin artikel sammanfattat befintlig forskning, både egen och andras. I artikeln pekar de ut områden som utifrån deras sammanställning bör utvecklas, och som kan inspirera lärare vid planering av kollaborativa digitala skrivuppgifter.

Vad behöver utvecklas inom kollaborativt digitalt skrivande?

Det första Li och Zhang tar upp i artikeln är att flera studier visar att många uppgifter som ges inom kollaborativt skrivande fortfarande enbart består av text. Det saknas studier som har undersökt hur två eller flera elever använder digitala verktyg och olika semiotiska resurser (tecken, bilder med mera) i ett gemensamt skapande av en multimodal produkt. För att få en uppfattning om hur sådana uppgifter påverkar språknivån skulle lärare kunna jämföra med en multimodal produkt som en elev har producerat.

Li och Zhang skriver vidare att studier av elever som skriver i Wikis visar motstridiga resultat. Wikis har kommit att bli synonymt med en webbsida där de som har adressen till sidan kan dela saker men också redigera innehållet.

Li och Zhang skriver att dels finns det en tendens att elever fäster mindre vikt vid textens form och språkliga uttryck när de samskriver online i Wikis, eftersom skrivande online, enligt elever, kräver mindre av korrekthet, och dels finns det studier som visar att elever fokuserar helt på språklig korrekthet och tappar innehållet. Dessa motstridiga resultat föranleder Li och Zhang att förorda uppgifter som riktar elevers uppmärksamhet både mot textens form och innehåll.

Det tredje som författarna lyfter är kvaliteten på de samskapade texterna. Studier som har haft fokus på att bedöma texter har funnit att texter som är sammanhängande (har god koherens) uppfattas ha hög kvalitet. Låg kvalitet uppstår exempelvis när elever skriver i samma dokument utan att samarbeta. Då uppfattas texten ofta som hackig, ojämn och för lång.

Ytterligare ett område som forskarna lyfter berör skrivprocessen. Vem har egentligen skrivit vad i ett kollaborativt skrivande av en digital text? För forskare kan det vara intressant för att följa språkutvecklingen hos individer, och för lärare kan det ibland vara nödvändigt att urskilja enskilda prestationer. I det här sammanhanget nämner Li och Zhang verktyget DocuViz, vilket kan adderas till Google docs och som berörs i studie nummer två.

Värt att notera i sammanhanget är att svenska skolor inte får använda digitala verktyg som detta, där data lagras på servrar utanför EU. Principen bakom artikeln som redovisas nedan skulle ändå kunna vara av intresse, då den belyser vikten av att synliggöra delar av samarbetet, vilket läraren kan ha nytta av för att kunna stödja gruppen och enskilda individer i sitt lärande.

Visualisering av skrivprocessen vid online-skrivande

När elever samskriver digitalt och äger ett dokument ihop kan det ibland vara svårt att veta vem som har gjort vad i en uppgift. I en amerikansk studie, skriven 2018 av Krishnan och kollegor, fick elever i trettonårsåldern i uppgift att skriva en argumenterade källbaserad text i Google Docs, dels gruppvis, dels enskilt.

I gruppuppgiften fick eleverna lägga till applikationen DocuViz. Applikationen visar hur ofta en person går in i dokumentet, hur många redigeringar personen gör, ifall personen redigerar i andras textbidrag eller bara i sitt eget och i hur stor utsträckning personen har bidragit till slutprodukten. Alla som har redigeringsbehörighet i dokumentet kan när som helst trycka på DocuViz-knappen och få en graf som visualiserar de olika skribenternas bidrag.

Bilderna nedan visar ett autentiskt exempel över ett dokument som en svensk grupp har arbetat med under flera år, innan lagen av skärpt datalagring infördes. Namnen på eleverna är borttagna av etiska skäl.

Ofta högre kvalitet i samproducerade texter

Forskarna i den amerikanska studien hade som syfte att dels jämföra kvaliteten på den kollaborativa texten skriven gruppvis med den individuellt producerade texten, dels att få reda på mer om elevers upplevelser av det kollaborativa skrivandet. Fyra klasser producerade sammanlagt 21 kollaborativa och 64 individuella texter.

Några skrev den individuella texten först, medan andra samarbetade först. På så vis kunde forskarna till viss del utesluta en lärandeeffekt av att skriva två texter av samma typ. Flera olika kategorier poängsattes och resultaten sammanställdes.

Sammantaget visade resultaten att elever tjänade på ett kollaborativt skrivande. De kollaborativa texterna var oftare mer sammanhängande, bättre organiserade, längre och mer formellt korrekta. Det senare, förklarade forskarna, kunde vara en effekt av dels ett förhandlande om stavning, dels att eleverna ville skriva grammatiskt rätt inför varandra.

Utöver dessa resultat såg forskarna också att eleverna hade använt sig mer av de tillgängliga källorna i framskrivandet. Inom studien fick eleverna också svara på öppna frågor om hur de uppfattat DocuViz-verktyget. De uppgav bland annat att det fått dem att skriva mer, att det blev tydligt vem som gjorde mycket eller lite samt vem som behövde bidra mer.

