Rätt till modersmålsundervisning

Modersmålsundervisning ger elever med ett annat modersmål än svenska möjlighet att läsa sitt modersmål som ett ämne i skolan. Här kan du läsa om vad som gäller kring modersmålsundervisning.

Vad är modersmålsundervisning?

Vad är modersmålsundervisning?

Syftet med undervisningen är att ge eleven möjlighet att utveckla kunskaper i och om sitt språk. Modersmålet har stor betydelse för barns språk, identitets-, personlighets- och tankeutveckling. Ett välutvecklat modersmål ger bra förutsättningar att lära sig svenska, andra språk och andra ämnen

Bedömning och betygsättning sker på samma sätt som i övriga ämnen. De kunskaper och förmågor en elev visar bedöms utifrån kunskapskraven i kursplanen eller ämnesplanen.

Vilka kursplaner och ämnesplaner styr modersmålsundervisningen?

Undervisningen styrs av kursplaner och ämnesplaner för ämnet modersmål. Varje skolform följer sin egen kursplan eller ämnesplan för ämnet modersmål.

Undantaget är modersmålsundervisning i samiska inom grundskolan, grundsärskolan och specialskolan. Där följer eleven sameskolans kursplan för ämnet samiska.

Källa: 5 kapitlet 13 § skolförordningen.

Kan man läsa engelska som modersmål?

Ja, det går att få modersmålsundervisning i engelska. Rätten att få utveckla sitt modersmål påverkas inte av att modersmålet är engelska.

En elev kan få modersmålsundervisning i engelska samtidigt som hen läser ämnet engelska. Det är två olika kursplaner/ämnesplaner och därmed två olika ämnen.

När ska man få modersmålsundervisning?

När under skoltiden får man modersmålsundervisning?

Det är möjligt att få modersmålsundervisning i

  • grundskolan och motsvarande skolformer
  • gymnasieskolan
  • kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå.

Det är vårdnadshavaren som ansöker om modersmålsundervisning i grundskolan och motsvarande skolformer. Eleven själv ansöker om modersmålsundervisning i gymnasieskolan och gymnasiesärskolan. Ansökan ska alltid gå via skolans rektor. Inom kommunal vuxenutbildning ansöker eleverna om att läsa kurser inom ämnet modersmål.

Modersmålsundervisning i olika skolformer

Vilken rätt till stöd i modersmålet har man i förskolan, förskoleklassen och fritidshemmet?

I förskolan, förskoleklassen och fritidshemmet har barn inte rätt till modersmålsundervisning. Men dessa verksamheter ska ändå bidra till att utveckla barnens modersmål.

Förskolan och förskoleklassen ska medverka till att barn med ett annat modersmål än svenska får möjlighet att utveckla båda det svenska språket och sitt modersmål. Enligt läroplanen för förskolan ska verksamheten lägga stor vikt vid att stimulera varje barns språkutveckling. Dessutom ska medvetenhet om det egna kulturarvet och delaktighet i andras kultur bidra till att barnen utvecklar sin förmåga att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingar. Det språkliga lärandet blir bäst när språket används i meningsfulla sammanhang i vardagen, till exempel i lek och skapande verksamhet. Personalen ska därför anpassa aktiviteter, arbetssätt, miljö och material efter barnens behov, för att bidra till att de utvecklar sitt modersmål.

Rektorn beslutar om hur den enskilda enheten ska utforma modersmålsstöd i förskolan och förskoleklassen.

Åtgärder som tvåspråkig personal, lärare i modersmålsstöd, kulturstödjare med mera kan vara viktiga komplement. Även barnens föräldrar är en viktig tillgång och resurs för förskolan när det handlar om modersmål. Det gäller i varje förskola där det finns barn som har annat modersmål än svenska. I förvaltningsområden för nationella minoriteter finns det en utökad rätt till förskola som bedrivs helt eller till väsentlig del på finska, meänkieli eller samiska.

Fritidshemmet ska komplettera utbildningen i förskoleklassen och grundskolan eller motsvarande skolformer. Enligt läroplanen för grundskolan, motsvarande skolformer och fritidshemmet ska undervisningen sträva efter att på olika sätt skapa möjligheter för elever med annat modersmål än svenska att använda både svenska och sitt modersmål.