Forskarna är dock tydliga i studien med att det som mäts i DocuViz inte visar hela spannet av samarbete. Aspekter som samtalande i chattar eller samtal ansikte mot ansikte, som kan ha betydelse för slutprodukten, förblir osynliga.

Könsstereotyper är vanliga vid kollaborativt digitalt berättande

I skolor är en vanligt förekommande form av digitalt skrivande skapande av berättelser i appar där ljud, bild och text vävs samman till en produkt. Utgångspunkten för arbete med digitalt berättande är att elever ska få vara skapare av digitalt innehåll som andra kan ta del av.

En grupp europeiska forskare, ledd av Elisa Rubegni från England, fann det av intresse att analysera karaktärer i digitala berättelser skapade av sjutton stycken 11–12-åringar. Forskarna fann att karaktärerna i stor utsträckning var könsstereotypa. Kvinnliga karaktärer var omvårdande och utseendet var viktigt, manliga karaktärer var aggressiva och utförde handlingar.

I syfte att bryta ett könsstereotypt digitalt berättande designade forskarteamet tillsammans med elever och lärare en undervisningsmodell. Inledningsvis identifierades sju utmaningar, några som eleverna behövde stöd i att hantera och några som lärare behövde ge stöd i. Till exempel behövde elever stöd i att turas om att ta ansvar, och lärare behövde stötta med frågor och bekräftelser så att elever bättre förstod hela historien.

De sju utmaningarna hade en didaktisk utgångspunkt: digitaliseringen i sig var inte i centrum utan ett av flera verktyg för att väcka medvetenhet hos eleverna. Utmaningarna stöptes om till fem koncept och implementerades i en klass som fick utgöra experimentgrupp. En annan klass utgjorde kontrollgrupp och i den gruppen implementerades inga koncept. De fem koncepten som fördes in i experimentgruppen var att:

• förse eleverna med normbrytande karaktärer
• förbjuda vissa ord
• erbjuda inspirerande ord
• använda frasen ”tänk om…”
• införa undersökande frågor.

Det visade sig att experimentgruppen, som använde koncepten, skapade fler berättelser med icke-könsstereotypa karaktärer, till skillnad mot kontrollgruppen, som inte använde koncepten, vilket också synliggörs i de exempel som visas nedan.

Här kan vi se att kontrollgruppen fortsatte att skapa könsstereotypa berättelser där bland annat kvinnors roll i livet var att finna en make, medan det i experimentgruppen återfanns berättelser där de kvinnliga karaktärerna har en egen agenda och är handlingskraftiga. Koncepten som infördes i experimentgruppen hade således haft effekten att motverka könsstereotyper.

Digitalt samskrivande kräver rätt förutsättningar

Det är ingen självklarhet att elever presterar bättre för att de samskriver digitalt. En del studier visar tvärtom att när elever vet att texter ska publiceras online så minskar deras motivation till att skriva korrekt, eftersom ”nätet inte kräver det”, enligt elevernas uppfattning.

För att elever ska utvecklas språkligt vid digitalt samskrivande behöver de få rätt förutsättningar. Sammanfattningsvis visar de tre redovisade artiklarna att:

• Elever tjänar på att få tydligt utformade uppgifter som riktar deras uppmärksamhet mot både form och innehåll.
• Implementering av verktyg som visualiserar skrivprocessen leder till en kvalitetshöjning av texter som produceras.
• Flerspråkiga elever har stor nytta av samarbete i digitalt samskrivande. De lär sig genom att observera när andra skriver, prata om det som skrivs och läsa det som andra skriver.
• Könsstereotypa resonemang i digitalt berättande relativt lätt kan brytas genom riktade insatser.

Enligt Internetstiftelsens årliga undersökningar så använder barn och ungdomar i Sverige datorer och andra digitala redskap för skrivande så gott som dagligen. Tekniken öppnar för möjligheter att samskriva och didaktikens roll är att förvalta möjligheterna.

Text: Eva Wennås Brante, Malmö universitet

Källor:

Gibbons, P. (2016). Stärk språket, stärk lärandet: språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt för och med andraspråkselever i klassrummet. Hallgren & Fallgren.

Internetstiftelsen (2021). Svenskarna och internet 2021. [Elektronisk resurs].

Krishnan, J., Cusimano, A., Wang, D., & Yim, S. (2018). Writing together: Online synchronous collaboration in middle school. Journal of Adolescent & Adult Literacy, 62(2), 163-173.

Krishnan, J., Yim, S., Wolters, A., & Cusimano, A. (2019). Supporting online synchronous collaborative writing in the secondary classroom. Journal of Adolescent & Adult Literacy, 63(2), 135-145.

Li, M., & Zhang, M. (2021). Collaborative writing in L2 classrooms: A research agenda. Language Teaching, 1-19.

Rubegni, E., Landoni, M., Malinverni, L., & Jaccheri, L. (2022). Raising Awareness of Stereotyping Through Collaborative Digital Storytelling: Design for Change with and for Children. International Journal of Human-Computer Studies, 157, 102727