För att det ska bli möjligt att leva upp till läroplanens skrivningar är det viktigt med ett klimat där olika språk ses som en tillgång och där elevernas intresse för och nyfikenhet på olika språk uppmuntras. Det kan innebära att det finns tillgång till litteratur på olika språk i fritidshemmet eller att gruppen arbetar med att undersöka vardagliga ord och uttryck på olika språk. Fritidshem kan ha ett språkutvecklande arbetssätt och uppmärksamma ord och begrepp på såväl svenska som elevernas modersmål i det dagliga arbetet. På så sätt blir det möjligt att använda och utveckla både svenskan och modersmålet i samband med många aktiviteter.

Källor: 8 kapitlet 10 och 12 a §§ och 9 kapitlet 10 § skollagen, Läroplanen för förskolan, Förskoleklassen - ett kommentarmaterial till läroplanens tredje del, Fritidshemmet – ett kommentarmaterial till läroplanens fjärde del.

Vilken rätt till modersmålsundervisning har man i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan och sameskolan?

Elever i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan och sameskolan ska erbjudas undervisning i modersmål om

  • en eller båda vårdnadshavarna har ett annat språk än svenska som modersmål
  • språket utgör elevens dagliga umgängesspråk i hemmet, och
  • eleven har grundläggande kunskaper i språket.

Huvudmannen är också skyldig att erbjuda modersmålsundervisning till elever som är adoptivbarn och har ett annat modersmål än svenska. Det gäller även om språket inte är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet. Men eleven måste ha grundläggande kunskaper i språket. Huvudmannen är kommunen om det är en kommunal skola och skolans styrelse om det är en fristående skola.

Huvudmannen är bara skyldig att anordna modersmålsundervisning om

  • det finns minst fem elever som har rätt till undervisningen
  • dessa elever vill få undervisning i språket, och
  • det finns en lämplig lärare.

Det är rektorn som avgör om en lärare är lämplig att undervisa i modersmål.

En elev som får modersmålsundervisning får fortsätta att delta i undervisningen även om språket skulle sluta vara dagligt umgängesspråk för eleven.

Reglerna skiljer sig åt för de nationella minoritetsspråken och det finns inte samma krav som för övriga modersmål. De nationella minoritetsspråken är finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska.

Huvudmannen är skyldig att anordna undervisning i dessa språk om

  • en elev vill få undervisning
  • det finns en lämplig lärare.

Det finns inte några krav på att språket är elevens dagliga umgängesspråk eller att eleven har grundläggande kunskaper i språket.

En elev som tillhör den nationella minoriteten romer och som kommer från utlandet får ges modersmålsundervisning i två språk om det finns särskilda skäl.

Om eleven får sin modersmålsundervisning utöver den garanterade undervisningstiden är huvudmannen skyldig att erbjuda undervisningen i högst sammanlagt sju läsår. Men det gäller inte om modersmålet är ett nordiskt språk, ett nationellt minoritetsspråk eller om eleven har ett särskilt behov av modersmålsundervisning.

Källor: 10 kapitlet 7 §, 11 kapitlet 10 §, 12 kapitlet 7 § och 13 kapitlet 7 § skollagen och 5 kapitlet 7, 9-12 §§ skolförordningen.

Vilken rätt har man till modersmålsundervisning i gymnasieskolan och gymnasiesärskolan?

Elever i gymnasieskolan och gymnasiesärskolan ska erbjudas undervisning i modersmål om

  • en eller båda vårdnadshavarna harett annat språk än svenska som modersmål
  • språket utgör elevens dagliga umgängesspråk i hemmet, och
  • eleven har goda kunskaper i språket.

Huvudmannen är också skyldig att erbjuda modersmålsundervisning till elever som är adoptivbarn och har ett annat modersmål än svenska. Det gäller även om språket inte är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet. Men eleven måste ha grundläggande kunskaper i språket.

Huvudmannen är bara skyldig att anordna modersmålsundervisning om

  • det finns minst fem elever som har rätt till undervisningen
  • dessa elever önskar att få undervisning i språket, och
  • det finns en lämplig lärare.

Det är rektorn som avgör om en lärare är lämplig att bedriva modersmålsundervisning.

En elev som får modersmålsundervisning får fortsätta att delta i undervisningen även om språket skulle sluta vara dagligt umgängesspråk för eleven.

Om eleven har fått sin modersmålsundervisning utöver den garanterade undervisningstiden i grundskolan eller motsvarande skolformer är huvudmannen skyldig att erbjuda undervisningen i högst sju läsår sammanlagt. Men det gäller inte om

  • modersmålet är ett nordiskt språk eller ett nationellt minoritetsspråk
  • eleven har ett särskilt behov av modersmålsundervisning
  • undervisningen anordnas som individuellt val
  • undervisningen ersätter ett modernt språk inom gymnasieskolan eller gymnasiesärskolan.

Reglerna skiljer sig åt för de nationella minoritetsspråken och det finns inte samma krav som för övriga modersmål. De nationella minoritetsspråken är finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska.

Huvudmannen är skyldig att anordna undervisning i dessa språk om

  • en elev vill få undervisning
  • eleven har goda kunskaper i språket, och
  • det finns en lämplig lärare.

Det finns alltså inte några krav på att språket är elevens dagliga umgängesspråk. Däremot måste eleven ha goda kunskaper i språket.

En elev som tillhör den nationella minoriteten romer och som kommer från utlandet får ges modersmålsundervisning i två språk om det finns särskilda skäl.

Källor: 15 kapitlet 19 § och 18 kapitlet 19 § skollagen samt 4 kapitlet 15-16 och 18-20 §§ gymnasieförordningen.

Kan man läsa modersmål inom vuxenutbildningen?

Det är möjligt att läsa ämnet modersmål på gymnasial nivå inom den kommunala vuxenutbildningen. Den möjligheten gäller inte elever som läser på grundläggande nivå. På grundläggande nivå får man bara undervisa i svenska, svenska som andraspråk, engelska, matematik, samhällskunskap, religionskunskap, historia, geografi, fysik, kemi, biologi samt hem- och konsumentkunskap.

Källa: 2 kapitlet 18–19 §§ förordning om vuxenutbildning.

Kan man få undervisning i sitt modersmål i gymnasieskolan även om man inte har läst modersmål i grundskolan?

En elev har rätt att få undervisning i sitt modersmål oavsett om hen har läst språket inom någon annan skolform eller inte.

Om eleven får sin modersmålsundervisning utöver den garanterade undervisningstiden är huvudmannen skyldig att erbjuda undervisningen i sammanlagt högst sju läsår. Men det gäller inte om

  • modersmålet är ett nordiskt språk eller ett nationellt minoritetsspråk
  • eleven har ett särskilt behov av modersmålsundervisning
  • undervisningen anordnas som individuellt val
  • undervisningen ersätter ett modernt språk inom gymnasie- eller gymnasiesärskolan.

Källor: 15 kapitlet 19 § skollagen, 4 kapitlet 18 § gymnasieförordningen, 5 kapitlet 11 § skolförordningen.

Studiehandledning på modersmålet

Vilken rätt har man till studiehandledning på modersmålet i grundskolan och gymnasieskolan?

En elev som behöver studiehandledning på modersmålet ska få det. Det kan vara ett stöd i form av extra anpassningar eller särskilt stöd. Det är varaktigheten och omfattningen av studiehandledningen som avgör vilken typ av stöd det handlar om.

En elev som ska erbjudas modersmålsundervisning kan få studiehandledning på ett annat språk om hen fått undervisning på det språket innan hen kom till Sverige. Men då måste det finnas särskilda skäl.

En del nyanlända elever har utökad rätt till studiehandledning på sitt modersmål.

Studiehandledning på modersmålet på sidan Stöd för nyanlända elever

Källa: 5 kapitlet 4 § skolförordningen och 9 kapitlet 9 § gymnasieförordningen.

Senast uppdaterad 23 september 2019